Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem

Polejmynta


Synonymer Loppmynta, polejmynta, poleja, äkta puleja, polejgräs, poleymynta, pollegia, polleyia, polleya, polleye, poleya
Botaniska namn Mentha pulegium L. = Pulegium vulgare
Engelska namn Penny royal, European pennyroyal, whirlmint, pulegium, mentha podagra, pudding grass, pudding herb, lurk in the ditch, run by the ground
Andra namn Romanska språk
Pulegium, pollegium (medeltidslatin), menthe pouliot (franska)
Nordiska språk
Cuulemattomus ruoho (finska)
Andra språk
Polei, Poley (tyska)

Artvarianter • "Liggande polejmynta" (Mentha pulegium var. decumbens)
Besläktade Släktet Mentha omfattar 25 arter av vilka många odlas.
Citronmynta (Mentha citrata = Mentha odorata)

Grönmynta (Mentha spicata = Mentha viridis)
Pepparmynta (Mentha piperita) - se där för flera myntor.

Åkermynta, japansk pepparmynta (Mentha arvensis), med varieteten japanmynta (Mentha arvensis var. piperascens), eng. wild pennyroyal - ej att förväxla med polejmynta (eng. European pennyroyal).
Ej besläktade • Amerikansk polejmynta, amerikansk puleja, amerikansk mynta (Hedeoma pulegioides Pers.), eng. North American pennyroyal: Inhemsk i Medelhavsområdet, spridd österut genom odling och förvildning. Har varit officinell i USA; eterisk olja är ganska lik polejmynta.
• Vild poleija, bergmynta (Satureja vulgaris): En kyndel. Flera saturejor finns med myntanamn.

Beskrivning • Ört: Flerårig. 10-50 cm hög. Upprätta, ibland liggande stjälkar, gulbruna och håriga, som förgrenar sig överst. Bildar tuvor som kan bli nära halvmetern vida.
• Rot: Krypande rotsystem med ovanjordiska utlöpare.
• Blad: Små äggrunda, sågtandade grågröna blad som också är håriga.
• Blomma (juni-augusti): Små vita till ljuslila-purpurröda blommor på korta skaft samlade i kransar runt de övre bladvecken.
Odling och bruk Skörd
• Hel ört (juni-september): Blad och blommande ört insamlas vid torrt väder.
Växtförhållanden
Bra marktäckare under buskar - trivs bättre i halvskugga än sol om det finns risk för uttorkning. Den kan utnyttjas som gräsmatta eftersom den är mattbildande, tål att trampas på och inte ger andra ogräs en chans. I annat fall är det nog bäst att hålla den i kruka eller nedgrävd behållare eftersom den förökar sig lätt och snabbt genom utlöpare som kryper strax under markytan och slår rot. Vill man ha bort den måste utlöparna grävas upp till sista biten. Man kan också pröva att svälta ut beståndet (hacka ofta) eller kväva det (täcka växtplatsen med tät svart plast).
• Svår att fröså, förökas enklast genom rotdelning vår eller höst; man river helt enkelt upp lite av utlöparna och täcker med jord.
Utbredning
• Europa: Spanien, Frankrike, Italien, Portugal, Jugoslavien, upp till England. Förekommer inte vild i Norden men ibland som trädgårdsväxt. Härdig upp till Dalarna - Gästrikland.
• Nordafrika: Algeriet, Marocko, Tunisien.
• Asien: Turkiet, odlad i Japan. 
• Amerika: Acklimatiserad i Chile och Mexiko.
Växtdroger och beredningar • Blad
Pennyroyalessens (eterisk olja)

Historia Namnet
Mentha är latin = mynta, efter grekiska minthe, mintha, kalaminthe med samma betydelse. Metamorfossagan om nymfen Mentha har antagligen satts ihop efter det att växten fått sitt namn; se pepparmynta.
Pulegium = som loppört, efter latin pulex = loppa, fluga. Örten användes för att hålla flygfän borta. Härav svenska loppmynta.
Ursprung
Europa och Asien, möjligen också ursprunglig i USA.
Grekland och Rom

Grekerna helgade polejmyntan åt Demeter och använde den som matkrydda. En blomma bakom örat skyddade mot solsting. Bladen lades i linneskåp och ströddes omkring lite varstans mot småkryp. Dioskorides som beskriver den runt år 65 berättar att den var vanlig i Rom och hängdes upp i knippen för att hålla flugor borta.
Europa
812 upptagen i Capitulare, Karl den stores förordning om vilka växter som skulle odlas på hans kungsgårdar i nuvarande Tyskland-Frankrike. Använd i arabiskspråkiga länder under tidig medeltid. Spridd i Europa av munkar som odlade den som loppmedel. Noterad som medicinalväxt i Danmark på 1200-talet, odlad i Sverige sedan 1300-talet. Som krydda har den använts mest i inälvsmat och korv. Som trädgårdsväxt var den populär på 1800-talet som avgränsare i tapetgrupper, färgglada rabattodlingar i mönster. Idag är den ovanlig. Torkade blad ger god doft i potpourrier.
Element och kvaliteter
Astrologiskt styrd av Venus och därmed Oxen (elementet jord, fast kvalitet) respektive Vågen (elementet luft, ledande kvalitet) (Culpeper).
Enligt elementläran varm och fuktig (Hildegard av Bingen 1100-tal), het och torr i tredje graden (svensk läkebok ca 1500), varm och skarp (Arvid Månsson 1600-tal).

Litteratur: Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper (1976), Gentz och Lindgren (1946), Hansson och Hansson (2002), Impecta (2004), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons (1935), Klemming läkebok 3, 5, 6, 7 (1883-1886), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Lundberg (1960), Meyer (1952), Månsson (1987), Nielsen (1991), Podlech (1989), Schweigger och Kammerer (1998), Stevenson (1979), Swahn (1996).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/pennyroyal.html
Datum: 2018 04 19 - Uppdaterad: 2010 06 28
Cookieinfo
Made with a Mac