Hårinpackningar - Såromslag - Smink

Hennarecept

Henna färgar ylle, bomull, siden, läder, mänskligt hår och mänsklig hud. Sedan tusentals år används det i Nordafrika och Asien för att måla dekorativa mönster på händer och fötter vid bröllop och andra stora festligheter. Färgning och målning med henna ingår också i religiösa ceremonier inom hinduism och vissa judiska riktningar och är inom åtminstone en del riktningar av islam sunnah d.v.s. en traditionell och rekommenderad handling baserad på Muhammeds eget exempel. Profeten färgade hår och skägg med henna och såg gärna sina hustrur med hennamålade naglar.
Nordafrika
Hennablad har hittats i egyptiska gravar från Sentiden (1000-300 f. Kr.) men om tidigare bruk är uppgifterna osäkra. Det har hittats mumier från 3000 f. Kr. med färgat hår och färgade bindlar men det har inte gått att fastställa att det varit just henna som använts. Av hieroglyfer från 2.000 f. Kr. framgår att ett bladpulver användes till att färga naglar och hud och samma växts blommor i parfym och salvor. Naturligtvis hänvisas idag gärna till drottningarna Nefertiti (1300-talet f. Kr.) och Kleopatra (årtiondena f. Kr). Den förra var rödhårig och den senare lär ha älskat hennablomma i kyphi-parfym. Några direkta belägg för att de använt henna finns inte men det är förstås mycket troligt.
Från Egypten spreds bruket västerut och förekommer idag t. ex. i Marocko. I Nordafrika lever hennamålningen kvar mest uttalat som magiskt skydd; färgen sägs hindra onda makter från att tränga in i kroppen.
Mellanöstern
På 1800-talet kom europeiska resenärer hem och berättade om vardagsservicen på orientens dambadhus, t. ex. hennainfärgning av naglar och handflator i Persien och cirklar, halvmånar och stjärnor som man kunde få målade på skinkorna i Bagdad. Här målar fortfarande kvinnor hud och naglar och färgar håret med henna och män färgar hår och skägg.
Bruket att färga och måla med henna spreds med islam men är mycket äldre än så i Mellanöstern. Man tror att det spreds österut från Egypten men de äldsta fynden i sumerernas gamla huvudstad Ur i Mesopotamien är äldre än de äldsta egyptiska: sminkdosor med henna som användes som läppfärg och rouge 5000 f. Kr.
Indien
När perser tog växten al-henna till Indien på 700-talet hade importerat pulver använts länge där; i Bombay finns målningar av hennamålade kvinnor från omkring år 350. Kroppsmålning med henna var viktig redan i buddhistisk tradition (från 500-talet f. Kr.) och dessförinnan inom hinduisk.
Den indiska mönstermålningen mehndi vid bröllop ska ursprungligen ha gjorts för att skilja gifta kvinnor (hennamärkta) från ogifta (omärkta). De senare var det fritt fram att enlevera. Idag mönstermålas både den hinduiska och islamska bruden och i norra Indien också brudgummen. Helst ska målningen göras av yrkesfolk eftersom allt annat än lyckobringande röd färg är ett dåligt omen. Det tar dagar att schablon- och frihandsmåla händer, underarmar, fötter och fotleder.
Östasien
Från södra Kina finns belägg för hennabruk vid vår tideräknings början. Som i Indien kan målningen och färgningen ha ingått i buddhistiska traditioner. Till den östasiatiska övärlden (Malaysia, Indonesien) har hennamålning spritts med emigranter från Indien och Mellanöstern.
Sverige
Hennafärgning är inget unikt asiatiskt eller afrikanskt; redan romerska damer hennafärgade håret. I Sverige var den det vanligaste färgningsmedlet hos 1910-30-talens damfrisörer. Hennapulver ingick ofta i 20-talets pulverschampon (som tillsattes vatten) och torrschampon (där hennan fungerade närmast som ett färgande hårpuder).
På 1990-talet blev hennamålning populärt som en del av tatueringsmodet. Snart kom de första svåra eksemfallen orsakade av "turisthenna" med kemiska tillsatser. Skolvårdande myndigheter valde då att förbjuda hennamålning av alla slag som kursval i svenska skolor.
• Mer hårhistoria.

• Hennapulvret ska siktas fint för att få bort alla ojämnheter. Använd nylonstrumpa och sila ett par-tre gånger. Det är särskilt viktigt vid hudmålning där smeten måste vara helt slät.
• Pulvret blandas med varm vätska till en jämn smet; nedan ges exempel på sådant som kan ingå. Använd kärl av plast, glas eller porslin. Metallkärl kan ge obehagliga överraskningar, som grön färgton.
• Smeten får stå övertäckt i åtminstone ett par timmar, för starkast färgeffekt ett par dagar. Om temperaturen finns olika bud. Enligt en del ska smeten stå varmt, enligt andra i kylskåp.

Hudvård

Målningens styrka och hållbarhet
Färg från "tatueringsstift" håller ett par dagar. Färdigköpt spritsfärg kan sitta ett par veckor. Egna blandningar håller 1-4 veckor. Faktorer som påverkar:
• Huden: För att färgen ska fästa bra och sitta kvar länge måste huden vara jämn (förbered med skrubbning), ren och fettfri (tvätta med tvål och vatten, sedan rosenvatten eller alkohol). En avslutande tvättning med lite vattenutspädd kryddnejlikolja eller eukalyptusolja sägs öppna porerna så att färgen kan tränga in bättre. Båda används också i smet och som "framkallare".
• Hennan: Ju färskare pulvret är desto bättre färg ger det. Hårhenna ger svagare färg och duger inte till målning.
• Plats: Starkast blir färgen på varma kroppsdelar utan pigment och hår, t. ex. handflator och fotsulor.
• Temperatur: Värme, t. ex. från sol eller hårtork, förstärker färgen.
• Fukthalt: Det målade området ska hållas torrt men smeten fuktig. Skydda med bomullstussar eller plast plus vantar och sockor. Så fort målningen visar tecken på att spricka fuktas den. I Indien gör man det med en blandning av citronsaft och socker, i Förenade Arabemiraten med ett vattenavkok på lime (se ovan). Båda blandningarna anses också göra färgen starkare.
• Tid: Hennasmeten ska sitta på i 3-12 timmar, helst ett par dagar; ju längre den sitter desto starkare färg. Sedan tar det ett par dagar för färgen att utvecklas, så målningen bör göras i god tid innan den ska visas upp.
• Ta bort: Smet som kommit fel måste tas bort genast, annars lämnar den färgfläckar. Snabbar på bortblekning och ska alltså undvikas om man vill behålla målningen: Tvätt med tvål och vatten och så snabbt som möjligt, skrubbmedel, blekande AHA-krämer.

Färgande och icke färgande henna: Hårinpackning
• Både färgande och icke färgande henna är effektiva vårdande inpackningar som gör håret glansigt och lättare att kamma ut.
• Framför allt ger hennainpackning, särskilt ofärgad, volym och styrsel genom att hårstråna blir mer porösa = tjockare. Detta gör också att håret suger åt sig mer och blir känsligare för behandlingar. Frisörer vill helst inte permanenta hennade hår och de är också erkänt svåra att färga över.
• Den uttorkande effekten gör hennainpackning särskilt lämplig för fett hår. Otroligt men sant: Hår som måste tvättas två-tre gånger i veckan kan efter en ofärgad hennainpackning klara sig en vecka eller två utan att se flottigt ut.
• Inpackningen är också svalkande och välgörande för hårbotten, särskilt om man har mjäll (svampdödande).
• Behandlingen sägs också ha solskyddande effekt.
Färgande och icke färgande henna: Hennainpacka inte
• Permanentat, kraftigt behandlat eller mycket torrt hår: Hennainpackning både med och utan färg torkar ut och gör hårstråna porösa. Torrt och slitet hår kan bli risigt och också alltför färgstarkt eftersom det tar upp mer färg.
• Strax före en permanent. Permanenten kan bli svag eller inte fungera alls, vilket frisörer ibland förklarar med att "ämnen ur hennan fälls ut på hårtstrånas yta".
• Vid graviditet eller sjukdom: Inte för att henna anses giftigt utan för att håret får annorlunda kvalitet.
• Vid kyla: I de varma länder som henna kommer ifrån sägs också att man inte ska använda henna när det är mycket kallt, eftersom behandlingen i sig är kylande.
Färgande henna: Färgresultat
• Försök inte bedöma färgresultatet efter pulvrets eller smetens färg. En importör ger tipset att pröva färgen på en bit ylle. Det visar naturligtvis inte vilken färg håret får (mycket få har yllefärgat hår) men kan ge vinkar när man jämför flera hennafärger.
• Hårets utseende strax efter behandlingen är inte heller rättvisande. Det tar ett par tre dagar innan håret får sin slutliga färg.
• Grå-, vit- och ljushåriga bör se upp - färgeffekten kan bli mycket stark.
Färgresultatet varierar mycket efter varifrån pulvret kommer. Olika länder gillar och har specialiserat sig på olika nyanser som fås genom blandning av olika växter.
• Rött: Mörkbrunt hår kan ges vackra röda skiftningar med henna. Iransk hårhenna ger i allmänhet rödast resultat. Pulver av stjälkar sägs ge karmosinrött, bladen brunrött, en blandning av dem starkt rött.
• Orange: Ljusblont hår kan få morotsfärg, grått hår kan bli starkt orange till rött. Nordafrikansk henna (Egypten, Marocko - vanliga i Europa) blir mer orange än iransk. Verkningstiden spelar också in, märkligt nog så att färgen blir gulare om pulvret får verka kortare tid. Man ska alltså akta sig för att avbryta en hennafärgning i förtid. Skulle det hända, gör om den så att färgen fördjupas. Det är svårt att fördela smeten jämnt och det syns tydligast på ljust hår som kan bli flammigt.
• Svart: Svart fås av indigoblått som ofta ingår i hennapulvren.
• Grön ton: Kan bli resultatet om man tillagar hennan eller tillsatserna i metallkärl.
Färgande henna: Hårfärgens styrka och hållbarhet
• En färgande hennabehandling går bort undan för undan under 2-3 månader, ibland lite ojämnt och flammigt särskilt på ljust hår, men gränsen mellan tonat och otonat hår blir aldrig så skarp som vid en färgning.
• Ta bort: För att få bort hennafärg inom ett dygn rekommenderar en tillverkare inpackning av lika delar natriumbikarbonat och sirap (för att ta bort mörk färg) eller lika delar koncentrerad citronsaft och hårbalsam (för att få bort ljus färg). Inpackningen fördelas i håret, torkas med hårtork tills den är torr och sköljs sedan ur med vatten. För att få bort hennafärg senare: Gör en inpackning med tomatjuice. Eller: Tvätta håret flera gånger med kraftigt rengöringsmedel som skurpulver. Därefter behövs nog en oljeinpackning.

Recept

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/recept/hennarecept.html
Datum: 2019 05 23 - Uppdaterad: 2010 05 16
Cookieinfo