Shenet - Lagerträd

Lagerträd

Kring pannan bar hon en lagerkrans, beprydd med stjärnornas bleka glans.
Hon sjöng om vännen så öm och kär, som uppå Elfsborg fången är.
(Fången på Elfsborg, svenskt skillingtryck, 1800-tal)

Synonymer

Lagerbärsträd, ädelt lagerträd, lager, lagher, laghur, lagir, laurber, laver, laur, lawr, laver, laffwerbaeraträ

Botaniska namn

Laurus nobilis L.

Engelska namn

Bay, true bay, sweet bay, laurel, bay laurel, laurel bery, sweet laurel, grecian laurel, Mediterranean bay, Grecian laurel, Roman laurel, noble laurel

Andra namn

Romanska språk
Laurus (latin), laurier, laurier noble, laurier d'Apollon (franska), alloro, lauro (italienska), laurel, laural (spanska), loureiro (portugisiska)
Nordiska språk
Laur, laurbaer (danska), laur, laurbaerblad (norska), lárvidarlauf (isländska), laakeri (finska)
Asiatiska språk
Yue gui (mandarin = kinesiska), yuht gwai (kantonkineiska), roreru (japanska), defne (turkiska), warak ghaar, waraq al-lauri, rand (arabiska), barg-e-bu (farsi = persiska), aley dafna (hebreiska), lor (jiddisch)
Andra språk
Daphne (grekiska), dháfni, dafni (nygrekiska), Lor, Loor (tyska), laurier (holländska), dafinov list, lavrovo durvo (bulgariska), lavr (ryska), lauro (esperanto)

Besläktade

Släktet Laurus omfattar 2 arter. Den andra:
• Kanarielager (Laurus azorica = Laurus canariensis): Högt träd med liknande blad och bär.

Besläktade

• Atlantlager (Laurus azorica): Skogsbildande på Atlantöarna, inklusive på Madeira där grenarna används som grillspett. Bladen kan användas som vanliga lagerblad.
• Kanarielager (Laurus canariensis): Madeira, Kanarieöarna.

Ej besläktade

• Indisk lager (Cinnamomum tamala), eng. Indian bay: Norra Indien. Barken används för att dryga ut kassiakanel.
• Indonesisk lager (Eugenia polyantha), eng. Indonesian bay: Sydostasien. Används i matlagning.
• Portugisisk lagerhägg (Prunus lusitanica).
• Lagerhägg, vanlig lager (Prunus laurocerasus): Odlad som trädgårdsväxt i södra Europa och upp till Västsverige; rätt lik; bladen kan vara dödliga
• Kalifornisk lager (Umbellularia californica), eng. California bay, Californian laurel: Ger en väldoftande, giftig och extremt hudirriterande eterisk "kalifornisk lagerolja".
• Västindisk bay (Pimenta acris = Pimenta racemosa).

Beskrivning

• Buske: 5-20 m hög, flerårig. Oftast en pyramidformad buske men kan någon gång anta trädform. Stammens bark är mjuk och kan vara olivgrön, rödaktig till svart. Grenarna är gröna och uppåtsträvande. Veden är rätt hård och hållbar.
• Blad: Bladen på korta skaft, 5-15 cm långa, spetsigt lansettformade och lite skrynkliga i kanterna, är blanka, läderartade och mörkgröna med olivgrön undersida. Det finns också lager med gula blad.
• Blomma (mars-maj): Små stjärnlika, gulvita blommor samlade i klasar eller kvastar i bladvecken, doftande liksom bladen.
• Frukt (höst): Frukterna i klasar är körsbärsstora till druvstora bär (stenfrukter), runda och skrynkliga, först olivgröna, som mogna svartbruna till lilasvarta, rätt lika svarta oliver. De innehåller ett frö med tunt, brunt skal.

Odling och bruk

Skörd
• Blad: Bladen repas av för hand eller yngre kvistar med blad skärs av. Soltorkning får bladen att krulla ihop sig, mörkna och tappa arom, så för att behålla färg, lukt och smak torkas de i press mellan skivor. Färska blad har bitter smak.
Växtförhållanden
Lagern trivs på torr och klippig mark med sol, halvskugga och vindskydd men klarar kustklimat. I Sverige kan busken odlas i drivhus eller i kruka som får vinterförvaras inomhus på ljus och sval plats.
• Förökas från frö på våren. Sommar eller höst när bladen fällts (oktober-november) tar man också sticklingar från sidoskott eller toppskott; de planteras ut nästa vår innan bladen kommer eller på hösten när de fällts.
Utbredning
• Europa: Växer vild på skyddade ställen vid Medelhavets kuster, t. ex. på den italienska macchian. Mycket vanlig trädgårdsväxt. Odlad för bär och blad i södra och västra Europa upp till England. Mycket blad exporteras från Grekland och norra Italien, ofta hämtade från vilda bestånd.
• Amerika: Odlad i Västindien och Argentina.
• Asien: Vild i Turkiet. Odling förekommer.

Växtdroger och beredningar

• Lagerblad (Folia lauri, Folium lauri, Lauri folium): Svenska farmakopén upplaga 1-5 (1775-1817).
• Lagerbär (Baccae lauri, Fructus lauri): Svenska farmakopén upplaga 1-6 (1775-1845).
• Lagerbladsessens (eterisk olja)
• Lagerbärsessens (eterisk olja)

Historia

Namnet
• Laurus = lagerträd, är rent latin. Ursprunget kan vara dialektformen laphne av grekiska daphne = lager. Härav det medeltida namnet Laurentius = den lagerkrönte, som på 1500-talet förkortades till svenska Lars. Härav fornsvenska former som laghurta, laverträ, laverbär före 1500-talet och senare stavningar som lagerbärsblad (1520), lagerkrans (1648), lagerblad (1664). Lager som beteckning på trädet finns belagt till 1673.
• Nobilis = förnäm, ädel, märkbar, är rent latin.
Ursprung
Turkiet, Syrien, Medelhavsområdet, där det förr fanns stora lagerskogar, dock dominerade av Atlantlagern. Det lagerträd efter vilket Linné 1753 beskrev arten finns fortfarande kvar i Uppsala botaniska trädgård.
Grekland och Rom
Lagern har varit skogsbildande kring Medelhavet och omnämns av alla antika författare. De hippokratiska läkarna på 400-talet f. Kr. använde den medicinskt, omkring år 100 fanns den dolad i romerska villaträdgårdar och på 100-talet ingick både bladen och bären i recept i Apicius' kokbok.
Ingen växt kunde konkurrera med lagerns status under antiken. Den hörde framför allt till solguden Apollon som hade lagern som sin speciella symbol men kopplades också till hans son läkekonstens gud Asklepios (i Rom Aesculapius), hans tvillingsyster födselns gudinna Artemis (Diana) och hans far överguden, himlakungen och åskbehärskaren Zeus (Jupiter) och dennes hustru Hera (Juno). Den ständiggröna lagern sågs som beständigheten själv, ja, rent av som odödlighet. Den var det enda träd som aldrig träffades av blixten. Det berättas om kejsar Tiberius att han bekransade sig med lagekvistarr vid oväder och om Nero att han bosatte sig i en lagerlund under en pestepidemi.
Dafne
Få grekiska sagor har haft sådan livskraft som den om Dafne, dotter till flodguden Peneois och en av Artemis flodnymfer. Huvudpersonerna är Apollon och Dafne, "båda dömda att följa var sitt öde" - Apollon åtråns, Dafne (sin egen eller faderns) önskan att förbli jungfru. När de möts flyr Dafne och Apollon tar upp jakten. Till slut ser hon sig ingen annan råd än att ropa på sin far om hjälp - hon ber honom förvandla henne hellre än att hon ska falla i Apollons armar. Det tycker fadern är en utmärkt idé och inför Apollons ögon förvandlas flickan till ett lagerträd. Kvar står den snopne guden, enligt Ovidius deklamerande:

! Dafnes förvandling

Emedan du ej får vara min maka,
skall du åtminstone bliva mitt träd. Jag skall bära dig, lager,
du skall i evighet smycka mitt hår, min lyra, mitt koger...

Alkemisterna såg berättelsen som en bild av naturens förvandlingsmöjligheter. I en krassare 1900-talstolkning är den "ett uttryck för kvinnornas fruktlösa kamp mot det annalkande patriarkatet".
Händelsen ska ha inträffat i Delfi på södersluttningen av berget Parnassos i mellersta Grekland. I dalen kring berget, idag Greklands största olivplantering, växer lagern fortfarande vild längs stränderna.
Oraklet i Delfi
Det första Apollontemplet, byggt på en plats där moder jord, Gaia, dyrkats, var ett enkelt bygge av lagergrenar. Därefter byggdes ett tempel av bivax och fjädrar, sedan ett av brons och slutligen ett av sten, det med de berömda inskrifterna "Känn dig själv" och "Intet utan måtta". Inuti templet fanns den vita stenen Omfalos (Naveln) som var jordens medelpunkt. På 600-talet f. Kr. när Delfi var etablerat som religiöst centrum hade området vuxit till ett stort komplex av tempelbyggnader, pelargångar, teatrar, statyer och presentskjul. Kvar idag finns grundplanen av ett stentempel från 300-talet f. Kr, samma som Alexander den store besökte och som plundrades av galler 280 f. Kr. Innan dess hade varenda forntida kändis varit där, och senare bl.a. Krösus och Nero, som passade på att expropriera 500 skänkta bronsstatyer.
Apollon var musikens, diktens och siarkonstens gud och Delfi den antika världens mest berömda orakelplats, skyddad mot åska och trolldom av lagern. I själva verket hände inget av vikt under antiken utan att oraklet i Delfi konsulterades. Man berättade sitt ärende för en präst, renade sig i källan, bestänktes med vigvatten, offrade en brödkaka som köpts som inträdesbiljett samt ett djur. Därefter närmade man sig oraklet, som kallades pythia och utsågs bland traktens ärbara kvinnor. De tidiga pythiorna var unga flickor, senare skulle hon vara en gift kvinna över 50, ett tag en änka och på slutet återigen en ung flicka. En av de mer berömda var Femone som själv formulerade sina orakelsvar. Detta sköttes annars av prästerna. Pythians uppgift var att äta lagerblad ritualenligt, andas in röken av lagerblad och korngryn och upprepa vad prästerna sagt eller skrivit. Ibland gavs svaret i ett förseglat brev som skulle öppnas först vid hemkomsten där det visade sig vara på renaste hexameter, av allt att döma ihoprimmat dagar innan. Det sista kända svaret gavs till en romersk kejsare år 362:

Säg detta till konungen: Det härliga templet har fallit i ruiner, Apollon saknar tak över huvudet, lagerbladen är tysta, de profetiska källorna döda.

År 393 förklarade en kristen romersk kejsare orakelverksamheten i Delfi officiellt nedlagd. Knastrandet från brända lagerblad har även senare använts i spådom, och det sades att den som sov på en bädd av lagerblad kunde drömma sanndrömmar.

Forshaga

Lagerkransen
Grekerna tyckte mycket om att bekransa sig med blommor och blad och att ära andra med kransar. I de olympiska spelen till Zeus ära bekransades segrarna med oliv, i de nemeiska spelen till Herakles' ära och i de isthmiska till Poseidons med persilja. När de pythiska spelen till Apollons ära började i Delfi 582 f. Kr. fick segrarna naturligtvis lagerkransar, Apollons och Apollonprästernas speciella kännetecken. Också vid de olympiska spelen övergick man så småningom till lager. Segergudinnan Nike (Victoria) framställdes ofta med en lagerkrans i handen, redo att sätta på segrarens huvud. Militära segerherrar gjorde sina triumftåg i Rom krönta med lagerkrans, som sades vara en bild av den fred som följer på seger. Lagern förknippades fortfarande med Apollon (Apollo), men hans uppgift förändrades i Rom från solgud till skaldekonstens beskyddare. Den gamla grekiska segersymbolen oliv blev helgad åt fredsgudinnan Pax och hantverkets och Roms skyddsgudinna Minerva.
Den romerska seden att kröna sångare och diktare med lagerkrans har levt kvar in i våra dagar. Titeln och posten som poet laureate = lagerkrönt skald, hovpoet, delas fotfarande ut i England. I Sverige och Finland får filosofie doktorer en lagerkrans. Ärade operasångare bär sin stora lagerkrans runt halsen. Allt detta pyssel med kransar har gett språket stående uttryck som "att skörda lagrar" = att vinna ära, och "att vila på lagrarna" = att avstå från att söka ytterligare ära.
Den som ska äras får alltså lagerkransar. Med omvänd logik menar dagens magiker att lagern ger ära och berömmelse.
Europa
812 listad i Capitulare, Karl den stores förordning om vad som skulle odlas på hans kungsgårdar i nuvarande Tyskland-Frankrike. Under 16-1700-talen höll man gärna lagerträd i de europeiska herresätenas orangerier. 1810 fanns det t. ex. enligt bevarade protokoll i orangeriet på Gunnebo slott.
Lagerblad
Bladen har använts något lite i korv men var inte vanliga i svensk allmogekost före 1900-talet. De stimulerar aptiten och underlättar matsmältningen och används mycket i indisk matlagning. De ingår också i kryddblandningen bouquet garni med t. ex. basilika, dragon, peppar, persilja, rosmarin och timjan. De ger också god doft i potpourrier.
Lagerbär
Grekland exporterade både blad och bär ut i Europa under medeltiden, framför allt som läkemedel. Bären fanns i Gustav Vasas kryddkammare i mitten av 1500-talet, några blad nämns däremot inte. Arvid Månsson på 1600-talet som hämtar sina uppgifter från antika författare, arabiska läkare och tyska örtaböcker nämner bara bären, och de är så pass ovanliga att han klumpar ihop dem med kanel. Bland annat ger lagerbären svettning och den feta lageroljan som pressas ur dem smörjs på förlamade leder.
Kristen tradition
Också i kristen tradition har man sett den ständiggröna lagern som en symbol för odödlighet. Lagerkransen har i bildspråket använts som en martyriets krona - enligt kristet synsätt också en slags seger - och som en bild av dopet, som skänker det nya livet.
Officiell lager
Lagerblad ingår i Forshagas kommunvapen. Kommunens hemsida ger ingen förklaring till varför.
Element och kvaliteter
Astrologiskt styrt av solen och dess tecken Lejonet (elementet eld, fast kvalitet) - "kraftfullt verksam mot häxkonster, och också mot allt ont Saturnus kan göra människokroppen" (Culpeper 1600-tal).
Enligt elementläran är bäret hett och torrt i andra graden (svensk läkebok ca 1500), hett och torrt (Arvid Månsson 1600-tal).
Kinesiskt element: Eld.

• Litteratur: Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper (1976), Dahlby (1995), Fries (1904), Frisch (1961), Furuhagen (1982), Gentz och Lindgren (1946), Green (1976), Hansson och Hansson (2002), Harpur (1996), von Hofsten och Bergkvist (1989), Henrikson (2000), Hylander (1975), Impecta (2004), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons (1935), Keyland (1989), Kinkele (2004), Klemming läkebok 3 (1883-1886), Klynne och Klynne (2003), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linell och Hylander (1955), Ljungqvist (2007), Lundberg (1960), Magnus bok 1 (1976), Meyer (1952), Månsson (1987), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Neuendorf (1991), Neuendorf (2009), Nielsen (1991), Pharmacopea suecica I (1775), Podlech (1989), Stevenson (1979), Strindberg (1974), Suetonius (2001), Swahn (1996), Theofrastos (1916).
• Citat: Emedan du ej...: Ovidius bok 1 (1969).
• Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 03 30). Statens arkiv: Heraldiskt register (2009 07 15).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/lager.html
Datum: 2019 03 22 - Uppdaterad: 2010 08 31
Cookieinfo