Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Rumsdofter

Fast rökelse: koner, stickor, flagor och pastiller


Ett mjukt regn föll och plommonträdet vid verandan stod i full och doftande blom. Medan bröderna beundrade prakten anlände ett meddelande från prinsessan Asagao tillsamman med en ask med stora doftkulor.
(Berättelsen om Genji, Japan ca 1005)

Synonymer  1) Rökelsekoner, rökgubbar, rökelsekulor, rökelsebollar, rökelsekakor, doftkulor, knådad rökelse, röktabletter, rökljus
2) Rökelsestickor, rökelsepinnar, rökljus
3) Rökelseflagor
4) Rökelsepastiller, röklack
Farmakopénamn Species fumales, Vapores
1-2) Candelae, Candelae fumales, Candela fumalis, Candelae pro fumo
Engelska namn Incense, inhalations, fumigations
1) Incense cones, incense balls, incense tablets, pastilles for burning, pastils to burn
2) Incense sticks, incense candles, perfume candles, joss sticks, levant paste
3) Incense flakes
4) Incense pastilles, fargrant pastilles, fumigating pastilles
Andra namn Romanska språk
Incensus (medeltidslatin), encens (franska), incense (italienska), incienso (spanska)
1) Oselets de chypre (franska)
2) Bâtonnets (franska), pasta di Levante, bastoncino (italienska), palito de incienso (spanska)
Nordiska språk
Røgelse (danska), røkelse (norska), suitsutus (finska)
1) Røgelsestoppe, røgelseskugler, fast røgelse, røgelsesmasse (danska)
2) Røgelsespinde (danska)
Asiatiska språk
Qutrênu, quitinnu (mesopotamiska), qetôret (hebreiska), kô (japanska)
1) Nerikô (japanska)
2) O-senkô, o-kô (japanska), agarbatti (hindi)
Andra språk
Kerzchen, Räuchen-Kertzen, Räucher-werk, Weihrauch (tyska)
1) Koupi, kyphi (gammalegyptiska)
2) Weihrauchstocks (tyska)

Tradition Rökelsehistoria
Sammanfogade massor är vidareutvecklingar av de lösa rökelsepulvren. De tillverkades antagligen först i Indien och spreds vidare till Kina med buddhismen på 500-talet. En äldre variant är forntidens rökelser, som Egyptens berömda kyphi, som var kakor av vin, russin och doftämnen som brändes på eld. Här kort om de fasta formerna:
1) Koner och tabletter
Från Japan finns en tidig beskrivelse av rökelsekoner i romanen Berättelsen om Genji ca 1005. De förekommer fortfarande i rökelseceremonin kodô. Till de tidiga europeiska typerna hör en fransk, synnerligen exklusiv 16-och 1700-talsvariant av pomandrar - Oiselets de Chypres, små fåglar skulpterade av doftande hartsmassa, prydda med fjädrar och satta i små burar. Emellanåt satte man eld på konstverken så att de fungerade som rökelse. I England kunde man gömma lite krut i dem som överraskning vid festliga tillfällen - "skrämmer en del medan det roar andra!", som en Londonparfymör uttrycker det på 1700-talet. Enkla rökelsekoner av den typ vi kan köpa i orientaliska butiker kallades rökgubbar. De knådades ihop för hand tills en tysk apotekare 1823 uppfann en maskin för fabriksmässig framställning. På svenska apotek gjorde man fortfarande rökgubbar för hand kring sekelskiftet 1900.
2) Stickor
Också stickorna har sitt ursprung i Indien varifrån formen spreds till Kina där de finns beskrivna på 600-talet. Under Muromachi-eran (1333-1572) började kinesiska stickor importeras till Japan, där man förr använt knådade koner eller lösa pulver. Det finns en speciell fördel med stickorna: de kan användas för att mäta tid. Notera skillnaden mellan perfume candles, 1800-talsnamn på rökelsestickor, och perfumed candles, parfymerade ljus.
3) Flagor
En speciell japansk form, använd i den ceremoniella konstformen kodô; mer om den under rökelsehistoria.
4) Pastiller och lack
var vanliga i Sverige på 1800-talet. Att de inte finns kvar beror på att de krävde värmekällor som är ovanliga idag: pastillerna hängdes nära öppen eld, lackstängerna ströks på het kamin.
Farmakopéerna
Rökgubbar, d.v.s. koner, fanns med i Stockholmsfarmakopén 1686 och i tidigare och senare apotekstaxor. Svenska farmakopén har bara upptagit pulverrökelser.
Framställning 1) Koner och tabletter: Pulver, vätska och bindemedel blandas till en deg. Koner formas med fingrarna eller pressas ihop i maskin. I Japan ska de knådas ihop ett ojämnt antal gånger eftersom ett jämnt antal ger otur. Tabletter maskinpressas.
2) Stickor: Massan smetas fast på en trästicka. Stickor utan stomme görs av en smet ungefär som nudlar. I Japan idag torkar man vid ca 22° och stickorna vänds regelbundet så att värmekällor och fläktar kommer till jämnt. Efter ett dygn har de rätt fukthalt, kring 7 %.
3) Flagor: Gelé hälls ut på en platta och får torka i ett tunt lager som klipps i småbitar.
4) Pastiller och lack: Maskinpressas.

Beskrivning 1) Koner och tabletter: Avger rök och doft när de glöder.
2) Stickor: Smala strängar av rökelsemassa, ibland runt ett strå eller pinne, ibland lindade i spiralform, som glöder och avger rök när de antänds. Spiraler och stickor med trästomme är ofta gjorda för att ryka lika väl som dofta. Vanligen kan man bedöma dem efter tjockleken: ju tunnare sticka desto renare doft med mindre sotrök.
3) Flagor: Papperstunna halvcentimeterstora blad av parfymerad agaragargelé som läggs på glödande kol. De ska inte förväxlas med de tunna skivor av glimmer som också används i den japanska rökelseceremonin; dessa läggs på glöden för att fungera som tallrik för rökelseflagorna.
4) Pastiller och lack: Pastiller är små tabletter som inte antänds utan bara värms. De läggs i en liten metallburk med hål i och avger doften när burken hängs nära eld. Röklack är ca 1 cm tjocka stänger baserade på bärnsten (illaluktande) som stryks över en het kamin.
Innehåll
 
Aloeved bränd som rökelse i Indien

Torra växtpulver
Torra växtpulver fungerar i viss mån som doftämne men framför allt som bulkmedel och medium för andra doftämnen. Det ingår också i rökelsepulver medan det i rökelsepapper motsvaras av papperet och i rökelsevätskorna av den neutrala vätskan. Allt som kan glöda eller brinna kan ingå. I fast rökelse måste det vara finmalet för att kunna formas. När det är meningen att rökelsen ska ryka, t. ex. mot insekter, kan växtpulvren utgöra ända upp till 80 %.
• Ved, bark och kvistar: cassia, kanel, sandelträ, rött sandelträ, örnträd, stjälkrester av lavendel... I Japan används bark från tabu, en släkting till kamferträdet, som fixerande bas i de flesta rökelser. Traditionella stickor baseras på sandelträ och almrot.
• Rötter: nard, kalmus, irisrot...
• Frön, frukter och fruktskal: enbär, angelika, stjärnanis, tonkabönor, skal av apelsin...
• Blommor: rosenblad, kryddnejlikor, lavendel...
• Blad och barr: en, lager, myrten, patchouli, mejram, rosmarin, timjan...
Hartser
Smulas och blandas med växtpulver. I fast rökelse ger de inte bara doft utan är också bindemedel för att hålla ihop formen. Åtminstone en fjärdedel av volymen bör vara harts, resten torra växtpulver. Hartsen värms i vattenbad eller varm ugn och blandas med övrigt medan den är mjuk.
Kåda och kolofonium har använts i Norden. Framför allt som bindemedel; lukten är inget vidare.
• Väldoftande: Bensoeharts, frankincense, myrra...
• Absolut vanligast förr var de fasta animaliska ämnena, särskilt mysk och ambra. Bävergäll och sibet kan bara användas i små mängder.
Flytande doftämnen
Kan kan vara allt från förkylningsmedel till insektsmedel och väljas för att passa olika rum, aktiviteter och sinnesstämningar. Guide finns på startsidan till rumsdofter.
Eteriska oljor (1-2 %): Blandas i massan och får torka in.
Tinkturer med mycket doft. Eau de cologne går utmärkt.
Andra bindemedel 
Fast rökelse är den enda som behöver bindemedel. Man tar så mycket som behövs för att de torra ämnena ska bli formbara och sedan hålla ihop. Idag när hartser kan vara svåra att få tag på använder man geléande ämnen som blandas med vatten till ett gelé. Se pomandrar för tips om bindemedel och formning.
• Geléämnen: Dragant, gummi arabicum. Japanska rökelseflagor görs av agaragargelé.
• Stomme i rökelsestickor: Stickor av trä (bambu, sandelträ, cederträ) brinner bättre än stjälkar och strån av örter (lavendel). Den vedartade rosmarin är något mitt emellan.
• Extra fyllnadsmaterial: Honung plus fruktkött har fungerat som bindemedel i så skilda kulturer som Japan (plommon) och Egypten (russin och fikon). I Indien är gödsel utfyllnad i vardagsrökelsen.
Glödmedel
Glödmedel främjar jämn förbränning av de torra ämnena, som ska glöda, inte brinna:
Torra glödmedel
Blandas med de övriga torra ingredienserna.
• Rökelsekol (kol med 5-10 % kalisalpeter): 1 volymdel rökelsekol smulas ihop med 20 volymdelar övrigt. Det vanliga idag är annars köpta briketter, som antänds så att de börjar glöda varefter rökelsepulver strös på; se rökelsepulver.
Salpeter: En tjugondel upp till en tredjedel av volymen. I blandningar med ört, socker och salpeter tages ungefär en tredjedels volym av vardera. Kramplösande på luftvägarna.
• Socker: I blandningar med ört, socker och salpeter tages ungefär en tredjedels volym av vardera, eller socker en fjärdedel. Sätt inte eld på socker + salpeter, det blir en våldsam låga.
Flytande glödmedel
Lösningar av fasta ämnen som rökelseingredienserna får dra i en halvtimme, därefter torkning.
• Salpeterlösning: 1 volymdel salpeter + 4-10 volymdelar halvvarmt vatten.
• Salpeter-sockerlösning: Som salpeterlösning men upp till hälften av salpetern ersätts med socker. Inte lika bra men förekommer. Sätt inte eld på socker + salpeter, det blir en våldsam låga.
Alunlösning: Används för att göra papper "obrännbart", d.v.s. så att det inte brinner med låga utan endast glöder. Pröva 1 del alun + 10 delar vatten, t. ex. 10 gram alun + 1 dl vatten.

Varianter Rumsdofter är startsida till t. ex:
Rökelsepulver - strös på eld eller glöd.
Rökelsepapper - förr till astmarökelse.
Rökelsevätskor - ångas eller sprayas.
Luktpåsar, potpourrier och pomandrar som inte bränns eller värms.
Förkylningsångbad att andas in.
Luktsalt - akutlukter vid svimning och knock-out.
Hållbarhet Massor formade med gelé måste vara absolut torra innan de läggs undan, annars möglar de. När de väl torkat ska de försvaras i något väl tillslutet. Fuktig rökelse som inte vill antändas och glöda kan torkas försiktigt i ugn eller på varm ugnsplåt.

Rumsdoft Fast rökelse antänds och lågan blåses ut - den ska glöda, inte brinna.
• Koner och tabletter glöder i ca en halvtimme med en glödtemperatur på ca 350°. Eldfast underlag är ett måste.
• Stickor brinner en halvtimme - timme vid 200-320°. Det säljs många slags hållare, t. ex. små avlånga fat där stickan ska sättas i ett hål och i vars andra ände askan och glöden ska falla ner. Det gör de aldrig utan alltid bredvid. Mycket bättre för brandsäkerheten: stick ner rökelsepinnen i en skål med salt eller sand, i blomkrukan, kaffesumpen i Melittahållaren, på lut i ett hål i vasken, upprätt mellan två magneter på ett fat...
• Rökelse strödd på glödande kol, se rökelsepulver.
Hudvård Röken kan användas som hudvård; bränning är ett bra sätt att tillföra särskilt hartser som ju annars kan vara lite krångliga att hantera. Se under ångbad för en myrrarökelse mot rynkor.

Giftighet

Förbränningsprodukterna av eteriska oljor, hartser och framför allt utfyllnadsämnen och bindemedel kan irritera slemhinnorna (sveda, rinnande ögon, hosta), särskilt hos astmatiker. Rökelsepulver behöver inga bindemedel och irriterar mindre. Mildast är ångbad och rökelsevätskor som ångas av.
En dansk undersökning av rökelser 2004 fann att koner och stickor på 1 gram avgav förbränningsprodukter motsvarande 1-4 cigaretter: aldehyder som formaldehyd och acrolein, aromatiska kolväten som bensen och toluen, andra aromatiska ämnen som vanillin och alfa-terpineol).
Ett akut praktiskt problem för undersökarna blev sotet som täppte till uppsugningsfiltren. Undersökarna fick höra om en kyrka i Genève som isolerats för att spara på värmekostnaderna. Efter tre år hade interiören missfärgats mer än under föregående 10-12, och merparten av sotet beräknades komma från rökelse, en smärre del från levande ljus.
2) Stickor
• Tjocka rökelsestickor innehåller mer utfyllnad än smala och brukar också ha en stomme av trä; båda ryker.
• Tunna japanska stickor utan trästomme är renast, minst irriterande och dyrast.
• Stora stickor från Indien, Kina och Tibet lämpar sig sällan för inomhusbruk. De är gjorda för att brännas utomhus dussintals åt gången och för att ryka så mycket som möjligt mot insekter och andra ovälkomna väsen.
• Spiraler är vanligen till för att ryka mycket och länge för att hålla insekter borta.


Recept

Recept I
(kakor)
Bensoeharts - 1 viktdel (20 %)
• Aloeved (linaloe eller örnträd) - 1 viktdel (20 %)
• Styrax (harts av styraxbuske, troligare storaxbalsam) - 1 viktdel (20 %)
Bittermandelolja - 1 viktdel (20 %)
• Aska från kamferkvistar - 1 viktdel (20 %)
Sprit
Blanda samman de fasta ingredienserna med sprit och gör därav små kakor som ni låter torka. Kasta då och då en kaka i den öppna spisen och tillskjut spjället en smula. Inom kort sprider sig en ljuvlig väldoft över er sovkammare som gör att ni somnar snabbt och vaknar upp välparfymerad till morgonens levé.
(Källa: Fischerström 1968 efter Alfred de Resz: Hemliga parfymrecept, Paris 1812)
Recept II
(rökgubbar)
• Aqua communis (vanligt vatten) - 1.000 [gram]
• Carbo Tiliae; Carbo Ligni praeparatus (träkol av lind) - 830 [gram]
• Pyroleum Pini (talltjära) - 100 [gram]
• Nitras kalicus, turbidatus (renad kalisalpeter) - 50 [gram]
• Tragacantha, pulverata (dragantpulver) - 20 [gram]
• Cumarinum. pulveratum (pulveriserat kumarin) - 1 [gram]
Totalt 2.000 gram; salpeter 2,5 %. Vatten, kol och salpeter arbetas samman. När blandningen torkat rives den varsamt till pulver och blandas med övriga beståndsdelar. Härav formas rökgubbar à 2,5 gram [800 st] som bestrykas med bronspulver och torkas. Användes till rökning i sjukrum. Candelae Picis = tjärljus.
(Källa: Pharmaca Composita 1896 efter Dieterich: Neues pharmaceutisches Manual, 1894)
Recept III
(pastiller)
• Jinkô (aloeved) - 14,5 eller 15,5 gram (19 %)
• Chôji (kryddnejlika) - 14,5 gram eller 15,5 gram (19 %)
• Konroku (frankincenseharts) - 14,5 gram eller 15,5 gram (19 %)
• Hakkô (Artemisia Schmidtiana; en malört) - 14,5 gram eller 15,5 gram (19 %)
• Kôkô (?) - 14,5 gram eller 15,5 gram (19 %)
• Jakô (mysk) - 3,5 gram eller 4 gram (5 %)
Totalt 76 eller 81,5 gram. Av detta göres 21 pastiller. Yamaji-no-tsuyu = Bergsstigens dagg.
(Källa: Hearn 1899)
Anm. Vikterna, här givna till närmsta halva gram, är handelsvikter respektive medicinalvikter; osäkert vilket Hearn avser. Endast doftämnena uppges, inget bindemedel. Ursprung Japan. Pastiller - om detta verkligen är pastiller - ska inte antändas som tabletter utan endast värmas.
Recept IV
(pastiller)
• Jinkô (aloeved) - 70,5 eller 77,5 gram (34 %)
• Chôji (kryddnejlika) - 42,5 gram eller 46,5 gram (21 %)
• Kôkô (?) - 29 gram eller 32 gram (14 %)
• Byakudan (sandelträ) - 14,5 gram eller 15,5 gram (7 %)
• Shômokkô (?) - 14,5 gram eller 15,5 gram (7 %)
• Jakô (mysk) - 12,5 gram eller 13,5 gram (6 %)
• Ryûnô (renad borneokamfer) - 10,5 gram eller 11,5 gram (5 %)
• Kanshô (nard) - 7 gram eller 7,5 gram (3 %)
• Kwakkô (någon ört) - 5,5 gram eller 6 gram (3 %)
Totalt 206,5 eller 225,5 gram. Av detta göres 50 pastiller. Baikwa = Plommonblom.
(Källa: Hearn 1899)
Anm. Vikterna, här givna till närmsta halva gram, är handelsvikter respektive medicinalvikter; osäkert vilket Hearn avser. Endast doftämnena uppges, inget bindemedel. Ursprung Japan. Pastiller - om detta verkligen är pastiller - ska inte antändas som tabletter utan endast värmas.
Recept V
(tabletter)
• Bränd gips - 75 gram (75 %)
• Grovt pulveriserad pimpsten - 25 gram (25 %)
Därtill:
Vatten - så mycket som behövs
• Rökessens - så mycket som behövs
Olja
Pimpsten och gips blandas och utrörs med vatten till en tunn gröt. Gröten gjutes i små chokladformar som bestukits med olja. Efter ett dygn tas kakorna ur formarna, glättas med glaspapper och genomdränks med rökessens. Sedan de torkat på ytan, inviras de i stanniol. Tabletten lägges på eller i kakelugnen på ett ej för hett ställe och får ligga kvar så länge man önskar. Den kan sedan inläggas i stanniolen och gömmas till nästa gång.
(Källa: Hector 1903 efter Dieterich)
Recept VI
(rökgubbar)
Kolpulver  eller pulveriserat rött sandelträ - 865 gram (74 %)
Bensoeharts, storaxbalsam eller andra hartser - ca 250 gram (21 %)
• Sockerpulver - 30 gram (3 %)
Kanel eller kryddnejlikor - 25 gram (2 %)
Eteriska oljor - ca 5 gram (0,4 %)
Därtill:
• Salpeterlösning (1 del salpeter, 10 delar vatten)
Det grova pulvret genomdränks med salpeterlösning och får torka. Eteriska oljor tillsätts sist.
(Efter Hector 1903)
Anm. Här blandas socker och salpeter, vilket annars måste varnas för - resultatet kan bli en våldsam låga istället för glöd.
Recept VII
(astmaröktabletter)
• Fol. stramon. (blad av spikklubba, Datura stramonium) - 120 gram (79 %)
Kalii nitras - 22,5 gram (15 %)
Natrii nitras - 7,5 % (5 %)
Benzoe - 0,75 gram (0,5 %)
Menthol - 0,75 gram (0,5 %)
Aetherol. anisi - 0,75 gram (0,5 %)
Av detta göres tabletter. Användning: 1/2 tablett söndersmulas på ett tefat och antändes, varpå röken idrages djupt i lungorna (ögonen bör skyddas). Man håller om möjligt röken kvar i sovrummet. Lämpligt är att en längre tid i följd använda medlet morgon och afton. Astmaröktabletterna måste förvaras på torrt ställe. Skulle de icke vilja brinna, kan man torka dem på en varm ugnsplåt. För att ernå kraftig rökutveckling är det lämpligast att sakta blåsa på den antända massan.
(Källa: Heumann 1931)
Anm. Mer om astmarörkelser under rökelsepulver.
Recept VIII
(rökgubbar)
• Pulveriserat rött sandelträ - 100 gram (68 %)
Bensoeharts - 15 gram (10 %)
Olibanum - 12 gram (8 %)
Salpeter - 10 gram (7 %)
Storax - 5,5 gram (4 %)
Kumminolja - 3,5 gram (2 %)
Kassiakanelolja - 2 gram (1 %)
Därtill:
Dragantlim (ca 10 % dragantpulver löst i vatten) - så mycket som behövs
Färg - efter behag
De fasta ämnena pulveriseras och blandas grundligt varpå de eteriska oljorna tillsätts. Slutligen sammanknådas de i en mortel med dragantlösningen och färgas.
(Källa: Gaugin 1947)
Recept IX
(rökgubbar)
Grundrecept på rökelseessens (Tinctura fumalis):
• Pulveriserat träkol
Bensoeharts
• Harts av styrax (harts av styraxbuske, troligare storaxbalsam)
Perubalsam
Tolubalsam
Eteriska oljor
Därtill:
Dragant
Alkohol
Rökelseessensen sammansmältes och tillsätts bindemedel. Formas till ett par cm höga, kägelformade eller pyramidformade figurer (rökgubbar), som vid antändning i den spetsiga ändan avgiva en välluktande rök. Farmakopénamn: Candela fumalis.
(Källa: Meyer: 1952)
Recept X
(koner)
 
Kol - 700 gram (78 %)
• Pulveriserad bensoeharts - 100 gram (11 %)
• Pulveriserad tolubalsam - 50 gram (6 %)
Salpeter - 50 gram (6 %)
Därtill:
Eteriska oljor   
Gummi arabicum (antagligen avses färdigt gelé) - så mycket som behövs
Hartserna och pulvren blandas och de eteriska oljorna tillsätts. Gummi arabicum blandas i. Pressas till koner.
(Källa: Poucher och Howard 1974)
Recept XI
(koner)
Kol - 30 delar (79 %)
Sandelträessens - 3 delar (8 %)
Olibanumharts - 2 delar (5 %)
Bensoeharts - 2 delar (5 %)
Salpeter - 1 del (3 %)
Därtill:
Myskolja - några droppar
Dragantgelé eller gelé av gummi arabicum - så mycket som behövs
Kol och salpeter blandas, hartserna pulveriseras och tillsätts. Doftämnena och geléet arbetas in så att man får en formbar massa. Arbeta på en yta som inte drar till fukt och olja - marmor, diskbänk eller en glaserad skiva. Formas till koner, ca 3 cm vid basen. Torkas på mörkt och välventilerat ställe. Se till att konerna är riktigt torra när de packas, annars möglar de.
(Källa: Day 1979)
Recept XII
(kulor)
Rosenblad - 25 gram (33 %)
Ringblommor - 25 gram (33 %)
Violrot - 25 gram (33 %)
Därtill vätska:
Bensoetinktur - 15 ml
Rosenvatten - så mycket som behövs
Växtdelarna mixas till pulver, tinktur och rosenvatten tillsätts till en deg. Formas till vindruvsstora kulor. Torkas långsamt i sol eller under ett par tim i ugn (50°). Förvara i aluminiumfolie. Avger doft när de slängs på glöd eller het panna.
(Källa: Schweiger och Kammerer 1998)
Recept XIII
(stickor)
• Blom- och bladfria stjälkar av lavendel
Därtill salpeterlösning:
Salpeter
• Vätska
Låt stjälkarna dra i salpeterlösning och sedan torka ordentligt. Lavendeldoften kommer att avges när de tänds på.
(Källa: Allardice 1991)

Litteratur: Se t. ex. Berlin (1849), Berlin (1851), Day (1979), Gaugin (1947), Gentz och Lindgren (1946), Hearn (1899), Kinkele (2004), Lindgren (1918), Meyer (1952), Nielsen (1986), Pharmaca Composita (1896), Poucher och Howard (1974).
Nätpublikationer: Miljöministeriet, Miljöstyrelsen (2004): Afgivelse af kemiske stoffer i rögelse (2009 04 29). Moeran (2007): Creatvity at work: making scents of smell: manufacturing incense in Japan (2008 03 14).

• Foto: Christopher McMahon.

 

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/recept/rokelsefast.html
Datum: 2018 08 19 - Uppdaterad: 2010 05 17
Cookieinfo
Made with a Mac