Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Mineralpulver - Färgämnen

Titandioxid
Tiosol


Synonymer
Titandioxid, titanoxid, titansyreanhydrid, titanvitt, bländvitt. Handelsnamn som Titanoz, Rutile, Unitane, Pigment White 6
Farmakopénamn
Titanium oxydatum, Titanii dioxidum 
E 171 Titandioxid
CAS-nummer 13463-67-7
Titanium Dioxide; CI 77891
Engelska namn
Titanium dioxide, titanium peroxide, tioxide, titanium white
Andra namn
Romanska språk
Anhydride titanique, blanc de titane (franska), bianco di titanio (italienska)

Nordiska språk
Titandioxyd, titansyreanhydrid, titanhvidt, daekhvid (danska), titandioksyd (norska)

Andra språk

Titandioxyd, Titanweiss (tyska)

Tradition

Metallen titan hittades i mineral av en engelsman 1791 och namngavs av en tysk fyra år senare. Man försökte sedan länge och väl framställa dess oxid. Först 1908 lyckades två norrmän med mineralet ilmenit. Det var en krånglig process med svavelsyrakokning, glödgning och många reningssteg innan man hade ett vitt pulver. 1916 gjordes stora fynd av ilmenit i Norge och oxiden kunde börja tillverkas till rimligt pris. Snart började också anatas användas som råvara och i slutet av 30-talet rutil, dessa två är de som används mest idag. 2004 ingick titandioxid i 4.200 produkter registrerade hos svenska Kemikalieinspektionen.
Titandioxid på målarduken
Titandioxid prövades som pigment i oljefärg redan 1821 men blev inte tillgängligt förrän efter det norska ilmenitfyndet 1916. I Sverige blev "titanvitt" snabbt en av Beckers kvalitetssäkrade s.k. normalfärger - ljusäkta, alkalieäkta och syraäkta men med en tendens att krackelera, vilket förhindrades med iblandning av lite zinkvitt. Färgen måste också tlllsättas torkmedel eftersom den torkar mycket långsamt. Oljeåtgången är 35 gram linolja till 100 gram pulver.
Titandioxid på huden
Som ingrediens i ansiktspuder var titandioxid fortfarande ganska nytt i slutet av 40-talet. På 50- och 60-talen slog det igenom stort i läppstift; det var först med titandioxid som bas dessa kunde göras riktigt täckande, för att inte tala om pastellfärgade. Idag är titandioxid det mest använda färgämnet av alla i kosmetika. Här som i konstnärsfärg ersatte det tillsammans med zinkoxid det giftiga blyvitt som täckande vitt pigment. En svensk undersökning 1999 visade att det är ett av de få moderna solskyddsmedel som fungerar. Tio år senare avslöjades det som ett av de vanligaste ämnen som mals till nanostorlek.
Farmakopéerna
Upptaget i den europeiska farmakopén.

Framställning
• Förekomst: Finns i titanrika mineraler som ilmenit, anatas och rutil.
• Utvinning: Mineralerna kokas med svavelsyra tills det bildas titanylsulfat. Detta centrifugeras, filtreras, sköljes och kokas i vakuumpump - det finns mycket oönskat i mineralerna, som är är röda-bruna-svarta. Efter torkning följer glödgning vid 900-1.000° varvid bildas titandioxid. Detta mals i olika grader, ibland ner till nanostorlek.
Partiklarna kan täckas med olika ämnen (vanligt särskilt med nanopartiklar i solskydd), som aluminiumoxid, kiselsyra, kemiskt behandlad stearinsyra eller glycerin, som hindrar mineralpulvret från att klumpa ihop sig. Täckningen har ingen betydelse för solskyddet utan är till för att förhindra oxidering i preparatet.
Ursprung
USA, Västeuropa, Japan, Norge. I Sverige framställs inget.
Beskrivning
Fint vitt pulver utan lukt och smak. Kornen är mycket små, vilket är ett av skälen till att det snabbt blev populärt i ansiktspuder. Olika mineraler ger olika kristallformer. Vanligast i oljefärg ("titanvitt") och kosmetika är anastas som blir mest täckande och kallt blåtonat. Rutil som blir lite genomskinligare och gulare används också. Smälter vid 1.840°, kokar vid 2.500-3.000°. "Normal" titandioxid har en partikelstorlek på 250 nm (nanometer), finmalning ger 200 nm eller mindre. Extremt finmald titandioxid i solskydd kan vara 20 nm; klart i nanostorlek. Om nanopartiklar, se under zinkozid.
Mått och vikt 100 ml väger ca 67 gram. 100 gram = ca 149 ml.
• Olösligt i allt men kan slammas upp hjälpligt i vätskor som vatten, glycerin, alkohol, vegetabiliska och eteriska oljor.
• Fäster på händerna men sköljs lätt av med vatten. När titandioxid ska användas i solskyddspreparat blir vattenfastheten bäst om det blandas i en fet emulsion. I en mager emulsion, t. ex. en lotion, måste det till någon syntetisk polymer för att pulvret ska fästa på huden.
pH och inkompatibiliteter
• 10 % uppslamning i vatten får neutral reaktion (pH 7).

• Bör inte ingå i preparat tillsammans med brun-utan-sol-medlet DHA.
Innehåll
• Titandioxid av farmaceutisk kvalitet ska vara 100 % rent. Om nanopartiklar, se under zinkoxid.
• Enklare kvaliteter består till 80-100 % titandioxid, resten framför allt aluminiumhydroxid och kiseldioxid.
• "Tekniskt ren titandioxid" och målarpigmentet "titanvitt" är ofta förorenade av tungspat (bariumsulfat). Titanvitt är också alltid utblandat med zinkoxid för att snabba på färgens torkning, förbättra täckförmågan och minska tendensen att gulna.
Varianter
Tiosol: Titandioxid mald till speciell storlek och uppslammad i olja, använd som solskydd.
Hållbarhet
Ska förvaras torrt .
Inköp We don't sell, we tell!
I hobbybutiker för runt 20 kr per 20 gram.

Solskydd
Svenska undersökningar av solskydd har visat att titandioxid är ett av de få ämnen som förblir effektivt på huden. Det ingår i många solskyddspreparat och skyddar framför allt genom att reflektera solljuset (UVA, UVB och UVC). Det klarar dock inte ensamt att skydda mot UVA så som krävs i EU sedan 2009. Förr kombinerades dett med zinkoxid, som förbjöds 2008. Om nanopartiklar, se under zinkoxid.
Titandioxid fäster bra på huden särskilt när det ingår i feta blandningar, t. ex. i form av pulver
blandningen Tiosol. Preparat för sommarsolskydd (lotioner med mycket vatten) måste däremot tillsättas någon polymer som "klistrar fast" titandioxiden på huden.
Vitt färgämne
Det mest använda pigmentet av alla i kosmetika. Ensamt ger det en blåktigt vit ton och håller inte alltid färgen när det kommer på huden. Det kombineras därför ofta med zinkoxid,
t. ex. 20 % zinkoxid och 3 % titandioxid, men så mycket som 10-15 % titandioxid kan ingå i en puderblandning. Det är tacksamt att blanda med pärlemorskimrance mica. Titandioxid är också det mest täckande av alla vita pigment - täcker fem gånger bättre än zinkoxid - vilket gör det till en idealisk bas för färgade pigment. Bara med titandioxid kan man få riktigt täckande färger och pastellfärger. Det används i alla slags fasta preparat (sjunker till botten i flytande): vattenlösliga som fast tvål, torra som ögonskugga och ansiktspuder, inklusive s.k. mineral make up, emulgerade som mascara och foundation, feta som läppstift, till och med i nagellack (under 1 %).

Fast tvål Tvålfärg i vit tvål. Doseringen är ungefär densamma oavsett om tvålen ska vara vit eller kulört; titandioxid bildar en täckande bakgrund för de andra pigmenten. För att undvika klumpbildning slammas det upp i lite vatten och droppas i. Tillsätts vid omsmältning när tvålen mognat en månad.
• Färgämne: Runt 0,3 % volym = ca 1 ml titandioxid i en tvålsats baserad på 1 kilo fett = 1-1,5 liter torr tvål.
Större mängder förtjockar tvålblandningen kraftigt och kräver extra tillsats av vatten för att massan ska bli hanterlig. Titandioxid fungerar alltså också som ett effektivt och billigt volymökande medel.
• Förtjockningsmedel: Upp till 1 % volym = 10 ml titandioxid i en tvålsats baserad på ett kilo fett = 1-1,5 liter torr tvål. Blandningen behöver sedan tillsättas åtminstone 700 ml vatten och förblir ändå mycket tjock.
• Förtjockningsmedel: 3 % volym = 10 ml titandioxid i en tvålsats baserad på ett kilo fett = 1-1,5 liter torr tvål kräver sedan 900-1.200 ml vatten för tjock till tjockflytande konsistens.
Tandvård Mycket vanligt vitt färgämne i tandkräm.

Mat och dryck
Livsmedelsfärg (E 171 Titandioxid) som får användas utan mängdbegränsning till alla livsmedel som får färgas.
Giftighet • Titandioxid invärtes: Ogiftigt, men bara farmaceutisk kvalitet betraktas som ätlig p.g.a. renhetskrav. Smälts inte av den mänskliga organismen utan passerar mage och tarm oförändrat. Inga rekommendationer finns om acceptabelt dagligt intag (ADI).
• Titandioxid utvärtes: Kan enligt en del studier vara cancerogent.
• Om nanopartiklar, se under zinkoxid.
Lagstiftning

• Titandioxid får i EU ingå med max 25 % vikt i solskyddsmedel.
• Lagstiftning om nanopartiklar, se zinkoxid.


Litteratur: Se t ex Bergmark (1974), Hallström (1986), Hansen & Jensen (1991), Kumlien (1946), Kumlien (1967), Lodén (2002), Lodén (2008), Meyer (1952), Reynolds (1996). Som livsmedelstillsats: Hanssen (1986), Livsmedelsverket (1998), Nilsson (2007), SLV FS 1999:22, Zinck och Hallas-Møller (2005). Tillåtna UV-filter: Kosmetikadirektivet 76/768/EEC: annex VII.
Nätpublikationer:
SCCP (2007 06 19): Preliminary opinion on safety of nanomaterials in cosmetic products (2007 09 19). Kemikalieinspektionen: Titandioxid (2007 11 01). SCCP (2007 12 18): Opinion on safety of nanomaterials in cosmetic products (2009 01 16). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 01 16). Livsmedelsverket: Frågor och svar om nano-foods (2009 01 16). Livsmedelsverket: E-nummernyckeln (2009 02 13). EurActiv: MEPs back new rules on nanomaterials in cosmetics (2009 04 21).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/titandioxid.html
Datum: 2018 04 22 - Uppdaterad: 2009 11 6
Cookieinfo
Made with a Mac