Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem

Gurkört


Jag vill ett land bereda av isop och borag,
av döra och reseda och många andra slag,
er humlor till behag.
(Erik Axel Karlfeldt: Humlor, 1927)

Synonymer Gurkört, stofférblomma, gurksallatd, gurksallad, borag, boras, boretsch, hjulkrona, stofferblomma, wälsk oxetunga
Botaniska namn Borago officinalis L.
Engelska namn Borage, common borage, beebread, bugloss, burrage, colo tankard, herb of gladness, ox-tongue, starflower
Andra namn Romanska språk
Bourrache officinale (franska), borragine, borrana (italienska), boraja, borrega (spanska), borragem (portugisiska)
Nordiska språk
Hjulkrone, agurkurt (danska), agurkurt (norska), hjólkróna (isländska), purasruoho, kurkkuyrtti (finska)
Asiatiska språk
Liu li ju, bo li ju (mandarin = kinesiska), lauh leih geuih (kantonkinesiska), boriji, ruridisa (japanska), hodan (turkiska), lisaan athaur, hamham (arabiska), gavzaban (farsi = persiska), borag (hebreiska)
Andra språk
Borretsch, Gurkenkraut (tyska), bernagie, borage, komkommerkruid (holländska), bourandza, borantsa, vorago (nygrekiska), borrach (keltiska), llawenlys (walesiska), porech (bulgariska), ogurechnaya trava, ogurechnik aptechnyj (ryska), borago (esperanto)

Besläktade Släktet Borago omfattar tre arter varav gurkört är den enda som förekommer i Sverige.

Beskrivning • Ört: Ettårig. 15-100 cm hög i Sverige. Tuvbildande. Hela växten är grovt strävhårig och luktar och smakar gurka.
• Blad: Lansettformade jordblad på skaft i en rosett vid marken. Strödda längs stjälkarna sitter skaftlösa blad, spetsigt äggrunda, oregelbundet tandade, skrynkliga och strävhåriga. De nedersta är stora och breda, upp till 10 cm långa, och sedan blir de mindre ju högre upp de sitter.
• Blomma (april-oktober): På våren växer det upp ihåliga förgrenade blomstjälkar. Blommorna är klarblå, någon gång vita eller lila, i knoppstadiet ibland rosa, och hänger ner på skaft i glesa knippen, med fem kronblad som bildar en stjärna, 2-3 cm i diameter, med brunsvarta utstickande ståndare i mitten. Hela blomställningen är silverhårig.
• Frukt: Frukten består av fyra nötlika delfrukter, svartbruna och knottriga.
Odling och bruk

Skörd
• Blad: Späda blad kan plockas ett par månader efter sådd. De har tydlig gurksmak och kan ätas råa som sallad och tillagade som spenat. Äldre blad är stickiga och den som har mycket känslig hy kan få nässelutslag av håren.
• Hel ört: Hela örtstånd skördas när de börjar blomma.
• Blomma: Blommor som ska torkas skördas strax innan de slår ut. De kan plockas till långt in på hösten och användas i sallader och som drinkdekoration - frys in i iskuber.
• Frön: Fröna tas till vara vid torrt väder när de är mogna.
Växtförhållanden
Mycket lättodflad, närmast ett ogräs - självsår sig lätt och växer snabbt; färdigvuxen på 5-6 veckor. Klarar sig i all slags jord men ger mest blad i välgödslad trädgårdsjord, fuktig men inte blöt. Upp till Värmland-Uppland ses den ofta i stora bestånd på solbelysta avfallsplatser, vid bebyggelse och längs vägar. Blommorna drar till sig bin, humlor och sniglar och sparvar gillar fröna; man kan se att de varit där på att grenar de suttit på har brustit av tyngden; de bör rensas bort.
• Förökas från frö som sås tidigt (april). De gror på en vecka om det inte är för torrt och blommorna kommer i juni. Sår man på hösten kommer blommorna ännu tidigare året därpå.
Gurkört som biväxt
Blommorna gillas starkt av humlor och bin som samlar dess pollen. De ger också stora mängder nektar, mest mitt på dagen.
Utbredning
• Europa: Vild i västra och södra Europa, särskilt Holland, Frankrike och Spanien. Odlad i större delen av Euopa. I Norden odlad som ettårig prydnadsväxt, köksväxt och biväxt. Förvildad i Danmark, södra Sverige och ibland längs norska kusten.
• Amerika: Vild och odlad i USA och Sydamerika.

Växtdroger och beredningar • Frö (Boraginis semen)
• Blomma (Flores boraginis, Boraginis flos)
• Ört (Buglossa italica, Herba borgainis, Boraginis herba)
• Blad (Folium borgainis, Boraginis folium)
Gurkörtsolja (olja)
Gurkörtstinktur (alkoholutdrag)

Historia

 
 

Namnet
Borago, använt om gurkört av bl. a. Albertus Magnus på 1200-talet, från medeltidslatin borrago, är svårt att härleda. Det har gissats på släktskap med arabiska abu araq och bu araq = svettens fader, svettmedel; och fornlatin burra = kort, styvt hår. Enligt Linné som gav namnet är borago en förvanskning av corago = hjärtstyrkande. I medeltida svenska läkeböcker kallas örten ibland boras.
Officinalis = officinell; efter latin officina = verkstad, tillverkningsställe, apotek; alltså ett officinellt apoteksläkemedel.
• Namnet gurkört, i svenskan sedan 1877, kommer av bladens doft- och smaklikhet med gurka. Det äldre namnet stofférblomma förklarar Linné med att man använde blommorna för att "utstoffera köttfat etc." och några årtionden senare berättar en annan svensk författare att blommorna användes för att "utstoffera sallat".
Ursprung
Västra Medelhavsområdet, eventuellt Spanien, och västra Nordafrika.
Europa
Redan under tidig medeltid fanns örten på den europeiska kontinenten. Kelterna drack ett vin smaksatt med gurkörtsblommor för att ingjuta mod inför strider; deras namn på drycken betyde just mod. Örten spreds norrut genom klosterväsendet; svenska kloster fick den från tyska på 1300-talet. Vid mitten av 1400-talet odlades den allmänt i England, bland annat som dragväxt för bin. De blå blommorna har varit omtyckta i potpourrier.
Gurkört som läkeväxt
Som läkeväxt omnämns gurkört på 1000-talet av Constantinus Africanus, benediktinermunk i klostret Monte Cassino och århundradet därpå av Hildegard av Bingen i Tyskland som ansåg att den var bra särskilt för astma. I nordiska läkeböcker dyker borago upp första gången omkring år 1200 hos dansken Harpestreng och av honom lånade sedan svenska skrivare flitigt under de följande århundradena. På 1400-talet rekommenderades den särskilt för svimning och yrsel.
Inga av de medeltida texterna är dock att lita på. Harpestreng hämtade som andra sina uppgifter från greker och romare, vars borago, även kallad euphrosynum, inte alls var gurkört.
De medeltida läkeböckernas beskrivningar av "gurkörtens" dygder baseras alltså på en helt annan växt - en som vände melankoli till munterhet genom att bota "den svarta och melankoliska gallan". Det var på sådana felaktiga rekommendationer korsfararna på 11-1200-talen lade gurkört i avskedsvinet för att råda bot på sin melankoli.
Kvaliteter
Astrologiskt styrd av Jupiter och därmed Skytten (elementet eld, rörlig kvalitet) respektive Fiskarna (elementet vatten, rörlig kvalitet) men också av Lejonet (elementet eld, fast kvalitet) (Culpeper).


Litteratur: Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper (1976), Fries 1904), Green (1976), Hansson och Hansson (2002), Hewe (1984), Hylander (1975), , Impecta (2004), Juneby (1999), Jönsson och Simmons (1935), Kilian (2007), Kirkevold och Gjessing (2004), Klemming läkebok 7 (1883-1886), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Ljungqvist (2007), Lundberg (1960), Mossberg och Stenberg (1992), Nielsen (1991), Podlech (1989), Seymour (1980), Stevenson (1979), Stodola och Volák (2000).
Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 03 30). Gustav Hess GmbH (2005 09 09). Den virtuella floran (2006 11 26).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/gurkort.html
Datum: 2018 06 22 - Uppdaterad: 2010 06 28
Cookieinfo
Made with a Mac