![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() Dekokter Trollhasseldekokt |
|||
|
|||
Moderväxt |
Trollhassel (Hamamelis virginiana) | ||
CAS-nummer | 84696-19-5 | ||
• Hamamelis virginiana bark/leaf extract ["the extract of the bark and leaves"] • Hamamelis virginiana bark/leaf/twig extract ["the extract of the bark, leaves and twigs"] • Hamamelis virginiana bark/twig extract ["the extract of the bark and twigs"] • Hamamelis virginiana extract ["an extract of the whole plant"] • Hamamelis virginiana leaf extract ["the extract of the leaves"] |
|||
Engelska namn |
Decoction of witch hazel | ||
Förväxlingsrisk | • "Extrakt" kan betyda många soters utdrag förutom med vatten | ||
|
|||
Tradition
|
Alla böcker om örtkosmetika innehåller
minst ett trollhasselrecept, även svenska trots att
få i Sverige har sett en trollhassel eller ens känner
till det svenska namnet på växten - ofta rubriceras
recepten helt enkelt "witch hazel extract".
I amerikansk hudvård har trollhassel en speciell
och mer självklar plats. Historien om extraktet ingår
också i landets moderna mytologi. Den har allt en
amerikan kan önska - vänligt sinnade indianer,
en påhittig nybyggare och exempellös framgång. |
||
Framställning |
Torkade blad eller bark kokas i vatten.
Filtreras. Undvik
kärl av aluminium, järn och koppar, som förstör
effekten av garvämnena. |
||
Beskrivning |
Ett brunt te, mörkare ju starkare avkoket görs. Luktar bark med lite sötma och friskhet. Sammandragande smak. | ||
Beräkna som vatten - 100 ml väger ca 100 gram. | |||
Olöslig i vegetabiliska
och eteriska oljor; sådana
blandningar delar sig i två skikt och måste
skakas om före användning. Kan blandas obehindrat med vatten, glycerin och alkohol. |
|||
Innehåll |
• Garvämnen är det som framför allt gör denna dekokt
verksam - de är koagulerande, antiseptiska och läkande.
De är i trollhassel hamameli-tannin (3-10 % i bladen,
upp till 10 % i barken) och gallussyra, båda lättlösliga
i vatten. Avkok är alltså en utmärkt form, särskilt som
garvämnena fungerar bättre ihop med växtens
andra ämnen än isolerade. |
||
Varianter |
Trollhasselextrakt (Witch-hazel extract) och hamamelisvatten (Witch-hazel water): Utdrag på bladen med vatten + lite alkohol - recept under extrakt. Trollhasseltinktur (Tincture of witch hazel): Utdrag på bladen med alkohol (tinktur). • Ekbarksdekokt och galläppletinktur: Utdrag med likadana sammandragande garvämnen. |
||
Hållbarhet |
Dekokten kan hålla sig ca en vecka.
Ska den förvaras längre tid eller användas
som råvara i andra beredningar måste den konserveras.
Med tillsats av alkohol, som i extrakt, håller den sig minst ett år. Ponds ursprungliga tillsats
var 3 % (8 ml 40 % vodka per dl) vilket inte räckte vid varmt väder
utan fick ökas på. Pond lär ha gjort avkoken i järngryta, hans efterträdare efterträdare kokade och destillerade i kopparkärl. Ingen av dessa metaller brukar rekommenderas för garvämnesrika utdrag; både järn och koppar förstör garvämnena. Se mer om metallkärl under Redskap. |
||
|
|||
Hudläkemedel Både dekokt (avkok) och extrakt (avkok eller destillat med lite alkohol tillsatt) är starkt sammandragande, blodstillande, sårläkande, antiseptiska, inflammations- och infektionshämmande på hud och slemhinnor. De används på insektsbett, klåda, irritation, rodnad, solsveda och mindre brännskador, till sårtvätt och såromslag på bensår och andra svårläkta sår. De minskar svullnader av alla slag och är bra på blåmärken, åderbråck, stukninngar och sträckningar och till ögonkompress på svullna och påsiga ögon. Salvor med trollhassel är godkända som naturmedel mot hemorrojder. Trollhasselutdrag är fortfarande ett klassiskt ansiktsvatten i USA och lika användbart i rakvatten och ansiktsmasker. Det ingår också i många krämer som dock färgas oaptitligt brungrå av garvämnena. |
|||
Särskilt för fet och grovporig hy. | |||
Effektivt sköljmedel mot mjäll och vid torr och kliande hårbotten. | |||
Munvatten och gurgelvatten vid inflammationer i mun och svalg. | |||
Vid eksem med klåda - en stark dekokt hälls i badet. | |||
Massage | Både indianer och inbyggare i USA har använt trollhasseldekokt som liniment: Dekokt på kvistarna gneds in på ryggont, dekokt på bladen gneds in på benen före ansträngande språngmarscher. | ||
Kan ge kontakteksem. Som vid alla garvämnesrika utdrag får man vara försiktig - se om giftighet nedan. | |||
|
|||
Invärtes bruk |
Sammandragande också på blodkärl och när den tas invärtes - för att stoppa inre blödningar, vid åderbråck, hemorrojder, underlivsblödningar, riklig mens, diarré. | ||
Giftighet |
Inte giftig vid normalt invärtes bruk, och dricker man för mycket blir man varnad av illamående. Den är antagligen farligare utvärtes. Läggs den på stora sårytor och brännskador kan garvämnena absorberas i sådan mängd att de kan skada inre organ, utan föregående varning. | ||
|
|||
Recept |
|||
Recept I | Vatten
- 5 dl Blad av trollhassel - 30 ml Får koka 2-3 minuter och sedan dra en kvart. Silas. (Källa: Thomson 1980) |
![]() 1907 |
|
Recept II | Vatten
- 5 dl Blad och/eller bark av trollhassel - 15-30 ml Får koka en kvart och sedan dra tills det är svalt. Silas. (Källa: Thomson 1980) |
||
Recept III | Kallt vatten
- 1 liter Blad och/eller bark av trollhassel - 1,5 dl Natriumbensoat löst i lite hett vatten - 1 ml per liter Koka 15 minuter, ta från värmen, låt dra under lock upp till tre timmar. (Källa: Hillker 1989) |
||
Recept IV | Vatten
- 1 kopp Finhackad bark av trollhassel - 5 ml (2,5 gram) Lägg barken i kallt vatten. Koka upp, låt koka 10-15 minuter och sila. (Källa: Juneby 1999) |
||
Recept V | Vatten:
4 dl (80 % volym) = ca 400 gram (ca 97,5 % vikt). Torkade blad av trollhassel: 1 dl (20 % volym) = ca 10 gram (ca 2,5 % vikt). Flytande Atamon (natriumbensoat och mjölksyra) - 5 ml Koka en kvart. Ta från värmen och tillsätt Atamon. Låt dra några timmar. Proportioner för ett starkt avkok. Längre koktid koncentrerar utdraget. (Källa: Shenet 2000) |
||
Recept VI | Destillerat vatten
- 2 dl Torkade blad av trollhassel - 16 gram Kokas i en kvart, silas. (Källa: Andersen 2002) |
||
|
|||
Litteratur:
Se t ex Antczak och Antxzak (2001), Corson (1972), Färnlöf och Tunón (2001), Jones (2010), Kennett
(1976), Lindgren (1918), Lodén (2008), Meyer (1952, Riordan (2004),
Svenska farmakopén (1901), Thomson (1980). |
|||
|
|||
© Shenet 1997 - 2013 |