![]() |
Glycerinkräm |
|
|
||
Synonymer | Glycerinsalva | |
Farmakopénamn | Unguentum glycerini, Unguentum glyceroli | |
Engelska namn | Glycerol cream | |
Förväxlingsrisk | Glyceringelé
- förtjockat med geléämnen Glycerinlotion - flytande, utan förtjockning |
|
|
||
Tradition | Glycerin har
man alltid sökt förtjocka, vanligen med stärkelse
eller gelé (glyceringelé).
Glycerinkrämerna var tänkta som både fuktgivande
och skyddande. Farmakopéerna Glycerinkrämer var de enda vattenlösliga salvorna - "glycerinsalva" fanns med i den sista svenska farmakopén 1946 och kom också med i den nordiska 1964. |
|
Framställning | Glycerin och ofta också vatten blandas med stärkelse varefter andra ämnen eventuellt tillsätts. | |
Beskrivning | Halvgenomskinlig geléaktig kräm. | |
Löslighet | Lösligt: vatten,
glycerin, ättika,
alkohol. Olösligt men kan blandas i: fett, oljor, eteriska oljor. |
|
Innehåll | Vätska Glycerin: 10-90 % när vatten också ingår, som ensam vätska upp till 94 %. Vatten eller vattenhaltig vätska (5-80 %). Övrigt Stärkelse (5-9 %) för att förtjocka vätskan. Även fett och olja (upp till 50 %) kan användas för att förtjocka glycerinet. Vattenlösliga ämnen som tinkturer, eteriska oljor, borax. Olösliga pulver som zinkoxid, talk. |
|
Varianter | Glyceringelé
- förtjockat med geléämnen Glycerinlotion - flytande, utan förtjockning. |
|
Hållbarhet | Dessa blandningar konserveras inte; glycerin är hållbart och har också viss bevarande effekt. | |
|
||
Hudvård | Hudläkemedel Som skyddande fuktkräm - glycerinet tillför fukt medan stärkelsen eller fettet hindrar fukt från att avgå. |
|
Hudtyp | Passar alla hudtyper som behöver fukt, mest typiskt torr hud. | |
Hudreaktion | Milda och snälla mot huden, så länge glycerinhalten inte är för hög, vilket den ofta är. | |
|
||
Recept |
||
Recept I
(vetestärkelse) |
Glycerin
- 94 % vikt Vetestärkelse - 6 % Blandningen upphettas under flitig omrörning till dess den är nästan genomskinlig och färglös. Farmakopénamn: Unguentum glycerini. (Källa: Svenska farmakopén 1901, Johansson 1926) |
|
Recept II (vetestärkelse) |
Glycerin
- 90 % vikt Vatten - 5 % Vetestärkelse - 5 % Vatten och stärkelse röres ihop. Under uppvärmning och omrörning tillsätts glycerinet. Blandningen ska vara helt klar. Parfymen tillsätts efter kallnandet. Denna kräm är mindre retande på huden än rent glycerin. (Källa: Hector 1903) |
|
Recept III (lanolin, olivolja) |
Glycerin
- 35 % vikt Lanolin - 35 % Olivolja - 17,5 % Vatten - 12,5 % Doftämnen per 100 gram: Eau de cologne - 1,2 gram Bergamottolja - 0,6 gram Kumarin - 0,3 gram (Käla: Hector 1903) |
|
Recept IV (vetestärkelse) |
Glycerin
- 93 % vikt Vetestärkelse - 7 % Blandas noga varefter blandningen värms upp - rör hela tiden - tills den är nästan genomskinlig. Svanberg (1948) menar att denna glycerinhalt är för hög för kosmetiska ändamål och bör reduceras till 50 % för att inte irritera huden. (Källa: Svenska farmakopén 1946; Svanberg 1948) |
|
Recept V (vetestärkelse) |
Glycerin
- 80 % vikt |
|
Recept VI (vetestärkelse) |
Glycerin
- 90 % vikt Destillerat vatten - 5 % Vetestärkelse - 5 % Doftämnen per 100 gram: Rosenolja - 1 gram Bergamottolja - 0,5 gram Stärkelsen utrörs med kallt vatten. Därpå tillsätts glycerin och blandningen värms tills den är helt klar. Parfymämnena tillsätts efter avkylning. (Källa: Gaugin 1947) |
|
Recept VII (vetestärkelse) |
Glycerin
- 77 % vikt Destillerat vatten - 15 % Vetestärkelse - 8 % Parfym, t. ex. eterisk olja - efter behag Stärkelsen utrörs med kallt vatten. Därpå tillsätts glycerin och blandningen värms tills den är helt klar. Parfymämnena tillsätts efter avkylning. (Källa: Gaugin 1947) |
|
Recept VIII (vetestärkelse) |
Glycerin
- 1.300 gram |
|
Recept IX (stärkelse) |
Destillerat
vatten - 73 % volym
Glycerin - 9 % Rosenvatten - 9 % Stärkelse av majs eller potatis - 9 % 100 ml. Blanda allt. Värm i vattenbad under omrörning så att det tjocknar - det ska inte koka. Konsistensen blir geléaktig och klar. Blir den för tjock kan vatten tillsättas teskedsvis. Rör hela tiden tills den svalnat. (Källa: Shenet 1999) |
|
|
||
Litteratur:
Se t ex Gaugin (1947), Meyer (1952), Poucher och Howard
(1974), Svanberg (1948), Svenska farmakopén (1901,
1946), Thomssen (1947).
|
||
|
||
© Shenet 1997 - 2013 |
||
|