Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem

Tandvårdsmedel
Munvatten - Tandpulver - Tandkräm


Kallt vatten för ögonen och kåda för tänderna är det bästa för människan.
(Gammal ättesaga)

Engelska namn Dentifrice
Andra namn Romanska språk
Dentifrice (franska)
Andra språk
Zahnpflegemittel (tyska)

Tradition Tandvårdshistoria
Framställning Vätskor blandas till munvatten, torra pulver till tandpulver. Blandar man dessa två får man tandpasta och tandkräm.
Beskrivning Vätskor, pulver, pastor, krämer eller geléer med stark och frisk doft.
Innehåll Nedan vanliga ingredienser i tandvårdsmedel - en del är passé, andra används fortfarande. Se också under de olika preparaten om särskilda ingredienser för just dem:
Munvatten och sprithaltigt munvatten.
Tandpulver inklusive kolpulver, kritpulver, tvålpulver.
Tandkräm och tvåltandpasta.
Karieshämmande

• Fluor (F). Hur det fungerar vet man inte riktigt, bara att det dödar bakterier inklusive dem som producerar syra och motverkar uppkomsten av karies och t.o.m. kan laga småhål. För mycket kan skada emaljen. Är giftigt och ska inte sväljas. Tillsätts i form av natriumfluorid, där ungefär hälften är fluor, resten natrium (0,24 % w/w natriumfluorid ger t. ex. 0,1 % fluor). Tillåtna mängder i tandkräm i EU:
Barntandkräm: 0,1 % fluor (1000 ppm F) = 1.000 miljondelar.
Vuxentrandkräm: 0,15 % fluor (1500 ppm F) = 1.500 miljondelar.
Om mer ingår måste fluor anges som "Aktivt ämne" först i innehållsförteckningen och tandkrämen kan bli klassad som läkemedel.
• Xylitol: Sockerart i björksav: Dagens munvatten brukar innehålla runt 3 % (3 ml per dl).

Desinfekterande • Till starka saker förr hörde karbolsyra och väteperoxid, idag är det triklosan. Tandläkarförbundet rekommenderar det bara vid sjukdom, som inflammation i tandköttet.
Eteriska oljor (1-4 % = 25-100 droppar per dl). De flesta som används som smakämne (nedan) desinfekterar också. På senare år har tea treeolja kommit mycket i bruk.
• Sura ämnen (bensoesyra, borsyra, citronsaft, karbamid, mjölksyra, salicylsyra, vinsyra och dess variant vinsten) var populära i tandvårdsmedel under 1800-talet. De fräter inte inte lika dramatiskt som karbolsyra utan är långsammare skadliga för tänderna. Se även under blekande medel nedan.
• På 1890-talet övergick man till svagt alkaliska ämnen som tvål och borax. Natriumbikarbonat (mot syraattacken!) började användas först i mitten av 1900-talet.
• Tinkturer som myrratinktur, ringblomstinktur, salviatinktur: Utdrag på alla växterna är desinfekterande och inflammationshämmande och här kombineras de med desinfekterande alkohol.
• Fasta ämnen som eukalyptol, kamfer, mentol, myrraharts, tymol.
Svampdödande (mot torsk) Svampdödande ämnen används framför allt vid muntorsk. Se även svampdödande medel bland antiseptika för huden.
• Vattenutdrag: Salviainfusion, vallörtsdekokt, vallörtsinfusion, åkerfräkeninfusion, åkerfräkendekokt.
• Eteriska oljor: Cypress, geranium, lavendel, tea tree, timjan.
• Tinkturer: Kamfertinktur, myrratinktur, ringblomstinktur, salviatinktur.
• Övrigt: Alun, citronsaft, lingonsaft, mjölksyra, salicylsyra, tymol, vindruvor, yoghurt.
Inflammations-
hämmande
Inflammationshämman ämnen används vid tandköttsinflammation.
• Vattenutdrag: Barrdekokt, ringblomsinfusion, salviainfusion, trollhasseldekokt, åkerfräkendekokt, åkerfräkeninfusion, valnötsdekokt.
• Eteriska oljor: Apelsin, arnika, citron, isop, kalmus, romersk kamomill, myrra, salvia.
• Tinkturer: Myrratinktur, ringblomstinktur, salviatinktur.
• Övrigt: Myrraharts.
Sammandragande Sammandragande ämnen (av samma slag som på bulor och blåmärken) används vid löst tandkött och tandlossning. Båda var vanliga förr på grund av skörbjugg. Om det inte gått för långt kunde munsköljningar hålla kvar tänderna fram till våren då man åter fick i sig C-vitamin.
• Vattenutdrag: Salviainfusion, trollhasseldekokt.
• Eteriska oljor: Bergamott, cypress, geranium, kryddnejlika, myrra, patchouli, pepparmynta, salvia, tea tree.
• Tinkturer: Myrratinktur, salviatinktur.
• Övrigt: Alun, kinabark, myrraharts.
Lokalbedövande • Eteriska oljor: Framför allt kryddnejlika, den klassiska tandläkaroljan. Också eukalyptus, kamfer, kajeput, pepparmynta.
Slipande

För att utvinna fina pulver har man sedan hedenhös pulveriserat mineralrika ämnen som brända äggskal, bläckfiskben, pimpsten, kisel, korall och porslin. Allt måste malas mycket, mycket fint. En mixer är till god hjälp, därefter siktas genom sidentyg.
Magnesiumkarbonat, kalciumkarbonat och dess variant krita: De vanligaste förr.
• Silikater: Idag används mest etiketternas Hydrated Silica (kiselgelé) och Silica (kiseldioxid) som är hårdare än krita.
• Andra mineralpulver: Aluminiumoxid (lerjord), kiselsalter som aluminiumsilikat (kaolinlera) och magnesiumsilikat (talk). Vanligt koksalt. är ett klassiskt tandpulver som ofta ingår i tandkräm.
Kol av växter och ved har använts mycket och förekommer fortfarande i koltandpulver och koltandkräm.
• Växtpulver: Torkad, finmald, siktad irisrot, salvia, åkerfräken, arrowmjöl, myrraharts. Det indiska tandpulvret munjun rapporterades på 1800-talet bestå av mandelskal, tobaksaska, peppar och salt.

Blekande • Blekmedlen i dagens "whitening" tandkrämer är ofta rätt enkla ämnen presenterade under mystifierande varunamn. Hit hör Polynam® och Alumisil™ (aluminiumsilikat, d.v.s. kaolinlera), Alumina (aluminiumoxid, d.v.s. lerjord) och Citroxain® (en blandning av aluminiumoxid, enzymet papain och natriumcitrat, ett salt av citronsyra).
• Peroxider: Förr väteperoxid (vätesuperoxid, Oxygenol, aktiv syrgas, aktivt syre - se munvatten), i dagens tandkrämer oftare kalciumperoxid eller strontiumperoxid.
Natriumbikarbonat (mindre än 0,2 %) används i "whitening" tandkrämer tillsammans med silikater eller silikonoljor.
• Natriumhypoklorit (etiketternas Sodium hypochlorite), natriumperborat (Sodium perborate) och natriumperkarbonat (Sodium percarbonate) används som både blekande och bakteriedödande medel.
• Sura ämnen användes mycket under 1800-talet som desinfekterande medel (se ovan). De flesta har försvunnit men en del fruktsyror som citronsyra och mjölksyra används fortfarande som blekmedel liksom konserveringsmedlet natriumbensoat. Gammal huskur som fortfarande lovordas: Borsta tänderna med citronsaft eller gnugga tänderna med insidan av ett citronskal.
• Pulveriserad salvia har gammalt rykte om sig att stärka tandköttet och göra emaljen vit.
Andra aktiva ämnen • Mot isande tandhalsar av värme och kyla: Strontiumsalter som strontiumklorid, kaliumnitrat.
• Mot tandsten: Pyrofosfat.
• För att mildra tandkräms effekt på känsliga slemhinnor: Enzymer.
Smakande Eteriska oljor (1-4 % = 25-100 droppar per dl) ger god frisk smak. Mest används i munvatten, minst i tandpulver. Oftast använda som smakämnen:
• Mynta: Grönmynta ("spearmint"), pepparmynta, åkermynta (japansk pepparmynta). Mentol extraherad ur dessa oljor.
• Lakrits: Anis, stjärnanis.
• Citrus: Bergamott, citron, pomerans. Citrustinktur kan man göra själv.
• Friska: Angelika, eukalyptus, kamfer (eller kamfer extraherad ur oljan), timjan, vintergröna (eller metylsalicylat ur denna). Kumarin, tymol.
• Kryddstarka: Kanel, kassiakanel, kryddnejlika, lagerblad.
• Blommiga och träiga: Kardemumma, lavendel, ros, sandelträ.
• Vanilj: Benzoin (eller bensoetinktur på hartsen), vanillin.
Sötningsmedel
- inte enbart gott; sötman ökar också salivavsöndringen. Barntandkräm kan innehålla samtliga de fyra första här uppräknade sötningsmedlen.
Glycerin (förr upp till 45 %): Förhindrar också att tandkräm torkar i tuben.
Sorbitol (ibland huvudingrediens i barntandkräm): Fuktbevarande och sött på samma sätt som glycerin men billigare och idag det mest använda.
• Sackarin (Sodium Saccharin) (under 0,3 %): Syntetiskt sötningsmedel.
• Xylitol: Karieshämmande sockerart i björksav (upp till 3 %).
Honung och socker: Det är inte så väldigt länge sedan man upptäckte att socker inte är bra för tänderna; båda var rätt vanliga i tandpastor under 1900-talets första hälft.
Färgande

Olösliga (mineralpulver) eller vattenlösliga (växtfärgämnen, syntetiska, t. ex. livsmedelsfärg). På ingångssidan till färgämnen listas azofärger som tillåts i kosmetiska och hygieniska produkter och färgämnen vars användning begränsas genom lagstiftning.
Vitt (friska tänder): Pulver och pastor är för det mesta naturligt vita. I tandkräm tillsätts ofta titandioxid ("bländvitt").
Rött (friskt tandkött): Vanligaste tandkrämsfärgen fram till 1960-talet, t. ex. i form av karmin. Idag i en del randiga tandkrämer.
Blått (frisk andedräkt): Den färg som används mest i tandkräm och munvatten idag, t. ex. i form av syntetisk ultramarin (CI 74160).
Svart (ger väl inga vidare tandassociationer i Europa, däremot i t. ex. Japan där högadeln förr målade tänderna svarta): Koltandpulver och koltandkräm blir svarta men inte tänderna. Kolet ingår inte för att färga utan som slipmedel.

Varianter Munvatten och sprithaltigt munvatten.
Tandpulver inklusive kolpulver, kritpulver, tvålpulver.
Tandkräm och tvåltandpasta.

Litteratur: Se t ex Antczak och Antczak (2001), Corson (1972), Gaugin (1947), Gattefossé (1993), Hector (1903), Meyer (1952), Nationalencyklopedin (2004 04 12), Nyström (1996), Poucher och Howard (1974), Svanberg (1932), Svanberg (1948), Svenska farmakopén VIII (1901) Svenska farmakopén X (1925), Thomssen (1947), Wicklund (1990), Wicklund (1998).

 

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/recept/tandvard.html
Datum: 2018 04 20 - Uppdaterad: 2010 02 18
Cookieinfo
Made with a Mac