Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Dekokter
- Macérat - Geléer

Linfrögelé


Moderväxt Lin (Linum usitatissimum)
Synonymer  Linfrögelé, linfröslem, linfrödekokt, linfrömacerat, linfröutdrag
Farmakopénamn Decoctum lini, Macéreatum lini, Mucilago lini
INCI-namn Aqua, Linum usitatissimum
Engelska namn Mucilage of flax seed

Tradition Gammalt konsistensmedel och huduppmjukande medel redan på hippokratisk tid, 400-talet f. Kr. Bortglömt under medeltiden men kom tillbaka på 1700-talet till invärtes bruk.
Framställning • Hela frön får dra i kallt vatten eller kokas varefter fröresterna silas bort.
• Slemämnena sitter i skalet; krossar man fröna får man ut också lite av linfröoljan som finns i frövitan.
Beskrivning Genomskinligt slem.
Löslighet • Eftersom kallt vatten används passar linfröslem för att göra ett tunt aloegelé.
Innehåll Vätska
Vatten, rosenvatten eller annat aromatiskt vatten eller ett vattenutdrag (dekokt, infusion).
Glycerin kan tillsättas för att göra slemmet fuktgivande.
Linfrön
• Slemämnen (3-6 % i fröna, mest i skalen) med galaktos, arabinos, rhamnos, xylos, galakturonsyra.
• Fröna innehåller också aningen cyanväteglykosider (linamarin) som frigörs till smärtstillande och bakteriehämmande cyanvätesyra (blåsyra).
Linfröoljan (30-45 % i frövitan) löses inte ur hela frön; för att få ut den måste de krossas.
Varianter • En variant är att krossa fröna och låta dem bilda ett mos, som kommer att innehålla också oljan. Ebers-papyrusen (ca 1550 f. Kr.) innehåller många recept på omslag med krossade linfrön. I början av 1900-talet ingick gröten (med tjära och sockervatten) i ett nyuppfunnet säkert medel mot lungsot. Humbugen avslöjades av den evigt vakande "Byrån för upplysning om läkemedelsannonser" som beräknade att råvarorna i en 2-kronorsflaska kostade 2 öre.
Ersättning • Loppfrön (Plantago psyllium) och besläktade frön kan användas och används på samma sätt.
Hållbarhet Slemmet kan hålla sig i en vecka, lite längre om det görs med destillerat vatten som t. ex. rosenvatten. Ska det förvaras längre tid eller användas som råvara i andra beredningar måste det konserveras.

Hudvård Hudläkemedel
  Slemmet lugnar irriterad hud genom att bilda en skyddande hinna. Cyanvätesyran verkar svagt smärtstillande och bakteriedödande.
 
För det som bränt och skållat är, tag linfrö och sjud dem väl i vatten och doppa en klut däruti och lägg honom uppå såret, det hjälper visst
 
säger ett svenskt 1500-talsrecept. Andra exempel är som omslag i ögonkompresser, på eksem, svulster och variga bröst. Extrakt av linfrön ingår i ansiktsmasker - se t. ex. recept på en mjölmask med linfröslem.
Hårvård Har använts som hårläggningsmedel.
Hudreaktion Icke irriterande, tvärtom.

Invärtes bruk Hela eller krossade frön eller slemmet från blötlagda frön är ett gammalt medel för mage och tarm, rekommenderat redan av de hippokratiska läkarna mot katarr, diarré och buksmärtor. I Europa använt sedan 1700-talet vid kolik och kramphosta. Det är inte oljan som är verksam här (den sitter i frövitan och upptas bara om fröna krossas) utan skalens slem som lindrar de irriterade slemhinnorna och cyanvätesyran som är smärtstillande och bakteriehämmande. Slemmet är också laxerande - 1 msk frön får svälla i ett glas vatten över natten och allt dricks på morgonen. 5 gram hela eller krossade frön brukar rekommenderas och ger effekt inom ett dygn, maxeffekt inom 2-3.
Giftighet Teoretiskt giftigt ja, men den lilla mängden cyanvätesyra som bildas bryts ner snabbt i tarmen. 10 msk (1,5 dl) krossade frön kan ge huvudvärk, illamående, andnöd och hjärtklappning. Livsmedelsverkets rekommendation: 1-2 msk (15-30 ml) hela frön om dagen.

Recept

Recept I
(dekokt)
Vatten
• Hela linfrön
Låt fröna ligga i mycket hett eller lätt kokande vatten 5-10 minuter. Linfröna sväller snart till dubbla volymen av slemmet som bildas.
(Källa: Thomson 1980)
Recept II
(macerat)
• Kallt vatten - 1 kopp
• Hela linfrön - 15 ml
Får dra 8 timmar och silas sedan av.
(Källa: Thomson 1980)
Recept III
(dekokt)
Vatten - 1 kopp
Linfrön - 5-10 ml
Får koka upp. Silas efter en kvart.
(Källa: Thomson 1980?)

Litteratur: Se t. ex. Andersen (2004), Ebbell (1937), Färnlöf och Tunón (2001), Gentz och Lindgren (1946), Grotenfelt (1920), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons (1935), Klemming läkebok 7 (1883-1886), Lindgren (1918,).

 

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/recept/linfrogele.html
Datum: 2018 10 21 - Uppdaterad: 2010 06 12
Cookieinfo
Made with a Mac