Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Mineralpulver - Färgämnen

Zinkoxid


Synonymer
Zinkoxid, zink, zinkvitt, permanentvitt, zinkkalk, syrsatt zink, zinkblomma, pampholyx kinesiskt vitt
Farmakopénamn
Flores zinci, Flores zinci impuri, Calx zinci, Calx zinci impuri (oren), Oxidum zincicum, Oxidum zincicum venale (inköpt), Oxidum zincicum crudum (rå), Zincum oxydatum, Zinci oxydum, Zinci oxydum venale, Zinci oxidum crudum, Zinci oxidum
• Gjort enligt antik metod: Pomphólyx, Nihilum album vel pompholyx, Oxidum zincicum album
CAS-nummer 1314-13-2
Zinc oxide; CI 77947
Engelska namn
Zinc oxide, zincite, zinkite, Chinese white, zink white, flowers of zinc,  permanent white, snow white, philosopher's wool
Andra namn
Romanska språk
Nihilum album, nil album (medeltidslatin), nix alba, flores zinci (nylatin), oxide de zinc, oxyde de zinc, blanc de zinc, blanc de neige (franska), blanco de zinco, biacca di zinco (italienska)
Asiatiska språk
Tutiya (arabiska)
Nordiska språk
Zinkoxyd, zinkoxid, zinkhvidt, snehvidt (danska)
Andra språk
Zinkoxyd, Zinkweiss, Schneeweiss (tyska)

Tradition
Zinkoxid som läkemedel
Fram till 1800-talet var zinkoxid en sällsyntehet som bara användes som läkemedel. I det antika Grekland användes det särskilt vid ögonsjukdomar. Medeltida alkemister kallade det nihilum album och använde det bland annat i i salvor. Linné ansåg att det torkade ut förträffligt på "rosen och sura ben". Under 1900-talet blev zinkoxid ett viktigt uttorkande hudläkemedel i ströpuder och zinksalvor.
Zinkoxid som målarfärg
Zinkoxid har varit känt som vitt täckande pigment sedan antiken men var länge sällsynt. 1782 började det tillverkas av en fransk fabrik. Det gjorde ingen succé bland målare. Det var dyrt och det tog evigheter för färgen att torka, delvis för att det prövades bara med mycket långsamt torkande oljor. På 1830-talet började ny tillverkning och 1848 upptäckte en konstnär att det fungerade utmärkt om man tillsatte lite torkmedel. Året därpå slog zinkoxid utrört i den snabbtorkande linoljan igenom i Paris. Det hade tre fördelar framför blyvitt: Det täckte mer än dubbelt så bra, d.v.s. det behövdes mindre än hälften så mycket pulver. Det svartnade inte av svavelångor. Det var ogiftigt. I slutet av 1800-talet hade zinkvitt blivit det dominerande vita pigmentet för oljemålning både bland konstnärer och väggmålare. På 1910-talet blev det en av de första kvalitetssäkrade s.k. normalfärgerna i Sverige. Blandat till oljefärg (30 gram linolja till 100 gram pulver) reagerar det med fettsyrorna och förtvålas till en svårlöslig zinkvtål som torkar till en hård, spröd och matt hinna av kallt, blåtonat vitt. Fram till 1940-talet var kornen runda; dagens kvaliteter har nålformiga korn som ger en färghinna som krackelerar mindre. Det ingår idag också i oljefärgspigmentet titandioxid för att det ska täcka bättre, torka snabbare och gulna mindre.
Zinkoxid som kosmetika
Zinkoxids kosmetiska möjligheter i ansiktspuder upptäcktes i USA så sent som 1866. Det missfärgades inte som blyföreningar och vad mera var, det var inte skadligt som så många andra metallföreningar som användes. Dessutom hade det vid det här laget blivit billigt. Det blev genast en stor succé som ledde till att puderförsäljningen ökade kraftigt i både USA och Europa.
Zinkoxid som solskyddsmedel
När EU-myndigheter några år in på 2000-talet började misstänka att nanopartiklar kunde vara ohälsosamma i kosmetika och upptäckte att zinkoxid i nanoformat var vanligt som solskyddsmedel, beslöt man utreda nanopartiklar och under tiden totalförbjuda zinkoxid i solskydd, oavsett partikelstorlek.
Se mer under solskyddsmedel.
  Farmakopéerna
Zinkoxid fanns upptaget i den svenska farmakopén från första början till slutet (1775-1946). Fram till 1869 tillverkade apoteken det själva. Den fem första upplagorna (1775-1817) upptog även pomphólyx, en zinkoxid framställd enligt antik metod, beskriven första århundradet av Dioskorides.
Framställning
• Förekomst: Zinkoxid är ett zinksalt (förening av grundämnet zink och syre) som förekommer i naturen.
• Tillverkning: Fram till 1800-talet hade man tillgång bara till spontant oxiderad oxid som avlagrades i ugnar när man smälte koppar och zinkmalm tillsammans. En mer täckande variant fås om man glödgar metallen zink vid så hög temperatur att det förgasas. När gasen får passera varm luft bildas oxid i form av en vit rök som som avsätter sig i pulverform på ugnens väggar. Det kan också göras genom fällning av zinksulfat och en enklare kvalitet genom glödgning (oxidering) av zinkmalmer.
För användning i solskydd har zinkoxid malts extremt fint; 20 nm (nanometer) var inte ovanligt innan det förbjöds
. Om nanopartiklar, se nedan under Giftighet. Partiklarna kan täckas med olika ämnen som får dem att fästa bättre på huden, t. ex. aluminiumoxid och silikonolja, kemiskt behandlad stearinsyra eller glycerin som hindrar partiklarna från att klumpa ihop sig.
Ursprung
Tillverkas inte i Sverige.
Beskrivning
Luktlöst och smaklöst pulver, vitt eller lätt gultonat, vid uppvärmning gult, vid avsvalning åter vitt. Kornen är nålformiga och kan vara extremt små; se om nanopartiklar nedan. Kokar vid 419°.
100 ml väger 54 gram. 100 gram = ca 185 ml.
• Olösligt i vatten och olja men kan slammas upp i båda.
• Blir mer täckande i en emulsion av vatten och olja (tempera) än i bara olja (oljefärg). I solskyddspreparat får man bäst vattenfasthet om zinkoxiden blandas i en fet emulsion. I en mager emulsion måste det till någon syntetiskt polymer för att oxiden ska fästa på huden.
• Lösligt i utspädda syror (under saltbildning) och alkalier.
pH och inkompatibiliteter
• Vattenutdrag 2 % blir neutralt (pH 6-8).
• Inkompatibelt med alkalier, även svaga som natriumhydroxid i tvål, natriumbikarbonat i stearatkrämer och borax i boraxkrämer, där zinkoxiden förstör förtvålningen.

• Förstör gelé av gummi arabicum.

• Blandningar av zinkoxid med glycerin kan svartfärgas när de utsätts för ljus.
• Med eugenol och eugenolrika eteriska oljor som kryddnejlikolja bildar zinkoxid en hård massa.
Innehåll
• Farmaceutisk zinkoxid är nästan ren zinkoxid utan rester av tungmetaller som bly. Om nanopartiklar, se nedan under Giftighet. 
• Målarpigment (teknisk zink, zinkvitt) är 90-99 % rent. "Kemiskt rent zinkvitt" betyder endast att pulvret inte har blandats med utfyllnadsmedel.
Varianter
Några varianter av zink- som används utvärtes:
• Zinkstearat (Zinci stearas):
Stearinsyra förtvålad med vattenlösliga zinksalter. Se Zinktvålar under Tvåltyper.
• Zinksulfat, svavelsyrad zink, zinkvitriol (Zinci sulfas, Sulfas zincicus): Engelska namn: Zinc sulphate, Zink sulfate
Surt, etsande, men är ett av de mildare zinksalterna; kan användas för framställning av zinkoxid. Medicinsk använt som kosttillskott, Använt utvärtes som vävnadssammandragande och antiseptiskt medel, invärtes som kosttillskott och vid vissa sjukdomar i luktnerverna.
• Zinkklorid, klorzink (Zinci chloridum): Engelskt namn: Zinc chloride: T. ex. genom att zink löses i saltsyra. Surt, etsande redan i svag koncentration. Utvärtes som antiseptiskt, sammandragande och starkt hygroskopiskt medel.
Officinellt i Sverige under hela 1900-talet.
• Teknisk zinkoxid (Oxidum zincicum venale): Framställs genom förbränning av zinkångor. En annan variant är att pressa glödande zinkvitt, vilket får till resultat att pulvret blir ännu mer täckande.
Hållbarhet
Förvaras i väl slutet kärl, skyddat framför allt från fukt och luft. Får det stå i öppet kärl en längre tid upptar det syre ur luften och övergår delvis till kornigt zinkkarbonat (pulvret känns sandigt) som täcker sämre. Till slut blir det helt hårt och omöjligt att pulverisera. I kosmetiska preparat täcker man ofta kornen med andra ämnen för att förebygga sådan oxidering.
Inköp We don't sell, we tell!
Hos importörer av eteriska oljor för runt 40 kr per 100 gram och till ungefär samma pris i hälsokostbutiker som för råvaror till kosmetika. Farmaceutiska kvaliteter på apotek för 140-165 kr per 350-400 gram.

Hudläkemedel
Svagt sammandragande, lugnande, torkande, antibakteriellt (viss konserverande effekt), lokalt täckande och skyddande, t. ex. på hudlöshet, irritation, röda barnstjärtar och annan rodnande hud, fuktigt eksem, ytliga brännskador. Blandas i salva när temperaturen sjunkit till 35-40°. Om man först rör ut det med en del av salvbasen så bildas inga klumpar.
Zinksalva av typen Idomin: 5-10 % vikt = 10-20 % volym.
Cerat, läppsalva: 3-5 % vikt = 6-10 volym.
Solskydd
Ett av de få solskyddsmedel som fungerar och har därför använts när det verkligen gäller, i snömiljöer - zinkoxid är det där vita på näsan som ibland ges neonfärger. Formen fett stift är bekväm, fäster bra och motverkar zinkoxidens uttorkande effekt. Preparat för sommarsolskydd (lotion med hög halt vatten) måste däremot tillsättas någon polymer som "klistrar fast" zinkoxiden på huden. Idag får det inte användas som solskyddande ingrediens.
• Solskyddsmedel: 3-5 % vikt = 6-10 % volym.
Vitt färgämne
Vanligt täckande färgämne i hudvårdsprodukter, från fett teatersmink till ansiktspuder (10-15 % eller mer). Löst ansiktspuder som idag säljs som mineral make up kan bestå av i nämnd ordning glimmer, zinkoxid och färgpigment. Fördelar: Ökar ljusreflektionen, solskyddande, förbättrar puders häftförmåga, förändrar inte färg, täcker relativt bra (laserande), kompletterar titandioxid bra. Nackdelar: Har en kall blå ton, är i längden för uttorkande. 

Fet hy.
Uttorkande - ska inte tas på hud som redan är torr.

Invärtes bruk
Zinkoxid, zinkklorid, zinksulfat och andra zinksalter används som bekämpningsmedel och i mikroskopiska mängder som kosttillskott.
Giftighet
• Zinkoxid invärtes: Redan små mängder ger svåra magsmärtor. Jämfört med blyvitt, som det ersatte som färgpigment, är det ändå relativt ogiftigt. Syntetiskt är giftfritt.
• Zinkoxid inandat: Inandning av zinkhaltigt damm eller ånga (t. ex. vid upphettning eller smältning) kan ge feberanfall.
• Zinkoxid utvärtes: Ingen har vad man vet någonsin skadats av zinkoxid i solskydd. Att det förbjudits som solskyddande ämne (däremot tillåtet som färgämne) beror inte på att det är giftigt eller farligt, utan på att man ännu inte vet om det är giftigt eller farligt i nanostorlek, vilket just nu utreds av EU-organ.
 
Nanopartiklar
• Inandade nanopartiklar ansamlas i luftvägarna och misstänks kunna leda till inflammation och öka risken för blodpropp.
• Nanopartiklar i läkemedel för ögonen har hittats i ögonen månader efteråt.
• Utvärtes: Små nanopartiklar (tusendels hårstrå) kan om doserna är stora (som i solskydd och "mineralsmink") antagligen passera överhuden till läderhuden och därifrån nå blodsystemet och inre organ. Effekten misstänks vara DNA-skadande. SCCP (EU:s vetenskapliga kommitté för konsumentprodukter) som 2007 gick igenom den lilla forskning som fanns om nanopartiklar påpekar att endast hel och oskadad hud har undersökts, inte t. ex. eksemhud eller solbränd hud. Till dess: förbud för zinkoxid som solskyddande ämne, däremot tillåtet som färgämne i kosmetika.
Exempel på partikelstorlekar:
Torrmald mica mindre än 150.000 nm (150 μm)
Partiklar i emulsioner 100.000-1.000 nm, ibland ner till 100 nm
Partiklar i kosmetika
100.000-100 nm, vanligen 50.000-100 nm
Hårstråns tjocklek 80.000 nm (80 μm)
Talk mindre än 75.000 nm (75 μm)
Pollen mindre än 50.000 nm (50 μm)
Liposomer (transportbubblor av fett) i kosmetika 50.000-50 nm
Våtmald mica mindre än 15.000 nm (15 μm)
Hornlagrets tjocklek 10.000 nm (10 μm), 1/100 mm)
Röda blodkroppar 7.000 nm (7 μm)
Bakterier 1.000 nm (1 ( μm), 1/1.000 mm)
"Normal" titandioxid 250 nm
Finmald titandioxid 200 nm
Nanopartiklar
mindre än 100 nm (nanometer = tusendels μm = miljondels mm)
Går in i hårsäckar 100-20 nm
Partiklar i "nanoemulsioner" 100-10 nm
Partiklar som förekommer i solskydd
100-1 nm
Går antagligen inte igenom frisk hud större än 20 nm
Extremt finmald titandioxid och zinkoxid i solskydd 20 nm

Passerar överhudens hornlager

mindre än 10 nm
Partiklar i lösningar (t. ex. infusion, dekokt, tinktur)
5 nm
Lagstiftning

• Får inte användas som solskyddande ingrediens i kosmetika innan zinkoxid i nanoformat utretts. 23 solskydd som ändå gjorde det drogs in från den svenska marknaden av Läkemedelsverket i februari 2009.
• Däremot får zinkoxid ingå som färgämne i kosmetika, även solskyddsprodukter.
EU-lagstiftning om nanopartiklar från 2012
• Nanopartiklar i kosmetika ska deklareras i innehållsföteckningen.
• Nya kosmetiska produkter med nanopartiklar ska säkerhetstestas särskilt.
De 5 % av dagens kosmetika som redan innehåller nanomaterial berörs inte.


Litteratur: Se t ex Corson (1972), Gentz och Lindgren (1946), Hallström (1986), Hansen & Jensen (1991), Jones (2010), Kumlien (1946), Kumlien (1967), Lindgren (1918), Ljungdahl (1953), Lodén (2002), Lodén (2008), Meyer (1952), Pharmacopoea Svecica I (1775), Svanberg (1948), Svenska farmakopén VIII (1901). Tillåtna färgämnen: Kosmetikadirektivet 76/768/EEC: annex IV.
Nätpublikationer: SCCP (2007 06 19): Preliminary opinion on safety of nanomaterials in cosmetic products (2007 09 19). Kemikalieinspektionen: Zinkoxid (2007 11 01). Projekt Runeberg: Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 06 14). SCCP (2007 12 18): Opinion on safety of nanomaterials in cosmetic products (2009 01 16). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 01 16). Livsmedelsverket: Frågor och svar om nano-foods (2009 01 16). Läkemedelsverket: Förbud mot solkrämer med zinkoxid som skyddsämne (2009 04 21). EurActiv: MEPs back new rules on nanomaterials in cosmetics (2009 04 21). Läkemedelsverket: Oklara hälsoeffekter av zinkoxid i solkrämer (2009 05 06).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/zinkoxid.html
Datum: 2018 09 25 - Uppdaterad: 2011 01 14
Cookieinfo
Made with a Mac