Shenet

Växter Råvaror   Sök Forum Kontakt Hem
Litteratur

Äldre örtaböcker


Se även länkar till
Farmakopéer - förteckningar över råvaror och beredningar på apotek
Medicin- och läkemedelshistoria
Forntida och antik historia - Babylonien, Egypten, Grekland, Rom

Culpeper, Nicholas
Culpeper's complete herbal: a comprehensive description of nearly all berbs with their medicinal properties and directions for compounding the medicines extracted from them
(London: Foulsham; 1976. ISBN 0-572-00203-3)
Culpeper (1616-1654) har blivit kult i England på denna bok, som är en utvidgad version (1653) av "The English Physitian" från året innan. Huvuddelen av boken upptas av beskrivningar av hundratals växter inhemska i England. Därtill ges anvisningar för läkemedelstillverkning och en uppslagsdel med sjukdomssymptom och vilka växter som kan användas för att avhjälpa dem. Denna utgåva är en faksimil med illustrationer i färg. Finns utlagd på nätet.
Fazzioli, Edoardo och Eileen
Kejsarens läkeväxter: naturmedel från det gamla Kina
(Wiken/Bra böcker, 1989. ISBN 91-7024-556-8)
Manuskriptet till den medicinska encyklopedin Bencao pin hui jing yao (Kejserliga farmakopén) från 1505 hittades efter andra världskriget på italienska nationalbiblioteket i Rom. Paret Fazzioli har gjort ett urval som här översatts till svenska. 36 färgplanscher och text presenteras.
Schweiger, Anita och Kammerer, Susanne
Hildegard av Bingens örtabok: förebygg och hela
(Stockholm: Cordia, 1998. ISBN 91-7085-197-2)
Hildegard (1098-1171) blev benediktinernunna som ung och grundade så småningom ett eget kloster vid Bingen. I 40-årsåldern började hon skriva ner sina uppenbarelser och senare blev det också två böcker med anknytning till tidens klostermedicin: Physica (Naturkunskap) och Causae et curae (Orsaker och botemedel), båda tryckta först 1533. Detta är ett inte helt lyckat försök att sammanjämka Hildegards rön med senare örttradition och rekommendationer från dagens tyska socialstyrelse. Inga källuppgifter.
Theophrastus [Theofrastos]
Enquiry into plants and minor works on odours and weather signs: in two volumes
(London: Heinemann; New York: Putnam, 1916)
Theofrastos (370-285 f. Kr.), elev till Aristoteles och i tjänst hos Alexander den store, räknas som botanikens grundläggare i Europa."Historia plantarum (HP) är hans mest berömda verk och Europas tidigaste örtabok (ej att förväxla med CP, De causis plantarum, med mer allmänna och teoretiska resonemang). Theofrastos är botaniker i första hand och berättar mindre om användning än t. ex. Plinius. Istället koncentrerar han sig på växternas utbredning, utseende och egenskaper och för kulturväxter ges odlingsråd. Denna översättning av Sir Arthur Hort var den första till engelska. Två volymer med parallell grekisk och engelsk text:
• Volym I: Bok 1 (växters delar, uppbyggnad, klassificering), 2 (fortplantning, särskilt träd), 3 (vilda träd), 4 (träd och växter i särskilda delar av världen), 5 (ved från olika träd).
• Volym II: Bok 6 (buskar), 7 (örter och deras odling), 8 (frön och sådd, sädesslag och deras odling), 9 (hartser, tjära, läkeväxter, giftväxter). Därtill den ofta citerade Concerning odours (De Odoribus) och Concerning weather signs. Grekiskt och engelskt växtregister tillagt av senare uttolkare.

Nordiska örtaböcker - nytryck, urval och bearbetningar
Harpestreng, Henrik
Liber herbarum: i udvalg
(Svendborg: Mørch & Wagner, 1986. ISBN 87-981620-5-5)
Henrik Harpestreng, kanik och Salerno-inspirerad läkare i Roskilde under 1200-talets första hälft, är inte bara den tidigaste danska örtaboksförfattaren utan också genom avskrifter den viktigaste källan till svenska läkeböcker från medeltiden (se t. ex. Klemming nedan). Även hans Den danska örtaboken blev mycket spridd i Norden och antagligen är han också författare till En egentlig läkebok. Detta är ett urval ur Poul Haubergs utgåva av Liber herbarum från 1936.
Herjulfsdotter, Ritwa
Medeltida klosterörter

(Dals Bengtsfors: Ask och Embla, 1997. ISBN 91-973160-0-8)
Kort historik över de svenska klostren och deras medicinska insats. Därefter följer språkligt uppdaterade läkeråd sorterade efter växt. Om ursprunget sägs endast att de hämtats ur "medeltida svenska handskrifter" - troligen Klemmings samling av läke- och örtaböcker (nedan).
Herjulfsdotter, Ritwa
Medeltida örtmedicin: recept ur en svensk handskrift från början av 1500-talet
(Dals Bengtsfors: Ask och Embla, 1993. ISBN 91-971775-39)
Ännu en kulturgärning av Hjerulfsdotter. Här får man veta något om originalet: 180 blad på Linköpings stiftsbibliotek under sign M.5, troligen upptecknat "av en praktiserande läkare under 1500-talets första del". Detta antagande är Klemmings på 1880-talet (nedan; texten utgörs av hans läkebok 7). Enligt nutida bedömare (Ottosson 1977, nedan) är texten inte ett verk av en person utan avskrifter gjorda av många personer, antagligen klosterfolk, vid 1400-talets slut fram till 1500-talets mitt och sedan samlade i ett band.
Klemming, Gustaf Edvard
Läke- och örte-böcker från Sveriges medeltid
(Stockholm: Norstedt, 1883-1886)
Volymen, svår att hitta även på bibliotek, innehåller de viktigaste bevarade svenska läkedomstexterna från 1300-1500-tal, samlade av nationalbibliotekarie Klemming och tryckt i modernt typsnitt men med bibehållen stavning:
• Läkebok 1 (8 sidor): Läkeråd, troligen hämtade från Harpestreng (Danmark, 1200-tal; se ovan). Ur pappershandskrift från 1400-talets mitt i Köpenhamns Universitetsbibliotek.
• Läkebok 2 (37 sidor): Läkeråd, en del troligen utdrag ur Harpestreng. Ur pappershandskrift av flera personer från slutet av 1400-talet och början av 1500-talet i Uppsala Universitetsbibliotek.
• Läkebok 3 (94 sidor): Magister Alexanders månadsregler (Tyskland, 1300-tal), läkeråd, läkeörter och läkemedel (utdrag ur Harpestreng), signerier, förutsägelser utifrån väder och kalender. Ur pappershandskrift från slutet av 1400-talet och början av 1500-talet i Kungliga Biblioteket, Stockholm.
• Läkebok 4 (11 sidor): Läkeråd, läkeörter och läkemedel, delvis ur Harpestreng. Ur handskrift från Nådendals eller Vadstena kloster, slutet av 1400-talet, i Kungliga Biblioteket, Stockholm.
• Läkebok 5 (16 sidor): Läkeråd, läkeörter, åderlåtningsregler. Ur handskrift från 1300-1400-talen i Uppsala Universitetsbibliotek.
• Läkebok 6 (13 sidor): Åderlåtningsregler, latinsk-svensk växtnamnsordlista. Ur handskrift från förra hälften av 1400-talet i Köpenhamns Universitetsbibliotek.
• Läkebok 7 (199 sidor): Läkeråd, läkeörter, signerier, nyårsförutsägelser, månads- och årstidsregler, hästläkedom, om brenth wiin, hwru man skal sig haffwa i bastun. Delvis ur Harpestreng (1200-tal), Christiern Pedersens "En nøttelig laegebog" (1533) och andra danska källor; delvis på latin. Ur pappershandskrift från 1400-talets slut - 1500-talets mitt i Linköpings stiftsbibliotek.
• Läkebok 8 (11 sidor): Läkeörter. Ur handskrift från 1500-talets början i Linköpings stiftsbibliotek.
• Läkebok 9 (34 sidor): Om destillerat vin. Ur Peder Månssons översättning 1522 av Johannes de Rupa Scissas skrift (1300-tal) i Linköpings Stiftsbibliotek.
• Läkebok 10 (4 sidor): Läkeråd, antagligen nedskrivna i Vadstena kloster. Ur handskrift från 1400-talets förra hälft i Uppsala Universitetsbibliotek.
• Strödda läkedomar (46 sidor): Läkeråd, himmelstecken, nyårsförutsägelser, månadsregler, hästläkedom. Ur pappers- och pergamenthandskrifter från 1300-tal till 1500-talets början i Kungliga Biblioteket, Stockholm, Uppsala Universitetsbibliotek och Köpenhamns Universitetsbibliotek.
von Linné, Carl
Caroli Linnaei pharmacopaea holmensis: bihang: utkast till Materia medica 1761: två manuskript
(Uppsala: Svenska Linné-Sällskapet och Telemak Fredbärj, 1954)
Linnés "Stockholmsfarmakopé" från ca 1740 (ej att förväxla med den första svenska farmakopén, Pharmacopoeia Holmiensis, 1686) och ett första utkast till en materia medica utarbetad under 1730-40-tal ("detta att avskrivas med en ren och tydlig hand, som min är gammal, trött, utsleten, darrande"). Enkelmedel från växt-, djur- och mineralriket presenteras. Till de för oss udda hör mumie, människohjärna och skorpionfett.
von Linné, Carl
Flora oeconomica, eller Hushållsnyttan af de i Swerige wildt wäxande Örter
(Stockholm: Rediviva, 1971. ISBN 91-7120-004-5)
Faksimi av 1749 års svenska utgåva. Avhandling till vilken Linné var opponent; respondent var Elias Aspelin, sedermera präst i Småland. Arbetet är en litteraturgenomgång - utan litteraturförteckning - av det praktiska bruket av svenska växter. Register över latinska och svenska växtnamn och deras nyttor.
von Linné, Carl
Granskning av de enkla läkemedlen ur växtriket: (Censura Medicamentorum simplicium vegetabilium): akademisk avhandling under Linnés presidium Uppsala 1753
(Uppsala: Svenska Linné-Sällskapet, 1950)
Respondent för denna "övningsavhandling" var Gustaf Jakob Carlbom (1731-1758). Växtdrogerna (alla finns också med i Linnés Materia medica) är uppdelade i sådana som apoteken enligt Linné kunde utesluta och sådana som de borde behålla eller införa.
En liten dock mycket nyttig Örte-Bok hwar utinnan mästedehlen af wåre inhemske Trä och Gräs til sine Dygder emot åtskillige Siukdomar warda Beskrefne. Efter mångas åstundan och trägna begäran å nyo uplagde, tillökte och med flijt Eprigerad
(Fabel: Stockholm, 1963)
Anonym örtabok i fickformat som utgavs i Strängnäs 1741 och därefter i ständigt nya upplagor fram till 1869. Denna nyutgåva har omslag i faksimil medan inlagan med de 180 goda råden har uppdaterad stavning och modernt typsnitt.
Månsson, Arvid
En myckit nyttigh örta-book: Om de helige örter som uti det högberömde konungariket vårt käre fädernesland Sverige årligen växa såsom ock om några utländska örter huruledes som de emot månge både invärtes och utvärtes krankheter och sjukdomar brukas skola: med ett register på de örter och krankheter som uti denna bok beskrevne och antecknade äre: av latinska och tyska böcker in på vårt svenska tungomål avsatt
(Stockholm: Rediviva, 1987. ISBN 91-7120-201-3)
Detta är den mest spridda av de svenska örtkännarnas böcker (ej att förväxla med Vadstenaprästen Peder Månssons läkebok 1522), första gången utgiven 1628. Här i faksimil av 1642 års Stockholmsupplaga följd av den löpande texten, men inte registren, i modern textform. Månssons källor är grekiska författare (500-talet f. Kr. - 500-talet e. Kr.), romare (200-talet f. Kr. och tre århundraden framåt), Bibeln (100-talet), arabiska läkare (900-1000-tal) samt ett par tyska texter (1200-tal och 1500-tal). Notera att hans brända vatten som beskrivs som "dekokter" i de tillagda förklaringarna inte är avkok utan destillat, alltså aromatiska vatten.
Ohlmarks, Åke
Linnés hälsoörter
(Stockholm: Sjöstrand, 1984. ISBN 91-7574-079-6)
Sammanställning av alla inhemska växter (231 st) som Linné nämnt som läkeörter i Materia medica (1749) och Flora Svecica (1755). Rätt slarvigt ihopkommet av den flinke Ohlmarks.
Ottosson, Per-Gunnar
Sveriges medeltida läkeböcker (Sydsvenska medicinhistoriska sällskapets årsskrift 1977)
(Lund: Sydsvenska medicinhistoriska sällskapet, 1977)
En kritisk genomgång av materialet i Klemmings medeltida läke- och örtaböcker (ovan). Därtill brännvinets svenska medeltidshistoria.

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/referens/litt-ortabockeraldre.html
Datum: 2018 07 20 - Uppdaterad: 2010 08 31
Cookieinfo
Made with a Mac