Under glödgningen drar den blöta smeten ihop sig och blir stenhård. Kvar har man rå pottaska (orent kaliumkarbonat). Samma förfarande med havsväxter ger natriumkarbonat (soda). Eventuellt renas pottaskan också genom kalcinering, d.v.s. pottaskan bränns på en stenhäll eller järnplåt vilket tar bort föroreningar.
Den gamla enkla hemmametoden att göra pottaska var att dunsta in asklut; av denna pottaska kunde man sedan snabbt göra lut genom att blanda med vatten. Eftersom pottaska är mindre koncentrerad än soda behövs det mer för att göra asklut lika stark som sodalut.
1.2) Renad pottaska
För exportkvalitet krossades och maldes massan och fick dra i vatten som slutligen avdunstades. Så gjordes det på svenska apotek fram till 1869 då man fick lov att köpa in den renade pottaskan färdig. Gammal farmakopéanvisning: 2 delar pottaska får dra i 3 delar destillerat vatten i 3 dagar, omröres då och då och avdunstas till torrhe.
2) Kaliumkarbonat
Kaliumkarbonat, ett salt av kalium och kolsyra, finns naturligt löst i många mineralvatten. Det bildas också när organiska syrors salter bränns och finns därför i landväxters aska. Eftersom det är så lättlösligt i vatten är det svårt att skilja från andra salter i askan. Vid industriell tillverkning utgår man därför inte från aska utan andra kaliumsalter som kaliumklorid, kaliumsulfat och kaliumbikarbonat. Kaliumkarbonat kan också fås ur rester efter alkohol- och sockertillverkning, ullfett, kaliumsulfat, vinsten och mycket annat. Principen är alltid att råvaran glödgas och resultatet dunstas in till ett torrt pulver.
3) Asklut
Aska kunde användas direkt i tvätt, framför allt behövdes den till linne, som inte kunde kokas. Den renaste och bästa tvättaskan var den som samlades i kakelugnen. Aska från köksspisen var sämre eftersom den var förorenad av soprester och annan ved. Sedan kolbitar rensats bort ur askan var den färdig i väntan på nästa byk.
Luten gjorde man genom att hälla kokhett vatten över askan (1-5 dl björkaska per liter vatten), låta aska dra i kallt vatten över natten eller i ett par dagar eller koka askan i vatten upp till några timmar.
Lät man denna lut dunsta in till torrt pulver hade man pottaska som kunde blandas till lut vid behov.
Apotekens kaliumkarbonatlösning, "lutdroppar" bereddes enligt farmakopén 1901 av 1 viktdel pottaska och 3 viktdelar destillerat vatten, alltså 25 % pottaska. Man kunde också låta kaliumkarbonat ligga i luft och ta upp fukt tills vätska bildades.

1) Pottaska: Upp till 5 % i alkoholfria hårvatten för sin fettlösande effekt.
3) Asklut : Detta var förr det mesta och bästa hårrengöringsmedlet i Sverige; det både avfettade, blekte och dödade hårlöss. Sådan luttvätt finns omnämnd i isländska sagor och av antika författare. Romarna lärde sig av galliska och germanska stammar men fick aldrig någon riktig kläm på det, damerna förlorade ofta håret på kuppen. Även i det elizabetanska England användes det mer för att bleka än rengöra (3-4 gånger om året, rekommenderade en bok 1600) och även där kunde det få förödande resultat. Mer hårmedelshistoria.

1) Pottaska: Föregångare till natriumbikarbonat som bakpulver och fungerar på samma sätt när degen får stå: Syror bildas som reagerar med pottaskan och frigör koldioxid som lyfter degen.
2) Kaliumkarbonat: Används som surhetsreglerande medel (E 501 Kaliumkarbonater) för att göra mer alkaliskt. Får användas i alla livsmedel som får innehålla tillsatser utan mängdbegränsning, och som bakpulver.
3) Asklut: På den tiden fisk lutades hemma gjorde man det i lut av pottaska. Bäst var asklut på björk huggen i savtid. Industrin använder soda.

3) Asklut: Vattenlösning av björkaska används i huskurer mot sur mage och halsbränna, alltså på samma sätt som som natriumbikarbonat, huvudingrediensen i Samarin, och som slemlösande (fettlösande) medel. Björkaska i vatten som säljs i hälsokostbutiker sägs ta bort allt möjligt ont genom att det är basbildande.