t  
 
Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem

Saffranskrokus


Vitt över jorden sitt sken spred saffranslöjade Eos.
(Homeros: Iliaden, 700-talet f. Kr.)

Synonymer Saffranskrokus, saffran, safran
Botaniska namn Crocus sativus L. = Crocus sativus var. autumnalis = Crocus sativus officinalis = Crocus orsinii (Parl.) Maw = Crocus sativus var. cashmirianus Royle = Crocus Britannicus = Crocus orientalis = Crocus aromaticus = Shafaran arabum
Engelska namn

Saffron, saffron crocus, crocus

Andra namn

 

Romanska språk
Crocum, crocus (latin), crocus (medeltidslatin), safran (franska), zaffarano, zafferano, zafferone (italienska), azafrán (spanska), acafrâo, acaflor (portugisiska)
Nordiska språk
Safran (danska), safran (norska), saffran (isländska), sahrami (finska)
Asiatiska språk
Karkom, karkon, safran (hebreiska), zafren (jiddish), kurkama (arameiska), kurkum (gammalarabiska; idag gurkmeja), zafarân, zafraan, zaffer (arabiska), kurkum, karkum (gammalpersiska), zaafaran, zaafraran (farsi = persiska), safran (turkiska), kungkumam, kumkuma, kunkumam, kashmiirajanman = produkt från Kashmir, kashmiira = den från Kashmir, ke sha, kesar, nagakeshara (sanskrit), kesar, zafraan (hindi), kungumapu (tamil), safuran, sahuran, bankoka (japanska), fan hong hua, zang hong hua (mandarin = kinesiska), faan huhng faa (kantonkinesiska), yafaran (thai)
Andra språk
Krokos (grekiska), krokos, safrani, zafora (nygrekiska), Safran, Safran krokus (tyska), safraan, saffraan (holländska), shafran (bulgariska), safrankrookus (estländska), krokus uprawny, szafran (polska), shafran (ryska), safrano (esperanto)


Artvarianter • Vild saffran (Crocus sativus ssp. cartwrightianus = Crocus sativus var. cartwrightianus = Crocus cartwrightianus): Vild i Grekland, särskilt kring Aten. Blommorna lila, purpur, albino, kortare stift, annars mycket lik vanlig saffranskrokus - men är nog trots allt inte anfader till saffranskrokus, som man så länge trott.
Besläktade Släktet Crokus omfattar ca 80 arter av lökväxter och oräkneliga varieteter av dessa.
Ej besläktade • Tidlösa (Colchicum autumnale): Blommorna är lika, men den mycket giftiga tidlösan har sex ståndare medan saffran bara har tre. Dessutom är tidlösans blad breda som tulpanblad medan saffrans är mycket smala.
• Indisk saffran, gurkmeja (Curcuma longa).

Färgtistel (Carthamus tinctorius), eng. American saffron.
• Kapsaffran (Lyperia aurea och crocea): De torkade blommorna är lika.

Beskrivning

• Ört: 5-40 cm hög. Flerårig. Upprätt blomstängel skjuter upp från stamknölen först av allt.
• Rot: Den underjordiska knölstammen (löken) är 3-5 cm i diameter, brunt fjällig och lite tillplattad och bildar nya sidoknölar.
• Blad: Gräsliknande smala, upp till 3 mm breda, grågröna med en nästan vit mittstrimma.
• Blomma (England september, Spanien oktober, Sverige oktober, bara första året, om alls): I blomstängelns topp kommer en ensam sexbladig, ljuslila till purpurviolett blomma med mörkare nerver. Den sluter sig i mulet väder och på natten och vissnar ner på ett par dagar. Blomman är tvåkönad med
- hanorgan: tre gulbleka ståndare med ståndarsträngar ("stjälkar"). I varje topp sitter en ståndarknapp för pollen.
- honorgan: en röd, nedtill bleknande pistill med tregrenat 2,5-3,5 cm långt stift ("stjälk"). De tre grenarna avslutas med märken, trattformade förtjockningar på vars fransiga ytterkanter pollen ska fastna. På märkena finns en liten utstickande flik (märkesflik) upp till 1 cm lång.
Det är topparnas märken med sina flikar som utgör förstklassig saffransdrog.
Det är OK att ta med grenarna. I sämre kvaliteter tar man med hela stiften nedanför förgreningen, i dålig saffran dessutom hanorganens ståndarsträngar. Beskrivningar kan vara mycket förvirrande; ofta kallas hela stiftet märke och t.o.m. märkesflik ("kryddan saffran är de 2,5-3,5 cm långa, gulröda märkesflikarna på pistillen"...).

Odling och bruk

 

Gren av stift i blomman
Tregrenade stiftet
Stiftets märke med flik
(Bilder: Mathew 1982)

 

Skörd
• Blommorna plockas för hand tidigt på morgonen, i Spanien under två-tre intensiva veckor i slutet av oktober.
• Pistillerna måste pillas ut ur blommorna samma dag de plockats och stiften plockas ut och märkena eventuellt också skiljas från stiften, överallt ett arbete för kvinnor och barn. Läggs genast på tork; massor av arbete krymper ihop till nästan ingenting på 10-12 timmar. 100-200 blommor ger ett gram torkad saffran.
Växtförhållanden
Saffranskrokus odlas som flerårig, mer sällan som ettårig. I Sverige blommar den vanligen bara första året. Den behöver sol till halvskugga, inte tung men fuktig jord - regn på våren för tillväxt och på hösten för blomproduktion. Den har inget emot svalka eller t.o.m. kyla och kan rent av tyna bort i varmt klimat. Theofrastos i Grekland på 300-talet f. Kr. och Plinius i Rom första århundradet berättar om växtens märkliga tålighet; hur den klarar sig på magra och dåliga jordar och allra bäst vid vägkanter och andra ställen där den blir trampad på. Plantan suger ut jorden så växtplatsen måste bytas efter några år. Exakt hur många (4? 6? 7?) diskuterades livligt av engelska lärda under hela hela 1600-talet.
• Odlad saffranskrokus är steril och sätter inte frö utan förökas genom att bilda nya sidoknölar. Knölar sätts höst eller vår (Spanien maj-juni) i välgödslad jord. Viktigt är att de sätts djupt (12-18 cm); grund plantering ger dåligt med blommor.
Utbredning
Crocus sativus har aldrig hittats vild, däremot förvildad kring Medelhavet. Många vilda släktingar finns i Grekland, på Balkan, i Västasien och Afrika. Odlas över hela världen:
• Asien: Iran odlar mest i världen. Saffran odlas också i Kashmir i norra Indien (har länge haft gott rykte men inte mycket exporteras) och Turkiet (ansedd som dålig i början av 1900-talet). I Afghanistan pågår projekt för att få odlare av opiumvallmo att gå över till saffran.
• Europa: Spanien (La Mancha), Grekland (Kreta, Makedonien), Italien, Frankrike, alla i liten skala. Utanför Medelhavsområdet finns lite odling kvar i Schweiz och Österrike, på 1930-talet omnämnd som särskilt högkvalitativ.
• Sverige: I Sverige kan man ibland se den som trädgårdsväxt.
• Afrika: Lite odlas i Marocko och Algeriet.
• Oceanien: På senare år har odling kommit igång på Nya Zeeland.
• Amerika: Odlas för lokalt bruk i tysktalande områden i Pennsylvania.
Handel
Världsproduktionen är ca 300 ton torkad krydda om året. Det mesta kommer från Iran, några få procent från Grekland, Marocko, Spanien och Kashmir. Spanien producerade 70 % av världens saffran ännu på 1980-talet. På 90-talet ökade den iranska produktionen kraftigt medan den spanska minskade och Spanien övergick alltmer till att pulverisera, förpacka och exportera iransk saffran. 2005 stod Iran för över 90 % av världsproduktionen och världshandeln. Drygt 40 % av exporten gick till Förenade arabemiraten som konsumerade den och en fjärdedel till Spanien som vidareexporterade den. Idag uppskattas att inte mer än 1 % av den saffran som exporteras från Spanien är producerad där.
• Den svenska importen på 3 ton om året består nästan helt av pulveriserad saffran. Santa Maria köper sina 2 ton direkt från Iran för leverans till bl. a. Coop och ICA. Övriga kryddföretag, t. ex. Saffroman (Hemköp, Willys) och apoteken, köper iranskt från Spanien. Hel saffran direkt från Iran hitttar man i småbutiker och saluhallar.
• Priser: Nästan allt i Sverige säljs i oktober - december, pulveriserad saffran i halvgramspåsar. I början av 2000-talet frös plantorna i Iran flera år i rad vilket ledde till kraftiga prishöjningar. Priset på pulveriserad saffran tredubblades från 27 kr per gram 2005 till 64-80 kr 2009; 64.000-80.000 kr kilot alltså. 2010 beräknades priserna gå ner till mer normala 35 kr per gram. Hel saffran brukar kosta ungefär en tredjedel mindre än pulveriserad.
Växtdroger och beredningar • Pistillens stift med märken (Crocus, Croci stigmata, Crocus orientalis stigmata, Stigmata croci, Stigma Croci): Svenska farmakopén upplaga 1-10 (1775-1925), eventuellt även i elfte och sista upplagan (1946).
Saffranstinktur (alkoholutdrag)

Historia
Namnet
Crocus efter latin crocus, crocum = saffran och grekiska krokos = krokus, saffran. Grekiskan har kastat om r och en vokal i namnet, vars ursprung är östligt: sanskrit kunkumam, arameiska kurkama, hebreiska karkom, persiska karkum, arabiska kurkum.
Sativus efter latin satus = så, alltså en odlad växt.
• Det svenska namnet saffran som fanns redan i fornsvenskan före 1500-talet kommer från arabiskan och ett semitiskt ord med betydelsen gul, gulna.
Ursprung
Saffranskrokus har aldrig påträffats vils. Man har länge antagit att den utvecklats ur dagens vilda saffran som fortfarande växer i Grekland men DNA-jämförelser tyder på att så inte är fallet. Istället verkar all saffranskrokus stamma från en och samma tidiga mutation, antagligen i sydvästra Asien (Iran).
Tidiga omnämnanden
Det första kända omnämnandet av saffran är på sumeriska lertavlor (4000 f. Kr. - saffran som medicin), det andra är kinesiskt (2600 f. Kr. - saffran för kärlekslivet). I Eberspapyrusen (1550 f. Kr.) är den en av de få växter som beskrivs - kanske var egyptierna helt enkelt inte bekanta med växten. Beskrivningen:
 
En ört som kallas 'snwtt som växer på magen [löken] på samma sätt som k3dt-växten. Den ska plockas medan den blommar, med en blomma som liknar lotusen, och innan bladen kommer, som på ht hd.
 
Långt senare, årtiondena e. Kr, började saffran dyka upp i grekiska och romerska recept på den egyptiska parfymsalvan kyphi.
Omnämnandena i Gamla Testamentet är inte så gamla, som här ur Höga visan från 200-talet f. Kr:
 
Såsom en park av granatträd skjuter du upp, med de ädlaste frukter,
med cyperblommor och nardusplantor, med nardus och saffran...
d
Saffranskrokus (Crocus sattivus)

 

 

 

Grekisk odling
Man har länge trott att saffranskrokus utvecklats ur den vilda saffran som fortfarande växer i Grekland men så verkar det inte vara enligt senaste rön. Att saffran odlats i Grekland i tusentals år är säkert. I det minoiska Kreta (3000-1500 f. Kr.) var man väl bekant med den. Bilder av krukodlad saffranskrokus finns på Knossospalatsets väggar liksom ett recept på drottningens saffransparfym. I Iliaden beskriver Homeros (700-talet f. Kr.) på ett par ställen gryningen som saffransfärgad - "saffransslöjade Eos". Några århundraden senare behandlade de hippokratiska läkarna bland annat matsmältningsbesvär med saffran.
Säkert fick greker kring Medelhavet en hel del saffran genom fenicierna som skötte det mesta av varudistributionen i Medelhavsområdet; om dem berättades att de firade sina brölloppsnätter på saffransfärgade lakan. Enligt Theofrastos som skrev om växten på 300-talet f. Kr. var bortklemade plantor från Persien och Babylonien värdelösa. Bäst saffranen fick man från vild krokus och från plantor som behandlats omilt, helst från Soli, norra Grekland och Cilicien i Turkiet. Hans kung Alexander den store älskade doften. Alexanders armé stötte förstås på växten under det persiska fälttåget, som kom att bidra enormt till ökad handel inte bara med saffran utan med alla slags varor från orienten.
I grekisk mytologi hörde saffranskrokusen till morgonrodnadens gudinna Eos (romarnas Aurora) som red över himlen varje morgon i en saffransfärgad slöja för att anmäla brodern Helios, solen. Ett mått på gudakungen Zeus storhet var att han sov på en madrass av saffran.
Det finns minst två grekiska metamorfoshistorier om saffran. I den ena råkar Hermes döda sin älskare Krokos vid ett diskusspel och saffranskrokusen spirar genast upp ur Krokos blod. I den andra är Smilax och Krokos så pinsamt förälskade i varandra att gudarna inte står ut med synen, utan förvandlar Smilax till en idegran och Krokos till en saffranskrokus.
Romersk odling
Romarna använde sällan saffran i mat men älskade doften och som väntat ledde det till excesser. Saffran ingick i rökelseoffer, salvor och i saffransparfymen crocinum. På festdagar fylldes rännstenar och badbassänger med saffransvatten. Saffranskryddat vin användes som rumsspray på teatern och var välkomstdrink på banketter; det gjorde att man tålde vin bättre, botade kopparslagare och hade dessutom afrodisiakisk verkan på kvinnor. Om kejsar Heliogabalus på 200-talet berättas att han bjöd gäster att vila på saffransfyllda kuddar och lät fylla ihåliga statyer med saffransvatten som stod och pyste ut under banketterna.
Både vild och odlad saffranskrokus växte kring Medelhavet första århundradet då Plinius skrev om den. Den vilda var bäst och överallt hade den bästa sorten kort pistill - i motsats till idag, då odlad saffranskrokus med långa stift anses vara bättre än den vilda med bara hälften så långa stift. "Vi vet inte om saffranskrokus valdes ut för sina långa stift eller om de bildades spontant", säger en engelsk saffransexpert.
Sin bästa saffran fick romarna från Cilicien i sydöstra Turkiet, Lycien i södra och från Cyrene i Nordafrika, dagens Libyen. Odlingar kom igång i södra Gallien men försvann under barbarinvasionerna i slutet av 200-talet. Tusen år senare kunde man skatta rester av förvildade grekiska och romerska odlingar bland annat i Provence.
Europeisk odling
Med romarriket försvann odlingen, handeln och användningen av massor av kryddor i Europa. De kom tillbaka i två vågor, först med turkiska väldets erövringar i Europa från 700-talet och sedan i samband med korsfararnas erövringar i Mellanöstern på 1100-talet. I Spanien startades saffransodlingar så fort landet erövrats på 700-talet. När Frankrike och Italien väl kom igång på 1300-talet var redan den mesta saffran som användes i Europa spansk. Periodvis var de europeiska odlingarna så stora att saffran exporterades till orienten. Så förblev det till 1900-talet. Sedan 1990-talet odlas nästan ingen saffran i Europa, inte heller i Spanien.

Saffron Waldens stadsvapen

Engelsk odling
Engelsk saffran (Crocus britannicus) betraktades på 15-1600-talen som världens bästa till både textilfärgning, mat och medicin och var dubbelt så dyr som importerad. Hur odlingarna började är omdiskuterat. De kan ha börjat med förvildade romerska lökar. Favorithistorien är att en pilgrim på väg hem från Jerusalem på 1300-talet stal med sig lökar i Tripolis i en ihålig stav - inte olik historien om silkeslarven. Odlingarna fanns på många platser inklusive London. Centrum var Saffron Walden utanför Cambridge som fortfarande har tre saffransblommor i stadsvapnet. Slutet på historien är lika höljd i dunkel som början. 1790 rapporterades att inga större odlingar längre fanns i staden. Den lilla engelska saffran som odlades i början av 1900-talet sades vara dålig. Idag förekommer bara hobbyodling.
Amerikansk odling
Tyska utvandrare tog saffranskrokusen till USA i slutet av 1600-talet. En del odlas fortfarande för lokalt bruk i Pennsylvania.
Persisk odling
Sydvästra Asien med Iran är antagligen saffranskrokusens ursprungsområde. Odling är belagd till 900-talet men redan Theofrastos på 300-talet f. Kr. skrev ju om de värdelösa bortklemade plantorna från Persien och Babylonien (Irak). Saffran som säljs i Sverige är iransk men har vanligen passerat Spanien där den smulats till pulver och förpackats. Hel saffran kan köpas av inflyttade iranier, som har svårt att förstå varför svenskarna handlar saffran som tokiga i december och sedan lika hastigt upphör med det efter jul.

Saffran i Sverige
Från 1200-talet och framåt finns svenska beskrivningar av högreståndsmat med saffran. Någon vanlig krydda var den inte i bondesverige, utom kanske i handelsstaden Visby där den började användas på Hansatiden (13-1400-tal) och blev vanlig på 1800-talet.
85 systrar och bröder i Birgittaklostret i Vadstena satte i sig ett pund, över 400 gram, under ett enda år på 1300-talet. Det blir ungefär 5 gram, tio av dagens halvgramspåsar, per person.
Svenskt rekord i konsumtion slogs antagligen 1328 på gravölet efter den heliga Birgittas far Birger Persson, Sveriges rikaste man. 1 ½ pund, 600-700 gram, gick åt till en kostnad av 4 ½ mark, motsvarande priset för ett par arbetshästar. På 1500-talet fanns kryddan på lager i Gustav Vasas kryddkammare.

 

 

 

Saffransdrogen
• Konsistens: Torr, skör och krispig.
• Renhet: Så lite annat växtmaterial som möjligt, i förstklassig saffran under 0,5 %. Bästa saffran består av enbart märken, som innehåller mest färg, doft och smak. Bra innehåller också stiftens grenar, halvbra hela stift, dålig dessutom ståndarsträngar.
• Färg: Så starkt röd som möjligt (hög halt krokin och andra krokiner), av vilket brukar följa stark doft och smak. Spansk och fransk saffran är generellt mörk, italiensk ljusare, österrikisk rödbrun.
• Doft: Så stark och fräsch som möjligt (hög halt saffranal, 50-60 %), inte unken eller möglig.
• Smak: Så bitter som möjligt (hög halt pikrokrokin), inte unken, möglig, oljig (tungad med vegetabilisk olja) eller söt (tungad med glycerin). Grekisk, makedonisk och kashmirisk saffran anses ha mycket stark smak, iransk medelstark, spansk fyllig, italiensk tunn.
• Hantering av hel saffran: Stöts i mortel med lite socker eller salt och får sedan dra en stund i varm vätska.
• Hållbarhet: Åratal vid rätt förvaring = torrt.
Etablerade kvalitetsklasser
Internationella ISO och iranska ISIRI delar upp saffran i fyra kvalitetsklasser som är ganska lika:
• Klass 1, som iranska Sargol och det som förr gick i handeln som spanska Coupé: Endast märkena i stiftens toppar. Det finns grader. Man skiljer t. ex. på Klass 1 helt utan stift (mycket färgstark, minst 250) och Klass 1 med aningen del av stiften kvar (färgstark, minst 220).
• Klass 2, som iranska Pushali och spanska Selecto o superior, förr kallad Mancha: Märkena och stiftens grenar. Den kvalitet svensk pulveriserad saffran är gjord av.
• Klass 3, 4, som iranska Dasteh och förr spanska Rio, Standard och Sierra: Pistillens märken och hela stiften, i dålig saffran också ståndarnas bleka strängar. Packas i små buketter.
 

 

Torkad saffran Internationell ISO-standard Iransk ISIRI-standard
Fukt Max 12 % Max 12 %
Grova fibrer Max 6 % Max 6 %
Kväve Max 3 % Max 3 %
Löslighet i kallt vatten Max 65 % Max 65 %
Aska Max 8 % Max 7 %
Mätt som absorbans (absorption av ljus) med spektrometer:
Färg (krokin) Klass 1: Minst 190
Klass 2: Minst 150
Klass 3: Minst 110
Klass 4: Minst 80
Klass 1: Minst 220
Klass 2: Minst 200
Klass 3: Minst 180
Klass 4: Minst 150
Smak (pikokrokin) Klass 1: Minst 70
Klass 2: Minst 55
Klass 3: Minst 40
Klass 4: Minst 30
Klass 1: Minst 85
Klass 2: Minst 80
Klass 3: Minst 70
Klass 4: Minst 70
Doft (safranal) 20-50 20-50

 

 

 

Glykosiderna gulröd krokin (crocin) och bitter pikokrokin (picocrocin) sönderdelas under torkningen till det gula pigmentet krocecin (crocecin) respektive aldehyden safranal med stark lukt och smak.
Förfalskningar

Inget förfalskas som saffran, beklagade sig redan Plinius i Rom runt år 70. Tidvis har det stävjats med hårda metoder. Staden Nürnberg som på 1400-talet var den största och viktigaste marknadsplatsen för varor från södra Europa norrut handlade med saffran både från egna odlingar och från Spanien, Frankrike, Sicilien, Kreta, Grekland, Turkiet och Österrike. Inställningen till förfalskning var mycket onådig. 1350 stadgades om levande begravning (kvinnor) och stegling, styckning, urtagning och slutligen avrättning (män). På 1400-talet brändes en förfalskare och tre begravdes levande. På liknande sätt gick det till i Prag.
I Sverige tillhöll Gustav Vasa ståthållare, borgmästare och råd att bevaka att inga förfalskade varor såldes i städerna, och de som gjorde det skulle "hårt straffas"; detta sedan det 1540 inkommit en klagoskrift från Lödöse i Göteborg där man berättade om de bedrägliga köpmännen, som förfalskade

 
... synnerligen med färgad ingefära, saffran, nejlikor och andra kryddor, därutav människorna titt och tätt och ofta svåra, långvariga och oförvinnerliga sjukdomar efterföljer. Och synnerligen bekommer kvinnfolkspersoner, när de havande är, fött har eller eljes med naturliga krankheter befallna är, av sådant förfalskat gods sådan skada, att både de och deras frukt fördärvade eller de ock därefter aldrig fruktsamma bliva kunna...
s
Saffranskrokus (Crocus sattivus)
Den vanligaste iblandningen ända sedan romartid och fortfarande vanlig i Medelhavsområdet är ofarlig: torkade blomblad av ringblomma och allra oftast av färgtistel, även kallad safflower och vild saffran. De förfalskningar som dök upp i stor skala senast 1999-2000 i svensk handel, inklusive på apotek, var gjorda med azofärgerna gul para-orange (E 110) och röd azorubin (E 122). Kryddan kan också drygas ut med mycket stift eller med extraherad saffran. Enklast att avslöja, berättade redan Plinius, är nedtyngning med vatten eller i modern tid glycerin: sådan saffran knastrar inte.
Bruket av saffran
Kineser, egyptier, perser, indier, greker, romare och kelter har använt saffransfärgen till textilfärgning, mycket exklusiv på grund av det höga priset. Tidiga grekiska kungar bar saffransfärgad dräkt, i Rom var det den finaste färgen efter kejserlig purpur, i Kina var den kejserlig färg. Saffran har även signalerat andlig makt, som i Indien där den används till både hinduiska och buddhistiska munkdräkter.
Saffran har färgat ost, smör, bakverk och spritdrycker och kryddat särskilt fiskrätter som fransk bouillabaisse och spansk paella. I Sverige har det använts mest i finbröd, i Stockholm sedan 1600-talet, mer allmänt först på 1800-talet när vete började bli vanligt som brödmjöl, mest typiskt i lussekatter. Gotlänningar äter fortfarande mycket mer saffran än andra svenskar, t. ex. i de gotländska specialiteterna saffranspannkakor och gotlandsbullar. Saffransglass får man sällan på andra ställen än på Gotland och i Iran.
Den gula färgen förknippades med solen och visade enligt signaturläran att saffran kunde användas vid leversjukdomar men det ansågs länge vara bra för det mesta och särskilt som afrodisiakum. En användning har varit som abortmedel vilket då och då ledde till att både barn och mor strök med. För det krävs ordentliga doser. Gravida kan utan risk äta upp till 1,5 gram om dagen, först 10-20 gram dödar en vuxen. Verkan av mindre doser är enligt dagens litteratur menstruationsökande, kramplösande och lugnande. Det anses fortfarande vara bra vid melankoli. "Ge den sömnlöse saffran i maten, det gör att sova", sägs i svenska klosteranteckningar från 14-1500-tal.
Följande tips är ur en svensk örtguide från 1733:
 
Vill man veta om kvinnfolk hava sminkat sitt ansikte så tugga saffran och blås i ansiktet på dem, så får man se det med lust.
 

Tricket fungerade i alla fall med vitlök, fina damers och herrars skräck på 1700-talet: svavelångorna från uppskuren lök kunde förvandla det blyhaltiga pudret från kritvitt till gråsvart på sekunder.
Kristen tradition
Saffransblomman har i den kristna kyrkan symboliserat osjälviskhet och ödmjukhet och för övrigt i Europa också kärlek och magi.
Element och kvaliteter
Astologiskt styrd av solen och dess tecken Lejonet (elementet eld, fast kvalitet) enligt Culpeper och andra.
Enligt elementläran het och torr i första graden (svensk läkebok ca 1500).
Indisk ayurveda klassificerar växtdrogen som värmande. Den anses ha balanserande effekt på alla tre doshor - vata, kapha och pitta.


Litteratur: Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper (1976), Ebbell (1937), Gentz och Lindgren (1946), Green (1976), von Hofsten och Bergkvist (1989), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons (1935), Keyland (1989), Klemming läkebok 3, 6, 7 (1883-1886), Lagerqvist och Nathorst-Böös (1997), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linell och Hylander (1955), Lundberg (1960), Manniche (1999), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Neuendorf (1991), Neuendorf (2009), Nielsen (1991), Pharmacopea suecica I (1775), Plinius bok 21 (1951), Podlech (1989), Stodola och Volák (2000), Strindberg (1974), Svenska farmakopén VIII (1901), Swahn (1996), Theofrastos bok 6 (1916), Willard (2001). Brian Mathew: The crocus: a revision of the genus Crocus (Iridaceae) (London: Batsford, 1982).
• Citat: En ört som kallas...: Ebbell (1937). Såsom en park...: Gamla Testamentet: Höga visan 4:13-14. ... synnerligen med färgad ingefära...: Grimberg volym 2 (1922). Vill man veta...: Lundberg (1960).
• Artiklar: Kurt Genrup: Matkultur på Gotland (Gastronomisk kalender 1999: Gastronomiska Akademiens årsbok; Stockholm: Prisma, 1998). Beatrice Lind: Toscanas röda guld (Göteborgs-Posten två dagar 2003 12 16). Susanna Hauffman: Snart doftar det jul igen! (Apoteket 4:2005). Lars-Erik Gustafsson: Ja oj, vad den var dyr! (Göteborgs-Posten (2009 10 23).
Nätpublikationer: Pars Saffron (2005 12 17). ISIRI (2005 12 17). ISO (2005 12 28). Gernot Katzer's spice pages (2006 02 14). L'Europeen (2009 06 01): Caroline Cartéma, Cécile Thibaud; Saffron counterfeiters (2009 11 05). Ghorbani (2008): The efficiency of saffron's marketing... (2009 11 05).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/saffran.html
Datum: 2018 06 24 - Uppdaterad: 2010 11 28
Cookieinfo
Made with a Mac