 |
|
|
|
(J. G. Oxenstierna: Dagboksanteckning 1769) |
||
| Synonymer | Salva, salvbas, vaxsalva, vegetabiliskt vaselin (sic) | |
| Farmakopénamn | Unguentum, Ungventum, ung., Pomada, Pommade, Pomata, Unguentum simplex, Unguentum adipis, Unguentum paraffini | |
| Engelska namn | Ointment, simple ointment, salve, paraffin ointment | |
| Andra namn | Romanska språk Unguentum (latin), onguent, pommate, pommade (franska), unguento, pomata (italienska), ungüento, balsamo, pomada (spanska), unguento (portugisiska) Nordiska språk Salve, pomade (danska) Asiatiska språk Yaogao (kinesiska), nankô (japanska) Andra språk Keróma (grekiska), Salbe (tyska) |
|
| Förväxlingsrisk | • Pomada | |
|
|
||
| Tradition | Salvan är den äldsta metoden -
efter rent fett eller olja - att distribuera vårdande
och doftande ämnen på huden. De äldsta
recepten på egyptiska papyrusrullar drar ingen
skarp gräns mellan vårdande salva och doftande
parfym. Namnet Svenska salva, danska salve, tyska Salbe etc. har inget att göra med en "salva" som avfyras, t. ex. en utskällning, som kommer av latin salve = var hälsad! Den latinska ordet för en salva för huden var unguentum, av unguo = jag bestryker, vilket man fortfarande kan se rester av i flera romanska språk - franska onguent, spanska unguento och andra. De germanska språkens namn salva, Salbe etc. bygger på grekiska élpos = olja, fett, talg, och sanskrit sarpi = smält smör. Det kan spåras vägen germanska salbo (100-talet) - anglosaxiska sealf (700-1100-tal) - fornsaxiska salba (800-1200-tal) - fornnordiska och lågtyska salve (800-1500-tal) - fornsvenska salva (före 1520). Franska pommade, danska pomade etc. kommer av att tidiga salvor baserades på kokt äpple, lat. pomatum - se cold cream-historia. Grekland Grekerna hade många salvor, från flytande oljeblandningar till sådana som förtjockats med svinfett eller talg: • Myron - välluktande salvor, alltså närmast en flytande eller fast oljebaserad parfym. • Elaton - egentligen örtoljor, som användes på samma sätt som salvor. Ofta förtjockade till salvoljor; t. ex. saffranssalvolja som var mycket populär. • Khristón och katáplasma - medicinska salvor. • Ákopon - stärkande salvor, ursprungligen örtoljor - närmast massageoljor. • Keróma - de som mest liknar dagens salvor, med en bas av olja och vax. • Málagma - uppmjukande salvor, ursprungligen omslag med dekokter. Sverige I de nordiska stugorna rörde man ihop de fetter som fanns till hands från djurhållningen - talg, ister och smör. Ofta fungerade salvorna rent magiskt. Allt som luktade illa eller starkt ansågs verksamt, särkilt om ingredienserna var nio till antalet. Helst skulle de smörjas in motsols torsdagkvällar i nedan och sedan sitta på i nio dagar. Medicinskt bruk Salvor var fram till 1800-talets början ett vanligt sätt att distribuera läkemedel även för inre sjukdomar, ungefär som dagens medicinska plåster. De kom tillbaka som hudvårdsmedel när den moderna dermatologin slog igenom i mitten av århundradet. Efter andra världskriget ersattes de allt mer av de emulsionskrämer som dominerar idag. Salvorna har dock fortfarande sitt värde som skyddande och täckande medel. Återupptäckta av hemmakokare kan de idag gå under namnet "vegetabiliskt vaselin". Farmakopéerna Svenska farmakopén innehöll salvor från första början 1775. Standardsalvbaserna var dels den mjuka (Unguentum molle), dels den vattenupptagande (Unguentum hydrophilum) som tillät iblandning av vattenhaltiga ämnen. Alla farmakopéer har för övrigt upptagit salvbaser. Brittiska farmakopén hade 1898 varianter som paraffinsalva (Unguentum paraffini). |
|
| Framställning | • Enklast och det vanliga förr:
Fett smälts ihop
med örter och silas av varmt. • Vanligast idag: Olja och vax smälts ihop och röres - och röres. Det ska göras ihärdigt och länge tills salvan är helt sval. Vaxämnen som fastnar på kärlets väggar skrapas ner så att de inte stelnar ojämnt och bildar klumpar. Kyler man av i kallt vattenbad går det vanligen för snabbt och blir grynigt. • Tillsatser: Fett / olja och vax utgör själva salvbasen som är utmärkt skyddande och läkande i sig. Grundreceptet är så enkelt att det helt enkelt inte kan göras bättre, trots de många recepten nedan. Vill man tillsätta något ytterligare är 45-50° lagom, när salvan fortfarande är rinnande och lös men inte så het att värmekänsliga ämnen tar skada. |
|
| Beskrivning | Mjuka och halvfasta i rumstemperatur, hårdare i kyla, flytande i värme. | |
| Löslighet | • Vatten
och vattenlösliga ämnen som glycerin,
ättika och alkohol
löses inte i dessa feta blandningar men små
mängder kan röras ner. • Fettlösliga ämnen som fett, oljor, vaxer, eteriska oljor och hartser kan smältas ner obehindrat. |
|
| Innehåll |
Paracelcus
ca 1540 om innehållet i salvor: |
|
|
||
|
Tre sorters salvor |
||
| Varianter | Fler salvbaser • Cerat - fasta salvor i stift. • Pomador - ursprungligen rent fett med utdrag av doftämnen. • Ullfettssalvor - ännu mjukare och mer mjukgörande. Salvor med särskilt innehåll • Kamfersalva, kådsalva, ringblomssalva, zinksalva, parfymsalva. • Pastor, som zinkpasta, är salvor med mer än 40 % fasta ämnen. De fasta ämnena absorberar fukt och pastorna är därför uttorkande och användbara på t. ex. fuktiga eksem. Alternativ till salvor • Krämer (emulsioner) - lösare än salvor (av vatten) och mindre skyddande (släpper igenom fukt). Man har på apotek under 1900-talets första hälft gjort noggrann skillnad på "vattenhaltig salva" (emulsion av vatten, fett och emulgeringsmedel), "vattenupptagande salva" (emulsion av fett och emulgeringsmedel) och "fet salva" (regelrätt vattenfri salva utan emulgeringsmedel). • Till salvorna har farmakopéerna också räknat glycerinkrämerna, sin tids enda vattenlösliga. • Geléer - fettfria salvbaser. • Valravssalva - en av många varianter av cold cream. |
|
| Hållbarhet | Håller sig i åratal så länge de skyddas mot värme, ljus och luft - förvaras bäst på sval plats i mörkt och slutet kärl, alltså. | |
|
|
||
| Hudvård | Hudläkemedel Vaxämnena och det fasta fettet gör att salvorna inte tas upp lika snabbt som krämer. Deras funktion är i stället att täcka, skydda och mjukgöra. De är t. ex. bra på torra eksem, torra händer, nariga läppar och självsprickor. Lägg på dem tunt. Salvbaser används också som rengöringskräm, t. ex. för att ta bort sårskorpor och salvor. Mycket smink har salvform. Salva eller kräm är inte bara en smakfråga. Båda har sina poänger. • De feta salvorna hindrar vattenavdunstning och skyddar mot kyla - men tar man på dem på stranden kan fettet börja koka på huden. • För lotion och fuktkräm med mycket vatten gäller det motsatta: I värme fuktar och svalkar de - en vinterdag kan de frysa på huden. Var sak på sin plats alltså. |
|
| Hudreaktion | Feta salvor är mindre hudirriterande och allergiframkallande än vattenhaltiga krämer och lotioner eftersom de inte behöver konserveras. | |
|
|
||
Recept |
||
| Recept I (paraffinsalva) |
• Paraffinum liquidum eller Vaselinum flavum americanum - 80 viktdelar • Paraffinum (smältpunkt 74-80°) - 20 viktdelar Härav göres salva. Namn: Paraffinsalva (Unguentum Paraffinum), vaselinsalva (Unguentum Vaselini). (Källa: Pharmaca Composita 1896 efter Tyska farmakopén 1890 och D:r Norstedt) |
|
| Recept II | • Ghee (skirat smör) • Honung • Växtpulver eller växtsaft Indiskt grundrecept på salva. (Källa: Vatsyayana 1996, ursprungligen Indien 600-talet) |
|
| Recept III | • Grisfett
- 1 pound • Krossade örter, blommor, rötter - 2 nävar • Terpentin - 2 oz per pound färdig salva • Vax - 2 oz per pound färdig salva Arbeta ihop fett och örter med en trästöt i stenmortel. Lägg i ett stenkärl (örten och fettet menar jag, inte morteln) och täck med papper. Ställ i solen eller varmt 3-5 dagar så att det smälter. Ta ut och koka lite. Sila varmt; pressa mycket hårt med press. Tillsätt lika mycket örter igen, låt stå likadant och koka som förut. Detta görs tillsammans 3-4 gånger. Ju saftigare växterna är desto fortare blir salvan stark. Vid sista koket kokar man tills örterna är frasiga och all vätska borta. Efter en sista silning och pressning tillsätts terpentinet och vaxet. Håller sig i kruka ett år, ibland över två. (Källa: Culpeper 1976, ursprungligen 1653) Anm. Gamla mått. |
|
| Recept IV (salvbas) |
• Palmolja
- 2 libra • Oblekt bivax - 1 uns Röres under mild värme och silas. Farmakopénamn: Unguentum emolliens = uppmjukande salva. (Källa: Pharmacopoea Svecica I 1775) Anm. Gamla mått. |
|
| Recept V (salvbas) |
• Olivolja
- 1/2 libra • Valrav - 3 uns • Blekt bivax - 2 uns Smältes på svag värme och röres tills svalt. Farmakopénamn: Unguentum album = vit salva. (Källa: Pharmacopoea Svecica I 1775) Anm. Gamla mått. |
|
| Recept VI | • Lagerolja (se eterisk
lagerbärsolja) - 1,5 lod • Tjära - 1 lod • Oxgalla - 3 quintin • Dyvelsträck - 2 quintin • Kamfer - 0,5 quintin • Vitlök - 2 klyftor (Källa: Bolin och Gustaver 1960 efter Trafvenfeldt: Om oordentlig frossa eller den s.k. ältan, 1806) Anm. Receptet är intressant på grund av användningen av lagerolja, som kommer ur lagerväxten men är något helt annat än eterisk olja. Det är förstås också ett fynd för kuriosasamlare. Dr. Trafvenfeldt trodde inte på häxor, men höll med om att denna rissmorning nog kunde lindra ältan (riset, engelska sjukan). Gamla mått. |
|
| Recept VII (salvbas) |
• Olivolja - 70 viktdelar • Gult bivax - 30 viktdelar 100 viktdelar. Kompositionerna har stor likhet med gult cerat (Pharmacopoea Svecica VII 1869). Namn: Vaxsalva (Unguentum Cerae). (Källa: Pharmaca Composita 1896 efter Tyska farmakopén 1890; Svanberg 1948) |
|
| Recept VII (salvbas) |
• Olivolja - 75 viktdelar • Gult bivax - 25 viktdelar 100 viktdelar. Kompositionerna har stor likhet med gult cerat (Pharmacopoea Svecica VII 1869). Namn: Vaxsalva (Unguentum Cerae). (Källa: Pharmaca Composita 1896 efter Danska farmakopén 1893 och Norska farmakopén 1895) |
|
| Recept VIII (salvbas) |
• Oleum Amygdalarum (mandelolja) - 170 viktdelar • Cetaceum (valrav) - 10 viktdelar • Cera alba (vitt bivax) - 7,5 viktdelar Kompositionerna har stor likhet med gult cerat (Pharmacopoea Svecica VII 1869). (Källa: Pharmaca Composita 1896 efter Pharmaca Composita I 1891 efter Prof. Löwegren och D:r Broström) Anm. Denna salva kallas av obegripligt skäl cold cream - för att den innehåller valrav, som i cold cream-släktingen valravssalva? Ett minimikrav på båda är att de innehåller rosenvatten eller annan vätska som ger effekten av "kylkräm". |
|
| Recept IX | • Olivolja - 75 eller 70 viktdelar • Gult bivax - 25 eller 30 viktdelar • Alkannarot - 3 viktdelar • Eterisk citronolja - 0,4 viktdelar 90,4 viktdelar. Vax och olja sammansmältes och digereras med alkannaroten, varefter silas och citronoljan tillsättes. Röd salva. Namn: Vaxsalva (Unguentum Cerae). (Källa: Pharmaca Composita 1896 efter D:r Hartelius, Arboga) |
|
| Recept X (salvbas) |
• Ister
- 800 gram • Gult vax - 200 gram Vaxet smältes och istret tilsättes undan för undan; röres utan uppehåll tills svalt. (Källa: Felter och Lloyd 1898, 1900 efter amerikanska farmakopén) |
|
| Recept XI (paraffinsalva) |
• Mjukt paraffin, vitt eller gult
- 210 gram (70 % vikt) • Hårt paraffin - 90 gram (30 % vikt) Smält ihop i ett grunt kärl och rör om utan uppehåll medan vätskan svalnar. När den är kall har en jämn plastisk salva bildats. När paraffinsalva används som salvbas för vita salvor ska de göras den vitt mjukt paraffin; till färgade salvor används gult mjukt paraffin. Proportionerna mellan hårt och mjukt paraffin kan anpassas till klimat och rådande temperatur. (Källa: Felter och Lloyd 1898, 1900, efter Brittiska farmakopén 1898) |
|
| Recept XII (grundrecept) |
Salvor beredas genom beståndsdelarnas
noggranna sammanblandning med eller utan smältning.
I förra fallet skola, när icke annorlunda föreskrifves,
de beståndsdelar, som hafva högre smältpunkt,
smältas först och de öfriga därefter
tillblandas. Härvid bör tillses, att ej starkare
värme användes, än som behöfves för
smältningen, och att temperaturen om möjligt
icke öfverstiger 100°. Den flytande blandningen
silas, om så erfordras, samt omröres, till
dess den svalnat. Flyktiga ämnen få icke tillsättas
förr än blandningens värmegrad sjunkit
till omkring 60°. Pulverformiga ämnen siktas
och utrifvas med en mindre mängd af den, som så
behöfves, lindrigt uppvärmda massan, hvarefter
återstoden af denna småningom tillblandas.
Salvor skola vara homogena och få ej vara härskna.
Förvaras på svalt ställe i torra, för
ljuset skyddade kärl. (Källa: Svenska farmakopén VIII 1901) Anm. Beskrivningen av tillvägagångssättet kvarstod nästan ordagrann i 1925 års upplaga. Beskrivet på annat sätt: Oljan och vaxet smälts försiktigt ihop i ett litet metallkärl. När allt flyter tar man det från plattan och rör om med en tesked. Efter 2-3 minuter börjar blandningen vitna och stelna. Fortsätt röra tills den är helt sval. Avsvalningen går fortare om man håller kärlet i kallt vatten men då riskerar man att vaxet stelnar fortare än man hinner fördela genom omrörningen och resultatet blir klumpar. Var alltså noga med omrörningen och sluta inte förrän salvan är helt sval. Om salvan blir för mjuk eller stel, kan man tillsätta lite ytterligare vax eller olja och smälta om. |
|
| Recept XIII (paraffinsalva) |
• Flytande paraffin
- 4 delar • Fast paraffin - 1 del Kan t. ex. användas som salvbas i borsalva. Farmakopénamn: Paraffinsalva (Unguentum paraffini). (Källa: Hector 1903, Ljungdahl 1953 efter Finska farmakopén 1937) |
|
| Recept XIV (salvbas) |
• Sesamolja - 2 viktdelar • Vitt bivax - 1 viktdel Smält tillsammans på vattenbad och rör tills det svalnar. Gul salva. Farmakopénamn: Enkel salva (Unguentum simplex). (Källa: Pharmacopoeia of Japan IV 1922) |
|
| Recept XV | • Fläderblommor • Nötolja - 4 delar • Vitt vax - 1 del Fläderblommor blandade med nötolja och vax gav en mycket använd ansiktssalva, som gjorde huden fin och vit och tog bort alla spår av solbränna. (Källa: Lundberg 1960) Anm. Blommorna smulas och läggs i oljan som värms upp. Blandningen tas från värmen och får dra en dag, eller så låter man den sjuda på vattenbad 2-3 timmar. Värm upp innan blommorna silas ifrån. Därefter smälts vaxet ner i oljan och salvan röres tills helt sval. - Valnötsolja är inte den bästa att behandla så här, så tillsätt någon antioxidant (se under Innehåll) och/eller förvara i kylskåp om den ska sparas längre än några veckor. Se mer om hur man gör örtolja. |
|
| Recept XVI | • Kokosfett
- 150 gram (55 % vikt) • Torkad finfördelad ört - 100 gram (36 % vikt) • Bivax - 25 gram (9 % vikt) Smältes ihop och får dra på svag värme 1-1,5 tim. Håller ett par år. (Källa: Irenes 1974) |
|
| Recept XVII | • Olja
- 80 ml för konsistens som ett stift; mer för
vaselinkonsistens • Bivax - 20 ml • Tinktur - 5 ml • Eterisk olja - 3 ml Värm bivax och olja tills det smält samman och ta från plattan. Rör tills det svalnar och stelnar. Pröva konsistensen så här: Doppa en tesked i blandningen och doppa den sedan i kallt vatten så ser man hurdan konsistensen kommer att bli. Vid 25° kan man tillsätta eterisk olja eller tinktur. (Källa: Shenet efter Tisserand 1977) |
|
| Recept XVIII | • Olja
- 60 ml (75 %) • Bivax - 8 gram = 10 ml (12,5 %) • Tinktur - 10 ml (12,5 %) • Eterisk olja - 5 droppar Värm och smält vax och olja i vattenbad. Ta från värmen. Låt svalna lite och tillsätt tinktur eller essens. Kan förvaras ett halvår. (Källa: Neal's Yard 1997) |
|
| Recept XIX (salvbas) |
• Olja
och annat flytande • Bivax - hård salva 25 %, "lagom" 20 %, mjuk 12 %, nästan flytande 6 % (Källa: Andersen 1998) |
|
| Recept XX | • Infusion
eller dekokt - 5
dl • Olja, t. ex. olivolja, solrosolja - 90 ml • Fett, t. ex. ister med 3 droppar bensoetinktur - 90 gram • Bivax eller kakaosmör - lite Häll olja i en kastrull, tillsätt fett och sist vätska. Låt sjuda tills vattnet har ångat bort. Förtjocka med vax eller kakaosmör som får smälta ner långsamt. (Källa: Shealy 2000) |
|
|
|
||
|
• Litteratur:
Se t. ex. Andersen (1998), Culpeper (1976), Gaugin (1947),
Hellquist (1948), Ljungdahl (1953), Lodén (2002),
Lodén (2008), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nordström
(1940), Pharmacopoea Suecica I (1775), Poucher och Howard
(1974), Svanberg (1932), Svanberg (1948), Svenska farmakopén
VIII (1901), Thomssen (1947). • Citat: Utom honung och smör...: Haeger (1975). |
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||
|
|
||
