![]() |
Brödkummin |
|
|
||
Synonymer | Kummin, vanlig kummin, brödkummin, tysk kummin, svensk kummin, gårdskummin, kummil, kommel, kumming, kommen, kumin, kumiin, kumyn, komin, komen, komman, komiin, komyn, commin, commyn, kwmin, kwmyn, kwmen, kwmmyn, ciminum, gardhkomin, gardkwmen, gaardkomen, gaard komyn, gartäkumar, karv, karve, karffwa, karven | |
Botaniska namn | Carum carvi L. = Apium carvi = Aegopodium carum | |
Engelska namn | Caraway, common varaway, wild cumin, carvies, carum | |
Andra namn | Romanska
språk Careum (latin), carvi, kummel, cumin, cumin des prés, cumin de montagne, cumin des prés, faux anis (franska), carvi, cumino dei prati, comino, caro, cumino tedesco ("tysk kummin"; italienska), carvi, comino de prado, hinojo de prado, alcaravea, alcarahueya (spanska), alcaravia (portugisiska), chimen (rumänska) Nordiska språk Kommen, vild kommen (danska), karve (norska), kumén (isländska), kumina, tavallinen kumina, saksankumina ("saxisk kummin"; finska) Asiatiska språk Ge lü zi (mandarin = kinesiska), goht leuih ji (kantonkinesiska), himeuikyo, kyarawei (japanska), karavi (sanskrit), gunyan, shia jeera, vilayati jeera ("utländsk kummin"; hindi), hom pom (thai), karaman kimyonu, frenk karaman kimyonu ("frankisk kummin"; turkiska), kharawjá (farsi = persiska), karauya, karawiaa, karawiya (arabiska), miweh zireh (farsi = persiska), karvia, kimmel (hebreiska), kiml (jiddisch) Andra språk Tepenen (fornegyptiska), kyminon (grekiska), Kümmel, Echter Kümmel, Feldkümmel, Mattenkümmel, Wiesenkümmel (tyska), karwij, wilde komijn, kummel (holländska), kim (bulgariska), kim (kroatiska), kmín (tjeckiska), kömény (ungerska), karo, karvi (nygrekiska), tmin (ryska), karvio (esperanto) |
|
|
||
Besläktade | Släktet
Carum omfattar 30-35 arter från hela världen;
bara brödkummin finns i Sverige. Ajovan (Carum ajovan = Carum copticum), eng. ajowan, true bishop's weed: Ger eterisk ajovanolja med timjandoft. Egypten, Iran, Indien. |
|
Ej besläktade |
Odört (Conium
maculatum): Odörten borde varna med sin storlek
(upp till 2 m), färg (rödfläckig stam)
och lukt (råttpiss) men förödande misstag
har begåtts därför att också likheterna
är övertygande: Allmänt utseende (flockblomstriga
på rak stam), blomställning (rosatonade flockar),
blomningstid (juni-augusti), frukt (ovala med åsar),
växtplats (kulturmark). Titta och lukta en gång
till; odört är antagligen Nordens giftigaste
växt. |
|
|
||
Beskrivning
|
• Ört: Ett-
eller tvåårig. 20-25 cm hög första året, upp till 80 cm andra. Upprätt, räfflad, ihålig
blomstjälk som grenar sig redan vid marken. Hela
växten luktar aromatiskt och är ätlig. • Rot: Spolformad, rakt nedåtgående pålrot som påminner om en palsternacka. • Blad: Första året kommer bara blad, de nedre på skaft och de övre utan. De är dubbelt parflikiga: två eller tre småblad sitter tillsammans, vart och ett mycket fint flikigt ända intill trådtunt - rätt likt morotsblast. • Blomma (maj-augusti): Andra året kommer blomstjälkar i vars topp sitter små vita blommor, i varmt klimat rosa eller röda, samlade till platta flockar. • Frukt (höst tredje året): Fröställningarna liknar krondill. Frukterna är avlånga klyvfrukter med två delfrukter (kumminfrön) som är 3-6 mm långa, halvmånformiga, glatta och ljusbruna med fem ljusa åsar. |
|
Odling och bruk
|
Skörd Frukt (juli-september): Frön insamlas i andra året genom att blomstjälkarna skärs av. De brukar skördas vid torrt väder men Svenska medicinalväxtföreningen ger 1916 tips om att skörda kummin |
|
|
||
Det är ingen idé
att vänta på att alla frön ska bli fullmogna.
De mognar så ojämnt att den översta
fruktflocken är brun och fröna börjar falla
av när de understa fortfarande är omogna. Knippena med
fröställningar hängs upp och torkas luftigt och mörkt t. ex. på en vind. Knyter man en papperspåse löst kring buketten så samlas fröna i den vartefter de mognar. Så här beskriver Linné skörden och avtröskningen i Skåne på 1700-talet: |
||
|
||
Blad: Bladen plockas späda när som helst. |
||
Växtdroger och beredningar | Frö av brödkummin
(Carvi semina, Semina carvi, Carvi fructus, Fructus carvi):
Svensk medicinaltax 1742. Lokala framakopéer innan Sverige fick en nationell
1775. Svenska farmakopén upplaga 8-10 (1901-1925), ev. även tidigare och senare. En av de droger
Medicinalstyrelsen uppmuntrade allmänheten att samla
in till apoteken under andra världskriget. • Kumminolja (örtolja) • Kummintinktur (alkoholutdrag) • Kumminessens (eterisk olja) • Karvon (isolerat ämne) |
|
|
||
Historia
|
Namnet Carum = kummin är efter latin carum, careum och grekiska karon, båda med betydelsen spiskummin - inte brödkummin. Enligt Plinius omkring år 70 syftade namnet på den ursprungliga och bästa växtplatsen för spiskummin, Caria (Karien) i dagens sydvästra Turkiet. Carvi är latin = som kummin, av arabiska karvija, karavi = från Caria (Karien). Karvilja är ett gammalt arabiskt namn på örten. I arabiska texter på 1100-talet kallas den karauya. Cuminum = kummin, efter grekiska kyminon, är det latinska släktnamnet på spiskummin och svartkummin! Ursprung Centrala och norra Europa, antagligen inhemsk också Västasien, norra och västra Asien och Nordafrika. Asien Brödkummin är en av få kryddväxter som vandrat från Europa österut; t. ex. till Indien dit den antagligen togs av arabiska handelsmän. Egypten Som matkrydda och medicinalväxt är brödkummin urgammal. Frön har hittats i egyptiska gravar och de förekommer i många recept i Ebers-papyrusen (1550 f. Kr). Europa Ännu äldre är fynden från pålbyggarnas stenåldersboplatser i Schweiz, från 2000 f. Kr. och äldre. Både greker och romare odlade kummin, framför allt som grönsak. Man åt roten, t. ex. blandad med mjölk till ett slags bröd som Julius Caesar berättar var en vanlig soldatkost. Antikens odlade kyminon och Bibelns "kummin" var dock ofta spiskummin (Cuminum cyminum). 812 listades brödkummin i Capitulare, Karl den stores förordning om vad som skulle odlas på hans kungsgårdar i nuvarande Tyskland-Frankrike. Det första skriftliga vittnesbördet om kummin som medicinalväxt är från mitten av 1100-talet, då Hildegard av Bingen tecknade ner vad hon fick höra om folklig läkekonst i nuvarande Tyskland. Där och i Holland odlades den tidigt. Under 1600-talets första hälft odlades den enligt Flora Danica av den danska allmogen. Sverige Brödkummin är en av Sveriges få inhemska kryddväxter; den hör med pepparrot, persilja och senap till de kryddor som odlats tidigast och mest. Linné berättar att den kan hittas vild och odlad överallt "i täppor, gårdar eller hagar" och i Flora Oeconomica 1749: |
|
|
||
I Värmland var den ett vädertecken: när kummin blommade började man slåttern. Kummin som mat Linné i Svenska floran 1755: |
||
|
||
![]() Kummin (Carum carvi) (Bilder ur Nordens flora; 1917-1926) |
Rötterna kan ätas som grönsak på samma sätt som palsternacka och bladen ätas färska eller torkade på
samma sätt som nässla i soppa men framför allt är det fröna man har ätit; de var kanske den mest använda kryddan av alla i Sverige förr i tiden. Maträtter med brödkummin finns beskrivna i svenska texter från 1200-talet och framåt.
Fröna har använts
inte bara i bröd utan i all vardagsmat som välling,
soppa, gröt, brännvin och köttmat. Gravölet efter den heliga Birgittas far 1328 krävde 12 pund brödkummin till ett pris av
9 öre, motsvarande lönen för 54 dagsverken. "Den bland allmogen i vardagslag mest använda
av alla kryddor, förr dock mera än nu",
berättar en folklivsforskare 1919. Svenska myndigheter uppmuntrade odling
under första världskriget. Fröna är oerhört populära som krydda i Centraleuropa - de finns i bröd, ost, korv, kex. kakor, kötträtter, surkål, brännvin (snaps för matsmältningen, mot kolik och andra maglidanden). I indiska curryblandningar ingår ofta både brödkummin och spiskummin (Cuminum
cyminum). |
|
|
||
Litteratur:
Se t ex Bondeson (1982), Botanica (2003), Corneliuson
(2000), Culpeper (1976), Ebbell (1937), Fries (1904),
Färnlöf och Tunón (2001), Gentz och Lindgren (1946), Green (1976), Hansson och Hansson (2002), Heino (2001), Hewe (1984),
von Hofsten och Bergkvist (1989), Impecta (2004), Ljungqvist (2007), Juneby
(1977), Juneby (1999), Jönsson (1910), Jönsson
och Simmons (1935), Keyland (1989), Kirkevold
och Gjessing (2004), Klemming läkebok 3, 7 (1883-1886), Lagerqvist och Nathorst-Böös
(1997), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren
(1918), Linell och Hylander (1955), Lundberg (1960),
Manniche (1999), Meyer (1952), Mossberg och Stenberg (1992), Nationalencyklopedins
ordbok (1995), Neuendorf (1991), Neuendorf (2009), Nielsen (1991), Nylén
och Olsson (1982), Plinius bok 19 (1968), Podlech (1989),
Schweigger och Kammerer (1998), Seymour (1980), Stary
och Jirásek (1975), Stevenson (1979), Stodola och Volák
(2000), Strindberg (1974), Swahn (1996), Svanberg (1998), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925). • Citat: Då örten är mogen...: Linné (1975). I Skåne omkring Lund...: Linné (1971). Roten är smakligare...: Linné (1986). Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 03 30). Bilder ur Nordens flora (2005 10 23). Den virtuella floran (2006 11 13). |
||
|
||
© Shenet 1997 - 2013 |
||
|