Shenet - Havre

Havre

Havre: Ett sädesslag som i England i allmänhet ges till hästar, men i Skottland livnär folket.
(Samuel Johnson: Dr Johnson's Dictionary of the English language, 1755)
Det var inte köttet från England utan havren från Skottland som byggde det brittiska imperiet.
(Thomas Carlyle, 1795-1881)

Synonymer

Havre, vanlig vipphavre, hafre, haffra, hagre, hagri, hästakorn, hästäkorn, hästhekorn

Botaniska namn

Avena sativa L. = Avena fatua L. ssp. sativa (L.) Thell.

Engelska namn

Oat, oats, oats herb

Andra namn

Romanska språk
Avena (latin), avoine (franska), avena (spanska)
Nordiska språk
Almindelig havre (danska), havre (norska), akurhafrar (isländska), peltokaura, kaura (finska)
Asiatiska språk
Yen-mai (mandarin = kinesiska)
Andra språk
Bromos (havre), Saat-Hafer (tyska)

Artvarianter

• Plymhavre (Avena sativa var. orientalis): Ensidig vippa i motsats till den vanliga vipphavrens allsidiga.
• Svarthavre (Avena sativa var. strigosa) - se nedan.

Besläktade

Släktet Avena omfattar ca 25 gräsväxter varav havre är den enda odlade. I Sverige finns också:
• Flyghavre, vildhavre (Avena fatua L.). Större vippa med borstiga blommor (juni-juli). Vippan faller isär vid mognaden och släpper kornen. Allmän i Medelhavsområdet, i Sverige rätt vanlig på vägkanter och skräpmark. Anses vara havrens förfader.
• Svartthavre, purrhavre (Avena strigosa), ibland betraktad som en vipphavre-varietet (Avena sativa var. strigosa): Rätt lik flyghavre. Axen svartnar vid mognaden och sitter kvar i vippan. Förr odlad i Sverige, idag mycket ovanlig.

Beskrivning

Havreax

• Gräs: Ett- eller flerårigt. 70-130 cm högt. Kala ihåliga strån, ofta förgrenade nedtill.
• Rot: Mycket djupa rötter.
• Blad: Mörkgröna, långa och breda, med en stjälkomfattande slida. Späda känns de igen på att de i motsats till andra sädesslag vrider spetsen åt höger.
• Blomma (juni-augusti): Blommorna sitter i gråaktigt gröna småax om 2-3 fjällomslutna blommor, den övre ofta med lång borst, samlade i en bred, nedhängande vippa. Variationerna är många; man gör t. ex. en grov uppdelning av havresorter i plymhavre (ensidig vippa) och vipphavre (allsidig vippa).
• Frukt: Vippans frön har kala agnar och innehåller ett havekorn som kan vara svart, grått, gult eller nästan vitt. Till skillnad från hos flyghavre sitter fröna kvar i vippan vid mognaden.

Odling och bruk

Skörd
• Frukt (augusti): Havre skördas medan stråna fortfarande är lite gröna genom att stråna skärs av vid marken. Efter torkning tröskas fröna av från halmen och korn och agnar skiljs åt genom grovmalning.
Växtförhållanden
Havre vill ha regn och fukt och klarar sig på både blöt och mager mager jord som inget annat sädesslag. Ett havrebälte med milt till kyligt klimat och långa ljusa sommardagar, rätt väl överensstämmande med brännvinsbältet, går över Kanada, Orkneyöarna, Skottland och Skandinavien. Förvildad havre förekommer runt gårdar och längs vägar.
• Förökas från frö tidigt på våren.
Utbredning
• Europa: Odlas i norr, mest i Ryssland, Polen och Finland, knappast söder om Alperna. I Sverige odlad långt norrut.
• Amerika: Odlas i USA och Kanada.
Handel
Mest producerar sedan länge Ryssland / Sovjetunionen. Kanada, Sverige och Finland exporterar mest medan USA är det största importlandet (2004).

Växtdroger och beredningar

• Hela korn, havregryn (Avenae fructus)
• Havregräs (Avenae herba recens)
• Havremjöl (mjöl)
• Havredekokt (vattenutdrag)

Historia

Namnet
• Avena = havre. Samma ord finns i många indoeuropeiska språk, t. ex. gammalbulgariska ovisu, litauiska aviza, gammalpreussiska wyse.
• Sativa = sådd, efter latin satus = så, alltså en sådd och odlad växt.
• Hafre, med germanskt ursprung, fanns i fornsvenskan före 1500-talet. Ursprunget är isländska hafr = getabock; den tidiga vildhavren användes antagligen som getfoder.
Ursprung
Östeuropa - Västasien bort till Svarta havet där den antagligen utvecklats i odling ur vildhavre.
Europa
Havre är det nordligaste sädesslaget och ungt jämfört med andra. Den trivs inte i varma trakter och knappt ens söder om Alperna. De gammaltestamentliga judarna kände bara till vildhavre och den tidiga antikens avena betydde vildhavre eller hästgräs. Kring vår tideräknings början börjar romerska författare (Vergilius, Varro, Horatius, Plinius) med avena mena odlad havre. Då hade romarna stött på den odlad av germaner för vilka den var det viktigaste sädesslaget. De hade både havremödrar och havrebrudar, symboliserade av djur som märrar, kor, getter, suggor och vargar. Kring Alperna finns spår av havre från 800-talet f. Kr, europeisk bronsålder, och vid samma tid dök den upp i Norden.
Sverige
I Sverige har havre funnits sedan åtminstone andra århundradet e. Kr. Den nämns första gången i 1200-talets landskapslagar men finns inte med i de isländska sagorna. På 1570-talet utgjorde den drygt 1 % av den svenska spannmålsskörden, i början av 1800-talet drygt 27 %. Ökningen började på 1600-talet då befolkningen ökade snabbt och ny mark odlades upp; den anspråkslösa havren blev det naturliga valet när det var ont om gödsel. Vid skörden var man noga med att lämna kvar några strån eller ax på åkern - man fick inte ta allt utan lämna kvar lite till makterna. I norr går den inte till mognad och har knappast förekommit alls i t. ex. i Härjedalen, Medelpad och Gästrikland. På 17-1800-talen odlades havre framför allt i Värmland, Dalsland och Västergötland. Vänerns hamnar fylldes av havremagasin och transporten gick genom Trollhätte kanal och Göta älv till Göteborg.
Mest har havre ätits som gröt. Den lämpar sig dåligt för bakning men har ändå ätits en hel del också som bröd; ändå in på 1600-talet var havre den viktigaste brödsäden i västra Sverige.
Havrerushen
På 1800-talet tiodubblades de svenska skördarna. Även i trakter där annat kunde odlas slog man sig på havre, t. ex. i Skåne där den ökade till det mest odlade sädesslaget på ett par årtionden vid 1800-talets mitt. I slutet av århundradet bestod halva den svenska spannmålsskörden av havre. Det mesta exporterades, som mest på 1870-talet då nära 250.000 ton utskeppades varje år till framför England där den behövdes som hästfoder. Allt transporterades vattenvägen: från havremagasinen i Vänerns hamnar via Trollhätte kanal och Göta älv till Göteborg för vidare transport. Årtiondet därpå fick USA och Ryssland igång sina båt- och järnvägskommunikationer och stod snart för var sin fjärdedel av världsproduktionen. Med sådan billig havre kunde den svenska inte konkurrera och kring sekelskiftet 1900 var guldåren slut.
På senare år har exporten åter skjutit fart. I början av 2000-talet exporterade Sverige 250-300.000 ton årligen, nu framför allt till USA där den blir hästfoder, flingor och hälsokostpreparat.
Skottland
I Skottland är havregrynsgröt fortfarande en nationalrätt, och ja, den ska helst ätas stående och gående. Och den som tycker att Dr Johnsons berömda ordboksdefinition (överst) är förklenande för skottar, påminns om hans nästan lika berömda ordväxling med biografen James Boswell:
Boswell: I England är havre hästfoder...
Johnson: Ja, så är också England känt för sina hästar och Skottland för sina män.

Element och kvaliteter
Enligt elementläran en varm växt (Hildegard av Bingen).

• Litteratur: Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Fries (1904), Hallbert (1981), Heckscher (1963), von Hofsten och Bergkvist (1989), Ingers (1948), Juneby (1999), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons (1935), Keyland (1989), Linell och Hylander (1955), Ljungqvist (2007), Lucas (1978), Meyer (1952), Mossberg och Stenberg (1992), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nielsen (1991), Podlech (1989), Schweigger och Kammerer (1998), Schön (1996), Seymour (1980), Stodola och Volák (2000), Theofrastos (1916).
• Artiklar: Charlotta Sjöstedt: Havrekapitalisterna (Populär historia, 3:2005). Ann-Marie Karlsson: Vikingabotanik (Människan och naturen: etnobiologi i Sverige; 1; 2001).
• Nätpublikationer: Den virtuella floran (2006 11 26). FAO: Major food and agricultural commodities and producers (2008 04 25). FAO: Key statistics of food and agriculture external trade (2008 04 25).