![]() |
Vallört |
|||
|
||||
Synonymer | Äkta vallört, benvälla, valla, svartrot | |||
Botaniska namn | Symphytum officinale | |||
Engelska namn | Comfrey, common comfrey, blackworth, knitbone, nipbone, boneset, symphytum | |||
Andra namn | Romanska språk Symphytum (latin), consoude, grande consoude, langue de vache (franska), consolida maggiore (italienska), sinfito, consuelda mayor, suelda consuelda (spanska) Nordiska språk Kulsukker, lægekulsukker (danska), valurt (norska), rohto-raunioyrtti (finska) Andra språk Symphyton (grekiska), Echter, Beinwell, Beinheil, Schwarzwurz, Speckwurz (tyska) |
|||
|
||||
Besläktade | Släktet
Symphytum omfattar 30-35 snabbväxande fleråriga
örter. Förutom vallörten finns i Sverige: Fodervallört, taggvallört (Symphytum asperum), eng. prickly comfrey: 50-80 cm. Hela växten är grovt hårig. Skiljer sig från äkta vallört genom att inga blad omsluter stjälken utan alla sitter på skaft. Klocklika blommor i nedhängande klasar, först skära, sedan himmelsblå; båda färgerna finns samtidigt på samma planta. Mycket sällsynt upp till Uppland. Spreds genom att den liksom äkta vallört prövades som foderväxt på 1800-talet; resultatet blev hybriden Uppländsk vallört (Symphytum uplandica = Symphytum x uplandicum), eng. Russian comfrey: Korsning mellan äkta vallört och fodervallört, idag vanligare än båda två och ser ut som ett mellanting mellan dem. Namnet fick den av att den upptäcktes först i Uppland. Blommorna (juni-augusti) är violetta - röda som vallört eller blå som fodervallört. Rätt vanlig på kulturmark. |
|||
|
||||
Beskrivning | • Ört: Flerårig. 40-150 cm hög. Upprätt,
grov, fyrkantig, strävhårig stjälk, upptill
rikt förgrenad. • Rot: Rotstocken är stor och köttig och starkt förgrenad, svart på utsidan, vit inuti, skickar iväg utlöpare och kan gå mycket djupt vid torr väderlek. • Blad: De spetsigt äggformade bladen är sträva och hänger ofta nedåt. De nedre, upp till 25 cm långa, har skaft medan de övre, mindre omsluter stjälken med sin nedre del. • Blomma: Klockformiga doftlösa blommor (juni-augusti) samlade i nickande knippen i de övre bladvecken - från mörkt purpurröda över rödvioletta och smutsrosa till ovanligare gulvita. • Frukt: Frukten består av fyra äggformade, släta, blanka, svarta nötter. |
|||
Odling och bruk |
Skörd Rot insamlas i april före blomningen eller i september-november efter; inte direkt efter ett regn. Växtförhållanden Lättodlad i fuktig och gödslad jord, sol eller halvskugga - vägkanter, gårdar, bäckar, diken. I trädgårdar odlas den tillsammans med annat för sin förmåga att hålla jorden fuktig men den kan lätt kväva allt i sin väg. Självsprider sig snabbt genom utlöpare. De vissna bladen är rika på kväve och mineraler och kan användas som gödsel och i komposter. Förökas från frö (spridda av myror), med sticklingar eller genom delning. Vallört som biväxt Blommorna ger stora mängder nektar och också lite pollen som samlas av bin. Utbredning Asien: Vild på fuktig kulturmark. Europa: Vild på fuktig kulturmark. Norden: Har odlats som medicinalväxt och finns idag förvildad. Linné i svenska floran 1755: "Växer i Skåne vid städer och byar på skuggiga, något fuktiga och gräslika ställen." Idag sällsynt på fuktig kulturmark upp till Gästrikland och södra Norrland. Hybriden uppländsk vallört är vanligare. I norge längs kusten upp till Trondheim. I Danmark vanlig på öarna. |
|||
Växtdroger och beredningar |
Rot (Radix consolidae, Radix symphyti) Ört (Herba symphyti) • Vallörtsinfusion (vattenutdrag) • Vallörtsdekokt (vattenutdrag) • Vallörtsolja (oljeutdrag) • Allantoin (isolerat ämne) |
|||
|
||||
|
Namnet |
|||
|
||||
Litteratur:
Se t ex Bergmark (1983), Botanica (2003), Corneliuson
(2000), Culpeper (1976), Gentz och Lindgren (1946),
Heino (2001), Juneby (1977), Kirkevold
och Gjessing (2004), Lindeberg
(1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linné
(1986), Ljungqvist (2007), Mossberg och Stenberg (1992), Nationalencyklopedins
ordbok (1995), Nielsen (1991), Podlech (1989), Schweigger
och Kammerer (1998), Stodola och Volák (2000). Nätpublikationer: Bilder ur Nordens flora (2005 10 23). Den virtuella floran (2006 11 09). |
||||
|
||||
© Shenet 1997 - 2013 |
||||
|