Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Fast tvål

Varmrörd tvål


Tradition Detta är metoden som användes förr när tvålen kokades hemma vid stugknuten, den som tvålindustrin växte sig stor med på 1800-talet och den som farmakopéerna förordade. Idag används ofta starkt tryck och höga temperaturer men även utan sådant kräver varmrörning utrustning, utrymme och expertis som mindre tvålfabrikanter inte har. Därför köper de vanligen in färdig varmrörd kärntvål.
Tvålhistoria
Beskrivning Hårdare än kallrörd tvål, dels av de fasta fetterna, dels av att glycerin tas bort.
Framställning
 
Barnängen 1930-tal

Försiktighetsåtgärder: Luten hälles i fettet, inte tvärtom. Rör varsamt; blandningen kan bli mycket aktiv.
Varmkokning med såpsjudarlut
• Kokning 1: Fett och en tredjedel till hälften av natronluten får ångkoka. När lösningen är klar tillsätts resten av luten, stegvis och allt starkare tills massan förtvålas (klar, jämn, segflytande). Förr tog koket ett par dagar, idag använder man hårt tryck som förkortar processen till ett par timmar.
• Utsaltning: Salt tillsätts så att massan "skär sig". På en natt separerar den i två lager: Underlut (avspaltat glycerin, salt, alkaliskt överskott, föroreningar) som tappas av; glycerinet säljs. Överluten består av utfälld tvål.
• Kokning 2: Överluten kokas vidare med ytterligare lite salt. Även överluten delar sig när den får stå över natt; det övre lagret är kärnan som blir s.k. kärntvål. Det undre lagret är lim; låter man hela överluten gå ihop får man limtvål.
Tvålmassan kan sedan bli två olika sorters kärntvål:
• Gjuten kärntvål: Kärnan parfymeras direkt och gjuts i formar till kärntvål, som köps av mindre tillverkare som skär till, pressar, präglar etc.
• Pilerad kärntvål, ansedd som den bästa: Svalnad och stelnad kärna hyvlas till mycket tunna spånor som torkas tills halten fettsyror är runt 83 %. I denna form köps kärntvålen av mindre tillverkare som parfymerar, färgar, överfettar och kallpressar spånen till stänger som skärs i bitar.
Varmkokning med svag lut
• Kokning: Fett och en del av luten (inte fullt hälften av natriumhydroxiden löst i 70 % av vattnet) värmes försiktigt under omrörning. Efter 5 minuters kokning tas kärlet från värmen och resten av luten rörs ner och allt kokas ytterligare 5 minuter under oavbruten omrörning.
• Utsaltning: Salt tillsätts under fortsatt omrörning och kokning - något mer lut kan eventuellt behöva tillsättas - så att blandningen separerar i underlut och överlut, en ljusgul massa som flyter på ytan.
• Neutralisering: Ättika tillsätts blandningen. Tvålmassan kan parfymeras och ges andra tillsatser.
Halvvarm metod
Massan värms till endast 50-55°. Det är på alla sätt en kompromiss: Inte lika krångligt som varmrörning, men ger en mycket bättre tvål än kallrörd som måste baseras helt eller nästan helt på kokosolja. Mycket bra tvålar kan t. ex. göras halvvarmt med ister och talg.

Innehåll Se om innehåll i tvål. Grundingredienserna i varmrörd tvål:
Natronlut
= natriumhydroxid löst i vatten. Både lutens styrka (natriumhydroxid i förhållande till vatten) och mängd (lut i förhållande till övriga råvaror) kan variera avsevärt.
• Tvålsjudarlut (30 %): Tvålsjudarlut enligt svensk standardrecept har haft styrkan 30 % (36 Bé°), alltså 30 % natriumhydroxid löst i 70 % vatten. Av denna lut tages "fettets halva vikt".
• Svag lut (7 %, 10,5 Bé°): Man kan också arbeta med svag lut, som i Seymours recept nedan. Av denna lut tages tre gånger fettets vikt (67 % av råvarornas: vatten 62 % och natriumhydroxid 5 %), eller som i Seymours recept drygt dubbla fettvikten (65 % av råvarornas: vatten 61 % och natriumhydroxid 4 %).
Fettråvara
Endast kokosfett fungerar inte; tvålen kan inte utsaltas p.g.a. löddring.
• Med tvålsjudarlut: Tvålflingor för textiltvätt tillverkades i mitten av 1900-talet vanligen av 80 % ister och 20 % kokosfett. Bästa blandningen för fin toalettvål ansågs vara 70 % talg och 10 % vardera av ister, ricinolja och kokosfett. 80 % talg och 20 % kokosfett är ett standardmått idag.
• Med svag lut: Olja och/eller fett utgör tillsammans 22-30 % av råvarornas vikt.
Salt
• Med tvålsjudarlut: Salt 10-12 % av fettets vikt.
• Med svag lut: Salt 40 % av fettets vikt (9 % av råvarornas). Seymour använder endast 14 % av fettvikten (4 % av råvarornas).
Surt till neutralisering
• Med svag lut: Ättika 2 % av råvarornas totala vikt. Seymour nedan använder det inte.

Recept

Recept I
(medicinsk tvål)
• Aqua destillata (destillerat vatten) - 600 viktdelar
• Hydras natricus (natriumhydroxid) - 150 viktdelar
Lösningen blandas väl med
• Oleum Olivarum (olivolja) - 1.000 viktdelar
Blandningen värmes sakta under omröring, tills ett uttaget prov blir fast vid avsvalning och ger klar lösning med varmt vatten. Saponifieringen underlättas om
• Sprit (alkohol runt 50 %) - 75 viktdelar
efter några timmar sättes till blandningen. Tvålen löses sedan i
• Aqua destillata, fervida (kokhett destillerat vatten) - 3.000 viktdelar
Lösningen
• Aqua destillata (destillerat vatten) - 750 viktdelar
• Chloretum natricum (natriumklorid) - 250 viktdelar
blandas och filtreras. Tillblandas, varefter blandningen kokas, tills tvålen är fullständigt avskild. Den avtvättas flera gånger med helt lite av
• Aqua destillata (destillerat vatten) - q.s. (så mycket som behövs)
Pressas, i början lindrigt, sedan starkare, och smältes i:
• Aqua destillata, fervida (kokhett destillerat vatten) - 600
Den varma massan hälles i fuktiga träformar. Efter avsvalning skäres den i stycken, som torkas i svag värme och pulveriseras. Sapo medicatus, usu interno = medicinsk tvål, för invärtes bruk.
(Källa: Pharmaca Composita 1896 efter Pharmacopoea danica 1893, Pharmacopoe germanica 1890 m. fl.)
Recept II
(medicinsk tvål)
• Kokhett destillerat vatten - 375 viktdelar (63 %)
Olivolja - 100 viktdelar (17 %)
Natronlut - 70 viktdelar (12 %)
• Koncenterad sprit - 30 viktdelar (5 %)
Koksalt - 25 viktdelar (4 %), löst i 75 viktdelar (1/5) av vattnet
Olja, natronlut och sprit förtvålas fullständigt tillsammans. Därefter tillsätts vattnet, först i små portioner. Sist tillsätts saltet. Blandningen kokas tills tvålen avskiljes fullständigt. Efter avsvalning tas tvålen ut, tvättas några gånger med små mängder vatten och pressas, först svagt och sedan starkt. Sönderskäres och torkas i lindrig värme. Förvaras i väl slutet kärl.
(Källa: Svenska farmakopén 1901)
Recept III
(medicinsk tvål)
• Destillerat vatten - så mycket som behövs
Natronlut 25 % - 75 gram (= 18,75 gram natriumhydroxid + 56,25 gram vatten)
Olivolja - 50 gram
Svinister - 50 gram
Koksalt - 25 gram
Sprit (ca 91 %) - 15 gram
(Källa: Ljungdahl 1953 efter Finska farmakopén 1937)
Recept IV
(medicinsk tvål)
• Destillerat vatten - så mycket som behövs
Olivolja - 500 gram
Svinister - 500 gram
• Koncentrerad alkohol (ca 91 %) - 300 gram
Koksalt - 250 gram
Natriumhydroxid - 180 gram
(Källa: Ljungdahl 1953 efter Danska farmakopén 1948)
Anm. Liknar de senare svenska Sapo medicatus, som hade pulverform.
Recept V Vatten - 7 liter (61 % av råvarornas vikt)
Fett som ister eller bäst talg, eller olja, bäst olivolja - 3,5 kilo (30 %)
Kaustiksoda - 0,5 kilo (4 %)
Salt - 0,5 kilo (4 %)
Till detta:
Tvålparfym (ev.)
Tvålfärg utan alkohol (ev.)
Lutens styrka: 7 %. Lutens mängd: 65 % av råvarornas vikt.
Låt sjuda tillsammans sakta i tre timmar. Rör försiktigt då och då. Man prövar om det har kokat länge nog genom att slå några droppar i kokande vatten - om det löser sig snabbt är massan färdig. Innan det kallnar rör man ner salt. Det faller ut och sjunker till botten, men tvålen blir hårdare av det. Innan tvålmassan hårdnar kan man blanda i doftämnen. Färger går också bra om de inte innehåller alkohol; den förstör tvålen.
Se till att saltet inte följer med när massan hälls upp i formar. Formarna ska vara av trä, våta och klädda invändigt med fuktigt tyg. Efter ett dygn går det att lyfta ut tvålarna med tyget och skära dem i kakor med pianotråd.
Tvålen är färdig att använda efter ett par veckor (förvara skyddad från drag och frost) men efter ett halvår är den ännu bättre.
(Källa: Seymour 1995)
Anm. Ett handfast recept av en britt från de afrikanska kolonierna. Där använde man lejonfett och strutsfett. Han gör också lut själv.

Litteratur: Se t. ex. Antczak och Antczak (2001), Berlin (1851), Bolin och Gustaver (1960), Gaugin (1947), Meyer (1952), Poucher och Howard (1974), Svanberg (1948).

 

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/recept/tvalfastvarm.html
Datum: 2018 08 21 - Uppdaterad: 2009 12 14
Cookieinfo
Made with a Mac