Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem

Rosmarin


Här har du rosmarin! Det är bra för minnet. Jag ber dig, käraste, glöm mig inte!
(Shakespeare: Hamlet IV:5, 1600-1601)

Botaniska namn Rosmarinus officinalis L. = Rosmarinus coronarium
Engelska namn Rosemary herb, garden rosemary, old man, compass plant, compass weed, polar plant
Andra namn Romanska språk
Ros maris, ros marinus (latin), herbe de romarin, rosmarin, romarin, incensier (franska), ramerino, rosmarino (italienska), romero, rosmario (spanska), rosmaninho, alecrim (portugisiska)
Nordiska språk
Rosmarin (danska), rosmarin (norska), rósmarín, saedögg (isländska), rosmariini (finska)
Asiatiska språk
Maih diht heung (kantonkinesiska), mi-tieh-hsiang, mi die xiang (mandarin = kinesiska), rozumari, mannenro (japanska), rosmari (thai), iklil al-jabal (arabiska), hasalbân (egyptisk arabiska), eklil kuhi, rozmari (farsi = persiska), biberiye (turkiska), rozmarin (hebreiska)
Andra språk
Libanotis (grekiska), dendrolibanon, dhendrolivano, rozmari (nygrekiska), rozmarin (ryska), Meerthau, Rosmarin, Rosmarinkraut (tyska), rozemarijn (holländska), rozmarin (bulgariska), rosmareno (esperanto)

Artvarianter Många varieteter och former med olika kemotyper, t. ex:
• "Talldoftande rosmarin" (Rosmarinus officinalis var. angustifolius), eng. Pinescented rosemary.
• "Nedliggande rosmarin" (Rosmarinus officinalis 'Prostratus' = Rosmarinus lavendulaceus): Marktäckande med lila blommor.
• Rosmarin verbenontyp (Rosmarinus officinalis var. verbenon).
Besläktade Släktet Rosmarinus omfattar enligt en del botaniker 12 arter, enligt det flesta bara en.

Beskrivning • Buske: Flerårig. 20-25 cm hög i Sverige, upp till 3 m i varmare länder. Upprätt stam, som ung grön, senare brun och förvedad, med upprätta eller uppåtböjda grenar.
• Blad: Ständiggröna, smala, barrlika blad sitter i par på korta eller inga skaft, läderartade med inrullade kanter, 2-3 cm långa, glansigt mörkgröna på ovansidan, ludna och silverskimrande på undersidan.
• Blomma (Sverige mars-september, kring Medelhavet hela året): I bladveck och grentoppar sitter rödlila, lila eller ljusblå, någon gång vita blommor i knippor om 5-10.
• Frukt: Frukten består av fyra nötter.
Odling och bruk
 
Skörd
• Blomma (mars-september): Blommor plockas vid torrt väder strax innan de slår ut helt.
• Blad: Blad och toppskott kan plockas allt eftersom; det håller plantan buskig. Blad som ska torkas insamlas bäst under sensommar och höst, alltid vid torrt väder. Lukt och smak bibehålls och t.o.m. förstärks vid torkning.
Växtförhållanden
Rosmarin är uppväxt längs Medelhavets torra kuster och har inget emot stark sol, salta vindar och mager jord men tål bara lätt frost. I Sverige överlever den vintern bara i söder och på Gotland, säkrast om den står skyddad mot en varm vägg och täcks på vintern. I annat fall får den odlas i kruka (sandblandad och kalkrik jord som hålls rätt torr) och vinterförvaras inomhus på ljust och frostfritt ställe (2-15°). Veranda är idealisk. Växer långsamt, tätare om nya skott klipps bort och bladrikare om den gödslas väl. Passar bra på balkong.
• Förökas från frö som måste förkultiveras (januari-februari). Det tar tid; vänta ingen skörd samma år. Sticklingar (eftersommar, höst) rotar sig lätt; i ett glas vatten får de rötter på ett par veckor. Nya mjuka skott utvecklar inga rötter utan sticklingarna bör vara lite vedartade. Därefter får de övervintra svalt, ljust och rätt torrt. Tidigt på våren kan man ta sticklingar av sticklingarna.
Rosmarin som biväxt
Gillas av bin och ger god honung.
Odling inomhus
Förr vanlig som krukväxt men trivs sällan i dagens torra och varma bostäder och dukar ofta under av övervattning. Kan prövas på en solig fönsterbräda. Frön tar upp till en månad på sig att gro. Det är enklare att sätta en planta från livsmedelsbutiken i jord sedan den skördats på det mesta av bladen.
Utbredning
• Europa: Vild i hela Sydeuropa, särskilt längs stränder på sandig mark; i Languedoc i södra Frankrike växte den i slutet av 50-talet så rikligt att man eldade med den. Odlad som kryddväxt och medicinalväxt i Frankrike, Portugal, Jugoslavien. Mest exporterar Spanien och Italien, den bästa anses komma från Dalmatien i Kroatien. Övervintrar i England och Tyskland.
• Norden: Övervintrar vanligen inte i Danmark och sällan i Sverige.
• Asien: Vild och odlad i Sovjet, Turkiet, Mellanöstern.
• Afrika: Vild och odlad i Nordafrika - Tunisien, Marocko, Libyen, Algeriet.
• Amerika: Odlad särskilt i Kalifornien.
Växtdroger och beredningar • Ört (Rosmarinus folia, Flores anthos, Herba anthos, Herba libanotidis): Svenska farmakopén upplaga 1 (1775).
• Blommande toppskott (Rosmarinus, summitates): Svenska farmakopén upplaga 2-5 (1779-1817) 2 (1779).
• Blad (Folia Anthos, Rosmarinus folia, Folia rosmarini, Folium rosmarini, Rosmarini folium): Svenska farmakopén upplaga 6-7 (1845-1869).
Rosmarininfusion (vattenutdrag)
Rosmarintinktur (alkoholutdrag)
Rosmarinessens (eterisk olja)

Historia Namnet
Rosmarinus = rosmarin, bildat av latinets ros = dagg, fukt, och marinus = vid havet, mare = hav. Namnet användes också under antiken om rosmarin och syftade på att örten växte så nära havet att den nåddes av dess skum. Härav svenska rosmarin som fanns redan i forsnsvenskan före 1500-talet.
Officinalis = officinell, efter latin officina = verkstad, tillverkningsställe, apotek, alltså ett officinellt apoteksläkemedel.
Ursprung
Medelhavsområdet och mindre Asien.
Egypten
Egyptierna satte en rosmarinkvist i de dödas händer och rester av örten har hittats i mumier. Rosmarin användes också som krydda. Så mycket mer vet man inte om användningen eftersom hieroglyfen inte har kunnat identifieras.
Grekland
Grekerna spred rosmarin i Medelhavsområdet genom att odla den där de slog sig ner i nya kolonier. Busken hörde till kärleksgudinnan Afrodite (romarnas Venus) som skänkt den både till människorna och krigsguden Ares (Mars). Den förknippades som så många andra ständiggröna växter och kanske också p.g.a doftens hållbarhet med varaktighet och i förlängningen av det med trohet, vänskap och gott minne. Hemmets gudastatyer bekransades med rosmarinkvistar och de dög som rökelse när lyxigare importerade ämnen tröt. Studenter tog med sig en kvist till skolproven för att hålla sig skärpta.  
Rom

Seden att bekransa gudastatyer med rosmarin övertogs av romarna. Brudar pryddes först med mejram, som hörde till Juno, äktenskapets gudinna. Ett par århundraden e. Kr. började man använda också Venus-örterna myrten (kärlek) och rosmarin (minne och trohet).

Brudens rosmarinkrans
I Mellaneuropa pryddes brudar med rosmarinkrans fram till 1500-talet då man övergick till myrten. I tyska stater och i länder påverkade därifrån, som Sverige, fortsatte man med rosmarin. Svenska överflödsförordningar på 1600-talet t.o.m. påbjöd det. Tjänstepigor och ringa mäns döttrar fick inte ha pärlkrona utan skulle ha "krans", d.v.s. rosmarinkrans. Först på 1800-talet började myrten användas också i Sverige. I en del trakter i Tyskland gifter man sig ännu i rosmarin.
Europa

Århundradena kring Kristi födelse spred romarna rosmarin i Europa, bland annat till England. 812 listades den i Capitulare, Karl den stores förordning om vilka växter som skulle odlas på hans kungsgårdar i nuvarande Tyskland-Frankrike. På 13-1400-talen var den vanlig i Europa. På 1500-talet odlades den på Hampton Court i London, uppbunden så att den täckte hela muren. 1598 planterades den på Vasasonen hertig Karls residens Nyköpingshus. 1620 fanns den med på Mayflowers segling till Amerika men överlevde inte den första vintern. Under 16-1700-tal höll man gärna rosmarin i orangerierna på herrgårdar och slott; 1810 fanns den enligt bevarade protokoll i orangeriet på Gunnebo slott. Örten togs tidigt till Nya världen; 1682 odlades den i trädgårdar i USA.
Magisk rosmarin
Rosmarin som magisk ört blev populär särskilt hos germanerna. Den lades i dopvattnet och vaggan till skydd, i den öppna graven (hågkomst) och sattes i brudkronan (trohet). En gammal föreställning om rosmarin är att den kan uppväcka döda. Repliken "Torka era tårar och strö rosmarin på detta sköna lik!" i "Romeo och Julia" syftar på detta - eller på rosmarins förmåga att maskera dålig lukt. Den är fortfarande vanlig på kyrkogårdar och gravar i katolska länder. I England sade man att en frodande rosmarin visade att det var kvinnan som var herre i huset. Enligt moderna magiker ger rosmarin förnöjsamhet och kontakt med det barnsliga och oskuldsfulla. "Häng en kvist i barnens rum så tillförsäkrar du dem en god och lycklig uppväxt".
Medicinsk rosmarin
Medicinskt har örten använts som kramplösande, urindrivande och magstärkande medel. "Bada dig ofta med henne och hon ska gömma dig ung, och gamla ska hon göra unga", försäkras i en svensk handskrift från omkring 1500. Där sägs också att pulveriserade blommor i en tygpåse på kroppens högra sida "skall göra dig gladare" och att bladen lagda i sängen "frälser dig från onda drömmar".
Hushållets rosmarin
Som köttkrydda har rosmarin använts i Europa sedan åtminstone 1400-talet, framför allt i ljust kött som höna och lamm och i Norden för att lätta upp saltsmaken i fläsk och griskött. Särskilt populär är den i Grekland och Italien och den ingår i kryddblandningen bouquet garni med t. ex. basilika, dragon, lagerblad, peppar, persilja och timjan.
I klädkistor och bokskåp höll rosmarin borta mal och mott. Blommorna är små men ger torkade god doft i potpourrier.
Kristen tradition
Rosmarin har som många andra örter knutna till Afrodite (Venus) blivit överförd på jungfru Maria. Här passar det särskilt bra att blommorna är blå, oskuldens färg. Om detta finns en from saga: Josef, Maria och Jesus rastar under flykten till Egypten. Maria tvättar Jesu kläder och hänger dem på tork över en vitblommande buske, alternativt lägger sin egen blå mantel över busken. Nästa morgon är blommorna blå. Det finns också talesätt om Jesus och rosmarins tillväxt: När örten uppnått Jesu ålder 30 år slutar den växa på höjden och börjar istället breda ut sig åt sidorna, och när Jesus vandrade på jorden växte den honom aldrig över huvudet. Det gör den nu; i varma länder kan busken bli ända upp till tre meter hög.
Element och kvaliteter
Astrologiskt styrd av solen och därmed Lejonet (elementet eld, fast kvalitet) (Culpeper) eller månen och därmed Kräftan (elementet vatten, ledande kvalitet).
Enligt elementläran varm och torr. 
Kinesiskt element: Eld.

Litteratur: Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper (1976), Färnlöf och Tunón (2001), Gentz och Lindgren (1946), Green (1976), Hansson och Hansson (2002), Hylander (1975), Impecta (2004), Juneby (1999), Jönsson (1910), Klemming läkebok 3 (1883-1886), Lawless (1992), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linell och Hylander (1955), Lucas (1978), Lundberg (1960), Manniche (2006), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Neuendorf (1991), Meyer (1952), Neuendorf (2009), Nielsen (1991), Pharmacopea suecica I (1775), Podlech (1989), Seymour (1980), Stary och Jirásek (1975), Stevenson (1979), Stodola och Volák (2000), Swahn (1996).
Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 04 29).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/rosmarin.html
Datum: 2018 08 21 - Uppdaterad: 2010 06 29
Cookieinfo
Made with a Mac