Shenet - Myrtenbuske

Myrten

Där törnsnår nu finns ska cypresser växa upp och där nässlor står ska myrten uppväxa.
(Gamla Testamentet: Jesaja 55:13)

Botaniska namn

Myrtus communis

Engelska namn

Myrtle

Andra namn

Romanska språk
Murtur, myrtus (latin), myrte, myrte commun (franska), mirto (italienska), mirto arrayán (spanska), mirto, murta (portugisiska)
Nordiska språk
Myrte (danska), myrtti (finska)
Asiatiska språk
Hadassa (hebreiska), as, hadass (arabiska), âs (egyptisk arabiska), hadas (hebreiska), hodes, mirt (jiddisch), moord (farsi = persiska), mersin, murt (turkiska), vilayatimehndi (hindi), bola (sanskrit), kulinaval, kuzhinaval (tamil), heong tou muhk (kantonkinesiska), tao jin niang, xiang tao mu (mandarin = kinesiska), ginbaika, matoru (japanska)
Andra språk
Myrtos, murrine (grekiska), mirtiá, myrtia, mirsini (nygrekiska), myrt (ryska), Myrten, Myrte, Brautmyrte (tyska), mirte, mirt (holländska), mirto, ordinara mirto (esperanto)

Artvarianter

• Brudmyrten (Myrtus communis var. microphylla): Den småbladiga variant som använts i brudkronor.

Besläktade

Släktet Myrtus omfattar två arter av buskar från Medelhavsområdet. Arter som förr hörde hit har förts till släktena Lophomyrtus, Luma och Ugni.

Ej besläktade

• Pors (Myrica gale), eng. wild myrtle, fr. myrte bátard
• Bayträd (Pimenta acris = Pimenta racemosa): Räknas förr till släktet Myrcia.
• Kryddpeppar (Pimenta dioica och Pimenta officinalis): Räknades förr till släktet Myrtus.
• Rosenmyrten, tea tree citron (Leptospermum petersonii = Leptospermum scoparium)

Beskrivning

• Buske: 1-5 m hög. Starkt förgrenad med fyrkantiga grenar, i trädgårdar och parker ofta hårt tuktad till täta häckar och bollar på stam.
• Blad: Ständiggröna mörkgröna blad på korta skaft sitter 2-3 i krans på grenar och direkt på stammen, 1-3 cm långa, lansettformade, blanka och läderartade med tydlig mittnerv och små oljeblåsor, med stark och frisk lukt.
• Blomma (juni-augusti): I bladvecken vita stjärnlika blommor, upp till 3 cm breda, enkla med fem kronblad eller fyllda; starkt och gott doftande.
• Frukt: Frukten är ett ärtstort bär, runt til ovalt, svartblått med vaxig hinna och god smak.

Odling och bruk

Skörd
• Hel buske: Grenar med blad skördas genom att hela busken skärs ned.
• Frukt: Bären plockas av; en buske kan ge 10-15 kilo.
Växtförhållanden
I Medelhavsområdet typisk på den torra macchian med torr buskvegetation. Kan odlas utomhus på varma ställen i Sverige och vill då ha fuktig, väldränerad jord. Kan också odlas i kruka som får vinterförvars inomhus på ljus och sval plats.
• Förökas lätt från frö men vanligen med sticklingar.
Odling inomhus
Rätt vanlig krukväxt för hundra år sedan och trivdes bättre då innan centralvärmen. Tål torr luft och torr jord dåligt men är i övrigt tålig; behöver duschas varje dag och stå halvskuggigt, vintertid i ett svalt rum, sommartid gärna ute. Blir upp till 60 cm hög, blommar i maj-augusti.
Utbredning
• Europa: Vild och odlad i Medelhavsområdet, mest i norr (Frankrike, Italien, Spanien, Portugal, upp till Jugoslavien) och öster (Korsika, Turkiet).
• Nordafrika: Algeriet, Tunisien, Marocko.
• Amerika: Nord- och Sydamerika.

Växtdroger och beredningar

• Myrtenessens (eterisk olja)

Historia

Namnet
• Myrtus = myrten, efter grekiska myrtos och latin murtur, myrtus, båda med betydelsen myrten. Härav svenska myrten, belagt sedan 1541.
• Communis = gemensam, vanlig, efter latin communio = gemenskap.
Ursprung
Medelhavsområdet.
Asien
I Kina är myrten en symbol för framgång och berömmelse. Det första kända omnämnandet är från Babylonien, där myrten nämns som läkemedel på en sumerisk kilskriftstavla från 3000 f. Kr. Under den judiska lövhyddohögtiden smyckar man bordet med blad av palm, myrten och pilträd till minne av de tält som i gammal tid gav skydd under vandringar. När Adam måste lämna paradiset erbjöds han av Allah att ta med tre ting och valde enligt Koranen

myrten, kronan bland alla världens välluktande blommor, ett veteax, som är det förnämsta näringsmedlet i denna världen, samt en klase torkade dadlar, kronan bland denna världens frukter.

Egypten
Tyvärr har det fornegyptiska namnet på myrten inte kunnat identifieras säkert, men man vet genom grekiska och romerska författare att den användes i både läkekonst och parfymeri, t. ex. som rökelse och i oljeutdrag. Theofrastos på 300-talet f. Kr. talar i en essä om parfymeri lyriskt om väldoftande egyptisk myrten och första århundradet förklarar också Plinius i Rom att den starkast doftande växte i Egypten. Girlanger har hittats vid utgrävningar i Egypten från grekisk-romersk tid. Den växte antagligen inte vild i Egypten utan odlades.
Grekland
Myrten hörde framför allt till kärleksgudinnan Afrodite (romarnas Venus), som skylde sig med myrtenkvistar när hon steg upp ur havsskummet på Cypern. Busken helgades också åt bland andra hennes älskare årstidsguden Adonis som dyrkades särskilt av kvinnor och åt hennes son Hymenaios (Hymenaeus) som var äktenskapets gud - därav uttrycket "hymens band" om äktenskapet. Bladens oljeceller som syns som små prickar hade kungadottern Faidra på Kreta gjort med sin hårnål innan hon hängde sig av olycklig kärlek i ett myrtenträd.
Rom
Myrten var antagligen det första trädslaget som planterades på Roms gator och torg, berättar allvetaren Plinius. Det växte på platsen redan när staden grundlades och freden mellan nybyggare och ursprungsbefolkning beseglades genom att man brände trädets kåda som rökelse. Sedan gammalt fanns i Rom ett altare åt Venus Myrtea, på Plinius tid kallad Murcia.
Vid Romulus eget tempel Qurini växte två heliga myrtenträd som skulle visa sig vara profetiska. Det ena kallades patriciernas myrten och det andra plebejernas; det första frodades under många år medan det andra stod förtvinat. Vid tiden för Marsiska kriget (91-88 f. Kr.) började plebejernas myrten plötsligt växa och patriciernas att gulna. Detta fortsatte i takt med att senaten förlorade sin auktoritet ända tills patriciernas myrten slutligen stod fullständigt förfallen.
Omkring år 100 fanns busken i romerska villaträdgårdar och romarna åt bären ungefär som peppar. Myrtinum var en av antikens klassiska parfymer.

Myrtenkransar
I Rom århundradet f. Kr. bar brudar huvudkransar av mejram, som hörde till Juno, äktenskapets gudinna. Ett par århundraden e. Kr. började man också använda Venus-örterna myrten (kärlek) och rosmarin (minne och trohet). I Mellaneuropa fortsatte man använda rosmarin fram till 1500-talet då myrten började komma i bruk. Det har antagits hänga ihop med att te av myrten ansågs förebygga graviditet och att myrtenkransen ska ha använts som en symbol för att man nu som gift inte längre behövde dricka detta.
Myrten hade starkare kopplingar till bröllop och äktenskap än så. I Egypten hörde busken till himmelsgudinnan Hathor och stod för glädje och kärlek, hos judarna betydde den bröllop och äktenskap, i Grekland hörde den till Afrodite (Venus) och betydde kärlek, äktenskap och barnsbörd och till Artemis (Diana) som beskyddade gravida. Grekiska brudar smyckades med kvistar av myrten. Kransar av myrten symboliserade födelse och förnyelse och användes som kännetecken på invigda. Praktiska var kransarna också, fann man i Grekland; de minskade fyllan under symposierna. I Sparta gav man myrtenkransar till befälhavare som segrat genom förhandlingar, till skillnad från romarnas senare kransar av lager som gavs till dem som segrat i strid.

Sverige
Som så många andra sydliga växter kom myrten till Norden genom klosterväsendet. I vissa landsändar bar man myrten inte bara som brud utan också i konfirmationsbuketten. Kvisten skulle då komma från en planta som konfirmanden planterat själv. I Jämtland tillmättes buskens tillväxt stor betydelse. En svag buske var ett säkert tecken på en blivande ljum kristen, och en myrtenbuske som började vissna visade att den som planterat den snart skulle dö.
Under 16-talets andra hälft började man efter europeisk förebild hålla myrtenbuskar i svenska orangerier. 1810 fanns den enligt bevarade protokoll i orangeriet på Gunnebo slott. Runt år 1900 blev den populär som krukväxt; det sades att den "renade luften" och fördrev mal och flugor men också att blommande myrten kunde föra olycka och sjukdom till hemmet. Bären tog man vara på och använde som smaksättning i såser.

Folklig brudmyrten
I de tyska staterna och i länder påverkade därifrån, bland dem Sverige, fortsatte brudarna att bära rosmarin och i en del trakter i Tyskland gör man det ännu. I slutet av 1700-talet började myrtenkrans komma i bruk i Tyskland och i början av 1800-talet hade bruket spritt sig till Sverige. Kyrkans guldkrona fick bara oskulder bära, och sådana var det ont om i Sverige på 1800-talet. Någon skam eller tecken på fattigdom var inte myrten utan helt enkelt på modet. Man odlade den själv, eller tiggde ihop den eller fick den av brudkläderskan, för ibland ansågs det bringa otur att odla sin egen. "När myrten blomstrar vissnar bruden, när myrten vissnar blomstrar bruden", löd ett svenskt talesätt. Myrten smyckade också lik och kistor och man kunde spara sin myrtenkrona till sin begravning.
Kunglig brudmyrten
Samtliga fyra blivande Bernadotte-drottningar som gifte sig på 1800-talet gjorde det i myrten: Josefina (dotter till en tysk prinsessa, gift med blivande Oscar I i myrtenkrona 1823); nederländska prinsessan Lovisa (gift med blivande Karl XV i myrtenkrona 1850); tyska hertiginnan Sofia (gift med blivande Oscar II i myrtenkrona 1857) och tyska prinsessan Victoria (gift med blivande Gustav V i klänning prydd med myrten 1881). Just tyska kungligheter varit alltså snabba att anamma myrten. I England var blivande drottning Victoria - dotter till en tysk prinsessa - den första 1840. Från samma buske eller i alla fall en avläggare till den togs kvistar till bl. a. blivande Elizabeth II 1947 och hertiginnan Camilla 2005.
I Sverige ska det ha börjat med att nuvarande kungens farmor, kronprinsessan Margareta, inför bröllopet med blivande Gustav VI Adolf 1905 tog med sig en buske från hemlandet England som gav kvistar till en myrtenkrona och sedan planterades på Sofiero slott. Dottern Ingrid, blivande drottning av Danmark, planterade en buske i Köpenhamn när hon gifte sig 1935. Från Margaretas planta kom de kvistar drottning Silvia hade i diadem och bukett 1976 och från Ingrids kronprinsessan Victorias 2010.

Kristen tradition
Grekernas Afrodite och romarnas Venus blev de kristnas jungfru Maria och myrten en symbol för dygden medkänsla. Kanske är det denna som illustreras i följande sedelärande samtal "Om myrtenträdet och kvinnan" i den första tryckta boken i Sverige 1483:

Isidorus säger i Etymologiae 17 att myrten är ett träd, som fått sitt namn av mare, hav, därför att den framför allt växer på stränder. Av samma skäl kallas den myrena i medicinska skrifter. Man säger att detta träd är till hjälp för kvinnor i många svåra situationer. Det var en gång en sjuk kvinna, som gjorde av med alla sina ägodelar på mediciner och läkare men som ändå inte kunde finna någon bot. Till slut kom hon ända ner till havet och fann där ett myrtenträd på stranden, och hon sade ödmjukt:
- Frejdade träd, förbarma dig över mig och låt mig olyckliga kvinna få en liten kvist av dig, så att jag kan få mina sår att läka.
Myrten svarade:
- Om jag ger dig en kvist av mig, vad får jag då för ersättning av dig?
Kvinnan sade:
- Guld och silver har jag inte, ty jag har gjort av med alla mina ägodelar under min sjukdom. Men jag lovar Gud och dig att jag alltid skall tänka på dig i mina böner, och av det goda Gud ger mig skall jag låta dig få del.
Myrten svarade:
- Den bästa lönen ger du mig om du låter böner stiga upp till Gud för min skull. Klättra därför upp i mig och tag vad du vill, bara du håller ditt löfte.
Och den tillade:
- Vi bör dem med gåvor glädja, som för oss till Gud vill bedja.

Myrten har överlag varit en glädjerik symbol i kristet bildspråk, symboliserande t. ex. omvända hedningar och äktenskapet (brudens myrtenkrans).

Element och kvaliteter
Astrologiskt styrd av Merkurius och därmed Tvillingarna (elementet luft, rörlig kvalitet) respektive Jungfrun (elementet jord, rörlig kvalitet) (Culpeper och andra).

• Litteratur: Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Classen, Howes och Synnott (1994), Culpeper (1976), Dahlby (1954), Gentz och Lindgren (1946), Hansson och Hansson (2002), Hylander (1975), Impecta (2004), Jönsson (1910), Kramer (1958), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Lundberg (1960), Manniche (1999), Manniche (2006), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Plinius bok 15 (1968), Plutarkos volym 5; bok 8 Marcellus (1961), Podlech (1989), Suetonius (2001), Theofrastos: Concerning odours (1916), Thompson (1927), Tillhagen (1995).
• Citat: Isodorus säger...; Dyalogus creaturarum moralizatus 1483 (1983).
• Artiklar: Karin Martinsson: Våra närmsta växter (Människan och naturen: svensk etnobiologi; 1; 2001).
• Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 04 29).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/myrten.html
Datum: 2020 02 23 - Uppdaterad: 2010 09 8
Cookieinfo