Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Smink

Läppstift
Röda läppars historia


Lipstick on your collar told a tale on you, lipstick on your collar said you were untrue.
Bet your bottom dollar you and I were through, 'cause lipstick on your collar told a tale on you.
(Connie Francis: Lipstick on your collar, 1959)

Synonymer  Rött fettsmink, munpomada, sminkläppstift, rött smink, rött, läpprouge
Engelska namn Lipstick, lip rouge, lip paint, rouge, lip salve, pomatum
Andra namn Romanska språk
Rouge à lèvres, bâton de rouge à levres, bâton de rouge (franska), rossetto (italienska), barra de labios, barra de carmin, barrita de carmin, lápiz labial, lápiz para los labios (spanska), batom (portugisiska)
Nordiska språk
Laebestift(danska), leppestift (norska), huulipuna (finska)
Asiatiska språk
Alamrosh (arabiska), k'ou hung, kouhong (kinesiska), kuchibeni (japanska), son moi (vietnamesiska), lipsadtik (thailändska), lipenstip (indonesiska)
Andra språk
Lippenstift (tyska), lippenstift(holländska), goobah ya pamada (ryska), sminka (kroatiska), rtìnka (tjeckiska), baton de ruj (rumänska), karmin (serbokroatiska), ruzs (ungerska), krayion (nygrekiska)

Tradition Läppmålningens långa historia samlad för sig!
Framställning Tillverkningen av ett läppstift kostar en bråkdel av vad prestigefirmorna tar betalt, vilket varje kvinna vet mycket väl. Det är inte fettet och färgen man betalar för.
Tillverkningsprincipen är densamma som för cerat och läppsalva. Man arbetar med två grundmassor: en salvbas (olja, vax) som tillsätts en färgbas (pigment utrört i ricinolja). Olika proportioner dem emellan ger en läppstiftsserie - variationer i salvbasen ger olika hårdheter, variationer i färgbasen olika färgtoner. De två baserna är inte helt oberoende av varandra. Pigment gör t. ex. stiftet hårdare så när pigmenthalten ändras måste övriga ingredienser korrigeras. Svårast att åstadkomma hemma i köket är nog stiftets perfekta form och glans. Glansen åstadkoms genom att stiftet grillas en halv sekund sedan det satts i hylsan.
Licenssystemet
De stora kosmetikahusen gör inte läppstiften från grunden; de tillverkar dem över huvud taget inte själva. Till att börja med komponeras konsistens och färg utifrån färdiga salv- och färgbaser som presenteras av doft- och smakämnesföretag på beställning eller eget initiativ - vilket delvis förklarar varför alla märken kommer med samma nyhet samma säsong. Själva tillverkningen sköts av underleverantörer i olika länder. Endast Guerlain lär lägga ut sina beställningar på enbart franska företag. Varumärkesprägeln sätts genom
De små, små detaljerna
Ett läppstift njuts inte bara som en färg på läpparna utan också som produkt och då med alla fem sinnen. Både hylsa och stift ska vara vackra att se på. Lukten är oerhört viktig och liksom smaken återkommande för varje varumärke; man byter inte gärna. Till och med hörselintrycket är viktigt. Det läggs stora pengar på att få fram det rätta stängningsklicket, som inte får vara plastigt, hårt eller störande utan ska låta distinkt och dyrt. Och långt innan färgen stryks på läpparna har känselsinnet fått signaler genom fingarna som känner igen hylsans form, tyngd, temperatur och hårdhet längst ner i väskan: Kanebos svängda, Diors med knoppen, Chanels fyrkantiga.
Kan man göra det själv?
Jovars. Enklast är att smälta ner som salva i en liten burk. Det går också att fylla gamla eller nya hylsor men man får inte det nyköpta stiftets perfekta form. Färger kan vara svåra att nyansera när mängderna är små.
Laga brutet stift
Smält den avbrutna änden med tändare, sätt fast i hylsan och smält ytterligare lite runtom. Låt stå kallt en stund tills det har fäst.
Beskrivning

Läppsalva
I början var all läppfärg feta salvor. Idag är det framför allt färglösa läppglanser som levereras i burk.
Stift
Stift är i princip färgade cerat. Smältpunkten ska vara högre än kroppstemperaturen - någonstans mellan 55° och 70°. Det ska vara så fast att det håller ihop som stift, men inte så hårt att det blir skört och svårt att stryka på läpparna. Gör man å andra sidan stiftet för mjukt smälter det i värme, svettas och blöder och ger ett tjockt och kletigt färglager.
• Stift i hylsa i olika hårdhetsgrader.
• Färgpennor med hårdare stift.
• "Tuschpennor" med flytande färg.
• Flaskor med flytande färg.

Innehåll Innehållet är i princip detsamma idag som för 5.000 år sedan - vax, fett och färg. Matta stift innehåller generellt färre ingredienser (mycket vax och pigment, endast lite olja), frostiga flest.
Vax
Runt 30-45 %, mest i matta läppstift och liplinerpennor. 
Bivax: 10-40 %, mest i matta stift. Detta vax har en teknisk fördel vid läppstiftstillverkning: det krymper lite när det svalnar, så att stiftet blir lagom stort för att bli lätt att skjuta upp ur hylsan.
Karnaubavax (8-10 %) gör läpparna glansiga. Det har högre smältpunkt än bivax och används därför särskilt i varma klimat för att göra stiftet hårt. Dessutom är det billigt, men går inte så bra ihop med den viktiga ricinoljan.
Ozokerit (10-15 %) är ännu lite hårdare och billigare.
Candelillavax används i hårda läppstift. Ensamt gör det stiftet skört, så det används alltid ihop med annat vax.
• Fast paraffin (t. ex. mikrokristallint vax) används sällan eller lite (ett par procent) eftersom det löser sig dåligt i olja.
• Vanligt idag är syntetiska vaxer, med paraffinets fördelar - neutralt med evig hållbarhet. 
Olja
Mest olja innehåller de mjuka typerna sheer och stain. Därefter kommer den mellanhårda och mest sålda varianten crème. Matta läppstift, de hårdaste, innehåller minst olja. 
Ricinolja är viktigast. Basen i ett förstklassigt läppstift kan bestå av i princip 80 % ricinolja och 20 % vaxer. Sådana tillverkas inte. I dagens högklassiga stift kan ricinolja utgöra 65 %, enklare kvaliteter 10 %. Oljans fördelar är många: den håller stiftet mjukt i kyla och fast i värme, fördelar pigmenten bra (pigment och olja mals ofta ihop), håller sig kvar på läpparna utan att flyta ut och härsknar sällan. Nackdel: kan ge smak som inte är så god. 
Olivolja kan också förekomma men var vanligare förr, ofta billig och dålig så att salvor och stift härsknade. Vegetabiliska oljor över huvud taget, utom ricinolja, härsknar lätt när de blandas med olösliga jordfärgspigment.
• Isolerade delar ur fetter, som isopropylmyristat och triglycerider av kaprinsyra och kaprylsyra ger mjukhet utan att kännas flottigt.
• Mineraloljor som flytande paraffin och vaselin (inte mer än 10 %): Hållbara men används mest för att ge glans, blandar sig dåligt med ricinolja.
• Flyktiga silikonoljor används i "longlasting" läppstift. När oljorna dunstat bort fixeras färgen. De ger också mjukt glid till stiftet.
Fast fett
Ullfett (5-15 %) eller ullfett med vatten (lanolin) hjälper till att hålla konsistensen. Genom att det drar till sig fukt hindrar det också stiftet från att svettas, men kan också ge en vit hinna på läpparna. Behandlade varianter av ullfett är därför vanliga.
Valrav (förr) och cetylalkohol (idag) ger båda en lite matt yta.
Kakaofett används också, men inte ofta eller mycket eftersom stiftet lätt blir för mjukt.
• Mineraloljor (fasta men mjuka former av paraffin och vaselin) är billiga och hållbara, men går dåligt ihop med ricinolja, och mer än 20 % blir dessutom kladdigt.
• Många varianter av behandlade fetter som butylstearat (ger bra yta) och fettalkoholer (ger bra utstrykbarhet).
Färg (pärlemor - vit - gul - brun - röd - svart - blå- grön)
Färgämnena i läppstift är av samma typ som i oljefärger, d.v.s. olösliga mineralfärgspulver. måste vara a) mycket finmalda, b) hållbara och stabila samt c) fettlösliga, eller olösliga och då möjliga att slamma upp i olja. Lätt färgande läppglans kan innehålla 2-3 % pigment, matta och "longlasting" läppstift ända upp till 30%. Mest sålda kulörer: i Japan rosa, i England persika och korall, i Frankrike klarrött, i Mellanöstern svartrött.
• Olösliga vita pigment: Basen, så att säga grundmålningen, i täckande stift och pastellfärger är någon vit täckande grundfärg mot vilken övriga pigment syns. I matta stift har kaolinlera använts en del och vita "skidstift" bygger på zinkoxid; båda kraftigt uttorkande. Standardmedlet i dagens läppstift är titandioxid (10-25 % av hela stiftet). Det började användas omkring 1960 och gjorde årtiondet till en orgie i ljusa och silvriga läppstiftsfärger; upp till hälften av färgämnena kunde vara titandoxid. Inget annat ger en lika bra grund för täckande starka färger, mörka eller ljusa. Stift med "naturlig" look utan täckvitt blir aldrig riktigt färgstarka.
• Olösliga färgade pigment - 1-10 % av stiftet. Järnoxidfärger och andra äkta jordfärger av typen umbra, terra, ockra är de vanliga, med nackdelen att göra att fettet härsknar lättare; ett av skälen till att man gärna använder syntetiska pigment. Båda säljs som "normalfärger" omöjliga att skilja från varandra.
• Olösliga pärlemorpigment: Fram till 60-talet finmalda fiskfjäll. Idag kisel och framför allt glimmer (etiketternas Mica) som kan utgöra upp till 10 % av ett läppstift. Blandningar av Mica och färgade pigment (sålda som "pärlemorpigment") kan utgöra 10-15 % av volymen i läppsalva och läppglans och en tredjedel av ett läppstift.
• Fettlösliga färgämnen: Entusiasterna smälter ner vaxkritor och färgstarka ljus men sådana fett- och vaxblandningar kan på sin höjd färga produkter. På huden färgar de inte av sig. (Det röda vaxlagret kring julosten? Petroleumvax.) För den som vill återvinna färg är läppstift, rouge, ögonskugga eller vilket fettbaserat smink som helst en bättre startpunkt. Det enda ursprungliga fettlösliga värt att tala om är alkannarött som använts i årtusenden; en bra bit in på 1900-talet var det det vanliga röda i läppbalsam.
• Vattenlösliga färgämnen är oanvändbara till smink. Det som har använts mest, karminrött från kochenillusen, är närmast en akvarellfärg. De flytande färglösningar som används i kosmetika (livsmedelsfärg, tvålfärgslösning, "badbrusfärg") färgar endast produkter, inte hud, eftersom de inte är täckande. Man kan förstås experimentera med samma färgämnen i sin torra outspädda form (akvarellfärg, äggfärg, livsmedelsfärgerna hinkvis i indiska livsmedelsbutiker) i fettsmink. Framför allt måste de vara tillräckligt finmalda.
• Infärgande ämnen: Hennapulver blandat med fett ger ingen färg. Det färgar först när det blandas med vatten och då halvpermanent. Även eosin, mycket använt i "kyssäkta" läppstift (0,1-2 %) tills det förbjöds på 1960-talet, fungerade infärgande genom att reagera kemiskt med huden.
Konserveringsmedel
På allt som används nära slemhinnor ställs höga krav på bakteriefrihet så halten konserverande ämnen är ofta hög.
• Konserveringsmedel för fettet och oljan, t. ex. butylparaben.
• Antioxidationsmedel för att förhindra att olja härsknar och färg förändras, t. ex. BHA/BHT, citronsyra och salter av askorbinsyra.
• UV-absorberare för att skydda läppstiftet från ljusets inverkan, t. ex. Benzophenone-3.
Solskyddsmedel
I matta och täckande läppstift helt obehövligt, eftersom titandioxid som är basen för färgblandningen har visat sig vara ett av de få solskyddsmedel som verkligen fungerar. Titandioxid kan utgöra ända upp till 25 % av stiftet (vilket är max vad det får ingå med i solskyddsmedel). Redan 8 % ger solskyddsfaktor 20.
Parfym
Eterisk olja eller syntetiksk doft: Relativt mycket (0,2-2 %) som ska vara ogiftig och smaka gott. Lukt och smak byts sällan eftersom de är viktiga igenkänningstecken för varumärket och upplevs som något personligt och intimt av kunderna.
Övrigt
• Fuktighetsbevarande ämnen, framför allt i matta läppstift som lätt blir uttorkande: E-vitamin, aloegelé, propylenglykol, kollagen, aminosyror, silikonderivat (methicone, dimethicone).
• Hudirriterande ämnen ("plumping"): Extrakt eller eteriska oljor (kanel, grapefrukt, chili) som får läpparna att svullna.
• Parfym: Läppstiftet ska både lukta och smaka gott. Förr behövdes det för att dölja olivoljelukt, idag för igenkänning av varumärken. Chanel och Lancôme använder rosdofter, Guerlain vanilj och ekmossa.
• Ytaktiva ämnen (tensider) som gör färgen lättare att applicera.
Varianter Cerat - mindre eller ingen färg.
Läppsalvor - mjukare konsistens. Se där för ett par experimentglada recept där man rört ihop lite av varje ur sminklådan!
Hållbarhet Den stora mängden vax (och ofta också mineralfetter) gör att läppstift är hållbara. Naturliga fetter och oljor ska ha något så när lika smältpunkter, annars blir stiftet instabilt vid temperaturförändringar. Matta läppstift och "long-lasting" kan hålla sig i ett par årtionden, mjuka och glansiga sorter i åtminstone tre år. Förvara dem skyddade från ljus och värme (solsken, badrumslampor). Dåliga tecken: Färgförändring, dålig lukt, klibbighet.
Inköp Läppstift är inte slit-och-släng-varor som mascara utan antagligen det smink som det är mest värt att lägga ner pengar på, inte för att de är "värda" 450 kr utan för det är vad de kan kosta, lika väl som någon tia. Hållbarhetstiden för industritillverkade läppstift brukar vara två år men i praktiken håller de mycket längre. Färgen brukar inte förändras. Kännetecknen på ett åldrat läppstift (10-30 år) är istället förändringar i lukt (inte nödvändigtvis dålig men annorlunda än förr) och konsistens (smetigt och segt eller känns inte torrt men kan ändå inte strykas ut). Vill man spara ett läppstift men inte använda det på några år är det klokt att torka av det yttersta lagret.

Hudvård

Hudläkemedel
Det anses vara framför allt bruket av läppstift som gör att läppcancer är bara 1/7 så vanligt hos kvinnor som hos män. Detta gäller läppstift i form av stift, med sitt innehåll av fett och olja (mjukgörande) och vax (skyddande).
Smink
Det flertusenåriga bruket att ta ur samma färgburk till både läppar och kinder ifrågasattes på 30-talet, då en tillverkare i en annonskampanj proklamerade att det var ohygieniskt (och vad värre var, gammaldags) att ha bara en burk när man kunde ha två. Men läppstift och rouge kan inte bara tas ur samma burk, de kan dessutom blandas med annat smink, t. ex. färgad hudkräm. Däremot är det inte tillrådligt att ta ögonsmink på läpparna, eftersom det inte är gjort för att kunna sväljas.
Form
• Mjukt stift: Glansigt, ofta ljust, ibland glittrigt, halvtäckande (sheer) eller med ännu mindre färg, nästan ett läppglans (stain). Mjukgörande, får läpparna att se tjockare och plutigare ut. Kan flyta ut i de små rynkorna kring munnen. Stiftet bryts lätt.
• Mellanhårt stift (crème, moisturizing): Halvmatt, färgstark, ganska täckande färg. Inte lika uttorkande som matt stift. Den mest sålda typen som passar de flesta - naturlig och diskret, sitter rimligt bra utan att torka ut.
• Hårt stift: Matt, färgstark, helt täckande och hållbar färg som inte flyter ut. Kan se påmålat ut, får läpparna att se smalare ut, uttorkande. Den mest hållbara varianten (long lasting, stay-on) är extremt uttorkande. Ett enkelt paraffinbaserat cerat brukar följa med läppstiftet.
• Penna (lipliner): Matt, färgstark, helt täckande och hållbar färg; hårdare, segare och torrare än ett matt stift. Används till att måla en konturlinje som ska hindra att färgen flyter ut i smårynkorna kring munnen och kan också användas på hela läpparna. Färgen ska ha samma färg som stiftet eller, om läppstiftet är ljust, som läpparna. Kräver ständigt underhåll för att inte se groteskt ut när läppstiftet gått bort och bara konturlinjen är kvar. Mycket uttorkande.
• "Tuschpenna" eller flaska (liptint): Matt, färgstark, helt täckande och mycket hållbar färg. Målas på som med en tuschpenna eller med pensel. Våra dagars permanentfärg som förenar sig med läpparna. Diskret och utan kladd, ser inte ut som ett lager läppstift.
Färg
Så här blir det rätt när man provar läppstift i spegeln: Titta inte på läppstiftet, titta på ansiktet! Läppstift bör ha samma färgton som hud, hår och ögon. Den känns först och främst igen på om den är kall eller varm:
• Blek hy som sällan blir solbränd - kalla silvertoner: Rosa, lila, plommon, rött som går åt blått...
• Olivfärgad hy som lätt blir solbränd - varma guldtoner: Orange, brunt, rött som går åt gult...
Ta bort
Med olja, t. ex. olivolja, på en bomullstuss. Eller skräddarsy en hudolja.

Hudtyp Den som har torra läppar bör undvika läppennor och matta läppstift inklusive long lasting.
Hudreaktion Long lasting, stay on är kraftigt uttorkande och bör kombineras med något skyddande och uppmjukande cerat.
• Färg: Färgämnena är inget problem så länge de är äkta och oblandade jordfärgspigment. Kemiska färgämnen (vanligare i mörka färger än ljusa) kan ge läppeksem (cheilitis) med torra, spruckna läppar och ibland blåsor. Besvären går över när man slutar använda läppstiftet.
• Konserveringsmedel och doftämnen är annars det som irriterar mest.

Invärtes bruk Enligt amerikanska undersökningar är det tonåriga pojkar som får i sig de största mängderna läppstift...
Giftighet Mycket känsliga personer kan reagera med magproblem.
Lagstiftning I USA får några färgämnen bara ingå med viss halt i produkter som ska användas på läpparna. Se under färgämnen för en lista.

Recept

Recept I
(stift)
• Vit ceresin - 40 gram 
Kakaofett - 33 gram 
Paraffinolja - 20 gram 
Karminrött  - 5 gram 
• Eosin - 2 gram 
Färgämnena (karmin och eosin) rörs ut i massan och smältes med den. Gjutes till stift i stanniolpapper.
(Källa: Svanberg 1932, 1948) 
Recept II
(grundmassa)
Vitt vax - 300 gram
Vaselin - 300 gram
• Vattenfritt lanolin = ullfett - 60 gram
Vaselinolja - 50 gram
Paraffin - 50 gram
Cetylalkohol - 35 gram
Till detta tillsätts färg.
(Källa: Gaugin 1947)
Recept III
(grundmassa)
• Vit ceresin - 460 gram
Vitt vax - 400 gram
Vaselinolja - 400 gram
• Vattenfritt lanolin = ullfett - 100 gram
Cetylalkohol - 20 gram
Till detta tillsätts färg.
(Källa: Gaugin 1947)
Recept IV
(grundmassa)
• Vit ceresin - 300 gram
Vaselin - 250 gram
Vitt vax - 150 gram
Vaselinolja - 100 gram
• Vattenfritt lanolin = ullfett - 50 gram
Cetylalkohol - 40 gram
Till detta tillsätts färg.
(Källa: Gaugin 1947)
Recept V
(grundrecept)
• Grundmassa enligt något recept ovan - 500 gram
• Färglack (karminlack, alizarinlack) - 350 gram
• Kollodialt kaolin - 50 gram
• Kollodialt titandioxid - 50 gram
• Eosinmyristat - 14-15 gram
• Parfym -1,5-30 gram
Grundmassa smälts och eosinmyristat tillsätts. Därpå tillsätts de övriga färgämnena under grundlig omrörning. Massan avkyles men ska fortfarande flyta när parfymen tillsätts.
(Källa: Gaugin 1947)
Recept VI
(grundrecept)
Ricinolja - 17 ml
Bivax - 2 gram (2,4 ml)
• Sojavax (härdad sojaolja) - 2 gram (4,8 ml)
Karnaubavax - 0,4 gram (1,2 ml)
• Bordeauxfärgad mica - 7,5 ml (30 ml)
55 ml. Allt utom pigment smälts ihop på vattenbad. När allt smält rörs pimentet i. Rörs ordentligt. Hälls upp på hylsor som får stå några minuter innan locken sätts på. Ska inte skrivas upp förrän stiften svalnat. skrivas upp förrän stiften svalnat.
(Källa: Andersen 2003)
Anm. Sojavax (INCI-namn: Glycine soja) är ett vaselinliknande vax som kan ersätta bivax; smältpunkt 66-72° (bivax 61-65°). Pärlemorpigment är handelsblandningar av pärlemorpigment (mica), titandioxid och naturliga eller syntetiska normalpigment.
Recept VII Ricinolja - 27 % vikt
Lanolin - 16 % vikt
• Cetylacetat (fettester av ättiksyra) - 13 % vikt
Ozokerit - 13 % vikt
• Vitt bivax - 11 % vikt
Mica - 9,6 % vikt
Karnaubavax - 2,5 % vikt
Färgämnen: CI 77491 (röda järnoxider), CI 77499 (svarta järnoxider), CI 77891 (titandioxid)- 2,5 % vikt
Mikrokristallint vax - 2 % vikt
• Oleylacetat (fettester av ättiksyra) - 1,4 % vikt
E-vitamin (tokoferylacetat) - 1 % vikr
BHT - så mycket som behövs
Citronsyra
Totalt 99 % + BHT och citronsyra. Oljor och fetter 58,4 %, vaxer 28,5 %, färgämnen 13,5 %.
(Källa: Lodén 2008)

Litteratur: Se t ex Ackerman (1992), Antczak och Antczak (2001), Bergmark (1972), Cohen Ragas (1998), Corson (1972), Gaugin (1947), Gunn (1973), Ljung (2002), Lodén (2002), Lodén (2008), Pallingston (1999), Poucher och Howard (1974), Svanberg (1948), Thomssen (1947), Wärn (2009).
Nätpublikationer: Nationalencyklopedin (2004 04 14).

 

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/recept/lappstift.html
Datum: 2018 11 19 - Uppdaterad: 2010 08 23
Cookieinfo
Made with a Mac