 |
Galbanumört |
|
|
(Gamla Testamentet: 2 Mosebok 30:34-35) |
||
| Synonymer | Galban 1) Parfymgalbanum, levantisk galbanum, mjuk galbanum, doftgalbanum 2) Medicingalbanum, persisk galbanum, hård galbanum, medicinsk galbanum, syrisk harts |
|
| Botaniska namn | Ferula galbaniflua Boiss. et Buhse = Ferula galbaniflora = Ferula galbanifera | |
| Engelska namn | Galbanum, buboniuon 2) All-heal |
|
| Andra namn | Romanska språk Galbanum (latin), galbaniflua (nylatin), férule gommeuse, galbanum (franska) Asiatiska språk 2) Helbenah (galbanumharts: hebreiska) Andra språk Metopion (fornegyptiska), panakes (grekiska: växten), khalbán, khalbane (grekiska: hartsen), Galbanum (tyska) |
|
|
|
||
| Besläktade | Många Ferulaarter i västasiatiska
bergs- och ökenområden har liknande användning: • Asafoetida (Ferula asafoetida): Persien. • Jättefänkål, nartexstjälk (Ferula communis): Medelhavsområdet. • Myskrot (Ferula sumbul), eng. sumbul, musk root, eurangium: Persien, Turkestan, Afghanistan, norra Indien. Rot med stark mysklik doft. • Persisk asafoetida (Ferula persica = Ferula foetida = Ferula narthex): Lik asafoetida och används som (sämre) ersättning. • Sacopenium (Ferula persica): Persien. Känd i Grekland och Rom. Till förfalskning av galbanumharts. |
|
| Ej besläktade | • Meckabalsam (Commiphora opobalsamum) - kallad syrisk balsam | |
|
|
||
| Beskrivning | • Ört: Flerårig. Upp till 2 m hög. • Rot: Ur roten och nedre delen av stjälken sipprar det fram mjölksaft som torkar till gula, gulbruna eller gråbruna vanligen ihopklibbade korn eller grönbruna massor. Sämre kvaliteter bildar en ihopklibbad massa med mycket växtrester. Hartsen mjuknar i värme, brottytan är ljusbrun, smaken bitter. 1) Parfymgalbanum: Mjölksaften torkar till klibbiga klumpar, gulröda, rödbruna eller rödbruna, med frisk doft och bitter smak. 2) Medicingalbanum: Mjölksaften torkar till vaxglänsande klumpar, gulbruna till grönbruna, med morotslukt och mycket bitter smak. |
|
| Odling och bruk |
Skörd |
|
| Växtdroger och beredningar | • Harts (Gummi-resina
galbanum, Galbanum): Svenska farmakopén I- X (1775-1925), ev. också XI (1946). • Galbanumessens (eterisk olja) |
|
|
|
||
| Historia | Namnet • Ferula efter latin ferula = rörväxt. I den betydelsen används namnet av Plinius första århundradet. • Galbaniflua av latin galbanum = galbanharts, och grekiska chalbane = gröngul, av arameiska halban och hebreiska helb'nah = galbanharts - hartsens namn kom före växtens. Ursprung 1) Parfymgalbanum (levantisk) från området Turkiet - Libanon - Syrien- Afghanistan. 2) Medicingalbanum (persisk) är östligare; från Afghanistan - Iran. 1) Parfymgalbanum Hartsen används idag framför allt till parfymeri. 2) Medicingalbanum Den hårdare persisk galbanum omtalas redan i Gamla Testamentet som ingrediens i helig rökelse. I Egypten användes den till balsamering och i kosmetika, antagligen redan så tidigt som i Nya riket (1600-1100 f. Kr.). Uppgiften att örten skulle kallas metopion i Egypten är från Dioskorides (första århundradet). De hippokratiska läkarna i Grekland på 400-talet f. Kr. använde de som motgift och för sin förmåga att skrämma bort djur. Århundradet därpå beskriver Theofrastos en galbanum från Syrien som används både medicinskt (sträckningar, underlivslidanden, magbesvär) och i parfym, särskilt i irisdofter där både hartsen och ännu mer fröna gav en lätt medicinsk lukt. Den galbanum Plinius i Rom beskriver omkring år 70 används bara medicnskt. Den är dyr: 5 denarii per libra (330 gram). Även han kallar den syrisk och berättar att ormar flyr för lukten när den bränns. Dioskorides vid samma tid ger vidare detaljer: |
|
|
||
| Dioskorides berättar också om den egyptiska salvan Metopion som enligt honom också var det egyptiska namnet på galbanumväxten. Ingredienserna var bittermandelolja, omogna oliver, honung och vin samt galbanum, söt säv, frön av kardemumma, rot av kalmus, harts av myrra, frön av balsamum (meckabalsam?) och tjock terpentin. Salvan användes medicinskt för sin utdrivande verkan och för att behandla sår och var bäst om den luktade mer kardemumma och myrra än galbanum. Om Galba som var romersk kejsare i ett par år vid samma tid berättades att hans släkt fått namnet Galba efter belägringen av en spansk stad som de lyckades inta efter att ha satt eld på den med galbanumfacklor. Som så många andra kryddor och läkemedel försvann hartsen från Europa när handel och kommunikationer bröt samman efter romarrikets fall. Den återintroducerades av arabiska läkare och handelsmän under tidig medeltid och blev då också en matkrydda. Från början av 1900-talet, då hartsen fortfarande fanns upptagen i svenska farmakopén, meddelas att hartsen användes i industrin till kitt. |
||
|
|
||
|
• Litteratur:
Se t ex Corneliuson (2000), Gentz och Lindgren (1946), Jönsson (1910), Jönsson
och Simmons (1935), Lindgren (1918), Manniche (1999), Manniche (2006), Meyer (1952),
Miller (1969), Pharmacopea suecica I (1775), Plinius bok 12:LVI-LVII (1968) Suetonius
(2001), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Theofrastos
(1916 bok 9). |
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||
|
|
||
