![]() |
Lagerträd |
||
Hon sjöng om vännen så öm och kär, som uppå Elfsborg fången är. (Fången på Elfsborg, svenskt skillingtryck, 1800-tal) |
|||
Synonymer | Lagerbärsträd, ädelt lagerträd, lager, lagher, laghur, lagir, laurber, laver, laur, lawr, laver, laffwerbaeraträ | ||
Botaniska namn | Laurus nobilis L. | ||
Engelska namn | Bay, true bay, sweet bay, laurel, bay laurel, laurel bery, sweet laurel, grecian laurel, Mediterranean bay, Grecian laurel, Roman laurel, noble laurel | ||
Andra namn | Romanska språk Laurus (latin), laurier, laurier noble, laurier d'Apollon (franska), alloro, lauro (italienska), laurel, laural (spanska), loureiro (portugisiska) Nordiska språk Laur, laurbaer (danska), laur, laurbaerblad (norska), lárvidarlauf (isländska), laakeri (finska) Asiatiska språk Yue gui (mandarin = kinesiska), yuht gwai (kantonkineiska), roreru (japanska), defne (turkiska), warak ghaar, waraq al-lauri, rand (arabiska), barg-e-bu (farsi = persiska), aley dafna (hebreiska), lor (jiddisch) Andra språk Daphne (grekiska), dháfni, dafni (nygrekiska), Lor, Loor (tyska), laurier (holländska), dafinov list, lavrovo durvo (bulgariska), lavr (ryska), lauro (esperanto) |
||
|
|||
Besläktade | Släktet Laurus omfattar
2 arter. Den andra: Kanarielager (Laurus azorica = Laurus canariensis): Högt träd med liknande blad och bär. |
||
Besläktade |
Atlantlager (Laurus azorica): Skogsbildande på Atlantöarna,
inklusive på Madeira där grenarna används
som grillspett. Bladen kan användas som vanliga lagerblad. Kanarielager (Laurus canariensis): Madeira, Kanarieöarna. |
||
Ej besläktade |
Indisk lager (Cinnamomum tamala), eng. Indian bay: Norra
Indien. Barken används för att dryga ut kassiakanel.
Indonesisk lager (Eugenia polyantha), eng. Indonesian bay: Sydostasien. Används i matlagning. Portugisisk lagerhägg (Prunus lusitanica). Lagerhägg, vanlig lager (Prunus laurocerasus): Odlad som trädgårdsväxt i södra Europa och upp till Västsverige; rätt lik; bladen kan vara dödliga Kalifornisk lager (Umbellularia californica), eng. California bay, Californian laurel: Ger en väldoftande, giftig och extremt hudirriterande eterisk "kalifornisk lagerolja". Västindisk bay (Pimenta acris = Pimenta racemosa). |
||
|
|||
Beskrivning | • Buske: 5-20 m hög, flerårig. Oftast en pyramidformad
buske men kan någon gång anta trädform. Stammens bark är mjuk och kan vara olivgrön, rödaktig
till svart. Grenarna är gröna och uppåtsträvande. Veden är rätt hård och hållbar. • Blad: Bladen på korta skaft, 5-15 cm långa, spetsigt lansettformade och lite skrynkliga i kanterna, är blanka, läderartade och mörkgröna med olivgrön undersida. Det finns också lager med gula blad. • Blomma (mars-maj): Små stjärnlika, gulvita blommor samlade i klasar eller kvastar i bladvecken, doftande liksom bladen. • Frukt (höst): Frukterna i klasar är körsbärsstora till druvstora bär (stenfrukter), runda och skrynkliga, först olivgröna, som mogna svartbruna till lilasvarta, rätt lika svarta oliver. De innehåller ett frö med tunt, brunt skal. |
||
Odling och bruk |
Skörd |
||
Växtdroger och beredningar |
Lagerblad (Folia lauri, Folium lauri, Lauri folium): Svenska farmakopén upplaga 1-5 (1775-1817). |
||
|
|||
Historia | Namnet Laurus = lagerträd, är rent latin. Ursprunget kan vara dialektformen laphne av grekiska daphne = lager. Härav det medeltida namnet Laurentius = den lagerkrönte, som på 1500-talet förkortades till svenska Lars. Härav fornsvenska former som laghurta, laverträ, laverbär före 1500-talet och senare stavningar som lagerbärsblad (1520), lagerkrans (1648), lagerblad (1664). Lager som beteckning på trädet finns belagt till 1673. Nobilis = förnäm, ädel, märkbar, är rent latin. Ursprung Turkiet, Syrien, Medelhavsområdet, där det förr fanns stora lagerskogar, dock dominerade av Atlantlagern. Det lagerträd efter vilket Linné 1753 beskrev arten finns fortfarande kvar i Uppsala botaniska trädgård. Grekland och Rom Lagern har varit skogsbildande kring Medelhavet och omnämns av alla antika författare. De hippokratiska läkarna på 400-talet f. Kr. använde den medicinskt, omkring år 100 fanns den dolad i romerska villaträdgårdar och på 100-talet ingick både bladen och bären i recept i Apicius' kokbok. Ingen växt kunde konkurrera med lagerns status under antiken. Den hörde framför allt till solguden Apollon som hade lagern som sin speciella symbol men kopplades också till hans son läkekonstens gud Asklepios (i Rom Aesculapius), hans tvillingsyster födselns gudinna Artemis (Diana) och hans far överguden, himlakungen och åskbehärskaren Zeus (Jupiter) och dennes hustru Hera (Juno). Den ständiggröna lagern sågs som beständigheten själv, ja, rent av som odödlighet. Den var det enda träd som aldrig träffades av blixten. Det berättas om kejsar Tiberius att han bekransade sig med lagekvistarr vid oväder och om Nero att han bosatte sig i en lagerlund under en pestepidemi. Dafne Få grekiska sagor har haft sådan livskraft som den om Dafne, dotter till flodguden Peneois och en av Artemis flodnymfer. Huvudpersonerna är Apollon och Dafne, "båda dömda att följa var sitt öde" - Apollon åtråns, Dafne (sin egen eller faderns) önskan att förbli jungfru. När de möts flyr Dafne och Apollon tar upp jakten. Till slut ser hon sig ingen annan råd än att ropa på sin far om hjälp - hon ber honom förvandla henne hellre än att hon ska falla i Apollons armar. Det tycker fadern är en utmärkt idé och inför Apollons ögon förvandlas flickan till ett lagerträd. Kvar står den snopne guden, enligt Ovidius deklamerande: |
||
! Dafnes förvandling |
|
||
Alkemisterna såg berättelsen som en bild av
naturens förvandlingsmöjligheter. I en krassare
1900-talstolkning är den "ett uttryck för
kvinnornas fruktlösa kamp mot det annalkande patriarkatet".
Händelsen ska ha inträffat i Delfi på södersluttningen av berget Parnassos i mellersta Grekland. I dalen kring berget, idag Greklands största olivplantering, växer lagern fortfarande vild längs stränderna. Oraklet i Delfi Det första Apollontemplet, byggt på en plats där moder jord, Gaia, dyrkats, var ett enkelt bygge av lagergrenar. Därefter byggdes ett tempel av bivax och fjädrar, sedan ett av brons och slutligen ett av sten, det med de berömda inskrifterna "Känn dig själv" och "Intet utan måtta". Inuti templet fanns den vita stenen Omfalos (Naveln) som var jordens medelpunkt. På 600-talet f. Kr. när Delfi var etablerat som religiöst centrum hade området vuxit till ett stort komplex av tempelbyggnader, pelargångar, teatrar, statyer och presentskjul. Kvar idag finns grundplanen av ett stentempel från 300-talet f. Kr, samma som Alexander den store besökte och som plundrades av galler 280 f. Kr. Innan dess hade varenda forntida kändis varit där, och senare bl.a. Krösus och Nero, som passade på att expropriera 500 skänkta bronsstatyer. Apollon var musikens, diktens och siarkonstens gud och Delfi den antika världens mest berömda orakelplats, skyddad mot åska och trolldom av lagern. I själva verket hände inget av vikt under antiken utan att oraklet i Delfi konsulterades. Man berättade sitt ärende för en präst, renade sig i källan, bestänktes med vigvatten, offrade en brödkaka som köpts som inträdesbiljett samt ett djur. Därefter närmade man sig oraklet, som kallades pythia och utsågs bland traktens ärbara kvinnor. De tidiga pythiorna var unga flickor, senare skulle hon vara en gift kvinna över 50, ett tag en änka och på slutet återigen en ung flicka. En av de mer berömda var Femone som själv formulerade sina orakelsvar. Detta sköttes annars av prästerna. Pythians uppgift var att äta lagerblad ritualenligt, andas in röken av lagerblad och korngryn och upprepa vad prästerna sagt eller skrivit. Ibland gavs svaret i ett förseglat brev som skulle öppnas först vid hemkomsten där det visade sig vara på renaste hexameter, av allt att döma ihoprimmat dagar innan. Det sista kända svaret gavs till en romersk kejsare år 362: |
|||
|
|||
År 393 förklarade en kristen romersk kejsare orakelverksamheten i Delfi officiellt nedlagd. Knastrandet från brända lagerblad har även senare använts i spådom, och det sades att den som sov på en bädd av lagerblad kunde drömma sanndrömmar. | |||
|
Lagerkransen |
||
|
|||
Litteratur:
Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper
(1976), Dahlby (1995), Fries (1904), Frisch (1961), Furuhagen (1982), Gentz och Lindgren
(1946), Green (1976), Hansson och Hansson (2002), Harpur (1996),
von Hofsten och Bergkvist (1989), Henrikson (2000), Hylander (1975),
Impecta (2004), Jönsson (1910), Jönsson och
Simmons (1935), Keyland (1989), Kinkele (2004), Klemming läkebok 3 (1883-1886), Klynne och Klynne (2003), Lindeberg
(1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linell och
Hylander (1955), Ljungqvist (2007), Lundberg (1960), Magnus bok 1 (1976), Meyer (1952), Månsson (1987), Nationalencyklopedins
ordbok (1995), Neuendorf (1991), Neuendorf (2009), Nielsen (1991), Pharmacopea
suecica I (1775), Podlech (1989), Stevenson (1979), Strindberg (1974),
Suetonius (2001), Swahn (1996), Theofrastos (1916).
• Citat: Emedan du ej...: Ovidius bok 1 (1969). Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 03 30). Statens arkiv: Heraldiskt register (2009 07 15). |
|||
|
|||
© Shenet 1997 - 2013 |
|||
|