Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Rengöringsmedel - Emulgeringsmedel

Soda


Moderväxt Kelp (arter av Laminaria) och andra strand- och havsväxter - se där
Synonymer
1) Nativ soda, naturlig soda, rå soda, oren soda, nativt natriumkarbonat, natronsoda, natron, natriumvätekarbonat
2) Renad soda, soda, vanlig soda, vattenhaltig soda, natron, natriumkarbonat, pulveriserat natriumkarbonat, renat natriumkarbonat, kolsyrat natron, enkelt kolsyrat natron, neutralt kolsyrat natron, kristalliserad soda, storkristalliserad soda, kristallsoda, tvättsoda, målarsoda, lätt soda, tung soda, tung karbonat
3) Vattenfri soda, vattenfritt natriumkarbonat, torrt natriumkarbonat, torkat natriumkarbonat, kalcinerad soda, smält soda
4) Sodalut, vattenlösning av natriumkarbonat, natronlut, natronlösning, sodalösning
Farmakopénamn
2) Soda depurata, Alkali minerale fixum, Supercarbonas natricum crystallisatum, Carbonas natricus, Natrii carbonas, Natrii carbonas venalis, Carbonas natricus depuratus, Natrii carbonas depuratus
3) Natrii carbonas, Natrii carbonas siccatus, Natrii carbonas decahydricus, Carbonas natricus siccatus
4) Solutio natrii carbonatis
2) E 500 Natriumkarbonat
CAS-nummer 1) 533-96-0
2) 497-19-8
1) Sodium sesquicarbonate
2) Sodium carbonate
Engelska namn
1) Soda, native soda, soda ash, sodium sesquicarbonate, trisodium hydrogendicarbonate, carbonate of soda
2) Soda, sal soda, dense soda, salsoda, washing soda, soda crystals, sodium carbonate, hydrated sodium carbonate, sodium carbonate decahydrate, sodium carbonate monohydrate
3) Alkali
4) Soda solution, lye
Andra namn
Romanska språk
1) Nitro (latin), nitrum (medeltidslatin), soda (italienska), soude, salicor, blanquette, varec (franska), barilla, alicante (spanska)
2) Soude (franska), soda (italienska)
4) Solution de soude (franska)
Nordiska språk
4) Lud (danska)
Asiatiska språk
1) Jeresch, araxes (armeniska)
Andra språk
1) Netjry (fornegyptiska), trona, rochetta (egyptiska), nitron (grekiska), Soda (tyska), szekso (ungerska)
2) Soda (tyska)
4) Natronlösung (tyska)
Förväxlingsrisk
Natriumbikarbonat (bakpulvret)
• Lut är en benämning på alla vattenlösningar av urlakade salter och mer specifikt de alkaliska. Det kan också avse lut av t. ex. kaliumkarbonat (pottaska, träasklut), natriumhydroxid (kaustiksoda) och kaliumhydroxid.
Salpteter: Nitro, nitrum före ca 1600 = soda, efter 1600 = salpeter
Natriumhydroxid (kaustiksoda): Har också kallts natron.

Tradition
1) Nativ soda
Med naturligt framvittrad soda rengjorde sig forntidens sumerer, babylonier, egyptier, judar och greker. Sumererna (3000 f. Kr.) blandade den med fett till en tvål eller stearatkräm som användes som utvärtes läkemedel.
Netjry
Egyptiernas nativa soda netjry = natron, var en blandning av salter: natriumkarbonat (soda), natriumbikarbonat (bakpulvret) och lite natriumklorid (koksalt). Den betraktades definitivt inte som "oren" eller dålig. Natron var sin tids bäst rengörande skrubbmedel och badsalt och gudasänd till Egypten för ett särskilt syfte, balsamering. Kroppen och dess organ fick ligga i natronlösning en månad. Behandlingen bevarade köttdelarna men gick hårt åt håret som vanligen fick ersättas med löshår. När Keops' mor Hetepheres hittades på 1920-talet låg hennes inälvor i en fortfarande flytande 3 % natronlösning. Se mer under salthistoria.
Nitrum
Kaliumkarbonat (pottaska) var förr svårt att skilja från soda. Egyptier, araber, greker, romare och övriga européer fram till ca 1600 kallade båda nitro, nitrum. På 1700-talet lyckades en tysk kemist påvisa avgörande olikheter, som att soda (natriumkarbonat, av havsväxter) färgar en låga gul medan pottaska (kaliumkarbonat, av landväxter) gör den violett. G
rekiska kalo = bränna, och arabiska sawwada = växter ur vars aska soda utvanns, gav senare namnet kaustisk soda.
Salpeter (förr kallat sal nitri, sal nitrum) vittrar fram ur jordar på samma sätt som nativ soda (nitrum). När nitrum i slutet av 1500-talet började kallas soda fick salpeter överta det kortare namnet nitrum. Alltså; nitro, nitrum före 1600 = soda, nitrum efter 1600 = salpeter.
2) Renad soda
• Asksoda: Där det inte funnits nativ soda har man istället gjort asksoda genom att bränna växter och laka ur askan. Metoden finns beskriven i sumerisk kilskrift från 3000 f. Kr. och spreds i Europa med det osmanska väldet - själva namnet soda kommer av arabiska sawwada = växter som bränns för utvinning av soda. Särskilt i Spanien och Frankrike framställdes mycket sådan "barillasoda" eller "salicor" av sodaört (Salsola kali) och glasört (Salicornia) tills Leblanc-metoden slog igenom i Europa på 1800-talet.
Man kan undra vad som var nytt i den 5.000 år gamla metoden när en stockholmare 1742 tillskrev landshövdingen i Bohuslän och berättade att han
 
påfunnit konsten till att utav det ur havet uppflytande sjögräset eller den så kallade tången, som plägar samla sig vid stränderna, tillreda soda.
 
Bästa stället att göra detta var i det tångrika Bohuslän. Ingen verkar dock ha velat investerat i idén. Den blev verklighet först ett par årtionden senare när en glasfabrik anlagts i Göteborg, för det var framför allt till glastillverkning soda användes vid denna tid.
Leblanc
Om ordet soda (som finns i svenskan sedan 1679, natriumkarbonat sedan 1873) genast framkallar ett igenkännande Ah! Leblanc! har skolan fungerat. Leblanc-metoden är den kemiska industrins motsvarighet till textilindustrins Spinning Jenny. Historien brukar gå ungefär så här:
1775 utlystes i Frankrike ett pris på 10.000 franc till den som kunde uppfinna en metod att framställa soda ur vanligt salt. 1789 uppfann Leblanc - eh - Leblanc-metoden.
Historien är mycket mer dramatisk än så. All Europas pottaska gick åt till att göra salpeter som behövdes i krut och därmed stod man utan råvara till bl. a. tvättmedel. Soda låg närmast till som ersättning. Att importera nordafrikansk nativ soda var dålig nationalekonomi, att bränna strandväxter till asksoda gav för knappt utbyte. Återstod att tillverka "med konst". 17- och 1800-talens kemister lade ner oändlig möda på att komma på detta och Leblanc var den förste som lyckades. Dock. 1789 var också franska revolutionens år och Leblanc kunde presentera sina rön först året därpå. En fabrik anlades omedelbart men i den politiska oredan efter revolutionen blev både patentet och sodafabriken konfiskerade och vinstsumma utbetalades aldrig. Leblanc begick självmord i totalt armod 1806, efterlämnande endast ett brev att öppnas efter femtio år (1839). Så skedde också men det var så dags då. Napoleonkrigen hade förlorats och omedelbart efter freden 1814 hade det anlagts massor av sodafabriker i det segerrika England. Därmed inte sagt att inga sodafabriker fanns i Frankrike; det kryllade av dem och ständiga klagomål inkom om hur de stank, men England hade fått ett stort försprång. Från franskt håll misstänker man fortfarande spioneri men talar helst tyst om saken. Redan 1866 uppfanns en ännu billigare metod, Solvays ammoniakprocess, som började konkurrera med Leblanc-metoden på allvar i början av 1880-talet och ledde till att den sista Leblanc-fabriken lades ner 1927. Ett svenskt kemiskt uppslagsverk meddelar 1883 att ingen fabrik finns i Sverige och att halva världsproduktionen tillverkas i England.
Leblanc-metoden fick en enorm betydelse för den kemiska industrin. Otaliga kemikalier och produkter blev möjliga att tillverka tack vare obegränsade mängder billig soda från sodaindustrin,
 
som är den största bland alla kemiska industrigrenar samt mer än något annat utvecklat hela den kemiska teknologien och höjt den till dess närvarande höga ståndpunkt.
  Farmakopéerna
2) Renad soda: Fanns med i svenska farmakopén från början (1775) till slutet (1946). Den framställdes först på apoteken men från mitten av 1800-talet fick man lov att köpa in sodan färdig.
3) Vattenfri soda: Upptagen fr.o.m. åtminstone 1901 års upplaga av svenska farmakopén t.o.m den elfte och sista 1946.
Framställning
Soda är ett av natriumsalt av kolsyra (ett karbonat) - "kolsyrat natron". Det förekommer både naturligt och kan efterapas industriellt. År 2000 var världsproduktionen ca 30 miljoner ton.
1) Nativ soda: Soda finns löst i vatten i natronsjöar, "sodasjöar", som förekommer i alla världsdelar men är särskilt vanliga i Nordafrika. Det vittrar också ur marken, t. ex. i Ungern; egyptierna fick sin från libyska öknen där det fortfarande utvinns. Soda bryts också ur mineraler, t. ex. trona (Kenya, USA) och kryolit (Danmark). Grekerna favoriserade en sodarik kalksten, kimolisk kalksten, som fortfarande framställs på ön Kimolos.
2) Renad soda; Strand- och havsväxter är rika på natriumsalter varav de flesta omvandlas till soda när de glödgas tillsammans med kol. Man bränner alltså växterna, låter askan sjuda i vatten och dunstar av. Kvar blir s.k. asksoda. Den vanliga metoden fram till 1800-talet. Industriella metoder utgår från vanligt koksalt (natriumklorid, liksom soda ett natriumsalt). De två mest kända metoderna:
- Leblanc-metoden (1789): Koksalt upphettas med svavelsyra varvid bildas natriumsulfat (glaubersalt), som glödgas vid 800-900° med kol och kalciumkarbonat. Råsodan som bildas lakas ur med vatten och kristalliseras om till ren soda. Som biprodukter får man andra natriumsalter som natriumbikarbonat (bakpulvret) och natriumhydroxid (kaustiksoda) samt svavelsyra; soda- och svavelsyraindustrierna har alltid hängt ihop. Natriumsulfat (glaubersalt), kalciumkarboonat och kol glödgas tillsammans vid 800-900°.
- Solvays ammoniakprocess (1866): Ammoniak och kolsyra leds in i en mättad saltlösning. Resultat: natriumbikarbonat (bakpulvret), som skiljs från lösningen och hettas upp varvid kolsyra avges och lämnar kvar natriumkarbonat (soda). Samma sak händer i kolsyrebad. Också här får man en rad biprodukter.
3) Vattenfri soda: Soda upphettas tills den vittrar. Den vattenfria form som används i industrin.
4) Sodalut: Vattenlösning av soda. Soda är mer koncentrerat än pottaska så mindre mängd behövs för att göra sodalut än för att göra asklut.
Beskrivning
Starkt alkalisk reaktion. Ska inte blandas med syror, sura salter, metallsalter eller garvämnen.
1) Nativ soda: Obehandlad soda ur natronsjöar är en grå eller gråbrun massa, lik den första råsodan i Leblanc-processen. Vittrar och blir skör i luft. Soda blandad med natriumbikarbonat är stora eller små nålkristaller. Små är stabilare och lättare att färga.
2) Renad soda: Gråvitt pulver eller klumpar, färglösa genomskinliga kristaller (kristallsoda som användes i hushållen förr) eller ett vitt kristalliniskt pulver (dagens soda för hushållsbruk). Alla former är luktlösa med starkt alkalisk smak. Vittrar i luft; blir först ogenomskinligt och faller till slut sönder till ett vitt pulver. Sönderdelas vid 1.600°. Brinner inte - allt kol är redan oxiderat.
3) Vattenfri soda: En vit massa som smälter utan att förändras; det är redan vattenfritt. Hygroskopiskt (drar till sig fukt från luften).
4) Sodalut: En mjölkig vätska.
2) Renad soda: Solvay-soda är något lättare än vad den gamla Leblanc-sodan var.
3) Vattenfri soda: Väger ungefär hälften av vanlig icke torkad. Både "lätt soda" och "tung soda" finns.
4) Sodalut
Styrka Renad soda
eller
Vattenfri soda   100 ml väger 100 gram fyller
3 Bé 5,5 % vikt   2 % vikt   100 gram 100 ml
5-6 Bé 10 % vikt   3,5 % vikt   100 gram 100 ml
10-11 Bé 20 % vikt   7,5 % vikt   110 gram 91 ml
14 Bé
27 % vikt
 
10 % vikt
 
110 gram
91 ml
2) Renad soda
• Lättlöslig i vatten (1 del löses i 2-3 delar vatten).
• Löslig i syror under kolsyreutveckling (brusar kraftigt).
• Olöslig i alkohol.
3) Vattenfri soda
• Lättlöslig i vatten (1 del löses i 2 delar vatten vid maximala löslighetstemperaturen 36-38°).
pH och inkompatibiliteter
Soda bör inte hanteras i aluminiumkärl.
1) Nativ soda
• Mindre alkalisk än vanlig soda men all soda och deras lut är mer eller mindre alkalisk.
2) Renad soda
• Modifierad soda (blandad med natriumkarbonat) är mindre alkalisk än ren soda.
Innehåll
1) Nativ soda
• Natriumkarbonat: Runt en tredjedel.
• Andra salter: Resten är mest natriumsulfat (glaubersalt) och natriumklorid (koksalt). Många varierande blandningar finns på olika platser. Fornegyptiska netjry var en blandning av soda, natriumbikarbonat (bakpulvret) och lite koksalt - inte så olikt dagens badsalter. Röd natron som förekommer i en del fornegyptiska recept är antagligen netjry "förorenad" med järnföreningar.
• Vatten: Ja.
2) Renad soda
• Natriumkarbonat: Renad soda kan betyda rätt olika renhetsgrader vid olika tidpunkter. Dagens målarsoda och hushållssoda är 99 % ren natriumkarbonat.
• Andra salter: Inte mer än 1 % i dagens målarsoda och hushållssoda. Soda med iblandad natriumbikarbonat (bakpulvret) säljs som modifierad soda.
Ammoniak: Soda för medicinskt bruk ska vara ammoniakfri.
• Vatten: Mer eller mindre. Den äldre typen, kristallsoda, innehåller så mycket som 63 %. Vattenhalten sjunker i takt med att kristallerna vittrar till pulver, eller rättare: kristallerna vittrar i takt med att fukt avgår.
3) Vattenfri soda
• Natriumkarbonat: Vattenfri Leblanc-soda med 82 % natriumkarbonat såldes förr till industrin men konkurrensen med Solvay-metoden (98-99 %) gjorde att man fick börja rena den till samma nivå.
• Andra salter: Resten är i huvudsak koksalt.
• Vatten: Inget. Det som förr gick under namnet torkat natriumkarbonat (farmakopén 1946) var inte vattenfritt utan innehöll 15-26 % vatten.
4) Sodalut
Sodalösningars styrka beräknas olika i olika länder. "Tyska grader" mäter halten vattenfritt natriumkarbonat, "engelska grader" halten natriumoxid. De udda "franska graderna" mäter hur mycket svavelsyra som krävs för att neutralisera 100 delar. Ungefärliga jämförelser:
Tyska grader Engelska grader
10 % vattenfri natriumkarbonat
= 6 % natriumoxid
17 % vattenfri natriumkarbonat
= 10 % natriumoxid
20 % vattenfri natriumkarbonat
= 12 % natriumoxid
30 % vattenfri natriumkarbonat
= 18 % natriumoxid
34 % vattenfri natriumkarbonat
= 20 % natriumoxid
35 % vattenfri natriumkarbonat
= 21 % natriumoxid
Varianter • Andra natriumsalter av kolsyra (koldioxid) som natriumbijarkarbonat och natriumseskvikarbonat som är, ungefär, en blandning av natriumbikarbonat och soda.
Ersättning
Stearatkräm: Renad soda kan ersättas med natriumhydroxid; tag 75 % av vikten soda. I industrin får man rätt ofta göra tvärtom: ta till soda vid brist på natriumhydroxid.
• Stearatkräm: Renad soda kan vanligen också ersättas med natriumbikarbonat (bakpulvret); samma vikt plus en nypa extra.
Hållbarhet
1) Nativ soda: Avger vatten och vittrar och blir skör i luft men inte lika mycket som renad soda; kräver alltså inte lika krånglig förpackning. Soda med natriumbikarbonat (bakpulvret): små kristaller är stabilare än stora.
2) Renad soda: Förvaras lufttätt - avger vatten och vittrar i luft; blir först ogenomskinligt och faller till slut sönder till ett vitt pulver. Ett trick är att täcka kristallerna med ett tunt lager glycerin. Smälter redan vid 34°, vilket det lätt kan bli nära en lampa i badrummet.
3) Vattenfri soda: Förvaras torrt - drar till sig fukt.
4) Sodalut: Förvaras långt borta från barn - etsande.
Inköp We don't sell, we tell!
2) Renad soda: "Målarsoda & hushållssoda" (99 %) finns i livsmedelsbutiker för 15-20 kr per 750 gram.
3) Vattenfri soda: Farmaceutisk kvalitet finns på apotek för runt 255 kr per 900 gram.

Rengöringsmedel
Alla är fettlösande - en femtedel av all soda används i tvättmedelsindustrin. Det löser fett och förbättrar tvättverkan genom att avhärda hårt vatten (hindrar magnesium- och kalciumsalter från att fällas ut i vattnet). Desinfekterar, mjukar upp sårskorpor och hård hud, torkar ut vätskande eksem, stillar klåda.
4) Sodalut: Svaga (varma) lösningar har använts till att under kortare tid badda och tvätta förhårdnader och till sterilisering av instrument. Sedan början av 1900-talet har det använts som öronvaxlösande medel, sålt i färdig lösning på apoteken sedan början av 70-talet.
• Öronvaxlösare Cerusol: 2,14 % vikt (2,5 msk = 37,5 ml per liter vätska, 2/3 vatten och 1/3 glycerin)
• Desinfekterande vattenlösning: 2 % (2 msk = 30 ml per liter vatten)
• Steriliserande vattenlösning: 1 % (1 msk = 15 ml per liter vatten)
Emulgeringsmedel
Emulgerar egentligen inte utan förtvålar. Ger ganska hårda stearatkrämer.
Använt för sin fettlösande = rengörande effekt.
• Alkoholfria hårvatten: upp till 5 % soda
1) Nativ soda: Nativ soda har varit ett rengöringsmedel och medicinskt badsalt sedan forntid: Den gör sitt jobb (löser fett och rengör) och mer därtill (desinfekterar, mjukar upp sårskorpor och hård hud, torkar ut vätskande eksem, stillar klåda). Den är lätt att hantera - lättlöslig i vatten, lätt att färga, lätt att parfymera, lätt att förvara (förändras inte i luft). Den är mindre alkalisk än renad soda - tillräckligt för att avhärda vattnet men fortfarande mild mot huden.
2) Renad soda: Kraftigare alkalisk än nativ soda. Används i dagens badsalter - se alkaliska badpulver. Som all soda gör den vattnet mjölkigt och bildar en skumrand på badkaret.
2) Renad soda: Används vid tvåltillverkning.
Torkar ut huden. De väldiga mängder olja som forntidens folk gned in sig med skyddade inte bara i varmt och torrt klimat utan behövdes också efter all uttorkande rengöring med soda. Pulvret bör hanteras med latex- eller vinylhandskar.
4) Sodalut: Stark lösning är kraftigt etsande och orsakar vävnadsdöd.
Första hjälpen utvärtes

Skölj huden med vatten länge och väl, häll sedan på något surt - filmjölk, citronsaft, vinäger, svag ättika. Ögonen: Skölj 15-30 minuter med mjuk vattenstråle, t. ex. ur ett glas.

Mat och dryck

Gammalt bakpulver - soda och pottaska var de vanliga jäsmedlen före natriumbikarbonat.
2) Renad soda: Får användas utan mängdbegränsning i alla livsmedel som får innehålla tillsatser (E 500 Natriumkarbonat). Dess funktion är som surhetsreglerare genom att det är alkaliskt.
4) Sodalut: Lutfisk läggs i sodalut med släckt kalk; förr gjordes det med asklut (pottaska). Sodavatten innehåller ingen soda (natriumkarbonat) utan natriumbikarbonat (bakpulvret).

Invärtes bruk
2) Renad soda: 20 % glycerinlösning har använts till pensling av tunga och munhåla.
4) Sodalut: 1 % vattenlösning har använts att droppa i örat för att lösa upp vaxproppar.
Giftighet

Någon rekommendation om högsta acceptabla dagliga intag (ADI) finns inte.
Första hjälpen invärtes
Starkt etsande. Framkalla inte kräkning. Ge mjölk eller ännu bättre filmjölk eller annat svagt surt (citronsaftvinäger, utspädd ättika) att dricka upprepade gånger. Sök läkarvård snabbt; stora mängder kan vara livshotande.

Miljö
Både vanlig och vattenfri soda är godkända av Svenska naturskyddsföreningen som Bra Miljöval av komplexbildare (avkalkare) och alkaliska medel. Syntetiskt tillverkning ger stora mängder biprodukter.

Litteratur: Se t ex Adrasko (1968), Bolin och Gustaver (1960), Corbin (1986), Färnlöf och Tunón (2001), Gentz och Lindgren (1946), Hansen & Jensen (1991), Jönsson och Simmons (1935), Kramer (1958), Kurlansky (2002), Lindgren (1918), Manniche (2006), Naturläkemedel 2001 (2001), Olsson (2002), Palmborg, Walter och Werner (1982), Pharmacopoea Svecica I (1775), Svanberg (1948), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Svenska farmakopén XI (1946), Som livsmedelstillsats: Hanssen (1986), Livsmedelsverket (1998), SLV FS 1999:22, Zinck och Hallas-Møller (2005).
• Citat: ... påfunnit konsten till att...: Gösta Bodman: Fabriker och industrier i det gamla Göteborg (Göteborg, 1925).
• Artiklar: Gunnel Hazelius-Berg: Tvätt (Fataburen 1970).
Nätpublikationer: SNF Bra Miljöval: Complexing agents; Bases (2005 07 20). Kemikalieinspektionen: Natriumhydroxid (2007 11 01). Kemikalieinspektionen: Natriumkarbonat (2007 11 01). "... som är den största bland alla kemiska industrigrenar": Projekt Runeberg: Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 07 06). Livsmedelsverket: E-nummernyckeln (2009 02 13). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 10 03).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/soda.html
Datum: 2018 06 19 - Uppdaterad: 2011 01 14
Cookieinfo
Made with a Mac