Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem

Kardborre


Vi är ju bara ogräs, vi, och kan väl aldrig annat bli,
men morska sjunger vi ändå. Hör nu bara på!
(Elsa Beskow: Ogräsets sång)

Synonymer Stor kardborre, storkardborre, borre, borrstistel, klängborre, giktrot
Botaniska namn Arctium lappa L. = Arctium officinalis = Lappa officinalis = Lappa major
Engelska namn Great burdock, hreater burdock, burdock, personata, happy-major, clot-bur
Andra namn Romanska språk
Lappa (latin), bardane (franska)
Nordiska språk
Storborre (norska), glat burre (danska), isotakiainen, ämnän kängä (finska)
Asiatiska språk
Gobou (japanska), ni bang zi (mandarin = kinesiska)
Andra språk
Filánthropos (grekiska), Grosse Klette, Haarballe, Haarwachswürzel, Klettwurzel (tyska)

Besläktade Släktet Arctium omfattar 5-10 arter beroende på vem man frågar. De korsar sig lätt med varandra och används likartat. Tre ytterligare finns i Sverige. Vanligast:
• Liten kardborre (Arctium minus), eng. lesser burdock: Allmän i Sverige på skräpmark. Lik men mindre.
• Ullig kardborre, ullkardborre (Arctium tomentosum = Lappa tomentosa): Ganska vanlig i Sverige på skräpmark. Bladen är likadant vitludna på undersidan, blomkorgen har samma färg men är smalare och hela växten något mindre.

Beskrivning • Ört: Tvåårig. 100-150 cm hög. Andra året kommer en kraftig förgrenad stjälk, räfflad och hårig, som ofta slår i rött.
• Rot: Djupt gående och rakt nedgående pålrot.
• Blad: Första året kommer bara en bladrosett med stora, skaftade, hjärtformade, på undersidan vitludna blad.
• Blomma (juli-augusti): Överst på stjälken andra året bildas stora runda, gröna bollar med holkfjäll som fastnar på djur och människor - "för fåren skadliga och barnen lustiga", som det uttrycks i Linnés Flora Oeconomica 1749; det var dessa fjäll som inspirerade till kardborrebanden. Överst i bollarnas mitt kommer en liten samling rosa-mörkröda-purpurröda blommor.
• Frukt: Frukten är en nöt, 6-7 mm lång, gråbrun med små korta gröna hår i ena änden.
Odling och bruk Skörd
• Rot (april, september-november): Rötterna insamlas på våren från övervintrade plantor, på hösten från förstaårsplantor; inte direkt efter ett regn.
Växtförhållanden

I Sverige betraktad som ett ogräs men är rätt sällsynt - kan förekomma i södra Sverige i diken och på banvallar, skräpmark, grusmark och nära bebyggelse.
Utbredning
• Europa: Vild i nästan hela Europa. I Sverige ganska vanlig upp till Gästrikland-Uppland, mest längs kusterna.
• Asien: Vild i västra och norra Asien. Odlas kommersiellt i bl. a. Japan där roten äts som svartrot. "Kardborre smaka nästan så väl som sparris med peppar och salt, då de vita stjälkarna på dem tagas" (Linné i Flora Oeconomica 1749).
• Amerika: Vild i Nordamerika.
Växtdroger och beredningar • Rot (Bardanae radix, Radix barnae, Barnae radix, Radix lappae majoris): Lokala farmakopéer innan Sverige fick en nationell 1775. Svenska farmakopén upplaga 1-6 (1775-1845). Svensk medicinaltaxa 1966.
• Frö (Bardanae semina, Semen bardanae): Lokala farmakopéer innan Sverige fick en nationell 1775.
• Ört (Bardanae herba): Lokala farmakopéer innan Sverige fick en nationell 1775.
Kardborrotsdekokt (vattenutdrag)
Kardborrrotstinktur (alkoholutdrag)
Kardborrrotsolja (oljeutdrag)

Historia Namnet
Arctium efter grekiska arktos = björn, syftande på att frukternas hakar är styva som en björnpäls.
Lappa = kardborre användes som växtnamn årtiondena f. Kr. men det var inte förrän i modern tid man gjorde sig besväret att skilja olika kardborrar år. Ursprunget kan möjligen vara grekiska labein = hålla sig fast.
Major = större är rent latin.
Officinalis = officinell efter latin officina = verkstad, tillverkningsställe, apotek, d.v.s. ett officinellt apoteksläkemedel.
• Namnet kardborre finns i svenskan sedan 1733. En äldre form var karraborre, av kara = skrapa, krafsa, och borre = grankotte, tallkotte, abborre.
Tidig användning
Olika arter av kardborrar, förr inte så artåtskilda som idag, användes redan av antikens läkare och sedan i det medeltida Europa. Hildegard av Bingen (1100-talet) nämner kardborre bland den tyska folkmedicinens läkeväxter.
Linnés kardborre
Linné listade kardborren som nyttoväxt i Materia Medica 1749 och berättar vidare i svenska floran 1755:
 
Korgarna besvärar fåren genom vidfästning i ullen. De mogna korgarna lossnar lätt från växten och hakar sig fast vid djuren. I Östergötland fångar pojkar nattetid fladdermöss genom i luften uppkastade korgar. De späda stjälkarnas märg är välsmakande både i okokt och kokt tillstånd. Angående växtens användning till facklor istället för furuved och dessas tillverkning se Loesel pruss. 137; inkastad i elden sprakar den som salpeter.
 

Rötterna är näringsrika, de sänker blodsockerhalten, är bakteriedödande på urinvägarna, urindrivande (i medeltida läkeböcker beskrivna som blodrenande; det ansågs allt urindrivande vara) och har intagits som svettdrivande medel och mot hård mage. Som så många andra växter har de också varit pestmedel. Som grönsak har rötterna inte ätits i Sverige annat än till nöds, däremot t. ex. i Japan där kardborren odlas och äts ungefär som sparris. Bladen har använts mosade utvärtes på insektsbett och annat som kliar.
Kardborre utvärtes
I en svensk växtbok från 1700-talets slut berättas att de färska bladen pålagda ansågs "rena och läka öppna rötsår, samt hudlöshet" och "fördela kalla körtel- och ledsvulster". På hudåkommor har man lagt salva kokt på stjälkarna. I signaturlärans ljus var kardborrens dygd självklar: Gud har gjort den hårig till ett tecken på att den är bra för hårväxten. Den renande och tillväxtbefrämjande verkan den tänktes ha på håret överfördes snart till hela huvudet och dagens magiker anser att kardborre är till hjälp då man vill befria sig från negativa tankar.
Element och kvaliteter
Astrologiskt styrd av Venus och därmed Oxen (elementet jord, fast kvalitet) respektive Vågen (elementet luft, ledande kvalitet) (Culpeper).
Enligt elementläran varm (Hildegard av Bingen), bladen är svalkande och ganska uttorkande (Culpeper).


Litteratur: Se t ex Bergmark (1983), Corneliuson (2000), Culpeper (1976), Gentz och Lindgren (1946), Heino (2001), Hewe (1984), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linné (1971), Linné (1986), Ljungqvist (2007), Mossberg och Stenberg (1992), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nylén och Olsson (1982), Pharmacopea suecica I (1775), Podlech (1989), Schweigger och Kammerer (1998), Stary och Jirásek (1975), Stevenson (1979), Stodola och Volák (2000), Svanberg (1998), Svenska farmakopén VIII (1901).
Nätpublikationer: Den virtuella floran (2006 11 25).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/kardborre.html
Datum: 2018 04 26 - Uppdaterad: 2010 09 8
Cookieinfo
Made with a Mac