Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Oljor

Ricinolja


Moderväxt
Ricinträd (Ricinus communis)
Synonymer
Ricinolja, castorolja, kastorolja, palma christiolja, amerikansk olja, resinolja, risinolja, laxerolja, bäverolja
Farmakopénamn
Oleum palmae Christi, Oleum de Palma Christi, Oleum palmae liquidum, Oleum castoris, Oleum cherva, Oleum ricinum, Oleum ricini, Ricini oleo, Ricini oleum 
CAS-nummer 8001-79-4
Ricinus communis seed oil ["the fixed oil obtained from the seeds"]
Engelska namn
Castor oil, ricinus oil, American oil, palma Christi oil, palm Christi oil, palma Christi oil, tangan-tangan oil
Andra namn
Romanska språk
Cici (latin), huile de ricin (franska), olio di ricino (italienska), aceite de ricino (spanska), óleo de rícino (portugisiska)
Nordiska språk
Rincinusolie, amerikansk olie (danska)
Asiatiska språk
Kiki (sumeriska), himashiyu (japanska)
Andra språk
Ricinusöl, Rizinusöl, Rhinocerosöl, Castoröl, Heiliges Oel (tyska)
Förväxlingsrisk
• Castoréum = doftämnet bävergäll
• Löslig ricinolja = blåst bomullsfröolja

Tradition
Ricinolja är mycket gammalt som läkemedel och hudvårdsmedel i Europa, Afrika och Asien. Den nämns på kilskriftstavlor i det sumeriska Babylonien på 2000-talet f. Kr, i Eberspapyrusen i Egypten omkring 1550 f. Kr. och i sanskrittexten Bowers handskrift i Turkestan på 400-talet f. Kr. I svenskan har oljan kallats sådant som castorolja och palma christiolja; ordet ricinolja finns belagt i skrift först 1815.
Ricinolja utvärtes
Alla grekiska och romerska örtkännare berättar om ricinbusken och dess olja - Herodotos, Theofrastos, Diodorus, Strabo, Dioskorides och Plinius. Den betraktades som en "egyptisk" olja. Herodotos på 400-talet f. Kr:
 
När de insamlat den, pressar man på några håll ut olja genom bultning, medan andra rostar den och kokar ut den, och vad som då rinner av, det samlar de upp. Oljan är tjock och duger lika bra som olivolja till lyse, men är illaluktande.
 

Alla påpekar hur illa den luktar. Den användes framför allt som lysolja men fattiga egyptier hade den också på huden - någon olja måste man ha i det torra och varma klimatet, särskilt om man arbetade utomhus. 1152 f. Kr. gick gravbyggarna i strejk därför att de inte fick den ricinolja de behövde till skydd mot solen. Då var ändå ricinolja den billigast tänkbara; bara hälften så mycket som sesamolja. Inget ändrade sig på årtusenden; vid vår tideräknings början berättar Strabo återigen att det var fattigfolket i Egypten som använde ricinoljan som kroppsolja.
Eberspapyrusen från ca 1550 f. Kr. innehåller utvärtes recept med ricinolja, t. ex. mot stinkande bölder. På ett ställe har man samlat utvärtes medel gjorda av både rot, frön och olja från ricinbusken:

 
Kunskap om vad man kan göra av ricinplantan, hittat i gamla skrifter, användbart för människan.
Krossa roten i vatten.
Lägg den på det lidande huvudet. Patienten kommer snart att känna sig lika bra som en som inte är sjuk.
Tugga lite av frukten med öl om patienten har why i ansiktet. Detta är för att bota sjukdom i magen på patienten. Frukten får håret att växa på kvinnor. Stöt den, gör en smet av den, fukta den med olja. Kvinnan ska gnugga huvudet med den.
Olja kan göras av frukten och smörjas in på en patient som lider av en hudsjukdom. Han kommer att bli som en som ingenting har hänt. Han skall smörjas i tio dagar, tidigt, så att sjukdomen försvinner. Verkligt effektivt, prövat miljontals gånger.
  Idag är ricinolja kosmetikaindustrins favoritolja, inte för att den är billig - tvärtom - utan för att det är den enda olja som är löslig i alkohol. Det berättas från andra världskrigets ransoneringstid om en produktchef i Frankrike som fick tips om ett stort lager ricinolja som hölls gömt i en lada. Han ilade iväg och provsmakade varenda tunna för att förvissa sig om att det var äkta vara. Sedan hade han diarré i dagar, "men det var det värt".
Ricinolja invärtes
Till nöds åt man oljan också och i det avseendet har de två romarna Dioskorides och Plinius (första århundradet) inte mycket till övers för den. Dioskorides beskriver den som oätlig; Plinius' ord är att den är "till mat vedervärdig". I Kina gjorde man ricinolja bättre, hade annan smak eller fick ta vad som fanns, för där har den använts rätt mycket som matolja. Inga andra folk än egyptier och kineser verkar ha använt den som livsmedel. Dioskorides beskriver också oljans laxerande effekt. Den ingick i avföringsmedel redan i Eberspapyrusen. Att den glömdes bort som sådant beror antagligen på att de arabiska läkarna inte använde den alls. På 1760-talet återupptäcktes den och perioden 1800-1930 var en enda stor laxeringsfest i Europa.
Berättelserna om ricinoljans äcklighet är legio
men vari det otäcka bestod är svårt att få grepp om. Dagens olja smakar inget annat än oljigt. En författare som tvärt emot alla andra beskriver den som både lukt- och smakfri på 1920-talet antar att den måste ha äcklat just genom sin oljighet. Någon annan tror att det äckliga åtminstone delvis kan förklaras med att oljan ofta var härsken. En bättre smakande variant var annars apotekets aromatiska ricinolja (Oleum ricin aromaticum) med tillsats av anisolja, socker och sprit.
  Farmakopéerna
Ricinolja blev officinell från första början (1775) i den svenska farmakopén och stod kvar ända till slutet (1946), använd som laxermedel och uppmjukande medel i hudpreparat. I början framställde apoteken den själva (utan föreskrifter om att ricinet skulle tas bort), men 1845 uteslöts fröna och apoteken fick lov att köpa in oljan färdigberedd. Den följde med in i den nordiska farmakopén 1964 och är idag upptagen i den europeiska. Oljan var också officinell i USA under 1880- och 90-talen (U.S.P. 1880).
Framställning
Frön eller frövita (med 40-65 % olja) mals. Olja för tekniskt bruk pressas ur stora oskalade frön från buskar och träd, olja som ska användas medicinskt ur små skalade frön från ettårig ört. Fröna rostas eller kokas först; om det inte görs före kallpressning måste oljan värmas upp efter pressningen, eller så gör man både. På något stadium måste värme till för att få bort det giftiga ricinet.
• Kallpressning, det vanligaste: Fröpulvret pressas utan värme (under 30°); två pressningar får ut inte fullt hälften av oljan. Dioskorides beskriver hur egyptierna gjorde sin olja första århundradet: Fröna maldes på kvarn och pressades sedan i korgar.
En liknande metod beskrivs från Indien vid 1800-talets mitt: Fröna krossades, lades i hampsäckar och pressades. I mitten av 1900-talet ansågs italiensk ricinolja vara särskilt bra; bara där och i Frankrike kallpressades den.
• Varmpressning: Fröpulvret pressas med värme (80-120°). Vanligare är att varmpressa pressrester och olja från kallpressningarna. Resultatet kallas "första pressningens ricinolja" och ger inte bara resten av oljan ur fröna (över hälften) utan tar också bort ricinet, som ju är kvar om fröna inte har rostats först.

• Extrahering: Fröpulvret eller pressresterna extraheras med lösningsmedel, vanligen alkohol. Ricinet blir kvar i massan så oljan behöver inte värmas efteråt. Vattenkokning är en gammal metod som fortfarande används överallt. Dioskorides beskriver principen första århundradet:
 
De i solen torkade frukterna befrias från skalen, stötas i en mortel och utkokas med vatten. Den uppflytande oljan avskummas med en mussla.
  • Raffinering: Om fröna inte rostats, kokats eller varmpressats hettas oljan upp med vatten eller vattenånga; värmen får ricinet att koagulera så att det blir lätt att ta bort. Övrig raffinering kan omfatta filtrering, rening med syror och alkalier, blekning med uppsugande pulver, deodorisering med het vattenånga, rensning från vaxrester med kyla - se mer under oljor.
Ursprung
Mest framställs i Asien (Kina, Indien) och Brasilien. Tillverkas också i Europa (Italien, Frankrike, England).
Beskrivning
Tjock, fet och kladdig olja med hög viskositet (tröghet) och god vidhäftningsförmåga, därav dess användning som smörjolja.
• Kallpressad: Klar färglös till ljusgul olja, mindre renad kan vara grön. Luktlös eller med svag lukt. Smaken är mild, hos gammal olja motbjudande och irriterande. Börjar avskilja vita kristalliniska korn vid 0°, stelnar vid -15°, bildar en fast, gulaktigt genomskinlig massa vid -17° till -18°.
• Varmpressad, extraherad: Gulbrun till mörkbrun. Börjar stelna redan vid några minusgrader.
100 ml väger 95-97 gram. 100 gram = 105-104 ml.
• Olöslig i vatten och glycerin; blandningen delar sig i två skikt och måste skakas om före användning.
• Kan blandas med vegetabiliska och eteriska oljor och med smälta fetter, hartsämnen och vaxer. Däremot, till skillnad från andra oljor, inte blandbar (förrän vid 300°) med fast, mjukt eller flytande paraffin
• Också till skillnad från andra oljor löslig i alkohol (i lika delar 91 % alkohol vid 50°, i 3 delar 95 % alkohol, under alla förhållanden i ren alkohol) och blandningen förblir klar, därav användningen i kosmetika.
Innehåll Fettsyrornas fördelning:
 
                                       

Mättade fettsyror 1-2 %
Stearinsyra upp till 2 %
• Palmitinsyra 1 %

Enkelomättade fettsyror runt 95 %
• Ricinol, d.v.s. ricinolsyra och ricinicolsyra 75-90 %, mest i alkoholextraherad olja.
• Omega 9: Oljesyra 2-7 %

Fleromättade fettsyror runt 5 %
• Omega 6: Linolsyra 3-6 %

Övrigt
Glycerin (5-8 %) som i förestring med fettsyrorna bildar själva oljan.
• Oförtvålbara ämnen (vax, fria fettsyror, E-vitamin, steroler, skvalen...): Upp till 1 %.
• Steroler (avenasterol, brassicasterol, campesterol, ergosterol, stigmasterol, sitosterol, kolesterol...): Under 1 %.
• Ricin, ricinolsyreglycerid: Inget. Före kallpressning värmebehandlas fröna värmebehandlas eller oljan efteråt, vilket koagulerar oönskade proteiner inklusive giftigt ricinolsyreglycerid, som finns med 3 % i lufttorkade frön. Vid extrahering blir ricinet kvar i frömassan.
Vitaminer
E-vitamin: 0,003-0,004 % naturligt d-alfa-tokoferol, d.v.s. 3-4 mg per dl.
Tillsatser och föroreningar
• Lösningsmedel, som alkohol: Rester kan finnas i e
xtraherad olja.
• Pesticider: Rester kan finnas i olja av besprutad växt. Vetegroddoljans halt (under 3 ppm = miljondelar, d.v.s. under 0,3 mg per 100 gram) sägs vara långt under vad som finns i andra oljor.

Varianter
• Kallpressad olja är råvara till turkisk rödolja.
• Härdad, d.v.s. förtjockad ricinolja; eng. hydrogenated castor oil.
Ersättning
• Ricinolja för kosmetiskt bruk kan inte ersättas med någon annan olja; det finns ingen som är alkohollöslig.
• Ricinolja kan inte ersätta eller ersättas av den behandlade formen turkisk rödolja.
Natriumtvål av ricinolja (INCI-namn: Sodium Castorate): Ricinoljans alldeles egen natriumtvål, förtvålad med natriumhydroxid - se vidare under Salter och tvålar.
Hållbarhet
Håller sig mycket bra - hållbarhetstiden brukar anges till 2-5 år - om den förvaras någorlunda svalt (inte över 40°) i mörkt och lufttätt kärl. Tål att användas till örtolja. Tjocknar och härsknar särskilt i kontakt med luft. Trick: Fyll på flaskan med glaskulor vartefter den töms, så att oljan alltid står upp till locket = ingen luft kommer till.
Inköp We don't sell, we tell!
Hos importörer av eteriska oljor för runt 70 kr per 500 ml och till ungefär samma pris i hälsokostbutiker som för råvaror till kosmetika. På apotek för runt 40 kr per 60 ml.

Användning
Bra neutral bärarolja och fixatör för doftämnena i oljehaltig parfymPå 1800-talet använd i Grasse för att göra örtolja
Hudvård Ingen olja känns fetare och tjockare än kallpressad ricinolja. Den stannar kvar länge på hudytan; det tar åtminstone en timme för oljan att absorberas, om den absorberas alls.
Hudläkemedel
Den feta ytan skyddar mot väder och vind och bevarar fukt.
Används i omslag och preparat där det är viktigt att fettet inte sugs upp för snabbt, som i rengöringskräm, salva och kräm (emulgeras lätt) till skydd på torra ställen som armbågar, knän och hälar, på eksem, psoriasis, åderbråck och svårläkta sår. Där inget annat hjälper på en sårig barnstjärt kan ricinolja göra susen. Lindrar bindhinnans irritation vid skräp i ögat. Från oljans långa tradition som hudvårdsmedel kan nämnas: I det forntida Egypten till solskydd och på "stinkande bölder", i Rom enligt Plinius och Dioskorides på revorm, fräknar, skorv och skabb, i Indien och Kina sedan länge på sår och utslag.
Örtolja: 100 % - tål uppvärmningen.
• Hudolja: 100 % - i huskurer mot diverse fläckar, ingniden 2-3 gånger dagligen i veckor-månader: I Rom mot fräknar, i Norden mot leverfläckar (åldersfläckar), i USA mot vårtor.
Smink
I allt som ska ligga kvar och ge glans, mest typiskt i högkvalitativa läppstift där ricinolja kan utgöra över halva innehållet. Ger glid och glans i cerat och läppglans.
Rengöringsmedel
Rengöringsolja, t. ex. för sminkborttagning: 100 %.
Torr hy.
Förr vanlig i dyrare hårolja (upp till 30 %) - den lägger sig på hårstråna och ger glans och ett vattentätt skydd. I motsats till de flesta andra oljor bildar den ingen matt yta på håret. 
Tas upp långsamt av huden och borde därför passa bra i massage men ger ett märkligt motstånd under händerna, känns trög och motspänstig. Runt 15 % kan prövas i blandningar med lättare oljor. Inom ayurvedisk medicin i Indien använd till massage på ryggont, reumatism, ischias, bäst uppvärmd.

Kallrörd tvål
• Fördelar: I tvål används varmpressad eller extraherad ricinolja. Förtvålas snabbare än vad som annars är vanligt med oljor. Ger ovanligt hård tvål för att vara en olja och den mest genomskinliga - används t. ex. i finare äkta glycerintvålar - och den mest genomskinliga såpan. Tvålen blir mild och hudvänlig och ger ett tjockt, mjukt, småbubbligt lödder; som andra flytande oljor hjälper den också till att göra löddret hållbart. Oljan och därmed tvålen håller sig bra.
• Nackdelar: Mycket gör tvålen mjuk, rent av klibbig, men att man snålar med den beror också på att den är dyr.
Förtvålningstal
126-132 = det krävs 126-132 gram natriumhydroxid för att förtvåla 1 kilo olja (runt 13 % av oljans vikt) - minst av alla oljor förutom jojbaolja. Den används aldrig ensam utan alltid blandad med billigare oljor och fetter. Också vanlig till överfettning när förtvålningen är klar, lämpligen vid en omsmältning efter en månads mognad. Knappast i färdigköpt glycerintvålmassa; med ricinolja gör man originalet, äkta glycerintvål.

Kan irritera och göra läpparna torra och inflammerade. Fall av kontaktallergi har rapporterats (sällsynt). Den som är känslig för lösningsmedel kan pröva en pressad olja, den som är känslig för besprutningsmedel en olja från ekologisk odling. Den överkänslige bör välja billiga läppstift och cerat, där är chansen minst att man använt ricinolja.

Mat och dryck
Glidmedel på godis och tabletter. Smakämne i nötprodukter och desserter. Matolja i Kina.
Invärtes bruk
Ricinolja har använts medicinskt i Europa sedan 1770-talet och i Sverige sedan 1800-talets början - som andra oljor som laxermedel, med skillnaden att ricinolja är garanterat effektivt. Det är inte giftigt ricin som ger effekten utan ricinolsyra som retar tarmen. Fram till 1920-talet var ricinolja närmast en universalmedel i de svenska stugorna - laxering var ju bra för det mesta. Rekommenderad dos för vuxna var 1-3 msk alkoholextraherad olja men det verkar ha varit mer regel än undantag att man tog till rejält för att få det undanstökat, 3-4 msk. Idag brukar doseringen anges till 1 msk kallpressad. Oljan lär sedan länge vara snudd på nationalläkemedel i Italien. I Algeriet används fröna som preventivmedel.
Giftighet
• Stora doser olja invärtes ger illamående, diarré och magsmärtor, inte på grund av ricin.
• Ricin ger inte illamående utan död (pressresterna används som råttgift). Fröna innehåller ca 3 % ricin (ricinolsyreglycerid), ett protein som klibbar samman och fäller ut blodkropparna. Det var med ricin som en bulgarisk dissident mördades 1978 i det omtalade paraplymordet i London. Symptom på förgiftning är feber, hosta, kräkningar, diarré, koma och död inom 1,5 dygn. 3-20 frön är dödande för en vuxen, ett enda frö kan döda ett barn. Inget botemedel är känt.

Litteratur: Se t ex Andersen (2004), Antczak och Antczak (2001), Ebbell (1937), Gentz och Lindgren (1946), Herodotos (2000), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons (1935), Lindgren (1918), Manniche (1999), Manniche (2006), Meyer (1952), Nationalencyklopedin (1995), Nordiska farmakopén I (1961-1965), Nordström (1940), Pharmacopoeia suecica I (1775), Reynolds (1996), Stodola och Volak (2000), Svanberg (1948), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén XI (1946), Wicklund (1990).
Nätpublikationer: Felter och Lloyd (1898, 1900): King's American Dispensatory (2003 12 22). Nationalencyklopedin (2004 04 14). Gustav Hess GmbH (2005 09 09). Miller's Homemade Soap Pages: Design your own soap recipes (2007 05 08). Projekt Runeberg: Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 07 06).
European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 12 03)..

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/ricinolja.html
Datum: 2018 05 27 - Uppdaterad: 2009 10 3
Cookieinfo
Made with a Mac