![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() Mineralpulver - Färgämnen Titandioxid |
|||
|
|||
Synonymer |
Titandioxid, titanoxid, titansyreanhydrid, titanvitt, bländvitt. Handelsnamn som Titanoz, Rutile, Unitane, Pigment White 6 | ||
Farmakopénamn |
Titanium oxydatum, Titanii dioxidum | ||
E 171 Titandioxid | |||
CAS-nummer | 13463-67-7 | ||
Titanium Dioxide; CI 77891 | |||
Engelska
namn |
Titanium dioxide, titanium peroxide, tioxide, titanium white | ||
Andra
namn |
Romanska språk Anhydride titanique, blanc de titane (franska), bianco di titanio (italienska) Nordiska språk Titandioxyd, titansyreanhydrid, titanhvidt, daekhvid (danska), titandioksyd (norska) Andra språk Titandioxyd, Titanweiss (tyska) |
||
|
|||
Tradition |
Metallen titan hittades i mineral av en engelsman 1791 och namngavs av en tysk fyra år senare. Man försökte sedan länge och väl framställa dess oxid. Först 1908 lyckades två norrmän med mineralet ilmenit. Det var en krånglig process med svavelsyrakokning, glödgning och många reningssteg innan man hade ett vitt pulver. 1916 gjordes stora fynd av ilmenit i Norge och oxiden kunde börja tillverkas till rimligt pris. Snart började också anatas användas som råvara och i slutet av 30-talet rutil, dessa två är de som används mest idag. 2004 ingick titandioxid i 4.200 produkter registrerade hos svenska Kemikalieinspektionen. |
||
Framställning |
• Förekomst: Finns i titanrika mineraler som ilmenit, anatas och rutil. • Utvinning: Mineralerna kokas med svavelsyra tills det bildas titanylsulfat. Detta centrifugeras, filtreras, sköljes och kokas i vakuumpump - det finns mycket oönskat i mineralerna, som är är röda-bruna-svarta. Efter torkning följer glödgning vid 900-1.000° varvid bildas titandioxid. Detta mals i olika grader, ibland ner till nanostorlek. Partiklarna kan täckas med olika ämnen (vanligt särskilt med nanopartiklar i solskydd), som aluminiumoxid, kiselsyra, kemiskt behandlad stearinsyra eller glycerin, som hindrar mineralpulvret från att klumpa ihop sig. Täckningen har ingen betydelse för solskyddet utan är till för att förhindra oxidering i preparatet. Ursprung USA, Västeuropa, Japan, Norge. I Sverige framställs inget. |
||
Beskrivning |
Fint vitt pulver utan lukt och smak. Kornen är mycket små, vilket är ett av skälen till att det snabbt blev populärt i ansiktspuder. Olika mineraler ger olika kristallformer. Vanligast i oljefärg ("titanvitt") och kosmetika är anastas som blir mest täckande och kallt blåtonat. Rutil som blir lite genomskinligare och gulare används också. Smälter vid 1.840°, kokar vid 2.500-3.000°. "Normal" titandioxid har en partikelstorlek på 250 nm (nanometer), finmalning ger 200 nm eller mindre. Extremt finmald titandioxid i solskydd kan vara 20 nm; klart i nanostorlek. Om nanopartiklar, se under zinkozid. | ||
Mått och vikt | 100 ml väger ca 67 gram. 100 gram = ca 149 ml. | ||
Olösligt i
allt men kan slammas upp hjälpligt
i vätskor som vatten, glycerin,
alkohol, vegetabiliska
och eteriska oljor.
Fäster på händerna men sköljs lätt av med vatten. När titandioxid ska användas i solskyddspreparat blir vattenfastheten bäst om det blandas i en fet emulsion. I en mager emulsion, t. ex. en lotion, måste det till någon syntetisk polymer för att pulvret ska fästa på huden. pH och inkompatibiliteter 10 % uppslamning i vatten får neutral reaktion (pH 7). Bör inte ingå i preparat tillsammans med brun-utan-sol-medlet DHA. |
|||
Innehåll |
Titandioxid av farmaceutisk kvalitet ska vara
100 % rent. Om nanopartiklar, se under zinkoxid. • Enklare kvaliteter består till 80-100 % titandioxid, resten framför allt aluminiumhydroxid och kiseldioxid. "Tekniskt ren titandioxid" och målarpigmentet "titanvitt" är ofta förorenade av tungspat (bariumsulfat). Titanvitt är också alltid utblandat med zinkoxid för att snabba på färgens torkning, förbättra täckförmågan och minska tendensen att gulna. |
||
Varianter |
Tiosol: Titandioxid mald till speciell storlek och uppslammad i olja, använd som solskydd. | ||
Hållbarhet |
Ska förvaras torrt . | ||
|
I hobbybutiker för runt 20 kr per 20 gram. | ||
|
|||
Solskydd
|
|||
Fast tvål | Tvålfärg
i vit tvål. Doseringen är ungefär densamma
oavsett om tvålen ska vara vit eller kulört;
titandioxid bildar en täckande bakgrund för
de andra pigmenten. För att undvika klumpbildning
slammas det upp i lite vatten och droppas i. Tillsätts
vid omsmältning
när tvålen mognat en månad. Färgämne: Runt 0,3 % volym = ca 1 ml titandioxid i en tvålsats baserad på 1 kilo fett = 1-1,5 liter torr tvål. Större mängder förtjockar tvålblandningen kraftigt och kräver extra tillsats av vatten för att massan ska bli hanterlig. Titandioxid fungerar alltså också som ett effektivt och billigt volymökande medel. Förtjockningsmedel: Upp till 1 % volym = 10 ml titandioxid i en tvålsats baserad på ett kilo fett = 1-1,5 liter torr tvål. Blandningen behöver sedan tillsättas åtminstone 700 ml vatten och förblir ändå mycket tjock. Förtjockningsmedel: 3 % volym = 10 ml titandioxid i en tvålsats baserad på ett kilo fett = 1-1,5 liter torr tvål kräver sedan 900-1.200 ml vatten för tjock till tjockflytande konsistens. |
||
Tandvård | Mycket vanligt vitt färgämne i tandkräm. | ||
|
|||
Mat
och dryck |
Livsmedelsfärg (E 171 Titandioxid) som får användas utan mängdbegränsning till alla livsmedel som får färgas. | ||
Giftighet | • Titandioxid invärtes: Ogiftigt, men bara farmaceutisk kvalitet betraktas som
ätlig p.g.a. renhetskrav. Smälts inte av den mänskliga organismen utan passerar mage och tarm oförändrat. Inga rekommendationer finns om acceptabelt dagligt intag (ADI). • Titandioxid utvärtes: Kan enligt en del studier vara cancerogent. • Om nanopartiklar, se under zinkoxid. |
||
Lagstiftning | • Titandioxid får i
EU ingå med max 25 % vikt i solskyddsmedel. |
||
|
|||
Litteratur:
Se t ex Bergmark (1974), Hallström (1986), Hansen & Jensen (1991), Kumlien (1946), Kumlien (1967),
Lodén (2002), Lodén (2008), Meyer (1952), Reynolds (1996).
Som livsmedelstillsats: Hanssen (1986), Livsmedelsverket
(1998), Nilsson (2007), SLV FS 1999:22, Zinck och Hallas-Møller (2005). Tillåtna UV-filter: Kosmetikadirektivet
76/768/EEC: annex VII. Nätpublikationer: SCCP (2007 06 19): Preliminary opinion on safety of nanomaterials in cosmetic products (2007 09 19). Kemikalieinspektionen: Titandioxid (2007 11 01). SCCP (2007 12 18): Opinion on safety of nanomaterials in cosmetic products (2009 01 16). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 01 16). Livsmedelsverket: Frågor och svar om nano-foods (2009 01 16). Livsmedelsverket: E-nummernyckeln (2009 02 13). EurActiv: MEPs back new rules on nanomaterials in cosmetics (2009 04 21). |
|||
|
|||
© Shenet 1997 - 2013 |