 |
pH: Surt och alkaliskt |
|
|
|
| Vätejoner | pH-värdet är ett mått på
hur sur eller alkalisk (basisk) en lösning är,
d.v.s. hur mycket vätejoner den innehåller.
• Alkaliska lösningar (pH över 7 och glatt känsla) har fler hydroxidjoner än vätejoner och tar upp vätejoner. • Neutrala lösningar (pH 7) har lika många vätejoner och hydroxidjoner. • Sura lösningar (pH under 7 och sträv känsla) ger ifrån sig vätejoner, som det finns fler av än hydroxidjoner. En liter lösning (1.000 gram) med pH-värde 3 innehåller 1/103 gram vätejoner (1/1.000 gram), vd pH 2 är halten 1/102 gram (1/100 gram) o.s.v. |
| pH-mätning | • Sura lösningar känns igen
på att de är sträva, alkaliska på
att de är hala. • Lackmuspapper: Den enklaste pH-indikatorn är en pappersremsa som doppas i lösningen och visar olika färg vid olika surhetsgrader. Ursprungligen använde man lackmus, ett naturligt färgämne ur vissa lavar. Idag prepareras papper med syntetiska färgämnen men namnet lackmuspapper består. Dessa remsor är universalindikatorer, d. v. s. de ger bestämda färger för varje pH; olika röda vid surt, blåa vid alkaliskt. De är inte exakta men ger en ungefärlig uppskattning som duger bra till hemmabruk. • pH-meter: För exakta bestämningar används apparater med mätare som doppas i lösningen. • Saft från inlagd rödkål lär kunna användas som en grov indikator: Röd av surt, grön av alkaliskt - jämför rosendekokt nedan. |
| Syratal | pH kan bara mätas i vattenlösningar, medan t. ex. vegetabiliska oljor inte har något mätbart pH-värde. Oljors syratal är något annat, ett mått på halten fria fettsyror. Värdet är dubbelt så högt som halten; syratal 1 betyder att halten fria fettsyror är 0,5 %. I matoljor vill man ha den så låg som möjligt, helst vid 0,3 (0,15 % fria fettsyror) men helt syrafri olja blir platt i smaken. |
| Alkalisk
reaktion pH över 8 |
Starkt alkaliska lösningar är
frätande (egentligen: etsande). Alkaliska är
t. ex. de många vattenlösningar som till vardags
går under namnet lut, som lösningar av kaliumkarbonat
(pottaska), natriumkarbonat
(soda), kaliumhydroxid,
natriumhydroxid
(kaustiksoda). Något sådant alkaliskt är
nödvändigt för att förtvåla
fett till tvål och såpa.
Några exempel: pH 12-14: Starkt alkalisk (blåsvart lackmuspapper) • pH 12-12,5: Klorin • pH över 12: Trietanolamin 10 % i vatten pH 10-12 = Måttligt alkalisk (mörkblått lackmuspapper) • pH 11-12: Hårborttagningskräm • pH 10-12: Ammoniak 23-26 % i vatten pH 8-10 = Svagt alkalisk (grönblått lackmuspapper) • pH 9-9,6: Borax 4 % i vatten • pH 8-8,6: Natriumbikarbonat 1 % i vatten • pH 8-10: Fast tvål |
| Neutral
reaktion pH 6-8 |
pH 6-8 = Neutral reaktion (grönt
lackmuspapper) • pH 7-7,4: Normala celler • pH 7: Vatten • pH 6,6-7,2: Saliv • pH 6,4-7,4: Urin • pH 6,5-8: Blod • pH 6-6,5: Frisk hud, torr hud • pH 6-6,5: Karbamid 2 % i vatten |
| Sur
reaktion pH upp till 6 |
Starkt sura lösningar etsar huden men
tåls bättre än alkaliska. En del ämnen
är uppenbart sura, som ättiksyra och mjölksyra
, men det gäller också de flesta infusioner
och dekokter, som
är sura av de ingående garvämnena.
Några exempel: pH 4-6 = Svagt sur (orange lackmuspapper) • pH 5,5-6: De flesta hudvårdsprodukter, vilket underlättar absorptionen av andra ämnen. • pH 5-5,6: Kvinnors hud • pH 5-5,5: Friska celler • pH 5: Vattenledningsvatten i Göteborg • pH 4,5-5,5: Mäns hud, ansiktsvatten • pH 4-5,8: Cancerceller • pH 4-5: Fet hud, äppelcidervinäger pH 2-4 = Måttligt sur (rödorange lackmuspapper) För surt för hudvårdsprodukter som ska användas regelbundet; irriterar. • pH 3,5: Rött och vitt vin • pH under 3,5: Kroppsceller dör • pH 3,1: Vinäger • pH 3: Peeling på salong • pH 2-6: Mjölksyra 2 % i vatten • pH 2-4: Alun 2-10 % i vatten • pH 2-4: Askorbinsyra 2 % i vatten • pH 2-4: Citronsaft, koncentrerad • pH 2-4: Citronsyra 2 % i vatten • pH 2-4: Vinsyra 2 % i vatten • pH 2-4: Ättiksyra 50 % i vatten • pH 2-3: Mjölksyra 95 % • pH 2,3: Citronsaft • pH 1: Triklorättiksyra pH 2 och därunder = Starkt sur (mörkrött lackmuspapper) • pH 1,5-2: Magsäcken |
| Inkompatibilitet | Blandningar är ofta beroende av att de hålls inom ett visst pH-spektrum. Mest typiskt påverkas konsistens, färg och konserveringsförmåga. |
| Konsistens | Sura geléer och emulsioner Många aktiva ämnen är sura men alla gelé- eller emulgeringsmedel tål inte surt, med resultat att förtjockningen faller ihop till en rinnande soppa. • Geléer (t. ex. av dragant och gummi arabicum) är i allmänhet lätt sura och bryts ner om de tillförs alkalier. Surt brukar de tåla bättre men bara till en viss gräns. Handelns färdiggeléade aloegeléer förvandlas t. ex. till flytande inom några minuter om de tillsätts sura ämnen. • Emulsioner som MF/VE-emulsioner tål bara begränsade mängder surt; för mycket får dem att skära sig till äckliga sörjor. För att hålla ihop riktigt sura blandningar krävs tensider - se sur lotion. Alkaliska emulsioner • Förtjockade blandningar av typen bakpulverkrämer, stearatkrämer och boraxkrämer är egentligen tvålar; de är inte emulgerade utan förtvålade av alkalier. De håller ihop så länge de får förbli svagt alkaliska men bryter samman så fort surt tillsätts. Den lätta syran i nästan vilket vattenutdrag som helst blir lätt för mycket för dem. |
| Färg | • Sura och alkaliska ämnen kan
också förändra vattenlösningars färg.
Det vanliga är att surt gör lösningen röd
(som lackmuspappret) medan alkalier får den att
slå i blått. En rosendekokt
är t. ex. röd bara så länge den är
sur, görs den alkalisk blir den grön eller blå.
Se om att färga
vätskor. • Tvål kan vara svår att färga: Tvålens alkalier påverkar färgen eller färgen påverkar tvålen. Se om tvålfärgning. • Både sura och alkaliska lösningar bör hanteras i kärl av glas, emalj eller rostfritt stål. Aluminiumkärl förstörs och ger lösningen tråkig färg och plåtsmak. |
| Konservering | Bakterier kan inte leva i starkt surt och
starkt alkaliskt. I mindre extrema miljöer är
flera konserverande
ämnen beroende av rätt surhetsgrad för
att fungera. • Sura: De flesta konserveringsmedel är sura och/eller fungerar bäst i svagt sura miljörer. Hit hör t. ex. kaliumsorbat som fungerar bäst vid pH runt 5 (svagt surt) medan dess konserverande effekt minskar i neutrala eller alkaliska blandningar. Bensoesyra är märkligt: Om något alkaliskt ämne tillsätts löses det bättre och lösningen blir ännu surare. • Alkaliska: Bland de alkaliska konserveringsmedlen är borax det mest typiska. Boraxkrämer konserveras alltså bäst med en extra dos av sitt förtvålningsmedel. |
| Saponiner | När saponiner
ska dras ut till saponinschampo
eller vilken dekokt
eller infusion
som helst har man stor nytta av att tricksa lite med pH-värdet.
Exempel: • Sura saponiner, som ur björklöv: För att lösa ut så mycket löddrande och rengörande saponiner som möjligt tillsätts vattnet lite alkalier - det räcker med något milt som borax eller natriumbikarbonat. I det färdiga utdraget kommer alkalierna sedan att understödja saponinernas tvätteffekt genom att de är fettlösande. • Neutrala saponiner, som ur såpnejlika: För att få ut dessa tillsätter man vätskan något surt (citronsaft, citronsyra) eller alkohol. |
| Rumsdoft | "Bara" genom att ändra pH kan man förändra lukt, t. ex. i ett rum. |
| Första hjälpen | Surt Surare än ättiksyra och mjölksyra finns sällan anledning att hantera. Den senare kan bli farlig vid peeling. • Viktigast: Skölj varenda millimeter av huden mycket väl och avsluta med att neutralisera med något svagt alkaliskt, t. ex. vanlig fast tvål. Alkaliskt Allkalier som natriumhydroxid kommer man i kontakt med vid tvåltillverkning. De är lömska genom att man inte genast märker av dem. Det känns bara halt och efter en stund börjar det klia och svida. Gör man inget då kan huden vara sönderfrätt inom några minuter. Även ångorna som bildas när alkalier löses i vatten irriterar; man kan känna sig solbränd. • Skölj genast, länge och med mycket vatten. Häll sedan på något surt (filmjölk, citronsaft, vinäger) och skölj igen med vatten tills huden inte längre känns hal utan sträv. |
|
|
|
|
• Litteratur: Se t ex Antczak och Antczak (2001), Bresle (1986), Bresle och Stenson (1994), Hallström (1986), Sandberg-Hultman (1998), Svanberg (1948), Wicklund (1990, 1997). |
|
|
|
|
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|
|
|
|
