 |
Grönmyntor |
|
|
|
||
| Synonymer | Grönmyntor 1) Spearmint, grönmynta, trädgårdsmynta 2) Krusmynta, grön krusmynta 3) Nanamynta, nanahmynta |
|
| Botaniska namn | 1) Mentha spicata var. spicata = Mentha spicata L. = Mentha viridis L. |
|
| Engelska namn |
1) Spearmint, spear mint, common spearmint, garden mint, garden spearmint, garden spear, spire mint, green mint, lamb mint, fish mint, macherel mint, pea mint 2) Curly mint, balm mint, crispate mint, garden mint, lamb mint 3) Nana mint, nanah min |
|
| Andra namn | Romanska språk 1) Menthe verte, menthe de Notre Dame (franska), menta verde (italienska) 2) Menthe crépue (franska), menta crespa (italienska) Asiatiska språk 1) Supea-minto (japanska) Nordiska språk 1) Mynte, grønmynte (norska), mynte, grøn mynte (danska), viherminttu (finska) 2) Krusemynte (danska) Andra språk 1) Grüne Minze, Ähren Minze (tyska) 2) Krauseminz (tyska) |
|
|
|
||
|
Artvarianter
|
Varieteter av grönmynta Myntor är svåra att systematisera - de korsar sig lätt med varandra och många mellanformer finns. Beroende på hur gammal bok man tittar i eller vilken sekt av botaniker man talar med kan t. ex. krusmynta betraktas som egen art (Mentha crispa), varietet (Mentha spicata var. crispa) eller sort (Mentha spicata 'Crispa'). Namnförvirringen är också stor eftersom "grönmynta" används både om arten (Mentha spicata) och specifikt en av dess varieteter (Mentha spicata. var. spicata) - här kallad vid sitt engelska namn spearmint för att undvika förväxlingar. Hybrider av grönmynta • Hjärtmynta, Bowlesmynta (Mentha cordifolia = Mentha x villosa f. alopecuroides): Korsning med rundmynta (Mentha suaveolens). • Ädelmynta (Mentha cardiaca = Mentha x gracile = Mentha x gracilis = Mentha x gracilis): Korsning med åkermynta (Mentha arvensis), eng. ginger mint. • Pepparmynta. (Mentha piperita): Korsning med vattenmynta (Mentha aquatica). |
|
| Besläktade | Släktet
Mentha omfattar 25 arter av vilka många odlas. • Citronmynta (Mentha citrata = Mentha odorata) • Pepparmynta (Mentha piperita) - se där för flera myntor • Polejmynta, loppmynta, pennyroyal (Mentha pulegium) • Åkermynta, japansk pepparmynta (Mentha arvensis) |
|
|
|
||
| Beskrivning | 1) Spearmint (grönmynta) • Ört: 30-100 cm hög. Upprätt stjälk, rödbrun, fyrkantig och kal eller nästan kal - ovanligt bland myntor. Buskigt växtsätt. • Rot: Krypande jordstam med underjordiska utlöpare. • Blad: Blanka och krusiga med kraftiga nerver, utan skaft, spetsigt äggrunda, tandade eller sågade. Färgen är friskt ljusgrön till mörkgrön utan röd anstrykning som hos andra myntor. • Blomma (juli-september): I de övre bladvecken kommer små oansenliga blålila, rosa eller vita blommor samlade i 3-10 cm långa ax (eng. spears). 2) Krusmynta • Rot: Krypande jordstam med underjordiska utlöpare. • Blad: Krusiga, utan skaft, ovala eller lite spetisga, sågade i kanterna, upp till 3 cm långa. Färgen är grå på undersidan, grön på ovansidan och mer eller mindre rödtonad. • Blomma (juli-september): Rödlila blommor samlade i ax i stjälkens topp. |
|
Odling och bruk |
Skörd |
|
| Växtdroger och beredningar | • Krusmynta, hel ört (Herba menthae crispae) eller blad (Folia menthae crispae): Svenska farmakopén I-VIII (1775-1901). • Grönmyntaessenser (eterisk olja) |
|
|
|
||
Historia 1) Spearmint (grönmynta) (Mentha spicata var. spicata) (Köhlers Medizinal-Pflanzen; 1887) |
Namnet • Mentha = mynta, efter grekiska minthe, mintha, kalaminthe = mynta. Metamorfossagan om nymfen Mentha (se pepparmynta) har antagligen satts ihop efter det att namnet givits. • Spicata av latin spica = spets, ax, klase; syftande på de axlika blomklasarna (eng. spear = spjut). • Viridis = grön, ung, frisk. Ursprung Medelhavsområdet; nanamynta antagligen Nordafrika. Grekland och Rom 2) Krusmynta Det är osäkert vilka myntor som användes i antikens Grekland och Rom eftersom alla arter korsar sig friskt med varandra. Theofrastos på 300-talet f. Kr. beskriver några olika men annars talar antikens författare helt enkelt om "mynta". I de flesta fall handlar det nog om gråmynta (Mentha longifolia) och krusmynta. Den grekiska metamorfoshistorien om mynta börjar med att underjordshärskaren Hades (romarnas Pluto) blir förälskad i nymfen Mentha. Hans hustru Persefone kommer på dem och sliter i raseri sönder flickan, som spirar upp under jorden i form av mynta. Den grekiska kornmodern Demeters favoritdryck kykeon gjordes på korn och mynta. Romaren Culumella hade med mynta i sin trädgårdsbok "Des rustica" ("Om lantbruket") första århundradet. Plinius vid samma tid berättar att man i Rom fyllde kuddar med svalkande mynta och hur den "omger borden med sin lukt på lantliga fester". Europa 2) Krusmynta Gråmynta och krusmynta handlar det antagligen också för det mesta om på medeltiden, t. ex. 812 i Capitulare, Karl den stores förordning om vilka växter som skulle odlas på kungsgårdarna i nuvarande Tyskland-Franskrike. Flera arter odlades i klostren och spreds i Europa särskilt av benedektinermunkar. Hildegard av Bingen beskrev flera myntor som användes som läkeväxter i tysk folkmedicin på 1100-talet. England Till brittiska öarna kom myntorna med romarna. Culpeper i mitten av 1600-talet beskriver fyra inhemska och namnger dem på samma sätt som Linné senare skulle göra: • Spearmint (grönmynta): Garden mint (Mentha viridis) • Vattenmynta: Water mint (Mentha aquatica) • Gråmynta: Wild mint, horse mint (Mentha sylvestris) • Pepparmynta: Pepper mint (Mentha piperita) - senare identifierad som en korsning mellan vattenmynta och spearmint (grönmynta) eller gråmynta. Sverige 2) Krusmynta I Sverige infördes krusmyntan i odling på 1400-talet. Den ersatte då gråmynta (Mentha longifolia). Det är inte gott att veta vilken av dem som avses med "mynta" i 14-1500-talens nordiska läkeböcker. Krusmynta ersattes i sin tur på 1700-talet av pepparmynta som viktigaste medicinska mynta men odlades i Sverige ännu kring sekelskiftet 1900. |
|
Pepparmynta (Mentha piperita) |
Grönmyntor som mat och medicin 1) Spearmint (grönmynta) Spearmint anses vara den bästa matlagningsmyntan, i alla fall i England där den ger smak åt specialiteter som myntasås och myntagelé, och som alla myntor frisk doft i potpourrier. I Nordeuropa har den kombinerats med dill och kummin i kötträtter, i USA är smaken populär i tuggummi. 2) Krusmynta Krusmynta har inte använts mycket i mat, mest i korv, utan har framför allt varit ett läkemedel. I en svensk handskrift från ca 1500 nedtecknas bland annat att mynta lagd i klädkistor vaktar mot mal och "varder hon tuggad om morgonen då driver hon ut ond lukt ur munnen". I klostren gillades myntorna för sin förmåga att "dämpa lustarna". Folk i gemen har använt dem särskilt som magmedel, t. ex. mot illamående. Element och kvaliteter Astrologiskt styrd av Venus och därmed Oxen (elementet jord, fast kvalitet) respektive Vågen (elementet luft, ledande kvalitet) (Culpeper). Enligt elementläran sval och torr. Kinesiskt element: Jord, i viss mån Trä. |
|
|
|
||
|
• Litteratur:
Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper
(1976), Gentz och Lindgren (1946), Green (1976), Hansson och Hansson (2002), Hewe (1984), Impecta
(2004), Jönsson (1910), Keyland (1989), Kirkevold
och Gjessing (2004), Lindeberg (1982),
Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Ljungqvist (2007), Lundberg (1960),
Meyer (1952), Mossberg och Stenberg (1992), Neuendorf
(1991), Neuendorf (2009), Pharmacopea suecica I (1775), Stevenson (1979), Stodola och Volak
(2000), Svenska farmakopén VIII (1901), Swahn
(1996). • Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 04 29). Den virtuella floran (2006 11 09). |
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||
|
|
||
