 |
       
Färgämnen Färga vätskor |
|
|
|
||
| Tradition | Så sent som på 1920-talet berättade
en läkare att folk på landet ville ha sina
mediciner mörka (och helst också illaluktande).
Färglösa och klara vätskor misstänktes
vara verkningslöst vatten. Snart blev dock brunblaskigt
gammaldags och bonnigt. De nya kvalitetstecknen blev granna
röda och gröna färger på hygienpreparat
och bländande vitt på medicin. Färgerna
visade att produkten var äkta modern industrivara
- icke vidrörd av en mänsklig hand!
Redan på 1970-talet var det industrialiserade
Europa övermätt på färg och krävde
gammaldags brunblaskigt tillbaka, vilket varade till det
glassiga 80-talet, vilket varade till det äktäkta
90-talet, vilket varade ... Pendeln slår, pendeln
slår, mellan klara och "naturliga produkter!"
och brunblaskiga och "naturliga produkter!".
Undersökningar (på 90-talet) visade i alla fall att lukter uppfattas som starkare om vätskorna är färgade, alldeles oavsett färgens naturlighet eller naturvidrighet. - Röd färg på citron? Hm... men det luktar starkt i alla fall! |
|
| Färga vätskor med växtutdrag | Vatten • Växtutdrag gjorda med vatten (infusioner, dekokter, macerat) får ofta rätt mycket färg - vanligen något åt gulbrunt och mörkare ju högre temperatur utdraget gjorts vid. Blir de gröna så håller de inte färgen länge. Det röda i en roseninfusion kan förlängas med surt men inte särskilt lång tid. Alkohol • Sprithaltiga utdrag (tinkturer) varierar mer i färg eftersom alkohol drar ut inte bara vattenlösliga färgämnen ur växterna utan också fettlösliga, som brukar gå åt gul-rött. Ibland gör man tinkturer enbart för att få ut dessa färger, som de röda alkannin och rött sandelträ. • Det finns också färgämnen som bara dras ut i alkohol, som grönt klorofyll ur blad. • Andra vattenlösliga färgämnen dras tvärtom inte alls ut bra i ren alkohol, så ibland är en blandning av akohol och vatten det bästa för att få en önskad färg. |
|
| Avfärga vätskor | Vatten • Vill man få bort växters färg ur vatten gäller noggrann filtrering. Det ger bra resultat när färgen kommer av stora uppslammade partiklar (pressad gurksaft) men är svårare med äkta vattenutdrag (infusioner, dekokter). • Vattenutdrag grumlas ofta när de tillsätts sura ämnen. Sådan utfällning brukar vara lätt att filtrera bort. Alkohol • Filtrering är inte alltid att rekommendera när det gäller alkoholutdrag, eftersom just de fettlösliga färgämnena kan vara de verksamma ämnen man är ute efter. |
|
| Färga vätskor med vätskor | Vill man färga
en vätska måste den till att börja med
vara absolut klar. Det går inte att "täcka
över" en blaskig färg. • Färgstarka tinkturer kan användas för att färga både alkohol och vatten - 1 dl vatten eller alkohol gultonas redan av några få droppar saffranstinktur. Vattenutdrag däremot blir inte så färgstarka att de duger att färga andra vätskor med. • Flytande livsmedelsfärger, som livsmedelbutikens röda, gröna och gula på små flaskor, är vanligen lättslösliga i vatten och ger transparent färg. De är mycket koncentrerade - en droppe rött räcker för att rosafärga upp till en liter vatten. Hobbybutikers färger kan vara ännu starkare - ett par droppar briljantblått färgar ett helt bad turkos. Styrkan gör att dessa färger inte kan doppas direkt i preparat - doppa i stället en tandpetare i färgen och sedan i vätskan som ska färgas, eller färga en bråkdel av vätskan och använd den för att färga resten. • Däremot är flytande livsmedelfärger inte alltid lösliga i alkohol. I sådana fall får man späda alkoholen med vatten för att lösa färgen. • Vattenlösliga syntetiska färger lösta i propylenglykol (avsedda för i första hand brusbad) kan också användas. |
|
| Färga vätskor med pulver | • Livsmedelsfärger
av samma typ finns också som torra pulver eller
pressade till tabletter, som de äggfärger som
brukar finnas att köpa till påsk. Dessa är
ännu mer koncentrerade än de flytande och kan
lika lite som de flytande användas direkt. Gör
en stark färglösning, sila och använd lösningen
för att ge transparent färg. • Mineralfärgämnen och jordfärgspigment är olösliga i både vatten och alkohol och kan därför inte användas för att färga dessa - pulvren sjunker olösta till botten. Det gäller också för de allra flesta torkade växtpulver. Först sedan man förtjockat vattnet eller alkoholen med något slem- eller gummiämne kan pigmenten stanna kvar jämnt fördelade i den tjockare vätskan, som kan bli klar eller mer eller mindre ogenomskinlig beroendepå vilket pigment och förtjockningsmedel som använts. Geléer kan ibland få en gul ton, som kan åtgärdas genom tillsats av något blått eller llla färgämne. Blir geléet grått går det inte att korrigera. • Olösliga pulver kan också slammas upp i vattenrika = magra emulsioner som lotion och hårschampo. Så länge emulsionen är stabil förblir också färgpigmenten jämnt fördelade i den och gör den mer eller mindre ogenomskinlig. Kornen måste vara mycket små, annars får man en prickig emulsion. Test Stryk ut lite av den färgade vätskan på ett papper, t. ex. ett filterpapper. Dra en kniv genom ytan i 45° vinkel. Om papperet får färgstreck är pulvret inte tillräckligt dispergerat i vätskan. |
|
| Hållbarhet | Naturliga vattenlösliga
och alkohollösliga färgämnen tål
i allmänhet luft, ljus och alkalier dåligt.
En del vattenlösliga färgämnen och olösliga
färgpigment är också instabila när
alkohol ingår i beredningen. Grönt blir grådaskigt,
rött börjar slå i blått. Ibland
kan färgerna ändras genom korrigering av pH-värdet
(surt för gulare, alkalierför blåare)
men reultatet är inte alltid hållbart. Livsmedelsfärger är vanligen syntetiska och gjorda för att tåla det mesta. |
|
|
|
||
| Parfym | När det gäller parfymer är det förstås noga att det som färgar inte också ger doft, men eau de cologne, rakvatten, parfym och liknande alkoholstarka doftlösningar färgas mycket sällan. | |
| Hudvård | Vattenlösliga
och alkohollösliga färgämnen är transparenta,
d.v.s. de täcker inte på huden. De används
framför allt för att ge produkterna färg. Ansiktsvatten har ofta färgats, men mer förr än idag. Toalettättika och andra sura toalettvatten hör till sådant där man måste tänka på att surheten kan påverka färgen - det är lättare att få dem röda än blå. Geléer och tunna emulsioner (kräm, lotion) kan bestå av nästan enbart vatten. Färga vattnet, inte det färdiga preparatet, enklast med livsmedelsfärg eller tinktur. |
|
| Hårvård | Sprithaltiga hårvatten färgade man gärna förr, av någon anledning ofta gröna (klorofyll). Hårschampo och balsam färgas enligt rådande mode: Genom vätskan med vattenlöslig färg för ett transparent resultat eller genom uppslamning av pulver (titandioxid, pärlemorpigment) för ett opak utseende. | |
|
|
||
|
• Litteratur:
Se t ex Kumlien (1946), Poucher och Howard (1974), Thomssen
(1947), Gaugin (1947), Lodén (2002), Poucher
och Howard (1974), Svanberg (1932), Svanberg (1948), Thomssen (1947).
Läkaren på landet: Söderström (1926).
Färgundersökningen: Vron (1997).
|
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||
|
|
||
