![]() |
Kryddnejlikträd |
||||
|
|||||
Synonymer | Nellike | ||||
Botaniska namn | Syzygium aromaticum = Syzigium aromaticae = Eugenia caryophyllus = Eugenia caryophyllata (Thunb.) = Eugenia aromatica = Jambosa caryophyllus = Carophyllus aromaticus L. | ||||
Engelska namn | Clove tree, tropical myrtle, antofle, cariophyllorum, caryophylli, jamba | ||||
Andra namn | Romanska språk Caryophyllon (medeltidslatin: trädet), girofle, giroflier (franska), garofano (italienska), clavo, clavo de olor, clavo de especia (spanska), craveiro-da-india (portugisiska) Nordiska språk Kryddernellike, nellike, nelliken (danska), kryddernellik, nellik (norska), negull (isländska), neilikka, mausteneilikka (finska) Asiatiska språk Ding xiang, ting hsiang (mandarin = kinesiska: "spikrörkelse"), ding heung (kantonkinesiska), chouji, chôji, kurobu (japanska), kâtukâ-phala (sanskrit: "knoppväxt"), lavanga (sanskrit: kryddan), laung, lavang (hindi: kryddan), graambu, krambu (tamil), gram goo, khan plu (thai), dinh huong (vietnamesiska), céngké, cengkeh (indonesiska), karanfil (turkiska), kabsh qarunfil, kabsh qaranful, karaful (arabiska: trädet), mikhak (farsi = persiska), tsiporen (hebreiska: "nagel") Andra språk Karyóphyllon (grekiska: "nötväxt"), garifalo (nygrekiska), Nelke, Negelken, Nägelein, Nägelchen, Gewürznelkenbaum (tyska), kruidnagel (holländska), karamfil (bulgariska), gvozdika (ryska), kariofilo (esperanto) |
||||
|
|||||
Besläktade | Släktet Syzygium (förr Eugenia) omfattar ca 500 buskar och träd i Asien, Australien och Afrika. | ||||
Ej besläktade | Nejlika
(Dianthus carophyllus): Snittblomman. Brasiliansk kryddnejlika (Dicypellium caryophyllatum): Brasilien. Till förfalskning av kryddnejlika. Bayträd (Pimenta acris = Pimenta racemosa): Räkndes liksom kryddnejlika förr till släktet Eugenia. Kryddpeppar (Pimenta dioica och Pimenta officinalis): Båda räknades förr till släktet Eugenia. |
||||
|
|||||
|
• Träd:
11-20 meter högt, i odling tuktat till
5 m. Ständiggrön pyramidformad krona och nedhängande
grenar; gamla träd liknar ekar. Slät bark. Varma dagar luktar hela trädet kryddnejlika. • Blad: Ovala blad upp till 13 cm långa, skiftande från ljusgrått, gult och rosa till mörkgrönt, med tydliga oljeceller på undersidan, läderartade och glansiga men så spröda att de lätt kan smulas sönder. • Blomma: Sjätte året börjar små blommor komma i grenändarna två gånger om året. Rikligast är blomningen vid 20 år och kan fortsätta i 70-80. De sitter samlade tre och tre i små klasar och är till formen rörformade och klocklika; blomröret mynnar ut i en liten kula bildad av kronblad, ståndare och stift och med fyra små foderblad som bildar en skål. De är först gröna, sedan gula, rosa och röda. Blomknoppparna får dock aldrig slå ut eftersom det är de som är kryddan kryddnejlika. • Frukt: Frukten (nejlikmodern), en stenfrukt som liknar en 2-3 cm lång mörkt rödlila oliv, innehåller två frön som kan användas som krydda. Marco Polo beskriver trädet som han sett det i Kina på 1200-talet: |
||||
|
|||||
Odling och bruk | Skörd Blomknoppar: Träden börjar skattas sjätte året och kan ge 4-5 kilo torkade kryddnejlikor årligen, ibland så mycket som 7-10 kilo, och skördas i upp till 80 år. Blomknopparna skördas halvt utslagna när de är mellan gula och rosa. Eftersom nya knoppar kommer hela tiden måste de samlas för hand. Man får antingen ge sig upp i träden - förr bokstavligen ett slavgöra - eller skaka ner knopparna. Efter soltorkning en vecka eller torkning över svag eld - ju snabbar de torkar desto bättre - blir knopparna brunsvarta. Tecken på god kvalitet: frisk färg, avger olja när de trycks till med nageln, flyter upprätt i vatten. Växtförhållanden Värme och fukt, sol med lagom skugga, havsbrisar med lagom vindskydd - allt finns på kryddöarna. Förökas på våren från färskt frö eller på sommaren med sticklingar. Utbredning Asien: Indonesien (Moluckerna) odlar mest i världen. Stora odlingar finns också i Sri Lanka och sedan 80-talet i Kina. Östafrika: Madagaskar, fram till 60-talet det största odlarlandet, och Tanzania; hela ön Pemba lär vara täckt av kryddnejlikträd. Handel Sedan 2004 exporterar Indonesien överlägset mest i världen men det mesta stannar i landet. Största exportlandet är Madagaskar. Indonesien, Indien och Förenade araemiraten importerar mycket. |
||||
Växtdroger och beredningar | Torkad blomknopp (Syzygii
aromatici flos, Carophylli fructus, Carophylli flores,
Carophylli flos, Flores caryophylli, Flos caryophylli,
Caryophylli flos): Svenska farmakopén upplaga 1-10 (1775-1925), ev. också upplaga 11 (1946). |
||||
|
|||||
Historia
|
Namnet Syzygium efter grekiska syn = tillsammans, med, och zygon = ok. Aromaticum = kryddig, aromatisk, efter grekiska aromatikos = kryddig, och grekiska och latin aroma, båda med betydelsen krydda. Namnet nejlika hämtades in i fornsvenskan före 1500-talet från lågtyska negelken = kryddnejlika, av nageli = spik, syftande på kryddans likhet med äldre tiders spikar. Senare fick blomman nejlika samma namn p.g.a. likheten i både form och doft. Många europeiska namn har samma betydelse, som franska clou de girofle och engelska clove. Ursprung Fem små öar i ögruppen Moluckerna, "kryddöarna" i indonesiska övärlden. Import till Asien I Indien nämns kryddnejlikor i Ramayâna på 200-talet f. Kr. och som läkemedel första gången århundradet f. Kr. men har använts sedan åtminstone 1000 f. Kr. Till norra Kina direktimporterades kryddan från Moluckerna på 500-talet f. Kr. men fortfarande på 300-talet visste man inte riktigt var den kom ifrån. Alltid i samband med kryddnejlika berättas notisen från 266 f. Kr. om hur besökare på audiens hos kejsaren serverades blomknoppar att tugga på för att förbättra andedräkten innan de närmade sig den höge. Detta verkar ha varit den första användningen och länge den enda. Efter ett avbrott i handeln under några århundraden återupptogs importen på 600-talet men nu inte direkt från Moluckerna utan genom västligare hamnar på Java och Sumatra, och nu blev den också en kinesisk matkrydda och rökelse. I buddhismen symboliserar doften en av de grundläggande rötterna till lidande, ond vilja. På 1200-talet berättar Marco Polo om landsdelen Kaindu väster om Tibet, förr med egna furstar men nu under Kublai khan, som var överfull av kryddnejlika, ingefära, kassia och "många andra kryddor och specerier som inte exporteras till Europa". Import till Europa Kryddnejlikor har hittats i fornegyptiska gravar. Av de antika författarna är Plinius (Rom runt år 70) den ende som nämner trädet. Han kallar det vid ett grekiskt namn karyóphyllon och berättar att blomknopparna används för sin vällukt i parfym, läkemedel och mat. Därefter blir det tyst om kryddnejlika i nästan ett halvt årtusende, förutom en notis om att Konstantin den store i Konstantinopel år 335 ska ha skickat 45 kilo som gåva till påven i Rom, antagligen tänkt som rökelse. På 500-talet dyker blomkopparna upp som läkemedel (dålig aptit, sjösjuka, melankoli, gikt) och århundradet därpå som matkrydda. Persern Ibn Khurdadhbih som besökte Sumatra i tjänsten som postmästare på 800-talet blev den förste att nämna kryddöarna Moluckerna. Araber var redan aktiva där som handelsmän och odlare. Någon europeisk import att tala om verkar det inte ha varit ännu. Araben At-Tartushi blev förvånad när han år 973 stötte på kryddnejlika i Mainz utanför Frankfurt tillsammans med ingefära, peppar och andra indiska kryddor "som annars bara finns i Fjärran Östern". Odling på Kryddöarna Med korstågen kom den europeiska importen av alla slags kryddor i gång igen. Transportvägen var lång med många hamnar på vägen: Java och Sumatra - Ceylon och Indien - Röda havets hamnar - Alexandria i Egypten - Venedig och Genua, med många alternativa landsträckor som de arabiska handelsmännen inte gav européer tillträde till. Först när portugiser hittade till kryddöarna Moluckerna i början av 1500-talet fick européer direktkontakt med trädet; den förste som beskrev det var en av Magellans män. Portugiserna ockuperade raskt de fem öar där träden växte, övertog de arabiska odlingarna och fick igång egen handel. Verksamheten pågick relativt ostört i ett århundrade fram till 1605, då holländarna erövrade öarnas handelscentrum Amboina (Ambon) och inledde med att utrota träden på alla andra öar. Kryddkrigen hade börjat. Falsk kryddnejlika Redan då förekom förfalskningar. 1540 skrev man från Lödöse i Göteborg till Gustav Vasa och klagade över de bedrägliga köpmännen, som förfalskade |
||||
|
|||||
I svensk allmogekost verkar inte kryddnejlika
ha använts mycket utom någon gång i
blodmat. En tysk som reste i Sverige 1586 kunde dock
berätta att bönderna i Blekinge och Småland
minsann förstod sig på |
|||||
|
|||||
Kryddnejlikans 5 dygder När Arvid Månsson skriver om kryddnejlika på 1600-talet är den så ovanlig att han klumpar ihop den med muskot. Från antika författare, arabiska läkare och tyska örtaböcker inhämtar han 5 dygder hos kryddnejlika: Hon stärker hjärnan och är bra mot illamående och i blandningar med annat ger hon lätt röst, god andedräkt och lusta till hustru. |
|||||
|
Odling i Afrika |
||||
|
|||||
Litteratur:
Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Frisch
(1961), Green (1976), Hellquist (1948), von Hofsten och Bergkvist
(1989), Juneby (1999), Jönsson (1910), Jönsson
och Simmons (1935), Keay (2006), Keyland (1989), Lindgren (1918),
Lindgren (1946), Linell och Hylander (1955), Meyer (1952),
Miller (1969), Milton (1999), Månsson (1987),
Neuendorf (1991), Neuendorf (2009), Oliver och Fage (1970), Pharmacopea
suecica I (1775), Polo (1967), Reynolds (1996), Schweigger
och Kammerer (1998), Strindberg (1974), Rehnberg (1963),
Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Swahn (1996), Tillhagen (1995), Valnet (1992). • Citat: ... synnerligen med färgad ingefära...: Grimberg volym 2 (1922). Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 03 30). FAO: Major food and agricultural commodities and producers (2008 04 26). FAO: Key statistics of food and agriculture external trade (2008 04 26). |
|||||
|
|||||
© Shenet 1997 - 2013 |
|||||
|