![]() |
Badandet efter Rom
|
|||||||||
Badkompisar är de bästa vännerna. (Japanskt talesätt) |
||||||||||
|
||||||||||
Österlandets badhus | ||||||||||
|
||||||||||
Arabiska bad | Med Roms nedgång
förföll inte bara akvedukterna utan också
badkulturen i hela Europa. Redan på 300-talet dundrade
den kristne kyrkofadern Augustinus mot de osedliga varmbaden.
Bara i det egyptiska Alexandria, förr behärskat
av Rom, överlevde baden. Där fann turkarna 4.000
badanläggningar när de erövrade staden
år 642. Det sägs att de firade segern genom
att bada i två veckor och sedan eldade i badhusen
i ett halvår med bibliotekets boksamlingar - en
seglivad myt! Det berömda biblioteket hade vid det
laget härjats i århundraden så det fanns
inte mycket kvar att elda med. Muhammed hade funnit att varma bad var bra för fortplantningen och rekommenderade dem därför för alla muslimer. Varmbad var i grunden främmande för araber, som tvättade sig kallt och ansåg att bad var som att löga sig i sin egen smuts. Lösningen blev vattenånga. I en arabisk badomgång för män, som kan ta en halv dag, ångbadar man i rätt låg temperatur (40-50°) som känns högre på grund av den höga luftfuktigheten; därefter följer massage, tvagning med borste, hårborttagning, intvålning och sist vila med kaffe och rökverk. Arabiska badhus byggdes aldrig jättelika som romerska termer utan mer som de tidiga romerska kvartersbaden balnea; från början som annex till moskéerna där man renade sig inför fredagsbönen. Liksom i Rom blev de mötesplatser men badandet och umgänget var lugnare och mer tillbakadraget. Snart blev baden också platser för initieringsriter, t. ex. för att återuppta kvinnor i gemenskapen efter barnafödsel och för att bekräfta ingångna äktenskap. |
|||||||||
|
Eftersom män och kvinnor badade strikt åtskilda blev baden ett av kvinnornas få tillåtna nöjen och badhusen praktiskt taget de enda ställen kvinnor kunde gå till utanför hemmen - de var, som Lady Mary Montagu formulerar det, kvinnornas klubbar och kaffehus. Montagu, hustru till brittiske ambassadörein i Turkiet, skrev hem till England om sitt besök i ett turkiskt hamman omkring 1717: | |||||||||
|
||||||||||
Mary Montagu gick inte så långt som till att klä av sig, än mindre bada, men njöt av anblicken av nakna kvinnor i alla åldrar som samtalade, arbetade, drack kaffe och åt sorbet eller bara låg utsträckta på dynor i värmen medan slavinnor flätade deras hår. Ingres inspirerades av Montagus beskrivning 150 år senare till målningen Turkiskt bad (t.v.). | ||||||||||
Marockansk hammam | Fatima Mernissi växte upp i ett familjeharem i Marocko på 1940-talet och såg veckobesöket i hammam inifrån och med barnaögon: | |||||||||
|
||||||||||
I Europa växte sig muslimsk badkultur stark på Balkan som erövrades av det osmanska riket på 1300-talet. Bäst badade man i Spanien som behärskades av det nordafrikanska moriska väldet i åtta århundraden 711-1492. Córdoba hade 300 allmänna bad på 1230-talet. Den kungliga borgen Alhambra i Granada, byggd på 1300-talet, har badavdelningar som i mycket liknar romerska bad. Här kunde man ta kalla och varma bad, masseras och underhållas med musik. | ||||||||||
Persiska bad | Badkulturen
hölls i ära också i andra islamska länder.
En spansk resenär som 1404 nådde fram till
Tabriz mellan Svarta havet och Kaspiska havet i dagens
nordvästra Iran rapporterade hem att staden hade
världens finaste badhus - och då hade han nog
ändå en del praktfulla moriska bad hemma att
jämföra med. En engelsman som på 1550-talet kom med karavan till Buchara i Baktrien i dagens Uzbekistan meddelade att stadens hus för det mesta var av lera men att det också fanns många storslagna byggnader av sten, "i synnerhet badstugor så konstfullt inrättade att deras like ej är att finna i världen". Från 1800-talets Persien rapporterade europeiska resenärer om hur kvinnor kunde tillbringa 7-8 timmar i sträck i badhusen, sällskapande och skvallrande medan hår plockades, ögonbryn färgades och hud hennamönstrades. Någon medicinsk betydelse fick baden inte, i alla fall inte sanktionerad av medicinska auktoriteter. De persiska läkare som gjorde arabisk medicin så berömd i Europa på 900- och 1000-talen intresserade sig inte för vattenterapier utan framför allt för kemi. |
|||||||||
Kinesiska bad | Också i Fjärran Östern badades det. Marco Polo berättar på 1200-talet om kinesiska städer med oräkneliga badinrättningar öppna för alla. Bränsleåtgången var väldig, eftersom | |||||||||
|
||||||||||
Japansk furo | I detta land med 20.000 heta källor
är badandet en konst som redan kineser på 200-talet
kommenterade. Andra besökare har funderat en del på sambanden mellan det myckna badandet och
ursprungsreligionen shintos fysiska och andliga renlighetsmani.
Enligt shinto uppstod hela tillvaron - himmel, jord, solgudinna,
mångud, allt - under ett bad som togs av jordmodern
och himlafadern. Många ritualhandlingar
baseras på detta urbad. De japanska baden är av tre slag: Sento - bad i de allmänna badhusen yuya: Ursprungligen de buddhistiska klostrens och templens bad som gjordes tillgängliga också för allmänheten. Precis som i Rom bekostades de av mecenater som skänkte byggnader, utrustning och gratisbad åt fattiga. |
|||||||||
|
||||||||||
|
sägs det på 900-talet i "Sutran om munkars bad
och badande". Det första privatdrivna badhuset öppnades 1590 i Osaka och blev en omedelbar succé. Under de närmaste årtiondena sköt badinrättningar upp som svampar ur jorden i de växande städerna och längs farvägarna. 1600-talet ut fortsatte man att bada framför allt ångbad, ett slags bastu som är rätt lik en finsk bastu. Kring 1700 började det bli populärt att ta vattenbad. Idag badas det nästan bara i vatten, som enligt lag måste hålla minst 42°. Lagen om åtskilda avdelningar för män och kvinnor infördes på 1870-talet för att göra klagande amerikaner nöjda. Avgränsningen kunde bestå av ett rep som hängts över rummet. Det nöjde sig inspektörerna med och alla kunde fortsätta bada. Linné-lärjungen Thunberg såg baden på 1770-talet: |
|||||||||
|
||||||||||
|
Thunberg hade ingen aning om att man alltid, alltid, alltid stiger ner mycket renskrubbad i ett japanskt bad. Han prövade det inte heller själv, kommen från det badfientliga Europa som han var. |
|||||||||
|
||||||||||
Västerlandets badhus | ||||||||||
|
||||||||||
Europeiska bad |
Det var mycket yrvakna
korsfarare som såg den orientaliska varianten
av romerska bad i slutet på 1000-talet, först
i det grekisk-ortodoxa Konstantinopel i dagens Turkiet
och sedan i de muslimska städerna i Mellanöstern.
I Damaskus i Syrien fanns hundra badinrättningar
med rinnande vatten. Där badade snart de europeiska
kolonialfruarna både två och tre gånger om
dagen, berättade en frankisk biskop "med förtrytelse".
Damerna gjorde rätt. Dödligheten bland européer
var ohygglig innan de lärde sig bada, anlita arabiska
läkare och i övrigt anpassa sina verksamheter
efter klimatet, vilket tog ungefär 50 år.
Först på 1230-talet slutade europeiska barn dö
som flugor i korsfararländerna. |
|||||||||
|
||||||||||
berättade ett ögonvittne på 1000-talet. Bad var långtifrån bara för de rika. Alla kunde bada i städernas allmänna badstugor. Tidens dricks kallades badpengar. I testamenten förordades ofta om själabad, d.v.s. gratisbad till fattiga. Allt från middagar och hantverksfester till vigslar och älskogsnätter kunde inbegripa verkliga eller symboliska reningsbad. I Tyskland föregick det dubbningen till riddare. |
||||||||||
Slutet på historien | Men städerna växte så det knakade, ved började bli en bristvara, vattnet var ofta förorenat och spred kolera och andra sjukdomar och det fria levernet könssjukdomar. Lösningen blev att stänga badstugorna, officiellt för att hindra spridningen av könssjukdomar. Från kyrkans synpunkt var stängningarna framför allt en seger mot okristlig moral. Med badstugorna stängdes också den viktigaste folkliga
mötesplatsen utanför maktens
insyn. I fortsättningen skulle folk träffas i kyrkan. Det dröjde bara ett århundrade innan badhusen hade ersatts av krogar. De "svarta" badstugor som blev kvar blev bordeller. |
|||||||||
|
I Mellaneuopa avbröts det allmänna badandet omkring 1500 - då
var Baden-Baden i Nordtyskland redan en mondän
badort för de rika. I Frankrike stängdes badhusen 1538. I England förböds gemensamhetsbaden 1546. I Rom som fått sitt första turkiska bad 1422 fanns ett tiotal badhus kvar på 1500-talet. Först på 1930-talet fick staden åter ett offentligt badhus, byggt av den fascistiska regimen för att ersätta den lättjefulla "kafékonversationen".
I Norden fortsatte man bada till 1700-talet. I de delar av Europa som erövrats av morer och andra muslimer hade svettbadandet blivit en särskilt svår ovana. Kuren blev också drastisk. I Spanien jämnades de flesta av de storståtliga badhusen helt enkelt med marken när de kristna återtog makten. Det var under belägringen av Alhambra i Granada 1491-1492 som Isabella I av Kastilien - samma Isabella som finansierade Kolumbus' projekt att hitta Indien - avgav löftet att inte byta underkläder förrän Granada återtagits från muslimerna. Belägringen varade i nio månader så linnet hann få ganska mycket färg, och smutsgult kallas än idag isabellafärgat. 20.000 spanjorer dog under belägringen varav 17.000 av fläcktyfus spridd av klädlöss. Isabella själv brukade skryta med att hon bara hade badat två gånger i sitt liv, när hon föddes och före sitt bröllop. |
|||||||||
Helig smuts |
Riktiga kristna tvättade
sig nämligen inte. Denna konstiga idé
började med att bad sågs som en god sak som
väl ingen vettig människa ville avstå
ifrån. Alltså gjorde man just detta
som ett slags offer i de tidiga kristna klostren i Egypten
på 300-talet. Den heliga Agnes på 200-talet tvättade sig inte på åtta år. Just helgon och små kultgrupper avstod gärna från
bad och den urgamla seden att
smörja in kroppen med olja och hittade över
huvud taget på finurliga sätt att plåga sig - på 400-talet vann syriern Simon styliten stor heder av att stå
på en pelare i 30 år. |
|||||||||
Svenska badstugor | I det efterblivna Sverige fortsatte man bada, överklassen fram till 1600-talet, allmogen ytterligare ett århundrade. Den tidigaste kända svenska badstugan är dansk (Lund 1269). I sjukstugan på Stockholms fattighus fick de intagna bada en gång i veckan ännu 1533. När Olaus Magnus sitter i Rom 1555 och minns sitt gamla hemland är det med viss stolthet han berättar om baden: | |||||||||
|
||||||||||
Att män och kvinnor skulle mötas nakna tillbakavisar Olaus Magnus bestämt. Nej, det är i Baden-Baden de är så "benägna till fräck lättfärdighet". Nordborna tackar nej till sådana oseder: | ||||||||||
|
||||||||||
Olaus Magnus känner sig också föranlåten att förklara för det sydliga Europa: | ||||||||||
|
||||||||||
Stockholm 1634 | 1600-talet var alltså fortfarande badtid i svenska städer. En fransman på resa i Sverige 1634 beskriver en av de många allmänna badstugorna i Stockholm: | |||||||||
|
||||||||||
Badare | Badstugorna, som juridiskt sett var offentliga platser, hyrdes av yrkesgruppen badare av städernas ledning (det fanns också enklare och billigare s.k. ogilla, "svarta" badstugor). De innehöll tvättrum, ibland med kar, svettestuga, omklädningsrum och från 1600-talet ibland också ett vilrum. Pigor och drängar skötte kläder och bar vatten för drickspengar. Manliga badare skötte manssidan och koppade blod, badstuguhustrur hade hand om kvinnosidan och åderlät. Badarnas främsta konkurrenter var barberarna, som 1496 fick sitt skrå erkänt i Stockholm och under 15- och 1600-talen gavs ett allt större ansvar för stadens sjukvård. 1571 fick de monopol på åderlåtning och håravskärning, ett hårt slag mot badarna. Att barberarna under 16- och 1700-talen i sin tur fick konkurrens av läkarna fick inte badarna mycket glädje av. De hann överta barberarnas skyldighet att öppna pestbölder 1657 innan badaryrket några årtionden senare var i stort sett utplånat. | |||||||||
Brudbad | Olaus Magnus blir tydligt besvärad när han måste nämna de nordiska brudbaden: | |||||||||
|
||||||||||
Så "högtidliga" var nu inte bröllopsbaden utan brakfester som kunde vara i fyra dygn. De kan kanske jämföras med att hyra in sig på hotell för en möhippa idag. De var dyra för statskassan och inkluderades ofta i överflödsförordningar, som 1664 års "Kungl. Majt:s stadga och påbud över
åtskilliga Excessers och Oordningars avskaffande
vid Rijksens Borgerskaps Trolovningar, Gästabud,
Barndop och Begravningar samt Klädedräkter": |
||||||||||
|
||||||||||
- en dryg månadslön för en skeppare. Liknande påbud upprepades regelbundet under 16- och 1700-talen men hjälpte föga. I Rosenbad i Stockholm, anlagt 1781, var brudbaden särskilt populära. På Södermalms badinrättning badades brudbad ända fram till 1944 då anläggningen revs. Det började dock bli riskabelt att vara alltför begiven på bad. När häxhysterin nådde Stockholm 1675 kunde en hel hoper barnvittnen intyga att bagarmor Anna Månsdotter på Söder fått pengar av Djävulen i en tunna på tomten, att en svart hund spökade där och att hon badade misstänkt ofta. Dom: halshuggning och därefter bränning på bålet. |
||||||||||
|
Så sent som 1697
fanns det fortfarande ett offentligt badhus i Stockholm.
1725 stängdes och förbjöds alla
badstugor på grund av risken för syfilissmitta. På 1770-talet fanns Strömsborgs badinrättning fanns kvar i Stockholm, ett ställe bara välbeställda hade råd att gå till. |
|||||||||
Hydroterapi |
Hydroterapins återfödelse
i Europa började med att den belgiske läkaren
van Helmont återuppfann antikens kallbad i början
av 1600-talet som en metod för att
lugna galningar. Under medeltiden hade en vedertagen
metod mot mani varit att kasta galningar i vatten, om
nödvändigt flera gånger tills de hade
"förlorat sin kraft och glömt sitt raseri". |
|||||||||
|
||||||||||
förklarade van Helmont. Kallt vatten
ansågs särskilt effektivt mot de "överhettade" tillstånden frenesi och mani.
Kalla inpackningar, bad och dusch ("den vanvettige
fastgörs vid en stol...") användes på
detta sätt fram till 1900-talets mitt då de ersattes av psykofarmaka. Den bildade allmänheten fick upp ögonen för vattenterapierna genom den engelska stridsskriften "Pschrolusia" 1702. Författaren Floyer hävdade bland annat att engelska sjukans ökning berodde på att barnen inte längre doppades i kallt vatten vid dopet. Under de närmaste årtiondena framträdde predikanter i hela Europa med fantastiska vattenteorier och löften om bot mot det mesta. En annan engelsman uppfann det kalla omslaget, en italiensk munk badkurer i isvatten och snö kombinerat med fasta på kallt vatten. I England presenterades rengöring med vatten som undergörande kosmetiskt recept, t. ex. "för hetta i ansiktet, rodnad och glansig näsa" och i Frankrike och Tyskland konstaterade förvånade fältskärer att till och med svåra sår kunde läkas om de tvättades med vanligt vatten - en aldrig tidigare prövad metod. Amerikanen Thomson predikade indianbastu. Gemensamt för kurerna var annars att de byggde på kallvatten. Den sensuella njutningen i varmbad ansågs moraliskt skadlig. Följande terapeutiska badformer erbjöds i England på 1860-talet: |
||||||||||
Våta strumpor |
|
|||||||||
En läkare berättade hur det kunde vara att leverera medicinska regnbad (dusch): | ||||||||||
|
||||||||||
Europeiska folkbad | Under 1800-talets första hälft började det åter dyka upp allmänna badinrättningar i Sverige. I Stockholm fanns t. ex. i början av århundradet en finsk bastu på Söder och "två badkar som vid gamla Norrbro tillhandahölls av en änkefru". Även i små städer fanns badställen. "Det var mest bönder som kom och tog sig ett bad när de var sjuka", berättades från Trelleborg. I jämförelse med dessa var hattmakarålderman Lorentz badinrätning i Stockholm (1832) stor och flott; där kunde man ta både karbad, ångbad och myrbad. Det imponerade inte på engelsmannen Bayard Taylor 1856: |
|||||||||
|
||||||||||
|
Just den kvinnliga badpersonalen verkar ha retat män med vida vyer särskilt. Carl Curman, badläkare i Lysekil, som inspirerad av romarnas termer menade att bad var "en sann mätare på samhällets civilisation", beskrev tidens badinrättningar sålunda: | |||||||||
|
||||||||||
Curman blev den drivande kraften i den svenska badhusrörelsen. Idén kom från England där man på 1840-talet börjat bygga folkbad för industriarbetare, ett slags kombinerade bad- och tvättinrättningar där man snart kunde både mangla och simma i bassäng. Engelsmännen hade till att börja med inspirerats av de enkla men effektiva ryska bastur som de stött på under Napoleonkrigen 1800-1815. Parlamentsledamoten David Urquhart som sett hamman under sin tid som diplomat i Turkiet lyckades på några få år på 1850-talet få dussintals turkiska folkbad byggda i England som ett led i kriget mot "superi, omoral och snusk i alla former". Krimkriget
1853-1856 hjälpte till ytterligare. Britterna som stred på Turkiets sida mötte 300 bad bara i Konstantinopel (Istanbul) och blev precis som korsfararna hänförda. Turkiska folkbad byggdes i Frankrike, Belgien, Tyskland, Österrike och Italien och blev oerhört välbesökta. Vattenledningar fanns ju ännu inte i städerna. De svenska motsvarigheterna som Renströmska badet i Göteborg (1876) finansierades på samma sätt av rika välgörare som ville göra gott. Curmans speciella skötebarn blev Stora badhuset på Malmtorgsgatan i Stockholm (1868). Det blev ingen tvätt och ingen mangel, däremot karbad, bastu, turkiskt-romerskt bad och medicinska bad. Till och med ett gym fanns i byggnaden: Gustaf Zanders medico-mekaniska institut, "gubbkvarnen" kallad, 1901 beskriven av Strindberg som |
||||||||||
|
||||||||||
Prisexempel | Stockholm till mitten av 1800-talet, Lorentzka badhuset: Ångbad eller
gyttjebad 1 riksdaler. Koppning 8 skilling banco. Stockholm 1855: Finskt bad 4 skilling 6 runstycken riksgälds, lördagar och söndagar 6 skilling. Ett manligt dagsverke betalades med 26 skilling. Stockholm 1865, Varmbadanstalten på Lilla Vattugatan: Bad inklusive tvål 1:25 riksdaler. • Stockholm 1868, Stora badhuset på Malmtorgsgatan: Bastu 3 klass 25 öre. Karbad 3 klass 30-40 öre, 2 klass 50-75 öe, 1 klass 1:25. Turkiskt bad 1:75. En industriarbetare tjänade 1:50 om dagen. • Stockholm 1890, Sturebadet: Turkiskt bad med masage 1:75. • Stockholm 2009, Sturebadet: Bad med ång- och torrbastu, hudvårdsprodukter i duschen; tillträde till aromarum, relax, gruppträning, gym med cybexmaskiner och konditionsmaskiner 495-595 kr. En industriarbetare tjänade 1.080 kr om dagen. |
|||||||||
Skolbad | 1891 introducerades skolbad var tredje vecka i Nikolai församling i Stockholm: ljumt halvbad i balja med tvåltvagning på kommando. Flera skolor tog efter under de närmaste åren. Det ideala skolbadet bestod av dusch, finsk
bastu, mild stråldush, avkylning i vattenbassäng
och sedan marsch till klassrummen. Föräldrarna
var skeptiska men måste finna sig. Idén kom från Tyskland där man på en hygienutställning 1883 presenterat den billiga och rationella badformen Volkbaeder, dusch. Det var en utmärkt lösning på hygienproblemet i städerna. Halva problemet var trängseln, som kunde byggas bort. "Här rivs för att få luft och ljus, är kanske inte det tillräckligt?" diktade Strindberg 1883, inte alls ironiskt utan entusiastiskt. Resten var en fråga om folkuppfostran. Ellen Keys skrift "Renlighet och frisk luft" propagerade tidstypiskt 1900 för sol, luft, ljus, hygien, sundhet och ett rent sinne. Under 1800-talets sista årtionden och fram till 1900-talets mitt uppfördes när hundra badhus i Sverige, de första privata, sedan allt fler kommunala. 1930 kunde Svenska föreningen för folkbad meddela att 39 % av befolkningen hade tillgång till allmänna varmbadhus eller skolbad, en fördubbling på fem år. |
|||||||||
Utomhusbad | ||||||||||
Spa? | Vid samma tid som badstugorna slog igen i Europas städer lade de högra stånden beslag på landsbygdens magiska källor. De varma svaveldunstande källorna i Bath - saxernas Hat Bathun, romarnas Aquae Sulis - hade återupptäckts redan på 1100-talet och blivit en religiös vallfartsort för folk med hudsjukdomar. På 1600-talet hade det blivit en mötesplats för överklassen. Dagboksskrivaren Pepys var förstås där; det var ju alla andra. Under det följande århundradet växte Bath och otaliga andra brunnsorter i hela Europa upp till mondäna mötesplatser för kungligheter och deras följen - se Vattenhistoria. |
|||||||||
|
||||||||||
Vuxet folk | Att badandet var ett överklasspåfund från stan stod helt klart. Gå i vattnet från en vagn? |
|||||||||
|
||||||||||
berättar en man som flyttade till Falkenberg som barn på 1870-talet. Kusternas lokalbefolkningar kunde kanske bada i sjöar, märgelgravar eller åar någon gång, men i havet - aldrig. Där fiskade man eller drunknade. I Dalarna kunde man möjligen svalka sig med ett bad vid höbärgningen (utom vid midsommar förstås, när Näcken var särskilt på). I Skåne badade "inga anständiga kvinnor utan bara tattarkärringar". 1934 citeras en norrlänning i en läkarrapport: | ||||||||||
|
||||||||||
Skandalen i Mölle | Mot bakgrund av det kan man föreställa sig skandalen i skånska Mölle sommaren 1910. Två veckor efter det att järnvägslinjen Höganäs - Mölle öppnat, meddelade Höganäs tidning att Mölle haft 3.000 stadsbor på besök dagen innan "varav 2.000 ditfördes med bantåg och 1.000 med ångbåtar från Köpenhamn". Mitt på stranden klädde folk om och solbadade och män hade inte ens simkostym utan bara simbyxor. Svenskorna höll sig på "damernas badplats" men danskor och tyskor beblandade sig hur som helst och visade både armar och ben. Mölle blev utskämt i hela Sverige och i åratal efteråt spreds humoristiska vykort. Lokalpressen: |
|||||||||
|
||||||||||
Badord | En titt i Nationalencyklopedins ordbok på när olika badord först
dyker upp i svenska texter ger en intressant bild av
utvecklingen: 1749 badgäst och badhus, 1780 badställe och badvatten, 1804 badmästare, 1845 badort, 1882 badstrand, 1890 badhytt. De personliga attiraljerna kommer också på 1800-talet: 1804 badkappa och badmössa, 1824 simdräkt, 1864 baddräkt, 1895 badborste, 1898 badbyxor. 1885 annonserade Stockholms Linnemagasin i Dagens Nyheter om badlakan, badhanddukar, badrockar, badfiltar, badtofflor, badvantar, simkostymer och simbyxor. Åtminstone i England hade damernas tidiga baddräkter både korsett och strumpor och skilde sig inte mycket från andra kläder. Svensk baddräkt (1864) bestod av blus plus benkläder, simdräkt var liv och benkläder förenade till ett plagg (ordet dyker upp redan 1824 och avser då antagligen mäns dräkt). Först på 1920-talet började badkläderna (i ylle) likna dagens och precis som idag ansåg då många att det krävdes bantning, träning och hårborttagning innan man kunde visa sig i dem. |
|||||||||
Kurorter | Badorterna blev kläckningsplatser för många hippokratiskt inspirerade kurer. Pensionaten, den tidens hälsohem, hade dieter från vegetariska till köttextraktkurer eller litervis med grädde och fet mjölk för TBC-sjuka. Klädseln var viktig. Korsett var förkastligt. Både män och kvinnor skulle ha ribbstickad Lahmanntrikå närmast kroppen, den förde bort svetten och den kokbara bomullen var hygienisk. "Reformylle" lade grunden till det idag mycket mondäna klädföretaget Jaeger. Alla slags kvackare drogs också till badorterna. En av de få som stått sig är pastor Kneipp (1821-1897) med kallvattenkurerna: kalla fotbad i rinnande vatten, barfotagång och kroppsdelar översköljda med kallt vatten. Kneipp-kuranstalter byggdes över hela Europa kring sekelskiftet 1900, flera i Sverige. | |||||||||
Sandbad, lövbad, gyttjebad, luftbad, solbad... | Det badades sannerligen inte bara i vatten.
Här några exempel på badkurer som var
på modet i medelklassen under 1800-talets andra hälft: Sandbad: Det antika grekiska sandbadet togs upp i Frankrike och Tyskland på 1860-70-talen. Man badade på samma indikationer som grekerna gjort: gikt och reumatism. Enstaka kroppsdelar eller hela kroppen upp till halsen grävdes ner i varm sand i 1-2 timmar. Lövbad: Likadan svettning fick man med lövbad, en vårkur med nordiska traditioner. Löv av björk eller pil fuktades med varmt vatten och lades sedan i ett tjockt lager över hela eller delar av kroppen i upp till en timme. Gyttjebad var en specialitet för bl. a. Loka brunn i Bergslagen. Luftbad var en viktoriansk kur som sades förta sexuell lust. Hela kroppen baddades med kamfersprit varefter man gymnastiserade i fria luften. Solluftbad, även kallat ljuskur, blev på modet i Sverige på 1890-talet. Kuren sades ha uppfunnits på ett sanatorium i Italien och bestod i att |
|||||||||
|
||||||||||
Patienterna vistades nakna i dagsljus i olika väder | ||||||||||
|
||||||||||
|
Nudismen, född i Tyskland kring sekelskiftet 1900,
var en del av den europeiska hälsorörelsen.
Båda ingick i en tidstypisk tysk vision av hur
människan skulle återfinna
helhet genom att vara naturlig och äkta. Och vad
är mer naturligt och äkta än den nakna
kroppen? Den tidiga vågen nudistklubbar för den övre medelklassen var mycket slutna sällskap, just för att kroppen var så anständig och naturlig och inga missförstånd skulle uppstå bland obildade om den saken. Den första klubben bildades 1902 och snart började samma kroppskult odlas i likadana klubbar för arbetare. Båda rörelserna (Freikörperkultur Bewegung = frilufts-kroppskultur-rörelserna) såg sig som motkulturer som byggde upp kropp och karaktär. Just den nakna kropp vars naturlighet dyrkades blev objekt för en intensiv kultivering på kurser, läger och skolor för Körperbildung (kroppskultur) och Leibeszucht (kroppsdisciplin). Aktiviteterna var likartade: solbad, simning, gymnastik, rytmisk och expressiv dans, allt naket och helst i natursköna omgivningar. I nudistskolorna på 30-talet satt 60.000 elever nakna i klassrummen och pluggade rashygien. Det sedliga småborgerskap varur nazistpartiet huvudsakligen hämtade sina medlemmar ägnade sig sällan åt nudism. När partiet kom till makten 1933 blev en av dess första åtgärder att förbjuda nudistklubbarna, som vid det laget var tiotusentals. Ur nationalsocialistisk synpunkt fanns egentligen inget som talade emot rörelsen, tvärtom, men man var orolig för att de kunde uppmuntra till sedeslöshet. Att många medlemmar i högreståndsklubbarna själva var nazister bidrog till att läger och kurser snart började tillåtas igen. 1942 blev nakenbad åter tillåtna i Tyskland och hela rörelsen inlemmades enligt det vanliga mönstret i Tredje Rikets nazistiska paraplyorganisationer. i Sverige fick nudismen organisatorisk form 1932 genom föreningen Hälsa genom nakenkultur. Att nakenbada kallades att almkvista efter dess främste förespråkare Johan Almkvist, professor och kvinnoläkare vid Karolinska institutet i Stockholm. På 50-talet döptes nudism om till naturism, möjligen för att nude lät anstötligt i engelskspråkiga öron. På 2000-talet duschar småflickorna med kläderna på i badhusen. |
|||||||||
Simskolor | Simning hade hört till de sju ridderliga konsterna på medeltiden men kunnigheten sjönk till närmast noll under de närmaste århundradena. 1804 utkom en svensk översättning av Benjamin Franklins skrift om "konsten att inom en kort tid bliva en skicklig simmare" och följdes snart av flera liknande. 1827 promoverades den förste "simmagistern". 1839 inrättades en simskola för militärer och sjömän (en fullkomlig nyhet - vem hade hört talas om sjömän som kunde simma?). Fortfarande på 1880-talet avrådde Läkarsällskapet flickor från simundervisning enär de kunde överansträngas. All simövning måste ske utomhus eftersom inga badhus hade bassänger. Malmtorgsbadet fick en simbassäng tillbyggd 1897, Sturebadet 1902. Först på 1930- och 40-talen när simhallar började byggas blev det tal om allmän simkunnighet i Sverige. 1913 kunde 20 % av skolungdomarna simma, 1945 nära 50 % av sjuåringarna, 1981 90 % av ungdomarna. Därefter har simkunnigheten minskat stadigt i takt med att kommunerna monterat ned den undervisning de är ålagda att ge. | |||||||||
|
||||||||||
Badkar och karbad | ||||||||||
|
||||||||||
Antika bad | Rika egyptier, greker och romare höll sig med privata badrum - kung Minos badrum på Kreta är fortfarande svårt att slå 4.000 år senare. Se tidigt badande. | |||||||||
Kungliga franska bad | Det glittrande
Versailles som sysselsatte 36.000 personer och beboddes av närmare 5.000 var ökänt som närmast obeboeligt på grund av bristen på sanitära bekvämligheter. Det
byggdes upp till dagens ståtlighet på 1660-80-talen
av Ludvig XIV, en man som badade en gång om året
och däremellan friskade upp sig med cologne. Efterträdaren Ludvig XV, själv född på Versailles, lade ner förmögenheter på ständigt nya marmorbadrum efter senaste mode på Fontainebleu och Versailles, som vid 1700-talets mitt hade över hundra badrum. Hade hygienen alltså tagit ett jättekliv framåt? Knappast, men man var inte rädd för för att lägga sig i blöt. Bad var en del av det sociala livet ungefär som den kungliga morgonuppstigningen inför publik. Man mottog gäster liggande i badet. Marie Antoinette, Ludvig XVI:s drottning 1770-1793, känd för att "bada dagligen", höll en gång en sådan badkarsmottagning iklädd fotsid flanellskjorta knäppt upp till halsen. Annars skylde man sig genom att hälla en slatt döljande mjölk i vattnet. Marie Antoinettes favoritblandning lär ha varit mjölk, honung, lavendel och rosor. |
|||||||||
Kungliga engelska bad |
Windsor Castle fick sitt första badrum
1598. Hur baden gick till kan man föreställa
sig av en badbeskrivning av lord Bacon 1638: Först
smorde man in sig med olja och salvor som gjorde
att "värmen men inte blötan kan tränga
in i kroppen". Därefter satt man i badet två timmar.
Svettningen hejdades med en ny insmörjning (mastixharts,
myrra, pomander och saffran) som fick sitta kvar
ett dygn så att den blev stel och därefter
togs bort med olja, salt och mer saffran. |
|||||||||
Kungliga svenska bad | Ännu
på 1600-talet utrustades svenska slott med
badkar och bassäng, även om man mest verkar ha badat karbad i anläggningarna. Gustav Vasas son Johan III inredde på 1570-talet en badstuga med swimbadh på Tre kronor och hade en liknande på Kungsör. Badet på Oxenstiernas
slott Lindholmen i Västergötland från 1600-talets mitt var
närmast ett privat badhus. Linné besökte slottet under sin Västgötaresa hundra år senare och blev mäkta imponerad av marmorn, speglarna, målningarna, pelarna och
de sinnrika värmeanordningarna till en komplett romersk avdelning med caldarium, tepidarium och frigidarium. Den storslagna badanläggningen från ca 1670 på Ericsbergs slott i Sörmland kan fortfarande beses. Under 1700-talets första hälft när turkiska bad blivit på modet byggdes det också några sådana i Sverige. De första badrummen (ordet dyker upp i svenskan 1763) var omgjorda sovrum där ett badkar ställdes in och fylldes och tömdes av tjänstefolk. De kunde förekomma på något slott eller herrgård men var ovanliga. Årstafrun Märta Helena Reenstierna på Årsta gård, som inte hörde till Sveriges fattiga, berättar i sin dagbok i december 1813 hur hon ordinerats bad av sin läkare och till den ändan måst låna ett badkar. Hon hade då inte tvättat hela kroppen på flera år men fick hon smak på det och badade sedan flera gånger under de följande åren, vanligen i juli-augusti. På Stockholms slott som byggts klart 1754 inreddes ett par årtionden senare ett badrum åt Gustav III. Det kom nog inte mycket i bruk, känd som kungen var för att lukta illa. Jean Baptiste Bernadotte tyckte däremot om att bada, det visste man, så inför hans ankomst som svensk kronprins 1818 engagerades landets främste för att installera ett toppmodernt badrum med ånguppvärmnng på slottet. Det blev ingen succé. Vattenrören förde sådant oväsen att kungen, ständigt rädd för attentat, inte vågade ta sitt välkomstbad. Sonen Oscar I badade också regelbundet och det var orsaken till att han dött endast 60 år gammal enligt Oscar II. Själv fick han rådet av Vilhelm I i Tyskland att bada högst någon enstaka gång på sommaren och vintertid inte ens blöta ner sig. Oscar II följde rådet och så blev han också gammal. |
|||||||||
Svenska julbadet | Historierna om julbadet som togs vare
sig det behövdes eller inte stammar från
det skitiga 1700-talet. Det togs förutom till jul ibland också till påsk och midsommar i en träbalja i badstugan om
den fanns kvar, annars i fähuset, storstugan eller i köket
framför elden.
Husbonden badade först, sedan husmor, drängar,
pigor och sist barn. Skillnaden mot Japan där ordningen
var densamma var att svenskarna var rejält skitiga
när de klev i och de flesta också när
de steg upp. Syftet var också mer rituellt än
hygieniskt. Hela proceduren planerades noga
med speciella handlingar som skulle utföras mellan
varje person som badade och så att man blev klar
före solnedgången. Eldglöd släpptes i vattnet till skydd mot huldror, spöken och döingar
som var aktiva särskilt på julafton.
Efteråt skulle man ta på sig allt rent och
något måste vara nytt. Vattnet slogs ut först på dagen därpå och då
helst norr om huset, annars kunde man bli förgjord
genom det som var kvar av en i vattnet. Badade gjorde man annars bara vid sjukdom. Från 1800-talets Jämtland beskrivs ett medicinskt bad, rätt likt lord Bacons två århundraden tidigare fast i svensk allmogetappning: Man smordes in från topp till tå med en salva beredd av en visman, sattes i ett kar och fick ljummet vatten slaget över sig tills det nådde till hakan. Då var det dags att börja tvätta bort salvan, till vilket behövdes en högerstrumpa och en vänstervante lånade av en gravid kvinna. Den som tvättade sig i onödan - d,v,s, mer än vad som syntes i kyrkan på söndagen - var högfärdig och straffades ibland av Gud genast och blev sjuk. Det skrev många europeiska läkare under på 1800-talet ut. Särskilt kvinnor ansågs vara känsliga för vatten och kunde drabbas av t. ex. barnlöshet om de badade. Få läkare rekommenderade bad oftare än en gång i månaden och då bara på medicinska grunder. Bad av andra skäl eller inget skäl alls var moraliskt tvivelaktiga. "Blunda när du torkar underlivet", rådde en fransk handbok för damerna 1833. |
|||||||||
Badrum och badkar | Ännu vid sekelskiftet 1900
kunde man i Stockholm beställa hem alkaliska
eller kolsyrebad kompletta med kar, varmvatten, lakan och baderska. Blandningarna
gjordes efter recept eller beställdes på apotek.
När Ljungdahl ger ut sin farmakopéhandbok
1953 har han strukit recepten på medicinska bad
sedan den senaste upplagan 1933, eftersom dessa ju "numera
tillhandahållas i standardförpackningar".
|
|||||||||
Statistik 1958 | USA
1958: 84 % av hushållen hade TV, färre än
80 % hade badrum. Västtyskland 1958: 25 % av hushållen hade TV, 1-2 % hade badrum. London 1958: 20 % av de tillfrågade badade aldrig. |
|||||||||
Lyxiga kar
Kvinnor badar, män duschar. Tänk efter - när såg man senast en annons med en badande man? |
På 30-talet
var skumbad i eget badkar
något man såg filmstjärnor ägna sig åt. Det var också via badkaret som USA slog igenom
som parfymland ett par årtionden senare: Estée Lauder
insåg att hon inte kunde konkurrera med franska parfymer med en parfym, så hon lanserade Youth Dew
som en mycket starkt doftande badolja.
Uträkningen var riktig; Youth Dew blev genombrottet
för amerikanska parfymer. Sådana
parfymerade bad tog 50-talsdamerna förstås ensamma i mycket privata badkar i väntan på att mannen skulle komma hem. På 80-talet hade badidealet blivit lite mer hedonistiskt. Då var höjden av lycka att ligga tillbakalutad i ett jacuzzibad tillsammans med några yuppievänner och smutta på champagne. Ingen kunde vara mer förvånad över den utvecklingen än Roy Jacuzzi, som presenterat sitt badkar för undervattensmassage på en sjukvårdsmässa 1968. Tio år senare började privatpersoner efterfråga det till sina hem och 80-talet blev jacuzzidecenniet. I Sverige på 2000-talet badas det inte, man njuter wellbeing i sitt eget hemma spa. |
|||||||||
Läs mer | Bad i
äldsta tid - Nordisk bastu - Vattenhistoria
• Ingång till bad av alla slag |
|||||||||
|
||||||||||
Litteratur:
Se t ex Aftel (2003), Bergmark (1983), Bergmark (1985),
Caesar (1963), Corbin (1986), Corson (1971), Corson (1972), Croutier (1992), Flacelière
(1969), Frisch volym 2 (1962), Frisch volym 3 (1979), Fåhraeus (1946), Gentz
och Lindgren (1946), Gibbon del 3 (1999), Grauls och
Swahn (2001), Grilli och Levy (1985), Grimberg volym 4 (1922), Guillou (2002), Haggard (1946), Harrison (2000), Harrison (2003), Helling (1987), Johannesson (1955), Kennett (1975),
Kindblom (1995), Klynne och Klynne (2003), Lindberg
(1985), Lindberg (1986), Lindgren (1918), Ljungdahl
(1953), Maalouf (2001), Magnus 15:35-36 (1976) McClintock
(1995), Mernissi (1995) Nathorst-Böös (1997), Nationalencyklopedins
ordbok (1995), Norlind (1925), Ody (2001), Pitman (2005),
Plinius 11:40 (1983), Polo (1951), Polo (1967), Rehnberg
(1963), Rugoff (1963), Strindberg (1974), Svensson
(2002), Taylor och van der Will (1990),
Thunberg (1980), Tillhagen (1977), Tillhagen (1989), Wright (1960), Vron
(1997). |
||||||||||
|
||||||||||
© Shenet 1997 - 2013 |
||||||||||
|