Shenet Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Hudolja - Massageoljor

Smörjelseolja


Är någon bland er sjuk, må han då kalla till sig församlingens äldste; och dessa må be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja.
(Nya Testamentet: Jakobs brev 5:14)

Synonymer Smörjelse, krisma, sista smörjelsen, kröningsolja
Engelska namn Anointing oil, coronation oil
Andra namn Romanska språk
Chrisma, catuchem, christma principate, unctio extrema (latin; romersk-katolska kyrkan)
Andra språk
Myron (grekiska; grekisk-ortodoxa kyrkan)

Tradition Smörjelse är en religiös akt där makten i en invigd olja överförs till människor eller föremål. Den förekommer hos så gott som alla primitiva och inte fullt så primitiva folk. Konungar har smorts i fem-sex årtusenden i t. ex. Mesopotamien där härskaren smordes med olja från livets träd och dessutom döptes med livets vatten, i Persien där där kungen upprepade invigningen varje nyår vid en "kunglig måltid" då han smorde in huvudet med olja, och i Egypten där farao heliggjordes till jordisk gudomlighet när prästerna smorde honom med välluktande oljor.
Seden att smörja in gudabilder och liknande är kanske ännu äldre. Så gjorde man i det forntida Egypten och under den europeiska antiken och gör fortfarande i Indien. Här blir doften både ett offer till guden och ett tecken på gudens närvaro - se mer under religiös rökelse.
Messias
Hebréernas smörjelseolja från ungefär babylonisk tid (1800-1000 f. Kr.) ges det fullständigt recept på i Gamla Testamentet (nedan). Långt dessförinnan möter vi olja som helgande medel, nämligen i berättelsen om Abrahams sonson Jakob. Han drömmer om en stege som reser sig från jorden ända upp till himlen och att Herren talar till honom.
 
Och han betogs av fruktan och sade: "Detta måste vara en helig plats; här bor förvisso Gud, och här är himmelens port." Och bittida om morgonen stod Jakob upp och tog stenen som han hade haft till huvudgärd och reste den till en stod och göt olja därovanpå.
  Det hebreiska ordet mashíchá = smord som kom från arameniskans meshichá används i Gamla Testamentet framför allt om konungar. Efter kungadömets fall på 700-talet f. Kr. tänkte sig judarna att någon ättling till David skulle framträda - en ny smord, en messias.
För de kristna var denne messias Jesus - grekiskans christós och latinets kristus betyder också en smord, underförstått en kung. För övrigt används insmörjning i Nya Testamentet både i form av massageolja för att bota sjuka och för att bereda döda för begravning. Se också örtoljornas historia om vilken roll oljor med doft spelat i tusentals år i södra Europa och västra Asien.
De kristna församlingarna i södra Europa följde alltså en lång österländsk tradition när de på 200-talet började använda smörjelse vid dop och för sjuka. Tre huvudtyper fortlever idag för att välsigna kyrkor, kyrkklockor, altare och dopfunter och för att inviga präster och kungar i deras ämbeten.
Smörjelse
Smörjelse används i romersk-katolska, grekisk-ortodoxa och anglikanska kyrkan. Luther avvisade smörjelse som sakrament eftersom han ansåg att den saknade stöd i Bibeln och blev för detta bannlyst 1520. I Sverige var den ett sakrament fram till reformationen; enligt den gamla kyrkohandboken som gällde fram till 1541 skulle t. ex. barn smörjas i korsform på bröst och skuldror vid dopet.
Chrisma är den romersk-katolska kyrkans "vanliga" smörjelse vid dop och konfirmation (barnets panna smörjs med olja) sedan medeltiden. I romersk-katolska kyrkan liksom i den anglikanska kan det bara göras av en biskop.
Myron är den grekisk-ortodoxa kyrkans motsvarighet. Oljan tillreds en gång om året av en patriark (myron betyder myrraolja, men kan innehålla mycket mer än myrra) och distribueras sedan ut till kyrkorna. Liksom övriga sakrament kan myron förmedlas bara av en präst, t. ex. vid dop (då hela barnet kan smörjas in) och konfirmation, i kyrkan vid stora högtider, i kloster mer regelbundet (olja målas i korsform i pannan).
Sjuksmörjelse
Sjuksmörjelse förekommer i romersk-katolska, grekisk-ortodoxa och anglikanska kyrkan, i en del protestantiska kyrkor i USA, i en del svenska frikyrkor och någon gång i Svenska kyrkan. Tre typer:
• Unctio extrema, Sista smörjelsen, kallas idag De sjukas smörjelse. I romersk-katolska kyrkan har den varit ett sakrament sedan 1100-talet. Prästen bestänker de närvarande med vigvatten, läser ur Bibeln och ber. Själva smörjelsen går till så att han doppar tre fingrar i oljan och bestryker ögon, öron, näsa, mun och händer = de fem sinnena, ibland också fötter och förr också mäns höfter. I Sverige på 1300-talet tecknades ögon, öron, näsa, läppar och fötter. Oljan är vanlig olivolja från apotek som invigs av en biskop, vanligen på skärtorsdagen.
• Euchelaion = böneolja, används som botande sjuksmörjelse i grekisk-ortodoxa kyrkan. Det är en omfattande procedur som tar tre timmar och kräver sju präster, så idag har man, åtminstone i Sverige, vanligen en särskild bönegudstjänt istället.
Den sista Sista smörjelsen
Smörjelse efter döden har inte haft som funktion att balsamera utan att tillföra doft, vilket lika ofta gjorts med rökelse, så se om begravningsbruk under tidig rökelsehistoria.
Kröningsolja
Chrisma principate är inom romersk-katolska kyrkan en särskild och väldoftande blandning varmed föremål som dopfunter och kyrkklockor invigs för kyrkligt bruk och biskopar och kungar vigs till sina ämbeten. I det kristna Europa ska de frankiska kungarna på 400-talet ha varit de första som lät sig smörjas; den heliga oljan ska ha kommit till dem från himlen med en duva. I England ingår insmörjning i kungakröning sedan 1305, då Richard II införde kröningsreglerna Liber Regalis. Till och med Napoleon lät kröna sig, men satte själv kronan på huvudet och skickade efter påven i stället för att maka sig till Rom.
Smörjningen var en händelse av både politisk och religiös betydelse, ett erkännande av att den värdsliga makten var av Guds nåde och som sådan gavs av kyrkan. Den gav rentav övermänsklig makt, t. ex. helande förmåga; redan kung Salomo var känd för den. Kunglig handpåläggning ansågs till in på 1800-talet särskilt effektiv mot "den kungliga sjukan" skrofler = tuberkulos i lymfkörtlarna.
Arten av tjänsteutbyte mellan kyrka och kung makt framgår av Olaus Magnus beskrivning från 1555 av hur katolska kungar välsignades, intill "ärelösa kättare och lutheraner" förledde folket i Norden:
 
Därpå smörjes han med den synliga oljan, som förut med heliga ord blivit välsignad, på det att han måtte undfå osynliga gåvor och efter ett rättfärdigt och vist regemente här på jorden få leva evnnerligen i härlighet när Gudi, alla konungars konung. Därefter beder kyrkan, att i kraft av denna heliga smörjelse herradömet må vara på hans axlar...
  Svenska kungakröningar
Så förledda blev dock inte lutheranerna att de slutade med kungasmörjelse. Chrisma principate behölls i Sverige även efter reformationen. De flesta ville behålla även biskopssmörjningen men det tyckte Gustav Vasa var "i sanning föga av nöden" och därmed blev det så.
Den förste svenske kung som smordes var Erik Knutsson 1210 efter segern vid Gestilren samma år. Kungens helighet blev officiell kyrklig dogm genom Telge beslut 1279, som stadgade att var och en som förolämpade en av kyrkan krönt konung skulle uteslutas ur sin församling.
En av de praktfullaste kungakröningar som förekommit i Sverige var Erik XIV:s 1560. Erik smordes på pannan, bröstet, skuldrorna, armlederna och händerna, på varje ställe med en besvärjande önskan inför framtiden, t. ex. på händerna att han måtte få kraft att försvara sitt folk. Säkert lades det en del extra krut på denna kröning för att visa papaisterna att protestanterna kunde de också, hur tömd på innehåll ceremonin nu än blivit. En av kärnfrågorna i Luthers reformation ju hade varit att den världsliga makten inte alls gavs av kyrkan utan direkt av Gud. Påven skulle inte
 
... hava någon annan makt över kejsaren än den att smörja och kröna honom framför altaret, såsom en biskop kröner en konung
  Vid Karl XII:s kröning femtonårig 1697, som inte kallades kröning utan salvelseakt, infann sig Karl med kronan redan på huvudet. Två hemska järtecken inträffade. Först höll ärkebiskopen på att tappa smörjelsehornet när han skulle smörja Karls panna och handlovar och sedan tappade kungen kronan när han steg till häst.
Gustav V var den förste som struntade i saken 1907.
Framställning • Vegetabiliska oljor tillsätts doftande ämnen. Det låter enkelt, men recepten kan vara ofantligt kompicerade (se bara som ett exempel ett egyptiskt recept på hur oxfett som ska ingå görs i ordning) med rätta tidpunkter, förhållanden, reningsprocedurer och långa inkokningar som slutar med att kanske 10 % av volymen blir kvar.
• Oljan invigs högtidligt, i romersk-katolska kyrkan på skärtorsdagen av en biskop, i grekisk-ortodoxa (åtminstone böneoljan) vid en särskild gudstjänst onsdagen före påsk.
Beskrivning Mer eller mindre doftande olja, ibland förtjockad.
Mått och vikt Ungefär som grundoljan - 1 dl olja brukar väga runt 90-95 gram.
Löslighet Detta är förstås en oljeblandning, vari löses och vari man löser alla slags eteriska oljor och hartser.
Innehåll • Basoljan framför andra är olivolja, eventuellt i form av växtutdrag (örtolja).
• Till detta kommer klassiska doftämnen som hartser. Romersk-katolska kyrkans chrisma lär ska innehålla sex olika (den grekisk-ortodoxa 36-40) varav minst en ska vara en äkta balsam, t. ex. storaxbalsam. Meckabalsam användes länge men blev så småningom nästan omöjlig att få tag i och 1521 meddelade påven att perubalsam fick användas istället. Bara präster fick skörda och bereda den.
• Den viktiga magiska och heliga komponenten kan inte fås på recept.
Hållbarhet I romersk-katolska och grekisk-ortodoxa kyrkorna ett år, varken mer eller mindre.

Recept

Recept I
(Gamla testamentets smörjelseolja)
Olivolja - 1 hin (ca 6 liter)
• Myrradropp = självrunnen myrraharts - 500 siklar (5,5-8 kilo)
Cassia (ev. Cinnamomum lignea, Cinnamomum glanduliferum) - 500 siklar (5,5-8 kilo)
Kanel - 250 siklar (2,7-4 kilo)
• Kalmus = citronella - 250 siklar (2,7-4 kilo)
Och du skall av detta göra en helig smörjelseolja, en konstmässigt beredd salva, det skall vara en helig smörjelseolja.
(Källa: Gamla Testamentet: 2 Mosebok 30:23, 32-33)
Anm. Receptet ska tillsammans med rökelsereceptet ha givits under ökenvandringen från Egypten (1200-talet f. Kr.) men är nog betydligt yngre - se rökelsehistoria f. Kr.
Konstmässigt beredd betydde enligt tidens farmaceutiska regler att ingredienserna skulle kokas ihop. Måttet för siklar har växlat, men hur man än räknar blir det 16-24 kilo växtdelar som ska ner i 6 liter olivolja - och inte en ml mindre får tillredas enligt judisk tradition. Den som t. ex. gör en halv sats straffas av Gud med döden. Inte heller är detta en kroppsolja vilken som helst, som den tidens så mycket använda örtoljor. Den är strikt avsedd som helig smörjelseolja för uppenbarelsetältet, altaret, bordet, ljusstaken etc. och för Aron och hans bröder som ska smörjas till präster. Verserna 32-33 är hur tydliga som helst på den punkten:
"På ingen annan människas kropp må den komma, ej heller mån I göra någon annan så sammansatt som denna. Helig är den, helig ska den vara för er. Den som bereder en sådan salva, och den som använder något därav på någon främmande, han ska utrotas ur sin släkt".
Recept II
(engelsk kröningsolja)
Sesamolja
Rosenolja
Orangeblomolja
Jasminolja
Kanelolja
Benzoin
Mysk
Sibet
Ambra
Den olja som används i Westminster Abbey. Ärkebiskopen smörjer det brittiska majestätets huvud, bröst och handflator. Receptet har använts sedan Karl I:s tronbestigning 1625.
(Källa: Poucher och Howard 1974, Aftel 2003)

Litteratur: Se t ex Aftel (2003), Classen, Howes och Synnott (1994), Gentz och Lindgren (1946), Grimberg volym 1, 2, 4 (1922), Henrikson volym 2 (1972), Le Guérer (1993), Gustav I (1960), Lindgren (1918), Magnus 14:5-6 (1976), Manniche (1999), Nielsen (1986), Nilsson och Petersen (1998), Poucher och Howard (1974), Strindberg (1974), Widengren (1953).
• Citat: Och han betogs av fruktan...: Gamla Testamentet, 1 Mosebok 28:17-18. Därpå smörjes han...: Magnus 14:6 (1976). ... hava någon annan makt: Martin Luther: Till den kristliga adeln av tysk nation om det kristliga ståndets förbättring eller Om kyrkans reformation (Uppsala: Lindblad, 1917).
• Artiklar: Oloph Bexell: På väg till paradiset: en kristens död och begravning i romerskt-katolskt och ortodoxt perspektiv, ur Kristina Söderpalm (red.): Dödens riter (Carlsson, 1994).

 

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/recept/smorjelseolja.html
Datum: 2018 08 21 - Uppdaterad: 2010 09 13
Cookieinfo
Made with a Mac