 |
|
||
|
|
|||
| Redskapen som behövs för att tillverka hudvårdsprdukter är enkla och få och av samma slag som för matlagning, men det finns också specialredskap. | |||
| System i galenskapen | Det finns flera goda skäl att ha en
särskild uppsättning skild från matlagningskärlen: • Förvarar man dem i en särskild låda går det snabbt att ta fram hela uppsättningen när lusten faller på och tillfälle ges. • Man riskerar inte att blanda starkt luktande ingredienser och eventuella kemikalier i maten. • Man lär känna sina redskap, t. ex. hur de mäter och hur fort de värmer. Använder man samma redskap varje gång blir det lättare att göra jämförelser mellan olika råvaror. • Man utvecklar rutiner. Man kan t. ex. färgmärka en uppsättning kärl för vattenhaltiga ingredienser och en för oljehaltiga - ovärderligt om man blir distraherad och glömmer vad man just har hällt i vad. |
||
| Våg | Standard i apoteks- och andra professionella
recept är att mängd anges i vikt (med alkoholstyrka
som viktigt undantag). Hobbyhäxan gör som man
alltid gjort till vardags, använder volymmått
som till slut reduceras till den berömda "nypan"
eller "lagom". Men också hon väger
första gången hon följer ett recept, hur
välbekanta ingredienserna än är. Till detta
behövs en våg som tar mindre än 1 gram
och sådana finns numera att få för några
hundralappar. Det är väl använda pengar.
Har man ingen våg får man grovt utgå ifrån att 100 gram = 100 ml. Noggrannhet på 5 % när räcker vanligen (100 gram blir något mellan 95 och 105 ml). Tyvärr får man inte alltid ens sådan ungefärlig exakthet, eftersom ämnen packas olika hårt. Det är avsevärd skillnad på 50 ml nedsmält och kompakt bivax och 50 ml bivaxgryn! • Shenets recept är i möjligaste mån beräknade på volym, eller ännu bättre: på både volym och vikt. De ursprungliga måttenheterna behålls som referensvärden eftersom råvaror i olika länder skiljer sig åt och också förändras över tid. • För omvandling av mått och vikt i andra länder och tider till vårt decimalsystem, se Vikt och volym. |
||
| Måttsats | De vanliga köksmåtten är standardiserade: matsked (15 ml), tesked (5 ml)
och kryddmått (1 ml). • Mått i rostfritt stål är lätta att rengöra och tar inte åt sig lukt och smak. • Detsamma gäller gamla apoteksmått i porslin, som man lyckosamma dagar kan hitta på loppmarknader. |
||
| Termometer | Labtermometrar som mäter rätt på en grad när kostar ett par tior i hobbybutiker. Man klarar sig utan när man blivit bekant med råvaror och kärl. Riktigt nödvändig är termometer bara vid tillverkning av tvål och då bör man ha två. | ||
| Vattenbad | • Ett lågt och brett kärl
vilket som helst - stekpanna, stekgryta - fylls med
vatten och ställs på spisplattan. I detta ställer
man sedan smältkärlen med vax etc. Vattenbad
är ett bra sätt att värma och smälta
innan man lärt känna kärl och råvaror.
Det kan också användas för att kyla
- smältkärlet ställs i kallt vattenbad medan blandningen vispas tills sval. • När man blivit bekant med kärlen kan man arbeta quick-and-dirty direkt på spisplattan - passa noga, det går alltid fortare än man tror. • För mycket små mängder kan man arbeta med ett litet metallmått över en ljuslåga. |
||
| Smältkärl | Använd ett särskilt kärl
för vattenhaltiga blandningar och ett för oljehaltiga.
• Idealiska är smörsmältarna i rostfritt stål som fanns i varje hushåll fram till 70-talet. De finns i överflöd på dagens loppmarknader så passa på innan de tar slut. Rätt modell rymmer 1-2 dl, har långt trähandtag och hällpip. Liten bottenyta och vid öppning = värms inte för fort men svalnar snabbt. • Dagens chokladsmältare (en hundralapp i järn- och husgerådsaffärer) är gjorda för att smälta ett par dl choklad utan vattenbad. Eftersom de är elektriska behöver man inte stå vid spisen. De har två temperaturlägen, 43° och 60°, och klarar alltså att smälta alla vegetabiliska och animaliska fetter och de vanligaste emulgeringsmedlen som cetylalkohol, glycerylstearat (VE-fett) och natriumstearoyllaktat (MF-fett). Av vaxer och vaxlika ämnena klarar de stearin och en del sorters paraffin men inga andra och troligen inte heller några hartser. Minus: klena och lättviktiga, sladd i vägen, kärl av aluminium, bökiga att diska. |
||
| Skydd | Behövs bara vid tillverkning av tvål
och såpa men då är de desto viktigare:
• Engångs kirurghandskar (finns i hobbybutiker) tål alkalierna. Det brukar gå åt minst ett par omgångar vid ett kok; ta av dem genom att vränga dem ut och in. • Glasögon är ett måste vid vispningen av tvålmassan. • Bästa förklädet är ett stort av genomskinlig plast - man kan vid behov ta skydd bakom det och fortfarande se igenom och sedan är det bara att duscha av. |
||
| Visp | • Handvisp vispar ner för mycket
luft i krämer. • Elvisp är bäst; vispar jämnt och fort utan att röra ner luft, och metalldelen tar inte åt sig lukt eller smak. Med bara en av visparna påsatt kan man vispa så små mängder som 1 dl. • Batteridrivna cappucino-vispar kan se lite olika ut; bäst är de med 3-4 cm bred visp som påminner om en platt såsvisp. Kan användas till små satser lotion och magra emulsioner. Tlll tyngre och tjockare blandningar som salvor är de för klena. |
||
| Mixer | • Mixer vispar dåligt. Skålen
är svår att rengöra och om den är
av plast tar den åt sig lukt och smak snabbt.
Mixer passar däremot till att finfördela
torra pulverblandningar, pastor med mycket pulver och
stora satser kräm. Varning för att mixa växter
som ska dras ut i vatten, alkohol eller olja. De
blir alltför finfördelade och den efterföljande
filtreringen tar evigheter. • Stavmixer kan inte vispa, finfördelar dåligt, är för klen för tvålmassa och plasten tar åt sig smak och lukt. |
||
| Träpinnar | Pinnar av trä är bra att samla på sig - slit och släng. Kraftigare pinnar av typen glasspinne, kaffesked och hamburgerbestick rör man med. Tandpetare används för att dosera minimala mängder färg och doft. | ||
| Silar | • Till filtrering
av grova växtdelar används durkslag eller stor nätsil. Låt det ta tid - en dag eller två - och sila sedan
finare. • Flergångs kaffefilter av plast är finmaskiga. Byts ut när de börjat ta åt sig lukt och smak, vilket sker mycket snabbt. • Melittafilter av papper kan vara för täta särskilt för hartsämnen. Varning för att använda familjens kaffefilterhållare; även de i porslin tar omedelbart åt sig smak. Har man inte två hållare kan man sätta pappersfiltret i en tratt. • Tunt sidentyg och nylonstrumpor är mycket bra. Köp ett lager knästrumpor i minsta maskstorlek, 15 denier. |
||
| Trattar | • Till växtutdrag behövs
trattar av rostfritt stål eller emalj
- plast slits fort och tar åt sig lukt, smak, färg
och bakterier. • För hällning i flaska används pyttetratt. Sätt en tändsticka mellan tratt och flaskkant så rinner vätskan obehindrat. • Provisorisk tratt: Klipp av hörnet på ett kuvert eller plastficka eller stick hål i ett rent äggskal. |
||
|
• Droppinsatser i flaskor för eteriska oljor är olika stor beroende på hur tjock essensen
är. 1 ml kan vara allt från 20 till 40 droppar
(lathund
för droppdosering). • Pipetter är krångliga att rengöra, så vill man använda lösa pipetter behövs helst en för varje eterisk olja. En variant är injektionssprutor med eller utan kanyl. Med dessa kan man mäta ml och fylla flaskor med små öppningar. • Droppstav kan ersätta om man står man utan droppinsats eller pipett: Sätt en bruten vinklad tändsticka eller tandpetare i flaskhalsen som vätskan ska hällas ur. Med långsam hällning kommer vätskan droppvis, häller man fortare kommer den i en fin stråle längs staven. |
||
| Lackmuspapper | Lackmuspapper är mycket bra att ha för att kolla pH-värden - ger svar på många frågor som varför lösningar får oväntad färg eller emulsioner slår fel. Doppa papperet i vätskan och läs av färgen. Finns på apotek och hos importörer av eteriska oljor. De kan variera i kvalitet och förstöras av felaktig lagring, så testa alltid nyinköpt papper på något uppenbart surt respektive alkaliskt. | ||
| Luktstickor | Luktstickor doppas i doftblandningar
eller doftblandningar droppas på dem för att se
hur doften utvecklas över tid. • Smala remsor av poröst papper kostar ca 50 öre styck hos importörer av eteriska oljor. • Läskpapper eller kaffefilter är lika bra och har också plats för anteckningar - som behövs, eftersom doftprov kan behöva ligga i dagar, veckor och månader. • Tandpetare kan användas för snabbkoll: Doppa dem i eteriska oljor, antal i proportion till receptets mängd, och håll sedan hela batteriet under näsan. |
||
Burkar, burkar, burkar
|
Snart har hushållets tomma krämburkar
gått åt och man börjar dammsuga bekantskapskretsen
på deras överblivna. Man kan aldrig få
för många. Borta är den tid, skriver någon,
när man köpte mat efter hur smaklig eller nyttig
den var - nu tittar man bara på förpackningarna
och kylskåpet fylls av uppackade oätliga livsmedel...
man börjar
välja maten efter flaskans form, burkens material,
lockets utformning, etikettens klister... |
||
Material
|
Bäst: Förvaringskärl av rostfritt stål, glas och emalj - tar
inte åt sig lukt eller smak och tål disk med
blötläggning och skrubbning. Metall Inom såväl alkemi som europeisk, arabisk och asiatisk örtmedicin har man alltid varnat för metallkärl. Destillat och växtavkok kunde t. ex. bli giftiga om kärlen var av metall. Hennaberedningar tillredda i metallkärl kan ge obehagliga överraskningar. • Järn och koppar: Idag vet man att åtminstone järn och koppar förstör garvämnen som ju ofta är centrala i växtutdrag, och det var just gjutjärns- och koppargrytor man hade tillgång till förr. Järn, nickel och koppar påskyndar oxidering, inklusive av antioxidanter som C-vitamin och E-vitamin. Vegetabiliska oljor härsknar snabbare i kopparhaltiga kärl. Mot detta använder man idag i kosmetika s.k. komplexbildare som binder metallerna till sig. • Aluminium reagerar med surt och förstörs av alkalier och är inkompatibelt med tensiden natriumlaurylsulfat. För salvor och cerat är snusdosor och karamellburkar däremot utmärkta; oljan och vaxet smälts direkt i burken på plattan. • Krom snabbar på härskning av oljor. Plast Förutom att plast skyddar dåligt, särskilt mot ljus, reagerar de med mycket, t. ex. D-vitamin, E-vitamin och estrar av A-vitamin så att vitaminer går förlorade - bör undvikas till sådant som ska lagras. Det tar åt sig lukt och smak och repas av skrubbning. De cerathylsor av plast som finns att köpa idag smälter vid kokning. • PE (polyeten, polyeten, etenplast), märkt 02 eller 04 - vanligt i påsar, flaskor och burkar: Släpper lätt igenom syre med risk för oxidering (härskning). Kan påverkas av isopropylmyristat, limonen och limonenrika eteriska oljor (citrusoljor). En del sorter blir sköra av tensider och släpper igenom oljor och feta emulsioner. Elektrostatiskt = drar åt sig smuts. • PP (polypropylen, polypropen) är bättre än polyeten men är också känsligt för limonen. • PVC (polyvinylklorid), märkt 3: Släpper igenom vatten. Mjuknar och löses upp av eugenol och eteriska oljor som pepparmynta, anis, stjärnanis, kryddnejlika och kryddpeppar. Vanligen mjukgjord och förstör då papper, foton etc. "PVC:s miljöprofil brukar ifrågasättas", som det heter. Test: Håll en glödande kopparbit mot plasten. Brinner den med grön låga innehåller den PVC. • Polystyren, märkt 06: Släpper igenom vatten och gaser lätt. • PET (polyetylentereftalat): Släpper inte igenom så mycket vatten och gaser och klarar kemikalier bättre än plaster i allmänhet. • Teflon lär reagera med sura ämnen. Sten och porslin • Mortel bör vara i sten hellre än gjutjärn. Små apoteksmortlar i porslin är perfekta till små mängder. Glas Glas reagerar inte med innehållet, släpper inte igenom luft eller kemiska ämnen, påverkas inte och påverkar inte innehållet och är lätt att hålla rent. Mörka glaskärl håller tätt också mot ljus och är bästa valet för sådant som ska lagras. • Burkar av glas finns på apotek och hos importörer av kosmetikaråvaror för runt tian. I livsmedelsbutiken kan man hitta syltburkar (med sylt i) för samma peng. • Vinägerkaraff och sockerströare med pip är bra till massageoljor och andra hudoljor som går åt snabbt. För längre tids förvaring behövs lock. |
||
| Rengöringsmedel | • Fett: Såpa
är löser fett förbluffande effektivt.
Tag outspätt på kladdiga kärl. Ullfett är tålamodskrävande hur man än gör.
Den verkliga rysaren olja + flytande
lecitin bör man förvara i kärl som kan kastas. • Kåda, hartser och hartsblandningar som jungfrumjölk är också så gott som omöjliga att diska bort. Förvara i kärl som kan kastas. På mindre spill kan man pröva citrusoljor som apelsin, citron och grapefukt, alla med upp till 90 % limonen. • Etikettklister och tejprester tas enklast bort med limonenrika citrusoljor. Olja och fett fungerar också: gnid in klisterresterna med smör eller olja, låt stå en halv dag och diska sedan som vanligt. Ren bensin, T-sprit, aceton och stark alkohol löser bara ibland. • Eteriska oljor: En del flaskor får man bara ge upp; lukten går aldrig ur plastkorken. |
||
| Papper och penna | Skriv upp allt under arbetets gång - efteråt är det bortglömt. Spara även de misslyckade recepten, de brukar vara lärorika. | ||
| Lagringsplats | Lagret fylls snabbt av färdiga kompositioner som ska tidstestas. Snart börjar de också vandra runt i bostaden för att prövas under olika förhållanden. Etikettera noga, för familjen kommer att hitta provburkar i kylskåpet, frysen och ugnen, på elementen och i fönsterkarmarna. Röj ut en egen hylla i kylskåpet så slipper barnen stå där och fråga: Är detta giftigt? | ||
| Hitta och spara | |||
|
|
|||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|||
|
|
|||
