Shenet
Växter Råvaror  Referens Sök Forum Kontakt Hem
Förtjockningsmedel

Stärkelser och mjöler
Stärkelse: Arrowmjöl - Guarmjöl
Mjöl:  Aprikoskärnmjöl - Havremjöl - Irisrot - Mandelkli - Mandelmjöl


Starch makes the gentleman, etiquette the lady.
(Beau Brummell)

Moderväxt
1) Vete (Triticum vulgare och besläktade arter)
2) Potatis (Solanum tuberosum)
3) Ris (Oryza sativa)
4) Majs (Zea mays)
Synonymer
1) Vetestärkelse
2) Potatisstärkelse, stärkelse, potatismjöl
3) Risstärkelse
4) Majsstärkelse, majsmjöl, maisena, majsenamjöl, maizena
Farmakopénamn
Amylum
1) Triticum amylum, Tritici amylum, Amylum tritici
2) Solanum amylum, Solani amylum, Amylum solani
3) Oryzae amylum, Amylum oryzae
4) Maydis amylum, Amylum maidis
CAS-nummer 9005-25-8
1) Triticum vulgare starch ["a high-polymeric carbohydrate material usually derived from the wheat"]
2) Solanum tuberosum starch ["a polysaccharide obtained from the potato"]
3) Oryza sativa starch ["a high-polymeric carbohydrate material derived from the peeled seeds of the rice"]
4) Zea mays starch ["a high-polymeric carbohydrate material usually derived from the peeled seeds of the corn"]
Engelska namn
Starch, amyl
1) Wheat starch
2) Potato starch, farinoca, potato tapioka, potato sago
3) Rice starch
4) Maize starch, corn starch
Andra namn
Romanska språk
Matière, amidon, fécule (franska)
2) Fécule de pomme de terre, tapioka indiène, sagou indigène (franska)
3) Amidon de riz (franska)
Nordiska språk
Stivelse (danska), tärkkelys (finska)
2) Kartoffelstivelse (danska), perunatärkkelys (finska)
Andra språk
Amylos (grekiska), Stärke, Stärkemehl, Satzmehl (tyska), tärkelis (estniska)
1) Kraftmehl (tyska)
2) Kartoffelstärke (tyska), kartulitärkelis (estniska)
3) Reisstärke (tyska)

Tradition
 
f
Beau Brummell (1778-1840)
Varje land har använt den råvara man haft bäst tillgång till för att utvinna stärkelse. I södra och mellersta Europa har det varit vete, i norra Europa potatis, i England och Asien ris och i Amerika majs. Forntida och antika folk visste hur det skulle göras och användas. Under medeltiden försvann kunskapen i Europa och återuppväcktes inte förrän omkring år 1000 av den arabiska läkekonsten.
På 1600-talet började stärkelse dyka upp i europeiska apotekstaxor och kunde vid seklets mitt köpas i Stockholm; vit, gul eller som blåelse. Det blev oumbärligt i 1700-talets peruker; det första svenska privilegiet för en "puder- och stärkelsefabrik" gavs 1748 till en firma i Göteborgstrakten.
På 1800-talet började stärkelse användas också i textil- och pappersindustrin. I England gav Beau Brummell ut en essä om stärkningens betydelse för klädedräkten - de stärkta kragarna var hans stolthet och han gjorde dem till högsta herrmode. Idag är stärkelse en grundbult i industrin, råvara för framställning av allt från socker och alkohol till plaster.
1) Vetestärkelse
Vetestärkelse framställdes redan i det forntida Egypten och under antiken av både greker och romare, och har använts medicinskt sedan åtminstone Hippokrates tid (400-talet f. Kr). Ett par århundraden senare beskrevs det av Cato i hans jordbrukslära, århundradet f. Kr. beskrev Dioskorides framställningen (a mylos = utan kvarn), och runt år 70 menade Plinius att den första tillverkningen av vetestärkelse varit på ön Kios. Därifrån och från Egypten kom enligt honom den bästa - på Catos tid hade stärkelse från Kreta och Egypten ansetts som de sämsta.
Bruket av vetestärkelse spreds inte vidare ut i Europa med romarna utan tog en omväg över dagens Iran och Irak. Där hade de arabiska läkarna på 900-talet inhämtat kunskapen från antika romerska texter. Först när araberna blev medicinska auktoriteter i Europa runt år 1000 började stärkelse återigen användas i Europa. Linné hade med vetestärkelsen i sin Pharmacopaea Holmiensis ca 1740. På gods och gårdar gjorde man den själv; den behövdes till perukerna. Den ovan nämnda "puder- och stärkelsefabriken" som fick det första privilegiet i Sverige arbetade enbart med vete. Tillverkningen kom i gång 1750 och fortsatte till 1792 med ca 20 ton om året. Mängden stärkelse var ungefär dubbelt så stor som puder.
2) Potatisstärkelse
"Försök att tillverka bröd, brännvin, stärkelse och puder av potatis" var titeln på Eva Eekeblads redogörelse tillställd Vetenskapskademien 1748 och som gav henne en plats i Akademien. Ämnet var inte så lättfärdigt först kan tyckas utan av nationalekonomisk betydelse; stora mängder dyrbar säd gick åt till brännvin och tidens peruker. Alströmers propaganda för potatisen som livsmedel kom senare.
Den första fabriken för potatisstärkelse grundades i Elsass 1811 och i Sverige något senare, kan man läsa. Linné besökte dock redan 1741 en stärkelsefabrik i Nyköping, anlagd av en fältskär Siewert. Tyvärr berättar han inget vidare om den utan hastar vidare mot Öland och Gotland. Eva Eekeblads rapport om potatisens användbarhet till Vetenskapsakademien sju år senare verkar ha engagerat flera entrepenörer. 1775 anhöll fruntimret Ömke i Göteborg om privilegium att tillverka och sälja potatisstärkelse. Det fanns redan en puder- och stärkelsefabrik i trakten, men Ömke påpekade att potatisstärkelse "icke allenast är långt drygare än det som görs av vete, utan ock tjänligt till matlagning samt således på flera sätt nyttigt för allmänheten". Ömke fick sitt tillstånd, men med påpekandet att tillverkningen "icke är någon ny uppfinning, utan av flera försökt och nyttjad".
Under 1800-talet slog potatisen igenom i Sverige och stärkelsefabriker sköt upp som svampar ur jorden. I början av 1900-talet fanns ca 100 små fabriker enbart i Kristianstads och Blekinge län. Idag går hälften av den svenska industripotatisen till stärkelse.
3) Risstärkelse
Detta var den tredje stärkelsesorten som började användas i Europa, efter den sydliga vetestärkelsen och den nordliga potatisstärkelsen. Den var ett högt ansett kosmetiskt medel redan på 1700-talet, århundradet därpå började den importeras i större skala av textil- och pappersindustrin. I Europa har den framställts i stor skala i framför allt England.
4) Majsstärkelse
Majs har odlats och varit en viktig gröda i delar av Europa ända sedan 1500-talet men dess stärkelse var den sista som fick större spridning. Idag är odling av särskilda stärkelserika majssorter och framställningen av stärkelse storindustri i USA.
Farmakopéerna
Stärkelse, utan precisering av sort, togs upp i svenska farmakopén från första början (1775).
1) Vetestärkelse: Den första att specificeras i Sverige (1817) och förblev kvar t.o.m. sista upplagan 1946, förutom i sjunde upplagan då man prövade att tillåta endast arrowmjöl. Togs också upp i nordiska farmakopén 1964.
2) Potatisstärkelse: Infördes i svenska farmakopéns sjätte upplaga 1845, togs bort i upplagan därpå 1869 och återkom först i elfte och sista upplagan 1946. Togs upp i nordiska farmakopén 1964 och finns upptagen i dagens europeiska.
3) Risstärkelse: Infördes i svenska farmakopéns sista upplaga 1946.
4) Majsstärkelse: Togs upp i nordiska farmakopén 1964 och finns med i dagens europeiska.
Framställning Stärkelse är växternas vanligaste kolhydrat (andra är socker, dextrin och cellulosa). Det bildas i gröna delar och lagras i rötter, knölar och frön som reservnäring för att brytas ner till lösliga och transportabla sockerarter vid behov. Alla stärkelsesorter utvinns på i princip samma sätt:
• Sönderdelning: Mekaniska metoder som krossning och mosninng har använts i årtusenden. Idag kan man bryta ner växtmaterialet kemiskt, t. ex. med alkalier.
• Urlakning: Massan lakas ur i vatten och den lösgjorda stärkelsen får sjunka till botten eller centrifugeras bort.
• Blekning: Efter torkning och siktning bleks pulvret i sol eller kemiskt.
• Specialbehandling: Industriellt kan stärkelsen sedan modifieras kemiskt, t. ex. för att tjockna vid önskad temperatur och pH i olika typer av livsmedel. 
Klister, t. ex. tapetklister
• 2 dl vatten
• 1,5 msk potatismjöl
Blanda och rör till jämn smet.
• 2 dl vatten
• 1/2 dl socker
Koka upp och rör tills sockret är löst. Häll den första blandningen i den andra. Vispa jämnt. Hetta upp en gång till utan att koka. Låt svalna.
1) Vetestärkelse
Vetekorn (med 58-78 % stärkelse) eller mjöl får jäsa lite under blötläggningen för att lösa upp gluten (ca 10 % av vikten) och glutenstärkelse (ca 10 %). (Glutendelen kan lätt knådas i kallt vatten till en seg massa - jap. seitan - som används rätt mycket i kinesisk och japansk matlagning och förr också i Sverige.) Plinius, som ansåg att den bästa vetestärkelsen kom från Grekland, berättar hur stärkelsen framställdes i Rom runt år 70: Kornen blötlades i vatten som byttes minst fem gånger om dagen. När de var mjuka men innan de börjat surna silades de genom linne eller videkorgar och soltorkades. Idag låter man däremot vetet surna; det hjälper till att lösa upp gluten. Slammas, torkas, pressas.
2) Potatisstärkelse
Hälften av den svenska industripotatisen går till stärkelse av sorter som framodlats särskilt för att vara stärkelserika (16-27 % av potatisens vikt). Mest görs i Skåne och Blekinge; Culinar i Kristianstad är en stor tillverkare. Om hur det gick till förr, se recept nedan.

3) Risstärkelse
80 % av riskärnans vikt är stärkelse, resten vatten, protein, mineraler och B-vitaminer (oljan finns i skalet). Riset kräver hårdare behandling än vete och potatis: Oskalat ris och risavfall får dra i svag natronlut som löser upp cellväggarna. Därefter följer många malningar, blötläggningar och torkningar tills man har stärkelsen ren. Natronluten följer med en bra bit i processen; den hindrar massan från att mögla. Gluten fälls ut med syra.
4) Majsstärkelse
Hela majskorn (med 50-75 % stärkelse) blöttläggs ett par dygn i varmt vatten med tillsats av gasen svaveldioxid som hjälper till att lösa upp cellväggarna. Massan torkas och mals och centrifugeras slutligen den så att den inre grodden skiljs från kornets ytterdelar. Ur grodden pressas majsolja, ur det övriga extraheras stärkelse med hjälp av många vattentvättningar och torkningar.
Ursprung
Vetestärkelse görs mest i södra och mellersta Europa, potatisstärkelse i norra Europa, risstärkelse i Asien och England, majsstärkelse i Amerika.
Beskrivning
Stärkelse säljs som ett fint glanslöst pulver eller pressat till spröda matta bitar eller stänger. Pulver knarrar karaktäristiskt när man gnider det mellan fingrarna. Kvalitet mäts i färg (så vitt som möjligt), finhet (så liten kornstorlek som möjligt), lukt (helst helt luktfritt), smak (helst smakfritt men en lätt söt smak kan accepteras), vattenhalt (så låg som möjligt) och klistringstemperatur (omkring 50-80°).
1) Vetestärkelse: Vitt, med gluten kvar mer gråtonat. Runda eller linsformade, rätt små korn men storleken kan variera rätt mycket (7-20 u). Plinius kvalitetstecken: Lätt och med jämn konsistens. Förklistras vid 80° - den sort som ger bäst klister.
2) Potatisstärkelse: Glansigt, vitt eller gultonat. Den sort som har mest lukt. Äggformiga korn, större än övriga sorter (60-100 u). Förklistras vid 65°.
3) Risstärkelse: Fina sorter är mycket vita, enklare svagt gultonade. Kantiga korn, minst av alla (5 u) och mest jämnstora - perfekt till puder. Förklistras vid 80°. (Stärkelseklister: 50 gram risstärkelse utröres i kallt vatten till en någorlunda flytande massa, 250 ml kokhett vatten ihälles långsamt under kraftig rörning.)
4) Majsstärkelse: Kantiga, rätt små korn (15-20 u), mindre varierande i storlek än vetestärkelse. Förklistras vid 75° och ger mer styvhet än vetestärkelse.
2) Potatisstärkelse:   Kokböcker brukar uppge att 100 ml väger 75-80 gram. 100 gram = 130-125 ml.
4) Majsstärkelse: Kokböcker brukar uppge att 100 ml majsenamjöl väger ca 55 gram. 100 gram = ca 182 ml.
• Olösligt glycerin och alkohol,
• Olösligt i kallt vatten men är kraftigt vattenupptagande och kan svälla 10-100 gånger sin volym.
Omkring 1 % i kokhett vatten bildar en tunn slemmig vätska. Vatten och stärkelse bildar vid förklistringstemperatur (65-80°) en tjock lösning (stärkelseklister) som kan användas som just klister. Exempel: 50 gram risstärkelse rörs ut i 0,5-1 dl vatten; 2,5 dl kokhett vatten tillsätts.
pH och inkompatibiliteter
• Potatisstärkelse: Vattenutdrag 2 % blir neutralt (pH 6-8).
• Majsstärkelse, vetestärkelse: Vattenutdrag 2 % blir svagt surt (pH 4-6).

Inkompatibelt med garvsyra.
Innehåll
• Stärkelse: Stärkelse är så gott som ren stärkelse, vilket betyder amylos och amylopektin i olika proprtioner. Mer amylos ger hårt ris, mer amylopektin mjuk och klibbigt.
Vatten: Upp till 20 %. Torrare är ingen idé att göra stärkelse eftersom den är så fuktupptagande, men högre vattenhalt gör den svår att använda. Stärkelse som blivit fuktig kan torkas i lätt ugnsvärme.
• Gluten: Om stärkelsen skummar vid omrörning i kokande vatten innehåller den rester av gluten.
• Övrigt: Spår av fibrer, fett, socker, slemämnen.
 
2) Potatisstärkelse: 20 % amylos, 80 % amylopektin. Dubbelstärkelse: Blandning av risstärkelse och potatisstärkelse.
3) Risstärkelse: 10-30 % amylos, 70-90 % amylopektin. Kan innehålla rester av soda (0,5 %) från luten.

Innehåller det stärkelse?
Ett beprövat sätt att kontrollera om ett ämne innehåller stärkelse är att hälla svag jodlösning (5 droppar jodsprit i 1 dl vatten) på den. Jodlösningen är rödbrun; innehåller ämnet stärkelse blir den blåsvart.
Varianter
Arrowmjöl och guarmjöl är så gott som ren stärkelse.
• Potatismjöl: Mjöl av potatisresterna sedan stärkelsen lakats ur, i alla fall förr - se recept nedan. Idag är nog skillnaden mindre.
Modifierad stärkelse
Räknas till de naturliga polymererna (se under förtjockningsmedel för mer om polymerer).
• Kosmetisk stärkelse: (INCI-namn: Hydropropyl Starch Phosphate): Förtjockare i kräm, ansiktsmasker, schampo, glycerintvålmassa (3-5%).
• Glansstärkelse: Stärkelse med tillsats av borax och stearinsyra - ger hög glans vid strykning. Vete- och majsstärkelse anses vara de bästa till stärkning av textilier.
• Resoberbar stärkelse (Amylum resorbebile, eng. absorbable dusting powder)
Majsstärkelse som preparerats så att den inte förklistraras när den fuktas och värms. Fortfarande så gott som olöslig i vatten och 95 % sprit men vattenutdrag blir svagt alkaliskt (pH 8-10).

• Löslig stärkelse (Amylum solubile): Potatisstärkelse som behandlats med saltsyra så att den bildar en kolloidal lösning med kokande vatten. Fortfarande så gott som olöslig i vatten och 95 % sprit, och vattenutdrag förblir neutralt (pH 6-8).
• Dextrin, cellulosa, modifierad stärkelse: Vitt till ljusbrunt pulver utan lukt och med söt smak.
Bildas när stärkelse rostas vid 160-200°. Olösligt i alkohol men i motsats till stärkelse lösligt i kallt vatten (långsamt), mycket lättlösligt i varmt (1 del vatten eller mindre räcker) och bildar med detta en slemmig lösning som används som klister ("stärkelseklister") och i "stärkelse" till tyg. Användbart i lermasker.
Hållbarhet Förvaras i slutet kärl och skyddat mot fukt. När stärkelsen blandats med vatten måste den konserveras, om inte annat så för att bakterier bryter ner geléet. 0,5 % salicylsyra hindrar stärkelseblandningar från att surna.
Inköp We don't sell, we tell!
• Vetestärkelse: Ovanligt.
• Potatisstärkelse: I livsmedelsbutiker. Farmaceutisk kvalitet på apotek för runt 110 kr per 45 gram.
• Risstärkelse: I asiatiska livsmedelsbutiker.
• Majsstärkelse: I livsmedelsbutiker.

Hudvård
Maizena 1930
Hudläkemedel
Stärkelse suger upp fukt och fett; en förmåga man länge tagit vara på genom att använda dem i puder, rengöringskräm och ansiktsmasker med mjöl. En typisk användning är i uttorkande zinksalvor
.
1) Vetestärkelse: Har använts mycket i Sverige som torkande ämne i kroppspuder (upp till 25 %), salvor och pastor.
2) Potatisstärkelse: Förbluffande effektivt som torkande, lugnande och klådstillande medel på hudirritationer t. ex. i hudveck. Det används också på munsår (herpes) och kan enligt en del till och med hejda en begynnande svampinfektion i underlivet. Det är ett idealiskt babypuder, t. ex. på blöjutslag. Torka det lite i ugn så blir det lättare att pudra på.
3) Risstärkelse som har mycket små korn har använts flitigt i ansiktspuder, det är osynligare än annan stärkelse och fäster bra utan att bli mjöligt. 
4) Majsstärkelse: Som de övriga stärkelsesorterna som torkande medel i kroppspuder, t. ex. barnpuder.
Förtjockningsmedel
Stärkelse förtjockar vatten och glycerin till slem, gelé eller deg. Eventuellt tar man också hjälp av något gelémedel som gelatin eller dragant. Bäst är då att lägga både stärkelse och geléämne i blöt, helst några timmar - ju längre stärkelse väts desto mer sväller det. Kokande vatten hälls sedan över. Grovsilas genom trådsil och finsilas sist genom tyg.
• Tunn deg: 1 % majsstärkelse = 1 gram per dl vätska.
• Slem: 1-1,5 % stärkelse = 1-1,5 gram per dl vätska.
Glycerinkräm: 6 % vetestärkelse = 7 gram per dl glycerin.
• Klart gelé: 9 % stärkelse = 9 gram per dl vätska.
Enorma mängder gick åt till 1700-talets perukerVärlden över använt som fettuppsugande torrschampo.
Bad Klådstillande - en näve potatismjöl i badet vid vattenkoppor är en gammal huskur.

Som utfyllnad och för att göra tvålen mldare, t. ex. i barntvål, runt 3 ml per 100 gram tvål.


Mat och dryck
Vete-, potatis-, ris- och majsstärkelse är de som används mest i mat; industriellt används också ganska mycket tapioka.
Stärkelse räknas inte som en tillsats utan som ett livsmedel. Först när den modifieras betraktas den som tillsats och ska uppges med E-nummer - från E 1404 Oxiderad stärkelse över E 1410, E 1412, E 1413, E 1414, E 1420, E 1422, E 1440, E 1442, E 1450 och E 1451 till E 1452 Stärkelsealuminiumoktenylsuccinat. Modifieringarna består i att stärkelsen behandlas med syror eller alkalier, bleks eller oxideras för att få
speciella egenskaper och kunna användas för speciella produkter, t. ex. för att livsmedlet ska tjockna efter viss tid eller vid en viss temperatur eller ska klara djupfrysning och snabb upphettning.
2) Potatisstärkelse:
  Bara 10 % av den svenska potatisstärkelsen säljs till hemmen, resten används industriellt för att tillverka dextrin, lim, socker och annat. En klassisk användning i hemmet är till redning av saftsoppa.
3) Risstärkelse: Smaken är olika vad gäller hur mycket amylos det ska vara i riset. Minst vill man ha i Japan och Kina
(mjukt och lite klibbigt ris), mest i Indien (ganska hårt ris). I väst och resten av Asien brukar man gilla något mittemellan dessa två extremer.
Invärtes bruk 2) Potatisstärkelse: Ett par teskedar utrört i lite kallt vatten är en pålitlig huskur mot diarré och sur mage.
Miljö 4) Majsstärkelse: Särskilt majsstärkelse från USA kan antas komma från genmanipulerad majs eller majs som blandats med sådan; man skiljer inte på dem.

  Recept
Recept I
(potatisstärkelse)

Potatis
Vatten
En sed som förekom om hösten i min barndom var beredning av stärkelse eller potatismjöl. Det gick så till att då potatisen var upptagen ur jorden, så samlades några tanter hos varandra utrustade med stora gammaldags rivjärn och en mindre tvättbalja av trä. Först sköljdes potatisen i flera vatten och så satte de igång med rivningen i takt och det gick undan värre. Ibland hände det ju att fingertopparna kom emellan. När sedan betinget var gjort skirades potatismassan, d.v.s. renades genom ombyte av flera omgångar vatten, och fick sedan stå över natten. Den vita massan som blev kvar såg ut som mjöl och revs sedan upp och så var det färdigt.
(Källa: "Berättat för folklivsforskare i Småland" är tyvärr enda anmärkningen om källa)
Anm. Potatisstärkelse och potatismjöl är inte riktigt samma sak. När stärkelsen hade lakats kunde potatismassan torkas i långsam ugnsvärme. När den var helt torr, kramades den sönder, t. ex. till gryn som användes som sagogryn och till mjöl som siktades till potatismjöl.

Recept II
(potatisstärkelse)
Potatis
Vatten
Rå potatis sköljes i ett kar vid källan, omröres med en käpp eller en gammal styv sopkvast, så att det mesta av skalet lossnar, och rives på en s.k. revkvarn. En person "matar", d.v.s. fyller kvarnens behållare, "lurn", med potatis ur sån, en annan drar veven. Vid pressningen mot det med rivjärn försedda hjulet söndersmulas potatisen till "rev", som faller ned i hon, vilken står inunder, och då hon är full tömmer man dess innehåll i tinor eller såar.
Revet silas genom ett mindre såll, placerat över en så. Med ena handen öser man vattnet i sållet, med den andra omrör man revet. Vattnet med stärkelsen rinner ned i sån, varvid stärkelsen sjunker till botten.
Efter silningen bortslås vattnet ur sån, nytt vatten påslås i stället, och man rör, tills det blir som en tunn välling. Får sedan stå och sjunka igen. Detta upprepas ett par gånger om dagen en hel vecka. Först då påslaget vatten ej visar tecken till förorening, utan förblir klart i sån, är stärkelsen tillräckligt ren. Då säger man att "då brune å turdrûga".
På ytan av stärkelsen samlar sig alltid något grått, vilket bortskrapas med kniven; detta användes någon gång, uppkokat, i bakeller ges kreaturen. Det rena åter skivas upp med en kniv eller träspade i stora bitar, vilka lägges att torka, om sommaren på ett bord, där solen skiner in, om vintern på ett lakan i ett varmt rum. Lakanet placeras på bordet eller hopknytes och hänges på takstången.
Vill man tillreda stârtjelsgryn, lägger man råstärkelse i ett tunt lager på flata tallrikar, vilka sättes in i bakugnen. Stärkelsen kristalliseras då till gryn av mångskiftande former. - Värmland, Mangskog socken med omnejd, 1800-talets slut.
(Källa: Keyland 1989)

Litteratur: Se t ex Antczak och Antczak (2001), Bolin och Gustaver (1960), Elkington och Hailes (2000), Gentz och Lindgren (1946),Hallström (1986), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons (1935), Keyland (1989), Kumlien (1946), Kumlien (1967), Lindgren (1918), Linné (1954), Linné (1977), Meyer (1952), Nordström (1940), Pharmacopoea Svecica I (1775), Plinius bok 18 (1968), Reynolds (1996), Strindberg (1974), Svanberg (1948), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Svenska farmakopén XI (1946), Wicklund (1990), Wisklund (1998). Kristine Koch: Egenskaper och möjliga applikationer för ny GMO-potatisstärkelse (Statens lantbruksuniversitet; Stiftelsen Lantbruksforskning, Jordbruksverket, 2002; SLF Rapport nr 66). Som livsmedelstillsats: Hanssen (1986), Livsmedelsverket (1998), Nilsson (2007), SLV FS 1999:22, Zinck och Hallas-Møller (2005). Stärkelsefabriker på 1700-talet: Gösta Bodman: Fabriker och industrier i det gamla Göteborg (Göteborg, 1925).
• Artiklar: Gunnel Hazelius-Berg: Tvätt (Fataburen 1970). Peter T White: Rice - the essential harvest (National Geographic, maj 1994). Johan Frisk: Matmysteriet (Göteborgs-Posten två dagar 2008 09 06).
Nätpublikationer: Livsmedelsverket: E-nummernyckeln (2009 02 13).
European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 10 03).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/starkelse.html
Datum: 2018 08 19 - Uppdaterad: 2011 01 13
Cookieinfo
Made with a Mac