 |
       
Oljor Ricinolja |
||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||
|
Moderväxt |
Ricinträd (Ricinus communis) | ||||||||||||||||||||
|
Synonymer |
Ricinolja, castorolja, kastorolja, palma christiolja, amerikansk olja, resinolja, risinolja, laxerolja, bäverolja | ||||||||||||||||||||
|
Farmakopénamn |
Oleum palmae Christi, Oleum de Palma Christi, Oleum palmae liquidum, Oleum castoris, Oleum cherva, Oleum ricinum, Oleum ricini, Ricini oleo, Ricini oleum | ||||||||||||||||||||
| CAS-nummer | 8001-79-4 | ||||||||||||||||||||
| Ricinus communis seed oil ["the fixed oil obtained from the seeds"] | |||||||||||||||||||||
|
Engelska
namn |
Castor oil, ricinus oil, American oil, palma Christi oil, palm Christi oil, palma Christi oil, tangan-tangan oil | ||||||||||||||||||||
|
Andra
namn |
Romanska språk Cici (latin), huile de ricin (franska), olio di ricino (italienska), aceite de ricino (spanska), óleo de rícino (portugisiska) Nordiska språk Rincinusolie, amerikansk olie (danska) Asiatiska språk Kiki (sumeriska), himashiyu (japanska) Andra språk Ricinusöl, Rizinusöl, Rhinocerosöl, Castoröl, Heiliges Oel (tyska) |
||||||||||||||||||||
|
Förväxlingsrisk |
• Castoréum
= doftämnet bävergäll • Löslig ricinolja = blåst bomullsfröolja |
||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||
| Tradition |
Ricinolja
är mycket gammalt som läkemedel och hudvårdsmedel
i Europa, Afrika och Asien. Den nämns på
kilskriftstavlor i det sumeriska Babylonien på 2000-talet f. Kr, i Eberspapyrusen i Egypten omkring 1550 f. Kr. och i sanskrittexten
Bowers handskrift i Turkestan på 400-talet f.
Kr. I svenskan har oljan kallats sådant som castorolja
och palma christiolja; ordet ricinolja finns belagt i skrift först
1815. Ricinolja utvärtes Alla grekiska och romerska örtkännare berättar om ricinbusken och dess olja - Herodotos, Theofrastos, Diodorus, Strabo, Dioskorides och Plinius. Den betraktades som en "egyptisk" olja. Herodotos på 400-talet f. Kr: |
||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||
Alla påpekar hur illa den luktar. Den användes framför allt som lysolja men fattiga egyptier hade den också på huden - någon olja måste man ha i det torra och varma klimatet, särskilt om man arbetade utomhus. 1152 f. Kr.
gick gravbyggarna i strejk därför att de inte
fick den ricinolja de behövde till skydd mot solen. Då var ändå ricinolja den billigast tänkbara; bara hälften så mycket som sesamolja. Inget ändrade sig på årtusenden; vid vår tideräknings början berättar Strabo återigen att det var fattigfolket i Egypten som använde ricinoljan som kroppsolja. |
|||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||
| Idag är ricinolja kosmetikaindustrins favoritolja, inte för att den är billig - tvärtom - utan för att det är den enda olja som är löslig i alkohol. Det
berättas från andra världskrigets ransoneringstid
om en produktchef i Frankrike som fick tips om ett stort
lager ricinolja som hölls gömt i en lada. Han
ilade iväg och provsmakade varenda tunna för
att förvissa sig om att det var äkta vara. Sedan
hade han diarré i dagar, "men det var det
värt". Ricinolja invärtes Till nöds åt man oljan också och i det avseendet har de två romarna Dioskorides och Plinius (första århundradet) inte mycket till övers för den. Dioskorides beskriver den som oätlig; Plinius' ord är att den är "till mat vedervärdig". I Kina gjorde man ricinolja bättre, hade annan smak eller fick ta vad som fanns, för där har den använts rätt mycket som matolja. Inga andra folk än egyptier och kineser verkar ha använt den som livsmedel. Dioskorides beskriver också oljans laxerande effekt. Den ingick i avföringsmedel redan i Eberspapyrusen. Att den glömdes bort som sådant beror antagligen på att de arabiska läkarna inte använde den alls. På 1760-talet återupptäcktes den och perioden 1800-1930 var en enda stor laxeringsfest i Europa. Berättelserna om ricinoljans äcklighet är legio men vari det otäcka bestod är svårt att få grepp om. Dagens olja smakar inget annat än oljigt. En författare som tvärt emot alla andra beskriver den som både lukt- och smakfri på 1920-talet antar att den måste ha äcklat just genom sin oljighet. Någon annan tror att det äckliga åtminstone delvis kan förklaras med att oljan ofta var härsken. En bättre smakande variant var annars apotekets aromatiska ricinolja (Oleum ricin aromaticum) med tillsats av anisolja, socker och sprit. Farmakopéerna Ricinolja blev officinell från första början (1775) i den svenska farmakopén och stod kvar ända till slutet (1946), använd som laxermedel och uppmjukande medel i hudpreparat. I början framställde apoteken den själva (utan föreskrifter om att ricinet skulle tas bort), men 1845 uteslöts fröna och apoteken fick lov att köpa in oljan färdigberedd. Den följde med in i den nordiska farmakopén 1964 och är idag upptagen i den europeiska. Oljan var också officinell i USA under 1880- och 90-talen (U.S.P. 1880). |
|||||||||||||||||||||
|
Framställning |
Frön eller frövita
(med 40-65 % olja) mals. Olja för tekniskt bruk pressas ur stora oskalade
frön från buskar och träd, olja som ska användas medicinskt ur små skalade
frön från ettårig ört. Fröna
rostas eller kokas först; om det inte görs före kallpressning måste
oljan värmas upp efter pressningen, eller så
gör man både. På något
stadium måste värme till för att få
bort det giftiga ricinet. • Kallpressning, det vanligaste: Fröpulvret pressas utan värme (under 30°); två pressningar får ut inte fullt hälften av oljan. Dioskorides beskriver hur egyptierna gjorde sin olja första århundradet: Fröna maldes på kvarn och pressades sedan i korgar. En liknande metod beskrivs från Indien vid 1800-talets mitt: Fröna krossades, lades i hampsäckar och pressades. I mitten av 1900-talet ansågs italiensk ricinolja vara särskilt bra; bara där och i Frankrike kallpressades den. • Varmpressning: Fröpulvret pressas med värme (80-120°). Vanligare är att varmpressa pressrester och olja från kallpressningarna. Resultatet kallas "första pressningens ricinolja" och ger inte bara resten av oljan ur fröna (över hälften) utan tar också bort ricinet, som ju är kvar om fröna inte har rostats först. • Extrahering: Fröpulvret eller pressresterna extraheras med lösningsmedel, vanligen alkohol. Ricinet blir kvar i massan så oljan behöver inte värmas efteråt. Vattenkokning är en gammal metod som fortfarande används överallt. Dioskorides beskriver principen första århundradet: |
||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||
| • Raffinering: Om fröna inte
rostats, kokats eller varmpressats hettas oljan upp med
vatten eller vattenånga; värmen får ricinet
att koagulera så att det blir lätt att ta bort.
Övrig raffinering kan omfatta filtrering, rening
med syror och alkalier, blekning med uppsugande pulver,
deodorisering med het vattenånga, rensning från
vaxrester med kyla - se mer under oljor.
Ursprung Mest framställs i Asien (Kina, Indien) och Brasilien. Tillverkas också i Europa (Italien, Frankrike, England). |
|||||||||||||||||||||
|
Beskrivning |
Tjock, fet
och kladdig olja med hög viskositet (tröghet)
och god vidhäftningsförmåga, därav
dess användning som smörjolja. • Kallpressad: Klar färglös till ljusgul olja, mindre renad kan vara grön. Luktlös eller med svag lukt. Smaken är mild, hos gammal olja motbjudande och irriterande. Börjar avskilja vita kristalliniska korn vid 0°, stelnar vid -15°, bildar en fast, gulaktigt genomskinlig massa vid -17° till -18°. • Varmpressad, extraherad: Gulbrun till mörkbrun. Börjar stelna redan vid några minusgrader. |
||||||||||||||||||||
| 100 ml väger 95-97 gram. 100 gram = 105-104 ml. | |||||||||||||||||||||
| • Olöslig
i vatten och glycerin;
blandningen delar sig i två skikt och måste
skakas om före användning. • Kan blandas med vegetabiliska och eteriska oljor och med smälta fetter, hartsämnen och vaxer. Däremot, till skillnad från andra oljor, inte blandbar (förrän vid 300°) med fast, mjukt eller flytande paraffin. • Också till skillnad från andra oljor löslig i alkohol (i lika delar 91 % alkohol vid 50°, i 3 delar 95 % alkohol, under alla förhållanden i ren alkohol) och blandningen förblir klar, därav användningen i kosmetika. |
|||||||||||||||||||||
| Innehåll | Fettsyrornas fördelning: | ||||||||||||||||||||
|
Mättade
fettsyror 1-2 % |
|||||||||||||||||||||
|
Varianter |
• Kallpressad
olja är råvara till turkisk
rödolja. • Härdad, d.v.s. förtjockad ricinolja; eng. hydrogenated castor oil. |
||||||||||||||||||||
|
Ersättning |
• Ricinolja för kosmetiskt bruk
kan inte ersättas med någon annan olja; det
finns ingen som är alkohollöslig. • Ricinolja kan inte ersätta eller ersättas av den behandlade formen turkisk rödolja. Natriumtvål av ricinolja (INCI-namn: Sodium Castorate): Ricinoljans alldeles egen natriumtvål, förtvålad med natriumhydroxid - se vidare under Salter och tvålar. |
||||||||||||||||||||
|
Hållbarhet |
Håller sig mycket bra - hållbarhetstiden brukar anges till 2-5 år - om den förvaras någorlunda svalt (inte över 40°) i mörkt och lufttätt kärl. Tål att användas till örtolja. Tjocknar och härsknar särskilt i kontakt med luft. Trick: Fyll på flaskan med glaskulor vartefter den töms, så att oljan alltid står upp till locket = ingen luft kommer till. | ||||||||||||||||||||
|
Hos importörer av eteriska oljor för runt 70 kr per 500 ml och till ungefär samma pris i hälsokostbutiker som för råvaror till kosmetika. På apotek för runt 40 kr per 60 ml. | ||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||
|
Användning
Bra neutral bärarolja och fixatör för doftämnena i oljehaltig parfym. På 1800-talet använd i Grasse för att göra örtolja. |
|||||||||||||||||||||
| Hudvård | Ingen olja
känns fetare och tjockare än kallpressad ricinolja.
Den stannar kvar länge på hudytan; det tar
åtminstone en timme för oljan att absorberas,
om den absorberas alls. Hudläkemedel Den feta ytan skyddar mot väder och vind och bevarar fukt. Används i omslag och preparat där det är viktigt att fettet inte sugs upp för snabbt, som i rengöringskräm, salva och kräm (emulgeras lätt) till skydd på torra ställen som armbågar, knän och hälar, på eksem, psoriasis, åderbråck och svårläkta sår. Där inget annat hjälper på en sårig barnstjärt kan ricinolja göra susen. Lindrar bindhinnans irritation vid skräp i ögat. Från oljans långa tradition som hudvårdsmedel kan nämnas: I det forntida Egypten till solskydd och på "stinkande bölder", i Rom enligt Plinius och Dioskorides på revorm, fräknar, skorv och skabb, i Indien och Kina sedan länge på sår och utslag. • Örtolja: 100 % - tål uppvärmningen. • Hudolja: 100 % - i huskurer mot diverse fläckar, ingniden 2-3 gånger dagligen i veckor-månader: I Rom mot fräknar, i Norden mot leverfläckar (åldersfläckar), i USA mot vårtor. Smink I allt som ska ligga kvar och ge glans, mest typiskt i högkvalitativa läppstift där ricinolja kan utgöra över halva innehållet. Ger glid och glans i cerat och läppglans. Rengöringsmedel • Rengöringsolja, t. ex. för sminkborttagning: 100 %. |
||||||||||||||||||||
| Torr hy. | |||||||||||||||||||||
| Förr vanlig i dyrare hårolja (upp till 30 %) - den lägger sig på hårstråna och ger glans och ett vattentätt skydd. I motsats till de flesta andra oljor bildar den ingen matt yta på håret. | |||||||||||||||||||||
| Tas upp långsamt av huden och borde därför passa bra i massage men ger ett märkligt motstånd under händerna, känns trög och motspänstig. Runt 15 % kan prövas i blandningar med lättare oljor. Inom ayurvedisk medicin i Indien använd till massage på ryggont, reumatism, ischias, bäst uppvärmd. | |||||||||||||||||||||
|
Kallrörd tvål |
|||||||||||||||||||||
| Kan irritera och göra läpparna torra och inflammerade. Fall av kontaktallergi har rapporterats (sällsynt). Den som är känslig för lösningsmedel kan pröva en pressad olja, den som är känslig för besprutningsmedel en olja från ekologisk odling. Den överkänslige bör välja billiga läppstift och cerat, där är chansen minst att man använt ricinolja. | |||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||
|
Mat
och dryck |
Glidmedel på godis och tabletter. Smakämne i nötprodukter och desserter. Matolja i Kina. | ||||||||||||||||||||
|
Invärtes
bruk |
Ricinolja har använts medicinskt i Europa sedan 1770-talet och i Sverige sedan 1800-talets början - som andra oljor som laxermedel, med skillnaden att ricinolja är garanterat effektivt. Det är inte giftigt ricin som ger effekten utan ricinolsyra som retar tarmen. Fram till 1920-talet var ricinolja närmast en universalmedel i de svenska stugorna - laxering var ju bra för det mesta. Rekommenderad dos för vuxna var 1-3 msk alkoholextraherad olja men det verkar ha varit mer regel än undantag att man tog till rejält för att få det undanstökat, 3-4 msk. Idag brukar doseringen anges till 1 msk kallpressad. Oljan lär sedan länge vara snudd på nationalläkemedel i Italien. I Algeriet används fröna som preventivmedel. | ||||||||||||||||||||
|
Giftighet |
• Stora
doser olja invärtes ger illamående, diarré
och magsmärtor, inte på grund av ricin. • Ricin ger inte illamående utan död (pressresterna används som råttgift). Fröna innehåller ca 3 % ricin (ricinolsyreglycerid), ett protein som klibbar samman och fäller ut blodkropparna. Det var med ricin som en bulgarisk dissident mördades 1978 i det omtalade paraplymordet i London. Symptom på förgiftning är feber, hosta, kräkningar, diarré, koma och död inom 1,5 dygn. 3-20 frön är dödande för en vuxen, ett enda frö kan döda ett barn. Inget botemedel är känt. |
||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||
|
• Litteratur:
Se t ex Andersen (2004), Antczak och Antczak (2001),
Ebbell (1937), Gentz och Lindgren (1946), Herodotos
(2000), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons
(1935), Lindgren (1918), Manniche (1999), Manniche (2006), Meyer (1952), Nationalencyklopedin
(1995), Nordiska farmakopén I (1961-1965), Nordström
(1940), Pharmacopoeia suecica I (1775), Reynolds (1996),
Stodola och Volak (2000), Svanberg (1948), Svenska farmakopén VIII
(1901), Svenska farmakopén XI (1946), Wicklund (1990). • Nätpublikationer: Felter och Lloyd (1898, 1900): King's American Dispensatory (2003 12 22). Nationalencyklopedin (2004 04 14). Gustav Hess GmbH (2005 09 09). Miller's Homemade Soap Pages: Design your own soap recipes (2007 05 08). Projekt Runeberg: Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 07 06). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 12 03).. |
|||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|||||||||||||||||||||
