 |
Älgört |
||||
|
|
|||||
| Synonymer | Älgört, älggräs, ölört, ölgräs, mjödört, miodyrt, miödyrt, myodyrt, myödhyrth, vinblom, karsöta, kassöta, karört, karsöta, byttgräs, luktgräs, bigräs, korosor, manngräs, kärrört, aleskogsgräs, rönngräs, majblomster, majgräs, johannisört, persmässgräs, läkblad, brake, brakebuske, allmycke, spirea, karsört. kars ört, karsyrt | ||||
| Botaniska namn | Filipendula ulmaria L. = Spiraea ulmaria | ||||
| Engelska namn | Meadowsweet, ulmaria, filipendula | ||||
| Andra namn | Romanska
språk Regina pratensis (latin), spirée ulmaire, reine-des-prés (franska) Nordiska språk Almindelig mjødurt (danska), mjødurt, mjoyrgras, mjort (norska), angerva, mjadurt (isländska), mesiangervo (finska) Andra språk Grosses Mädesüss, Echtes Mädelsüss, Spierstaude (tyska) |
||||
|
|
|||||
| Besläktade | Släktet
Filipendula omfattar 10 arter, alla hemmahörande
på norra halvklotet. I Sverige finns förutom
älgört: • Brudbröd, galtört, svensk ingefära (Filipendula vulgaris = Spirea filipendula), eng. filipendula, dropworth: Lägre (30-50 cm) och med rund stjälk. Bladen är färre och mörkgröna på båda sidor. Blommorna (maj-juli) med sex kronblad liknar älgörtens men är större, i knoppstadiet rödaktiga, sedan gulvita, men blomställningen är inte lika yvig. Växtmiljön är också en helt annan - brudbröd är den enda Filipendulan som trivs på torr och solig mark, t. ex. på klippor och banvallar. |
||||
| Ej besläktade | • Johannesört (Hypericum perforatum) - älgörten har också kallats johannisört. | ||||
|
|
|||||
|
• Ört: Flerårig, 50-200 cm hög. Upprätt stjälk, grov och kantig och förgrenad
upptill. Varma sommardagar känner man lukten av örten långt innan man ser den - en söt och tung honungsdoft som kan vara närmast bedövande. • Rot: Krypande, förvedad rotstock. • Blad: Bladen sitter på stjälk och grenar motsatt vararndra i par på röda eller rödtonade skaft. Varje blad har 5-11 småblad som är tandade eller lätt flikiga, mörkgröna på översidan, vitludna på undersidan. Trädgårdssorter kan ha gula eller gulfläckiga blad. Även bladen luktar men inte som blomman. • Blomma (juli-augusti): I de rikt förgrenade topparna sitter stora kvastar av små gulvita honungsdoftande blommor med 5-6 kronblad, inte olika fläderblommor. • Frukt: Frukterna är 3-4 mm långa spiralvridna nötter som sitter 5-6 tillsammans, var och en innehållande ett frö. Frukterna innehåller mycket luft och flyter därför i vatten. |
||||
|
Skörd • Blomma (juli-augusti): Blommor, inte alltför utslagna, insamlas vid torrt väder. Buntas ihop i knippen, hängs på trok på luftigt ställe, inte i direkt sol. Efter några dagar kan blommorna repas av. • Blad insamlas och torkas som blommorna. Växtförhållanden Frosthärdig. Kan bilda stora bestånd i sol till halvskugga på fuktig mark - diken, bäckkanter, sjöstränder, sumpiga lövskogsbryn. Äpplemjöldagg kan ge problem. • Förökas från frö eller genom delning vår eller höst. Sprider sig lätt själv på fuktig mark. Älgört som biväxt Blommorna älskas av humlor och bin. Trots sin honungslika doft ger de ingen nektar, däremot pollen. Förr gned man in bikuporna med älggräs för att få dem att trivas; idag säger biodlare att man kan hålla undan bina och göra dem mindre sticklystna genom att gnida in händerna med älggräs. Utbredning Älgört finns i större delen av Europa och norra Asien, t. ex i Sibirien. • Norden: Allmän i hela Norden, klarar sig långt norrut. Har ökat under 1900-talets senare hälft. |
||||
| Växtdroger och beredningar | • Blommande ört (Spireae
herba) • Rot • Älgörtsessens (eterisk olja) • Salicylsyra (isolerat ämne) |
||||
|
|
|||||
|
Namnet • Filipendula av latin filum = tråd, och pendere = hänga, syftande på de många trådar som håller ihop rotens knölar. • Det äldre Spiraea kommer av grekiska speira = något sammanrullat, spiral. Theofrastos på 300-talet f. Kr. skriver om busken speiraia med spiralvridna fröklumpar. Av detta blev latin spiraea = spireabuske. Sedan man hittat salicylsyra ("spireasyra") i örten fick den ge namn åt ett av 1900-talets mest framgångsrika varumärken, Aspirin. • Ulmaria = almliknande, av latin ulmus = alm, syftande på att almens och älgörtens blad är lika. • Namnet älgört finns i svenskan sedan 1898. Med bladen har man gnidit in ölkar, därav namn som ölgräs och karsört. Namnet johannisört (ej johannesört) kommer av att bladen ströddes i husen kring midsommar, Johannes Döparens dag. Ursprung Europa och västra Asien. Tidig användning Redan Theofrastos på 300-talet f. Kr. berättar om speiraia som odlades i Grekland för doftens skull; grekerna använde den gärna vid festligheter och rituella tillfällen. Den hörde också till kelternas heliga örter. Älgörtens nyttor • Blomma: Torkade blommor tillagade som te har framför allt varit ett febermedel. Utvärtes har de använts t. ex. på ormbett och frostskador, i bad mot engelska sjukan och för sin doft i potpourrier. Intagna som snittblommor slokar de redan efter en kvart. • Blad: Även de torkade bladen har använts i potpourrier. Färska blad har använts mycket som väldoftande golvströssel, t. ex. i England på 1500-talet då Elizabeth I var särskilt förtjust i dem. Linné berättar om samma bruk i Sverige vid flera tillfällen, t. ex. från Ölandsresan 1741, i svenska floran 1755 eller som här i Flora Oeconomica 1749: |
||||
|
|||||
|
|
Element
och kvaliteter Astrologiskt styrd av Jupiter och därmed Skytten (elementet eld, rörlig kvalitet) respektive Fiskarna (elementet vatten, rörlig kvalitet) (Culpeper). |
||||
|
|
|||||
|
• Litteratur:
Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper
(1976), Fries (1904), Gentz och Lindgren (1946), Hallbert (1981), Impecta
(2004), Juneby (1999), Kirkevold
och Gjessing (2004), Lindeberg
(1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linné
(1971), Lundberg (1960), Mossberg och Stenberg (1992),
Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nielsen (1991),
Nylén och Olsson (1982), Podlech (1989), Stevenson (1979), Stodola
och Volák (2000). • Nätpublikationer: Bilder ur Nordens flora (2005 10 23). Den virtuella floran (2006 11 09). |
|||||
|
|
|||||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|||||
|
|
|||||
