 |
Solros |
||||
|
till den ljuva gyllene trakt, där slut är vandrarens färd! (William Blake: Solrosen, 1794) |
|||||
| Synonymer | Solsicka, solvända | ||||
| Botaniska namn | Helianthus annuus L. | ||||
| Engelska namn | Sunflower | ||||
| Andra namn | Romanska
språk Soleil tournesol (franska) Nordiska språk Solsikke, solvende (norska), solsikke, almindelig solsikke (danska), isoauringonkukka (finska) Andra språk Sunnenblume (tyska) |
||||
|
|
|||||
| Besläktade | Släktet Helianthus omfattar
50-70 arter beroende på vem man frågar. Oväntad
släkting: • Jordärtskocka (Helianthus tuberosus): USA och Kanada, där den är ett ogräs. På 1500-talet införd till Europa där den odlas för de söta rotknölarna. Härdig i stora delar av Sverige. |
||||
| Ej besläktade | •
Ringblomma (Calendula officinalis):
Har liksom solros kallats solsicka. • Slåttergubbe (Arnica montana): Har liksom solros kallats solsicka. • Solvända (Helianthemum nummularium): Också solros har kallats solvända. |
||||
|
|
|||||
|
• Ört: Ettårig. 2-4 m hög. Upprätt, strävhårig stjälk utan förgreningar. • Blad: Längs stjälken stora, hjärtformade till spetsigt äggrunda blad, naggade och tandade, nedtill motsatta varandra, högre upp strödda och på långa skaft. • Blomma (juli-september): I stjälktoppen en upp till 30 cm bred blomma som vänder sig mot solen under dagens gång, med avlånga strålblommor (kronbladen) som är upp till 10 cm långa. Den oljeproducerande solrosens blomma är ofylld och gul, för prydnad finns ofyllda och fyllda, dvärgar och jättar, gula, vita, röda och bruna. Blomfästet i mitten är brunt till brungrönt och kan bli upp till 50 cm i diameter. • Frukt: På blomfästet sitter tusentals små bruna diskblommor ordnade i spriraler, vanligen 21 eller 34 motsols och 34 eller 55 medsols. De utvecklas så småningom till frukter som är nötter, 1-2 cm långa med ett svart- och gulstrimmigt skal som skyddar ett gulgrått frö. |
||||
| Odling och bruk |
Skörd |
||||
| Växtdroger och beredningar | • Frö |
||||
|
|
|||||
|
Namnet • Helianthus = solblomma, efter grekiska helios = sol, och anthos = blomma. • Annuus = årlig, som varar ett år, ettårig, efter latin annus = år. • Namnet solros finns belagt i svenskan sedan 1718. Ursprung Mellan- och Sydamerika, särskilt Mexiko. Amerika Solrosen har odlats i Syd- och Centralamerika i åtminstone 3.000 år. I det aztekiska Mexiko prydde sig prästinnorna med solrosor. Mosad rot har använts i våta omslag på bl. a. bölder. Idag nationalblomma i amerikanska delstaten Kansas. Asien I persisk mytologi är solrosen ett attribut till solguden Mithra. I Kina symboliserar den långt liv och magisk kraft. Uppgiften att solrosen skulle vara känd i Kina "sedan 1000 år" verkar inte så trolig. Detta är en amerikansk växt. Europa Spanjorer tog blomman från Mexiko till Europa i mitten på 1500-talet och odlade den framför allt som prydnadsväxt. Från Amerika togs den också till Ryssland där den blev odlad som oljeväxt. Att äta solrosfrön med den rätta snärten - knäck och spotta ut, knäck och spotta ut - kräver sin man i Östeuropa. Sverige Solros försöksodlades i Sverige på 1870-talet men kunde inte anpassas till den korta sommaren. Nya försök gjordes under båda världskrigen och under 70-talet men alla hade lika lite ekonomisk framgång. Sedan 80-talet odlas lite för fågelfrö. |
||||
|
Solrosen i blomsterur Redan på 1630-talet, alltså långt före Linnés blomsterur, konstruerade en tysk jesuit ett solrosur. En blomma med stjälk ställdes upp på en korkskiva som flöt i en damm. Omkring blomhuvudet hängdes ett cirkelformat band med en inritad tidsskala och i blommans mitt fästes en lång nål. När solrosen vred sig efter solen flyttade sig nålen och pekade på tiden. Två svagheter i klockan gjorde att den aldrig blev det bevis på magnetiskt samband mellan sol och växter som munken hoppats på: Den saktar sig när solskenet är svagt och när blomman börjar åldras, och visar helt fel när blåst får blomman att röra sig. Kristen tradition I kristet bildspråk har solrosen använts som en bild av jungfru Marias själ som ständigt vänder sig upp mot Gud. Element och kvaliteter Eniga astrologer hänför solrosen till solen och därmed Lejonet (elementet eld, fast kvalitet). |
|||||
|
|
|||||
|
• Litteratur:
Se t ex Andersen (2004), Botanica (2003), Corneliuson
(2000), von Hofsten och Bergkvist (1989), Impecta (2004),
Jönsson (1910), Jönsson och Simmons (1935),
Kennett (1976), Kirkevold
och Gjessing (2004), Linell och
Hylander (1955), Martinsson (2004), Nationalencyklopedins
ordbok (1995), Ovidius (1969 bok 4), Podlech (1989),
Seymour (1980), Stodola och Volák (2000). • Artiklar: Roland Lyhagen: Kristidsgrödor (Människan och naturen: etnobiologi i Sverige; 1; 2001). • Nätpublikationer: Gustav Hess GmbH (2005 09 09). Den virtuella floran (2006 11 12). FAO: Major food and agricultural commodities and producers (2008 04 25). FAO: Key statistics of food and agriculture external trade (2008 04 25). |
|||||
|
|
|||||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|||||
|
|
|||||
