 |
Krapp |
|
|
|
||
| Synonymer | 1) Europeisk krapp, krapprot,
krappsotsväxt 2) Turkisk krapp, turkiskt rött, levantisk krapp 3) Ostindisk krapp, indisk krapp |
|
| Botaniska namn | 1)
Rubia tinctorium
L. = Rubia tinctoria 2) Rubia pelegrina 3) Rubia cordifolia L. och Rubia khasania |
|
| Engelska namn | 1) Mudder, madder, common madder, madderworth | |
| Andra namn | Romanska språk 1) Rubia (latin), garance, guarancy, garancine (franska), rubia, granzia (spanska) Asiatiska språk 2) Alizari (arabiska), fôa (egyptisk arabiska) Andra språk 1) Sophobi, ip3 (fornegyptiska), arizari (grekiska), Krapp (tyska), krap (nederländska) |
|
|
|
||
| Besläktade | Släktet Rubia omfattar
ca 60 liggande eller halvliggande arter. • Vildkrapp (Rubia peregrina): Krypande halvbuske med taggar på stjälk och blad och gulgröna blommor i bladvecken. |
|
| Ej besläktade | Krapp
är också ett vanlig benämning på
rödfärgande växter överhuvud taget
med samma eller liknande färgämne; många
finns världen över. • Syrisk ruta, harmelbuske (Peganum harmala): Södra Europa, Västasien, Amerika. Halvmeterhög halvbuske med vita blommor. Med ett liknande färgämne; använd på samma sätt. • Relbunium-arter: Ca 25 inhemska arter i Sydamerika som har använts till färgning i tusentals år. |
|
|
|
||
| Beskrivning | • Ört: Flerårig. Upp till 2 m hög, i Sverige vanligen upp
till 75 cm. . Den grova, fyrkantiga, taggiga stjälken,
med borsttaggar och förgrenad i toppen, är vek
och lägger sig gärna ner eller klättrar. • Rot: Lång och rikt förgrenad, brun rotstock och trådiga, röda rötter som kryper iväg horisonellt, upp till 60 cm långa och 1/2-1 cm i diameter. • Blad: Längs stam och på grenar sitter styva och feta, upp till 8 cm långa lansettformade blad med taggiga kanter och undersidor, kransställda 4-6 tillsammans, d.v.s. så att de bildar som en stjärna. • Blomma (juni-augusti): I grenspetsarna knippen av små skaftade gulgröna-gulvita blommor, stjärnformade med fem kronblad. • Frukt: Frukten är ett runt köttigt bär, rött eller purpusvart, med ett frö. |
|
| Odling och bruk |
Skörd |
|
| Växtdroger och beredningar | •
Torkad rotstock (Rubia tinctorum, Radix rubiae): Svensk medicinaltaxa
1699. • Krapprött, alizarin (färgämne) |
|
|
|
||
| Historia | Namnet • Rubia = krapp, efter latin ruber = röd. • Tinctorium = färgande, efter latin tinctus = färga, måla. Epitetet är mycket vanligt för färgväxter. • Pelegrina = utländsk, främmande, efter fornlatin pelegrinus = utländsk, italiensk. • Cordifolia = hjärtbladig, efter latin cordis = hjärta, och folia = blad. • Namnet krapp, belagt i svenskan sedan 1734, kom av nederländska krap med samma betydelse. Ursprung 1) Europeisk krapp är ursprunglig i Medelhavsområdet. 2) Turkisk krapp är ursprunglig öster om Medelhavet till Mellanöstern. 3) Ostindisk krapp tros ha sitt ursprung i Indien. Asien Krapp användes som färgväxt redan omkring 3000 f. Kr. i Indien och har odlats som sådan i stor skala i Mellanöstern. Krapp av varierande arter hörde också till de växter korsfararna slog sig på att odla i sina riken i Syrien-Palestina på 1100-1200-talen, vanligen genom att infödda brukade jorden mot en fjärdedel eller tredjedel av skörden till den europeiske godsägaren, vilket var bra villkor jämfört med vad landsmän ibland erbjöd. Grekland och Rom Rot av europeisk krapp användes av de hippokratiska läkarna (400-talet f. Kr.) som antagligen fått bruket från Egypten, där man funnit färgrester av den i textilier i gravar. Herodotos såg växten där när han reste runt på 400-talet f. Kr. Krapprot färgar med betämnen som alun och vinsten ylle rött i olika orange och röda nyanser. I Rom var roten det mest använda av alla färgämnen. Dioskorides berättar om storskaliga odlingar runt Avignon första århundradet - de fanns kvar till 1800-talet. Plinius vid samma tid berättar om krappen |
|
|
||
| Europa Växten fördes norrut redan under romersk tid och hörde år 812 till de växter som Karl den store i Capitulare förordnade om skulle odlas på hans kejserliga gods, särskilt i södra Frankrike. Odlingen för nyttobruk började antagligen i Italien. Många besläktade arter togs in i Europa. På 1000-talet nämns krapp i engelska texter och i mitten av 1600-talet berättar Culpeper att den odlas på många ställen i England. Till Holland kom den under första hälften av 1500-talet. Fransk, holländsk och turkisk krapp sades var bäst men bäst färg av alla gav krapp från östra Medelhavsområdet. Eftersom arterna där var desamma som i Europa fanns olikheterna antagligen i färgningstekniken. Det syntetiska färgämnet som kom i handeln 1869 slog ut den europeiska krappodlingen på 10-15 år. Napoleon III:s stöd till fransk odling genom att låta färga arméns byxor med äkta krapprött lade en militär katastrof till den ekonomiska. Sverige Det finns arkeologiska fynd från 1200-talet av krappfärgade textilier; tyget var svensktillverkat med färgen antagligen importerad. Några århundraden senare importerades stora mängder och det gjordes försök att odla och framställa inom landet men utan ekonomisk framgång. Från sin skånska resa 1749 berättar Linné om odling i Malmötrakten: |
||
|
||
| Importen fortsatte fram till 1880-talet då roten ersattes av syntetiskt krapprött. | ||
|
Element och kvaliteter 1) Europeisk krapp Astrologiskt styrd av Mars och därmed Väduren (elementet eld, ledande kvalitet) respektive Skorponen (elementet vatten, fast kvalitet) (Culpeper). |
||
|
|
||
|
• Litteratur:
Se t ex Adrasko (1968), Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper
(1976), Gents och Lindgren (1946), Grimberg volym 9 (1924), Hannestad (1966), Impecta (2004), Jönsson
(1910), Jönsson och Simmons (1935), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918,), Linell och Hylander (1955),
Manniche (2006), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Ponting (1980), Sandberg
(1994), Stodola och Volák (2000). • Citat: ... som är nödvändig vid färgning..: Plinius XIX:17, citerad av Ponting (1980). Krapp (Rubia tinctorium) växte...: Linné (1975). • Artiklar: Ingvar Svanberg: Garv- och färgväxter (Människan och naturen: etnobiologi i Sverige; 1; 2001). |
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||
|
|
||
