 |
Läppstift |
|
|
Bet your bottom dollar you and I were through, 'cause lipstick on your collar told a tale on you. (Connie Francis: Lipstick on your collar, 1959) |
||
| Synonymer | Rött fettsmink, munpomada, sminkläppstift, rött smink, rött, läpprouge | |
| Engelska namn | Lipstick, lip rouge, lip paint, rouge, lip salve, pomatum | |
| Andra namn | Romanska språk Rouge à lèvres, bâton de rouge à levres, bâton de rouge (franska), rossetto (italienska), barra de labios, barra de carmin, barrita de carmin, lápiz labial, lápiz para los labios (spanska), batom (portugisiska) Nordiska språk Laebestift(danska), leppestift (norska), huulipuna (finska) Asiatiska språk Alamrosh (arabiska), k'ou hung, kouhong (kinesiska), kuchibeni (japanska), son moi (vietnamesiska), lipsadtik (thailändska), lipenstip (indonesiska) Andra språk Lippenstift (tyska), lippenstift(holländska), goobah ya pamada (ryska), sminka (kroatiska), rtìnka (tjeckiska), baton de ruj (rumänska), karmin (serbokroatiska), ruzs (ungerska), krayion (nygrekiska) |
|
|
|
||
| Tradition | Läppmålningens långa historia samlad för sig! | |
| Framställning | Tillverkningen av ett läppstift kostar
en bråkdel av vad prestigefirmorna tar betalt, vilket
varje kvinna vet mycket väl. Det är inte fettet
och färgen man betalar för. Tillverkningsprincipen är densamma som för cerat och läppsalva. Man arbetar med två grundmassor: en salvbas (olja, vax) som tillsätts en färgbas (pigment utrört i ricinolja). Olika proportioner dem emellan ger en läppstiftsserie - variationer i salvbasen ger olika hårdheter, variationer i färgbasen olika färgtoner. De två baserna är inte helt oberoende av varandra. Pigment gör t. ex. stiftet hårdare så när pigmenthalten ändras måste övriga ingredienser korrigeras. Svårast att åstadkomma hemma i köket är nog stiftets perfekta form och glans. Glansen åstadkoms genom att stiftet grillas en halv sekund sedan det satts i hylsan. Licenssystemet De stora kosmetikahusen gör inte läppstiften från grunden; de tillverkar dem över huvud taget inte själva. Till att börja med komponeras konsistens och färg utifrån färdiga salv- och färgbaser som presenteras av doft- och smakämnesföretag på beställning eller eget initiativ - vilket delvis förklarar varför alla märken kommer med samma nyhet samma säsong. Själva tillverkningen sköts av underleverantörer i olika länder. Endast Guerlain lär lägga ut sina beställningar på enbart franska företag. Varumärkesprägeln sätts genom De små, små detaljerna Ett läppstift njuts inte bara som en färg på läpparna utan också som produkt och då med alla fem sinnen. Både hylsa och stift ska vara vackra att se på. Lukten är oerhört viktig och liksom smaken återkommande för varje varumärke; man byter inte gärna. Till och med hörselintrycket är viktigt. Det läggs stora pengar på att få fram det rätta stängningsklicket, som inte får vara plastigt, hårt eller störande utan ska låta distinkt och dyrt. Och långt innan färgen stryks på läpparna har känselsinnet fått signaler genom fingarna som känner igen hylsans form, tyngd, temperatur och hårdhet längst ner i väskan: Kanebos svängda, Diors med knoppen, Chanels fyrkantiga. Kan man göra det själv? Jovars. Enklast är att smälta ner som salva i en liten burk. Det går också att fylla gamla eller nya hylsor men man får inte det nyköpta stiftets perfekta form. Färger kan vara svåra att nyansera när mängderna är små. Laga brutet stift Smält den avbrutna änden med tändare, sätt fast i hylsan och smält ytterligare lite runtom. Låt stå kallt en stund tills det har fäst. |
|
| Beskrivning | Läppsalva |
|
| Innehåll | Innehållet är i princip detsamma
idag som för 5.000 år sedan - vax, fett och
färg. Matta stift innehåller generellt färre
ingredienser (mycket vax och pigment, endast lite olja),
frostiga flest. Vax Runt 30-45 %, mest i matta läppstift och liplinerpennor. • Bivax: 10-40 %, mest i matta stift. Detta vax har en teknisk fördel vid läppstiftstillverkning: det krymper lite när det svalnar, så att stiftet blir lagom stort för att bli lätt att skjuta upp ur hylsan. • Karnaubavax (8-10 %) gör läpparna glansiga. Det har högre smältpunkt än bivax och används därför särskilt i varma klimat för att göra stiftet hårt. Dessutom är det billigt, men går inte så bra ihop med den viktiga ricinoljan. • Ozokerit (10-15 %) är ännu lite hårdare och billigare. • Candelillavax används i hårda läppstift. Ensamt gör det stiftet skört, så det används alltid ihop med annat vax. • Fast paraffin (t. ex. mikrokristallint vax) används sällan eller lite (ett par procent) eftersom det löser sig dåligt i olja. • Vanligt idag är syntetiska vaxer, med paraffinets fördelar - neutralt med evig hållbarhet. Olja Mest olja innehåller de mjuka typerna sheer och stain. Därefter kommer den mellanhårda och mest sålda varianten crème. Matta läppstift, de hårdaste, innehåller minst olja. • Ricinolja är viktigast. Basen i ett förstklassigt läppstift kan bestå av i princip 80 % ricinolja och 20 % vaxer. Sådana tillverkas inte. I dagens högklassiga stift kan ricinolja utgöra 65 %, enklare kvaliteter 10 %. Oljans fördelar är många: den håller stiftet mjukt i kyla och fast i värme, fördelar pigmenten bra (pigment och olja mals ofta ihop), håller sig kvar på läpparna utan att flyta ut och härsknar sällan. Nackdel: kan ge smak som inte är så god. • Olivolja kan också förekomma men var vanligare förr, ofta billig och dålig så att salvor och stift härsknade. Vegetabiliska oljor över huvud taget, utom ricinolja, härsknar lätt när de blandas med olösliga jordfärgspigment. • Isolerade delar ur fetter, som isopropylmyristat och triglycerider av kaprinsyra och kaprylsyra ger mjukhet utan att kännas flottigt. • Mineraloljor som flytande paraffin och vaselin (inte mer än 10 %): Hållbara men används mest för att ge glans, blandar sig dåligt med ricinolja. • Flyktiga silikonoljor används i "longlasting" läppstift. När oljorna dunstat bort fixeras färgen. De ger också mjukt glid till stiftet. Fast fett • Ullfett (5-15 %) eller ullfett med vatten (lanolin) hjälper till att hålla konsistensen. Genom att det drar till sig fukt hindrar det också stiftet från att svettas, men kan också ge en vit hinna på läpparna. Behandlade varianter av ullfett är därför vanliga. • Valrav (förr) och cetylalkohol (idag) ger båda en lite matt yta. • Kakaofett används också, men inte ofta eller mycket eftersom stiftet lätt blir för mjukt. • Mineraloljor (fasta men mjuka former av paraffin och vaselin) är billiga och hållbara, men går dåligt ihop med ricinolja, och mer än 20 % blir dessutom kladdigt. • Många varianter av behandlade fetter som butylstearat (ger bra yta) och fettalkoholer (ger bra utstrykbarhet). Färg (pärlemor - vit - gul - brun - röd - svart - blå- grön) Färgämnena i läppstift är av samma typ som i oljefärger, d.v.s. olösliga mineralfärgspulver. måste vara a) mycket finmalda, b) hållbara och stabila samt c) fettlösliga, eller olösliga och då möjliga att slamma upp i olja. Lätt färgande läppglans kan innehålla 2-3 % pigment, matta och "longlasting" läppstift ända upp till 30%. Mest sålda kulörer: i Japan rosa, i England persika och korall, i Frankrike klarrött, i Mellanöstern svartrött. • Olösliga vita pigment: Basen, så att säga grundmålningen, i täckande stift och pastellfärger är någon vit täckande grundfärg mot vilken övriga pigment syns. I matta stift har kaolinlera använts en del och vita "skidstift" bygger på zinkoxid; båda kraftigt uttorkande. Standardmedlet i dagens läppstift är titandioxid (10-25 % av hela stiftet). Det började användas omkring 1960 och gjorde årtiondet till en orgie i ljusa och silvriga läppstiftsfärger; upp till hälften av färgämnena kunde vara titandoxid. Inget annat ger en lika bra grund för täckande starka färger, mörka eller ljusa. Stift med "naturlig" look utan täckvitt blir aldrig riktigt färgstarka. • Olösliga färgade pigment - 1-10 % av stiftet. Järnoxidfärger och andra äkta jordfärger av typen umbra, terra, ockra är de vanliga, med nackdelen att göra att fettet härsknar lättare; ett av skälen till att man gärna använder syntetiska pigment. Båda säljs som "normalfärger" omöjliga att skilja från varandra. • Olösliga pärlemorpigment: Fram till 60-talet finmalda fiskfjäll. Idag kisel och framför allt glimmer (etiketternas Mica) som kan utgöra upp till 10 % av ett läppstift. Blandningar av Mica och färgade pigment (sålda som "pärlemorpigment") kan utgöra 10-15 % av volymen i läppsalva och läppglans och en tredjedel av ett läppstift. • Fettlösliga färgämnen: Entusiasterna smälter ner vaxkritor och färgstarka ljus men sådana fett- och vaxblandningar kan på sin höjd färga produkter. På huden färgar de inte av sig. (Det röda vaxlagret kring julosten? Petroleumvax.) För den som vill återvinna färg är läppstift, rouge, ögonskugga eller vilket fettbaserat smink som helst en bättre startpunkt. Det enda ursprungliga fettlösliga värt att tala om är alkannarött som använts i årtusenden; en bra bit in på 1900-talet var det det vanliga röda i läppbalsam. • Vattenlösliga färgämnen är oanvändbara till smink. Det som har använts mest, karminrött från kochenillusen, är närmast en akvarellfärg. De flytande färglösningar som används i kosmetika (livsmedelsfärg, tvålfärgslösning, "badbrusfärg") färgar endast produkter, inte hud, eftersom de inte är täckande. Man kan förstås experimentera med samma färgämnen i sin torra outspädda form (akvarellfärg, äggfärg, livsmedelsfärgerna hinkvis i indiska livsmedelsbutiker) i fettsmink. Framför allt måste de vara tillräckligt finmalda. • Infärgande ämnen: Hennapulver blandat med fett ger ingen färg. Det färgar först när det blandas med vatten och då halvpermanent. Även eosin, mycket använt i "kyssäkta" läppstift (0,1-2 %) tills det förbjöds på 1960-talet, fungerade infärgande genom att reagera kemiskt med huden. Konserveringsmedel På allt som används nära slemhinnor ställs höga krav på bakteriefrihet så halten konserverande ämnen är ofta hög. • Konserveringsmedel för fettet och oljan, t. ex. butylparaben. • Antioxidationsmedel för att förhindra att olja härsknar och färg förändras, t. ex. BHA/BHT, citronsyra och salter av askorbinsyra. • UV-absorberare för att skydda läppstiftet från ljusets inverkan, t. ex. Benzophenone-3. Solskyddsmedel I matta och täckande läppstift helt obehövligt, eftersom titandioxid som är basen för färgblandningen har visat sig vara ett av de få solskyddsmedel som verkligen fungerar. Titandioxid kan utgöra ända upp till 25 % av stiftet (vilket är max vad det får ingå med i solskyddsmedel). Redan 8 % ger solskyddsfaktor 20. Parfym • Eterisk olja eller syntetiksk doft: Relativt mycket (0,2-2 %) som ska vara ogiftig och smaka gott. Lukt och smak byts sällan eftersom de är viktiga igenkänningstecken för varumärket och upplevs som något personligt och intimt av kunderna. Övrigt • Fuktighetsbevarande ämnen, framför allt i matta läppstift som lätt blir uttorkande: E-vitamin, aloegelé, propylenglykol, kollagen, aminosyror, silikonderivat (methicone, dimethicone). • Hudirriterande ämnen ("plumping"): Extrakt eller eteriska oljor (kanel, grapefrukt, chili) som får läpparna att svullna. • Parfym: Läppstiftet ska både lukta och smaka gott. Förr behövdes det för att dölja olivoljelukt, idag för igenkänning av varumärken. Chanel och Lancôme använder rosdofter, Guerlain vanilj och ekmossa. • Ytaktiva ämnen (tensider) som gör färgen lättare att applicera. |
|
| Varianter | • Cerat -
mindre eller ingen färg. • Läppsalvor - mjukare konsistens. Se där för ett par experimentglada recept där man rört ihop lite av varje ur sminklådan! |
|
| Hållbarhet | Den stora mängden vax (och ofta också mineralfetter) gör att läppstift är hållbara. Naturliga fetter och oljor ska ha något så när lika smältpunkter, annars blir stiftet instabilt vid temperaturförändringar. Matta läppstift och "long-lasting" kan hålla sig i ett par årtionden, mjuka och glansiga sorter i åtminstone tre år. Förvara dem skyddade från ljus och värme (solsken, badrumslampor). Dåliga tecken: Färgförändring, dålig lukt, klibbighet. | |
| Inköp | Läppstift är inte slit-och-släng-varor som mascara utan antagligen det smink som det är mest värt att lägga ner pengar på, inte för att de är "värda" 450 kr utan för det är vad de kan kosta, lika väl som någon tia. Hållbarhetstiden för industritillverkade läppstift brukar vara två år men i praktiken håller de mycket längre. Färgen brukar inte förändras. Kännetecknen på ett åldrat läppstift (10-30 år) är istället förändringar i lukt (inte nödvändigtvis dålig men annorlunda än förr) och konsistens (smetigt och segt eller känns inte torrt men kan ändå inte strykas ut). Vill man spara ett läppstift men inte använda det på några år är det klokt att torka av det yttersta lagret. | |
|
|
||
| Hudvård | Hudläkemedel |
|
| Hudtyp | Den som har torra läppar bör undvika läppennor och matta läppstift inklusive long lasting. | |
| Hudreaktion | • Long lasting, stay on är kraftigt uttorkande och
bör kombineras med något skyddande och uppmjukande
cerat. • Färg: Färgämnena är inget problem så länge de är äkta och oblandade jordfärgspigment. Kemiska färgämnen (vanligare i mörka färger än ljusa) kan ge läppeksem (cheilitis) med torra, spruckna läppar och ibland blåsor. Besvären går över när man slutar använda läppstiftet. • Konserveringsmedel och doftämnen är annars det som irriterar mest. |
|
|
|
||
| Invärtes bruk | Enligt amerikanska undersökningar är det tonåriga pojkar som får i sig de största mängderna läppstift... | |
| Giftighet | Mycket känsliga personer kan reagera med magproblem. | |
| Lagstiftning | I USA får några färgämnen bara ingå med viss halt i produkter som ska användas på läpparna. Se under färgämnen för en lista. | |
|
|
||
Recept |
||
| Recept I (stift) |
• Vit ceresin
- 40 gram • Kakaofett - 33 gram • Paraffinolja - 20 gram • Karminrött - 5 gram • Eosin - 2 gram Färgämnena (karmin och eosin) rörs ut i massan och smältes med den. Gjutes till stift i stanniolpapper. (Källa: Svanberg 1932, 1948) |
|
| Recept II (grundmassa) |
• Vitt
vax - 300 gram • Vaselin - 300 gram • Vattenfritt lanolin = ullfett - 60 gram • Vaselinolja - 50 gram • Paraffin - 50 gram • Cetylalkohol - 35 gram Till detta tillsätts färg. (Källa: Gaugin 1947) |
|
| Recept III (grundmassa) |
• Vit ceresin
- 460 gram • Vitt vax - 400 gram • Vaselinolja - 400 gram • Vattenfritt lanolin = ullfett - 100 gram • Cetylalkohol - 20 gram Till detta tillsätts färg. (Källa: Gaugin 1947) |
|
| Recept IV (grundmassa) |
• Vit ceresin
- 300 gram • Vaselin - 250 gram • Vitt vax - 150 gram • Vaselinolja - 100 gram • Vattenfritt lanolin = ullfett - 50 gram • Cetylalkohol - 40 gram Till detta tillsätts färg. (Källa: Gaugin 1947) |
|
| Recept V (grundrecept) |
• Grundmassa enligt något recept
ovan - 500 gram • Färglack (karminlack, alizarinlack) - 350 gram • Kollodialt kaolin - 50 gram • Kollodialt titandioxid - 50 gram • Eosinmyristat - 14-15 gram • Parfym -1,5-30 gram Grundmassa smälts och eosinmyristat tillsätts. Därpå tillsätts de övriga färgämnena under grundlig omrörning. Massan avkyles men ska fortfarande flyta när parfymen tillsätts. (Källa: Gaugin 1947) |
|
| Recept VI (grundrecept) |
• Ricinolja
- 17 ml • Bivax - 2 gram (2,4 ml) • Sojavax (härdad sojaolja) - 2 gram (4,8 ml) • Karnaubavax - 0,4 gram (1,2 ml) • Bordeauxfärgad mica - 7,5 ml (30 ml) 55 ml. Allt utom pigment smälts ihop på vattenbad. När allt smält rörs pimentet i. Rörs ordentligt. Hälls upp på hylsor som får stå några minuter innan locken sätts på. Ska inte skrivas upp förrän stiften svalnat. skrivas upp förrän stiften svalnat. (Källa: Andersen 2003) Anm. Sojavax (INCI-namn: Glycine soja) är ett vaselinliknande vax som kan ersätta bivax; smältpunkt 66-72° (bivax 61-65°). Pärlemorpigment är handelsblandningar av pärlemorpigment (mica), titandioxid och naturliga eller syntetiska normalpigment. |
|
| Recept VII | • Ricinolja - 27 % vikt • Lanolin - 16 % vikt • Cetylacetat (fettester av ättiksyra) - 13 % vikt • Ozokerit - 13 % vikt • Vitt bivax - 11 % vikt • Mica - 9,6 % vikt • Karnaubavax - 2,5 % vikt • Färgämnen: CI 77491 (röda järnoxider), CI 77499 (svarta järnoxider), CI 77891 (titandioxid)- 2,5 % vikt • Mikrokristallint vax - 2 % vikt • Oleylacetat (fettester av ättiksyra) - 1,4 % vikt • E-vitamin (tokoferylacetat) - 1 % vikr • BHT - så mycket som behövs • Citronsyra Totalt 99 % + BHT och citronsyra. Oljor och fetter 58,4 %, vaxer 28,5 %, färgämnen 13,5 %. (Källa: Lodén 2008) |
|
|
|
||
|
• Litteratur:
Se t ex Ackerman (1992), Antczak och Antczak (2001),
Bergmark (1972), Cohen Ragas (1998), Corson (1972),
Gaugin (1947), Gunn (1973), Ljung (2002), Lodén
(2002), Lodén (2008), Pallingston (1999), Poucher och Howard (1974),
Svanberg (1948), Thomssen (1947), Wärn (2009). • Nätpublikationer: Nationalencyklopedin (2004 04 14). |
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||
|
|
||
