Shenet
Växter Råvaror  Referens Sök Forum Kontakt Hem
Örtoljor
Arnika - Brännässla - Enbär - Fänkål - Ingefära - Johannesört - Kamfer - Kamomill - Kardborrot - Kummin - Lavendel - Morot - Ringblomma - Ros - Vallört - Vanilj

Synonymer
Oljeutdrag, oljemacerat, aromolja, kryddolja
Farmakopénamn
Oleum coctum, Oleum infusum, Oleum plus växtangivelse, t ex Oleum juniperi = Enbärsolja
Engelska namn
Infused oil, herbal oil, compound oil, macerate, phytol
Andra namn Romanska språk
Huile antique, huille francaise, huile au pot-purri (franska)
Förväxlingsrisk
• Strikt talat kallas ett kallt oljeutdrag för tinktur - ej att förväxla med spritutdraget tinktur
• Resultatet av en het maceration med olja eller sprit kallas också infusion - ej att förväxla med vattenutdraget infusion - eller med det kalla vattenutdraget macerat.
Eterisk olja - "konstgjord olja", till skillnad från äkta oljeutdrag.
Pomada. - utdrag med fast fett

Tradition
• Värd ett eget kapitel.
Framställning
 
Christopher McMahon på doftresa i Indien: Utdrag med oljerika frön ur ros och jasmin
Traditionell oxdriven oljepress
Modern elektrisk oljepress
Örtolja kan göras varmt eller kallt, med olja, fett eller feta frön. Grundrecept på typerna ges nedan, recept med särskilda växter listas ovan.
Utdrag med olja
Växtdelar får dra i i timmar, dagar eller veckor i olja på samma sätt som när man gör kryddolja för köksbruk. 1 volymdel växter till 1-2 volymdelar olja till brukar vara lagom; huvudsaken är att oljan täcker växterna helt och hållet och hela tiden. Får de flyta upp ovanför ytan börjar de mögla. Gör man liten mängd passar ett luktfritt sillburksnät bra här. Kärlet ska inte fyllas ända upp utan man ska lämna lite utrymme för eventuell jäsning. Utdraget kan göras starkare genom att man tar i mer växtdelar, låter dem dra längre tid eller ersätter dem med nya - men aldrig genom att höja temperaturen om inte receptet säger så.

• Med kall olja (rumstemperatur eller lite däröver) kallas metoden digestion och resultatet ibland tinktur (normalt annars namnet på spritutdrag). Oljan får stå i rumstemperatur eller lite däröver några dagar eller veckor.
• Med varm olja kallas metoden maceration och resultatet macerat eller ibland infusion (termer som normalt förbehålls vattenutdrag). Oljan får stå i solen några veckor eller man låter den sjuda under lock 2-3 timmar.
• Quick and dirty: vegetabilisk olja tillsätts några droppar eterisk olja och får mogna några veckor. Det är på det sättet man gör "citronolja" etc. som kan hittas på matoljeavdelningen i livsmedelsbutiken för sex gånger normalt oljepris.
Nedan finns receptexempel på varje metod från olika tider och platser.
Huile antique, huille Francaisee
En variant av oljemetoden använd i Europa sedan åtminstone 600-talet och en föregångare till fettutdraget enfleurage. Den passade känsliga blommor som jasmin (dragtid 1-2 dygn), tuberos (2-4 dygn), viol, orangeblomma, cassie och hyacint. Blandade man också i kryddor timjan och kryddnejlika, kallades utdraget huile au pot-purri.
Blommorna läggs i bomullstyg på chassis med nät och sänks ner i olja. Blommorna byts ut dagligen dagligen och oljan pressas ur dem. Man finjusterar med värme (maceration) genom att värma oljekärlet i vattenbad eller sandbad till 60-70°. Värmen gör att oljecellerna i blommorna spricker och den utrinnande eteriska oljan sugs upp av den vegetabiliska, som var olivolja, behenolja (båda nämnda särskilt av Piesse i mitten av 1800-talet) eller mandelolja. Senare har man prövat billigare oljor som bomullsfröolja och flytande paraffin men det senare drar ut doft sällsynt dåligt.
Utdrag med fett
Inom parfymindustrin används också fett för att dra doften ur ömtåliga växtdelar (tonkabönor, jasminblommor, tuberos, mimosa, vanilj, irisrot) - metoden kallas enfleurage och resultatet pomada; se där. Ister och talg var grundfetterna. Fördelarna är flera: rent fett tar upp lukt bra och är både luktfriare och hållbarare än olja. I norra Europa tillkom den stora fördelen att det var vad man hade (det var ovanligt att svenska bönder hade olivolja på hyllan). Att koka ur växter i fett eller smör var däremot det vanliga sättet att göra salva. Inom parfymeri var gränsen mellan örtolja och pomada vag. Var inte både fett och olja med i utdraget så blandades de kanske när det var klart - mer fett om det var för tunt, mer olja om det var för tjockt.
Utdrag med oljerika frön
Fröutdrag är en sofistikerad kombination av växtutdrag i olja och kallpressning av olja. Metoden är gammal i Asien; i europeiska texter nämns den första gången på 1550-talet - se Alexis the Piedmonteses recept nedan och Christopher McMahans bilder t.v. För européerna var metoden ny och udda, eftersom rena oljor pressade av feta frön som mandel och nötter var okända i Europa. Den tidens mandelolja innehöll vatten och skulle aldrig ha dugt till ett oljeutdrag på växter.
Fettrika frön som mandel, sesamfrön eller melonfrön rostas eventuellt något för att göra oljan hållbarare. Fröna varvas sedan med blommor som får dra tills de avgett all doft. Blommorna byts ut mot nya tills fröna är mättade och inte sväller längre. Därefter pressas fröna på oljan, som nu inte är bara en vegetabilisk olja utan en starkt doftande örtolja.
• I Indien har man i tusentals år gjort jasminolja (Chameli ka tei, Siré ki tilli) genom att macerera jasminblommor i sesamfrön. Blomblad varvas med frön, får dra 12-24 timmar och byts sedan mot nya. Detta upprepas flera gånger tills fröna är mättade. Därefter pressas sesamfröna.

• I Persien på medeltiden, och särskilt före ca 800 då man uppfann rosenvattnet i mycket ersatte rosenolja, gjorde man likadant med rosenblad i sesamfrön. Detta togs upp i Indien där muslimerna spred rosenodlingen. Se oljepressarna t.v.!
• I Frankrike på 1500-talet använde man sesamfrön till violblommor och senare till jasminblommor och rosor. Melonfrön användes till orangeblommor
  Filtrering och upphällning
• Oavsett metod filtreras resultatet noga, först grovt genom trådsil, därefter genom tyg. Därefter får oljan stå och sedimentera så att en helt klar del kan dekanteras av.
Använder man fett värms det lite så att det blir flytande. Flaskor och burkar fylls ända upp.
Beskrivning
Mer eller mindre färgad olja men inte det minsta grumlig. Oljan får både lukt och smak av växterna.
Beräkna vikt efter oljan - 100 ml vegetabilisk olja väger runt 92 gram. 100 gram = runt 109 ml.
• Olöslig i vatten, glycerin och alkohol; blandningen delar sig i två skikt och måste skakas om före användning.
• Kan blandas obehindrat med vegetabiliska och eteriska oljor och smältas med fetter, hartsämnen och vaxer.
Innehåll
Till 1 del volymdel växtdelar tas 1-2 delar olja eller ända upp till 10. Huvudsaken är att oljan täcker växtdelarna helt och hela tiden. 
Färska växtdelar
Blommor och blad ska plockas vid torrt väder (mer här om växtskörd) och får halvtorka. Ingen synlig fukt ska finnas kvar. Stora och grova växtdelar klipps eller hackas i mindre, antingen före torkningen (snabbar på torkningen och minskar risken för mögling) eller strax innan de läggs i oljan (mindre lukt och smak går förlorad).
• Medicinalblommor (ringblomma, arnika, johannesört) är tacksamma och lätta att dra ut i olja, som blir mycket användbar som eller i hudvårdsmedel.
• Starkt doftande kryddörter (citronmeliss, isop, pepparmynta, timjan, salvia) dras också ut snabbt.
• Barr (gran, tall, en) är också tacksamma och enkla.
• Blomdofter (ros, jasmin, lavendel, kamomill) tar längre tid och är därför svårare. Oljan måste vara rimligt motståndskraftig mot härskning.
• Det går även att göra oljeutdrag av fuktigare växtdelar (morot, ingefära). Oljan måste vara stabil och metoden ska helst vara kall och långsam. Efter ett par veckor har vatten dragits ut och lagt sig på botten. Dekantera försiktigt så att den inte kommer med i oljan.
Allt vatten är grogrund för bakterier.
Torkade växtdelar
• Torkade växtdelar (örter som ovan, kryddor som fänkål, brödkummin) ger bra resultat, särskilt med den långsamma svala metoden. Att vattnet redan är borttaget minskar risken för mögel och bakterietillväxt. Oljan blir också mer koncentrerad men det krävs alltså längre tid. Sådana utdrag kan man ha på gång i kylskåpet i månader året om. Resultatet blir nästan alltid bra.
Olja
• Man kan använda vilken olja som helst, bara den är något så när stabil = inte känslig för härskning. Olivolja, behenolja, mandelolja, ricinolja och sesamolja har varit favoritoljor i alla tider. Alla är säkra kort. Jojobaolja och makadamiolja är nyare stabila oljor. Rapsolja och jordnötsolja är inte lika hållbara men värda att pröva, särskilt som de är billiga. Det krävs förresten inga dyra specialsorters olja till oljeutdrag. Den bästa kvaliteten håller trots allt matolja.
• Oljeutdrag sätter oljan på yttersta prov med allt som får den att härskna - ljus, värme och luft. Undvik därför tunna och lätta oljor med mycket fleromättat fett (majsolja, solrosolja, tistelolja). Sådana passar till sallad men inte till oljeutdrag.
• Dosering: Lika stor till dubbelt så stor volym som växtmaterialet är ett bra riktmärke. Huvudsaken: Oljan ska täcka växtmaterialet helt under hela utdraget.
Fett
Utdrag med fett ger pomada; se där. Man använder fett för att det är hållbart och för att förtjocka oljan. Ister är klassiskt. Stabila moderna fetter är kokosfett och palmfett. Vaselin och paraffin löser smak och doft dåligt. 4 tsk (20 ml) ullfett per dl olja i ett varmt oljeutdrag ger en tjock olja som mer liknar en salva och blir bra för torr hy. Se förresten hur man sjuder salvor med fast fett och örter.
Fettlösligt och vattenlösligt
• Olja och fett löser ut fettlösliga ämnen ur växterna, som eteriska oljor, hartsämnen, fettlösliga vitaminer som E, hormoner, röda och gula färgämnen som karotener.
• Man får inte ut vattenlösliga ämnen, som garvämnen, slemämnen, mineralämnen, saponiner, vattenlösliga vitaminer som C, grönt klorofyll.
• Mer om innehållet i växtdroger.

Tillsatser
• Trick med salt, alkohol, ammoniak och annat förekommer; några sådana grundrecept ges också nedan. Tillsatserna är med för att hjälpa till att dra ut ämnen; själva avdunstar de (alkohol, ammoniak) till slut.
• Redan på 600-talet förstärkte och fixerade man dofter genom att tillsätta benzoeharts.
• Man kan också förstärka oljan med eteriska oljor. Då är det inte längre örtolja utan parfymerad olja.
Hållbarhet
Oljeutdrag håller sig i allmänhet bra, i alla fall ett år om de är gjorda med en stabil olja och förvaras vettigt: mörkt, svalt och i tillslutet kärl. Fyll ända upp så får ingen luft plats och kan påverka.
• Om utdraget inte kommer att gå åt och oljan och förvaringen är tveksam bör man nog tillsätta något som hejdar oxidering = härskning, t. ex. 1 ml E-vitamin eller några droppar rosmarinextrakt per dl. Örtoljor håller sig inte lika bra som vanliga matoljor; de innehåller ju också ämnen från växterna som påverkar.
• Utdrag av fuktiga växtdelar som morot och ingefära kan behöva tillsättas konserveringsmedel
Vatten måste alltid konserveras, undvik därför vatten när det går.
• Redan Plinius omkring år 70 rekommenderade tillsats av salt och förvaring i slutna kärl och det höll man sig länge till.
Alun som konserveringsmedel är belagt till 1500-talet; ca 20 gram alun per kilo olja (2 ml per dl). Det användes in på 1900-talet i pomador. Vid samma tid hade man också börjat använda bensoeharts.
Inköp We don't sell, we tell!
• Äkta oljeutdrag: Hos importörer av eteriska oljor för 75-85 kr per 100 ml och till ungefär samma pris i hälsokostbutiker.
• Olja med tillsats av eterisk olja eller extrakt: Hos importörer av eteriska oljor för runt 85 kr per 100 ml och till ungefär samma pris i hälsokostbutiker. På livsmedelsbutikens oljehylla finns likadana smaksatta vegetabiliska oljor för 300 kr litern.

Doftbeskrivning
Den snabbare metoden med kokning ger i allmänhet inte samma fina doft som kallt utdrag, särskilt inte med torkade blad; oljan får lätt en kokt och gammal lukt. Kryddfrön klarar däremot värmebehandling bra.
Användning
Dessa oljor är utmärkta basoljor i oljebaserade parfymer.
Man kan också göra pomadaextrakt av dem - se grundrecept på extraits under alkoholbaserad parfym.
Hudläkemedel
Örtoljor kan användas som de är för de speciella egenskaper man tagit till vara. Se exempel under hudläkemedel på örtoljor som lämpar sig för olika hudproblem. De är också utmärkta som fettråvara i andra preparat.
Hudolja: 100 %
Salva: Här är det bara att smälta ner vax i örtoljan så har man en örtsalva.
Kräm: Allra bäst är om krämens vätskedel är ett vattenutdrag (infusion, dekokt) av samma växt som i örtoljan; man får då med fler samverkande ämnen.
Både den oljan och de växterna kan väljas för att passa hudtypen - här kan man verkligen skräddarsy.
Örtoljor användes förr ofta som hårolja
Med rätt olja och växt kan man få en bra massageolja. Det vanliga är annars att man blandar massageoljan för tillfället genom att droppa eterisk olja i en vegetabilisk.
Kan användas som de är som badoljor.
Bortkastat som oljeråvara men kan tillsättas för att överfetta tvålen, lämpligen när den smälts om efter att ha mognat en månad, eller i köpt glycerintvålmassa.

Mat och dryck
Många av dessa oljor passar utmärkt i matlagning, t ex som salladsolja och i marinader.
Invärtes bruk
Bittra örter som malört som traditionellt används för att stärka aptiten och främja matsmältningen kan dras ut i olja.

Recept
Recept I
(kallt örtutdrag)
Olja - 9 kilo (ca 10 liter)
• Blad av basilika - 5,2 kilo
Basilikaolja: Bladen får dra ett dygn i oljan och pressas sedan genom korg. (Samma blad kan dras ut i en ny omgång lika mycket olja.) Upprepa med en ny omgång blad i den första oljan. Upp till fyra omgånga nya blad kan dras ut i samma olja.
(Källa: Mannche 1999 efter Dioskorides, första århundradet)
Recept II
(kallt örtutdrag i frön)
Sötmandel, väl skalad och mald (mandelmjöl)
Jasminblommor, violer eller andra blommor
Jasminolja: Varvas och ställes fuktigt i 10 dagar eller längre. Oljan pressas sedan ut.
(Källa: Kennett 1975 efter "The secrets of Master Alexis the Piedmontese," 1557)
Recept III
(varmt örtutdrag)
Olja - 1 pint
• Lätt krossade örter, blommor - 2-3 nävar
Lägg i lerkärl, täck med papper och ställ i solen ca två veckor. Värm väl på eld. Pressa växterna mycket hårt i en press och tillsätt lika mycket nya. Gör om så många gånger du vill. När oljan är tillräckligt stark kokas den och växterna tillsammans tills all vätska är borta (det bubblar och växterna frasar). Silad varmt. Förvarad i sten- eller glaskärl.
(Källa: Culpeper 1976, ursprungligen 1635)
Anm. Gamla engelska mått.
Recept IV
(soligt örtutdrag)
Röd salvia - 4 ounces (124 gram)
Rosmarin - 4 ounces (124 gram)
Spansk lavendel med de breda bladen - 4 ounces (124 gram)
Valeriana - 4 ounces (124 gram)
Romersk kamomill - 2 ounces (62 gram)
Malört - 2 ounces (62 gram)
• Renaste olja - 1 quart
(1.136 ml)
Oyle of Charity: Växterna insamlas en varm och solig dag, dammas av mot tyg men tvättas inte. Finhackas och läggs i kärl, av glas om sådant finns. Häll på olja och slut till tätt. Låt stå i solen 2-3 veckor. Bra till insmorning (dödar det högaktiga köttet som växer i skador), drar ut taggar och stickor, mycket bra på blåmärken.
(Källa: Allardice 1991 efter Thomas Newington: "Book of receipts", 1719)
Anm. Ett slamkryparrecept: Med spansk lavendel kan i 1700-talets England avses vilken som helst av de två äkta lavendelsorterna förutom den vanliga Lavandula angustifolia: Spansk lavendel (eng. French lavender, Spanish lavender), med frisk doft åt rosmarin, och troligare: Spiklavendel (eng. French lavender, broadleaved lavender). Båda är äldre sorter som föregick angustifolia. Med valeriana avses säkert inte valeriana som Allardice antar, utan nardusörten (eng. false valerian), odlad och högt skattad i England för sin väldoft. Även salvia och kamomill kan bli fallgropar. Rosmarin alltså den enda av örterna som kanske spontant blir rätt. De gamla måtten har förstås också sina dunkla sidor.
Recept V
(kallt örtutdrag i frön)
Mandelmjöl = malda mandlar med fettet kvar
• Blommor
Strö ett tunt lager mandelpulver och ett lager blommor i botten av en bleckask. Fortsätt på samma sätt tills burken är full och låt den stå omkring 12 timmar. Kasta då bort blommorna och tillsätt nya på samma sätt som första gången. Upprepa proceduren varje dag under 8 på varandra följande dagar. När mandelpulvret dragit åt sig all doften från de utvalda blommorna lägger man pulvret i en linneduk och extraherar oljan med en press av järn. Oljan är nu starkt parfymerad med blommornas ljuvliga doft.
(Källa: Rose 1981 efter "The Toilet of Flora", 1779)
Recept VI
(kallt örtutdrag i frön)
• Hett vatten
Sötmandel
• Doftande blommor (lavendel, jasmin, rosor etc.)
Skålla mandeln och skala den. Pulverisera den fint när den är torr och sikta den. Varva mandelmjöl och blommor i en tennburk, låt stå 12 timmar och ta sedan bort blommorna och ersätt dem med nya. Upprepa i åtta dagar. När mjölet är impregnerat med doft läggs det i ett linnetyg och oljan pressas ut med järn.
(Källa: Corson 1971 efter "The art of beauty, London 1825)
Recept VII
(solig örtutdrag)
Mandelolja eller sesamolja
• Färska blomblad eller andra doftande blad
• Fint salt
Blomblad och salt läggs i ett ca 1 cm tjockt lager i en burk och ovanpå detta läggs en bomullstuss som dränkts in med olja. Fortsätt varva så tills burken är fylld ända upp - pressa lite - och sätt på ett tätt lock. Låt stå två veckor, helst i solen. Eventuellt  kan man byta ut bladen utan att krama oljan ur bomullen och låta allt stå ännu en tvåveckorsperiod. När det är klart vrids bomullen ur och oljan samlas upp. Konserveringsmedel behövs inte.
(Källa: Golbaek 1957)
Recept VIII
(kallt skalutdrag)
Olja 
• Skal av en halv citron
Citronolja: Vräng citronskalet ut och in och fyll det med olja. Låt stå över natten. Välgörande att massera på fötterna.
(Källa: Buchman 1975)
Recept IX
(soligt örtutdrag)
• Färska, halvtorkade eller torkade växter
• Olja, t. ex. olivolja, mandelolja
Blommor som johannesört och rosenblad kan plockas direkt i burken. Häll olja över, inte ända upp utan till 4/5 eftersom den kan börja jäsa, och sätt på lock. Ställ i soligt fönster eller på solig och varm plats utomhus. Den flitige flyttar burken vartefter solen rör sig. Vänd burken upp och ner när du går förbi den. Öppna ibland och släpp ut gaser som bildas. Sila efter 5-6 veckor; det kan ta ett par dagar. Häll upp på mörka flaskor och ställ kallt. 1 msk räcker som badolja till ett bad.
(Källa: Schöneck 1983)
Recept X
(varmt örtutdrag)
Solrosolja eller majsolja - 250 ml 
• Torkad, finhackad ört - 45 ml
Vodka - 15 ml
Blanda och ställ varmt i soligt fönster eller vid ett värmeelement en vecka. Skaka om dagligen. Sila. Upprepa upp till sex gånger genom att tillsätta ny omgång örter och vodka.
(Källa: Ranta och Ounapuu 1984)
Recept XI
(soligt örtutdrag)
Olja - 4-5 volymdelar (240-300 ml)
• Torkade växtdelar - 1 del (60 ml)
E-vitamin - 2 ml (ett par kapslar)
Blanda allt i mörk glasburk. Risk för bakterietillväxt, härskning, mögling och jäsning, så använd en stabil olja och se till att växtdelarna är helt under ytan. Ställ i ett soligt fönster. Man kan sila av redan efter 2-3 dagar och fylla på med nya örter tills önskad styrka uppnåtts, eller låta burken stå med samma örter i 3-6 veckor. Skaka om dagligen och håll växtdelarna nere.  Sila grovt genom trådsil och filtrera sedan tills oljan är helt klar. Fyll ända upp på mörka flaskor och slut till ordentligt.
(Källa: Shenet 1999)
Recept XII
(varmt örtutdrag)
Olja  - 4-5 delar (240-300 ml)
• Torkade växtdelar - 1 del (60 ml)
E-vitamin - 2 ml (ett par kapslar)
Blanda olja och växter i mörk glasburk. Kallpressad olja är inte nödvändigt eftersom oljan ändå ska värmas upp. Eventuellt  kan man förbereda genom att först låta växterna stå  i olja en dag i rumstemperatur. Tillslut burken och ställ på grytlapp i en kastrull. Fyll på med vatten åtminstone 5-10 cm högt upp. Värm under en timme eller längre. Vattnet ska sjuda så att oljan hettas upp utan att sjuda eller koka. Blir det för varmt kommer utdraget att lukta unket. Sila ifrån och upprepa med nya örter i upp till 4-8 timmar. Sila grovt genom trådsil och filtrera sedan tills oljan är helt klar. Tillsätt vetegroddolja eller E-vitamin. Fyll ända upp på mörka flaskor och slut till ordentligt.
(Källa: Shenet 1999)
Recept XIII
(kallt örtutdrag)
Olja - 4-5 delar (240-300 ml)
• Torkade växtdelar - 1 del (60 ml)
E-vitamin - 2 ml (ett par kapslar)
Blanda allt i mörk glasburk. Det är viktigt att växterna täcks helt av oljan. Låt stå svalt och mörkt 6 veckor. Skaka om dagligen och pressa ner växtdelarna under ytan. Sila först grovt genom trådsil och filtrera sedan tills oljan är helt klar. Fyll ända upp på mörka flaskor och slut till ordentligt. Den här långsamma metoden ger inte så stark doft men blir fräsch - mindre risk för härskning, mögling, jäsning och lukt av kokt hö än med varma metoder.
(Källa: Shenet 1999)
Recept XIV
(varmt örtutdrag)
Olja - 250 ml
• Torkade eller färska växtdelar - 50-75 respektive 75-100 gram
Lägg hälften av växterna i en kastrull och täck med olja. Ställ i vattenbad och sjud sakta under lock i två timmar. Sila av växterna och gör om proceduren med resten av växtdelarna.
(Källa: Shealy 2000)
Recept XV
(soligt örtutdrag)
Olja - 100 ml
• Färsk eller torkad ört - 5 gram
Låt dra varmt, torrt och soligt i flera veckor.
(Källa: Stodola och Volák 2000)
Recept XVI
(varmt örtutdrag)
Solrosolja - 500 ml
• Torkade örter - 100 gram
Hetta upp i kokande vattenbad ca tre timmar. Pressa genom vinpress eller nylonfilter.
(Källa: Ody 2001)
Recept XVII
(soligt örtutdrag)
Olja - så att det täcker helt
• Torkade örter
Här kan man välja en känsligare olja (med mer fleromättat fett). Ställ kärlet i soligt fönster eller växthus minst tre veckor. Sila i vinpress eller nylonfilter. Gör sedan om möjligt om proceduren med nya växter i samma olja 2-3 veckor. Tappa på rena och lufttäta flaskor.
(Källa: Ody 2001)
Recept XVIII
(soligt örtutdrag)
• Mycket stabil olja - 4-5 dl
• Färska växter - 100 gram
Fyll i glasburk med lock. Låt burken stå soligt inom- eller utomhus tre veckor. Torka bort eventuell fukt som kondenserar på glasets insida. Växterna måste täckas helt hela tiden. Sila av, fyll ända upp och förvara mörkt och svalt.
(Källa: Andersen 2004)
Recept IXX
(varmt örtutdrag)
• Mycket stabil olja - 4-5 dl
• Färska växter - 100 gram
Fyll i glasburk med lock. Ställ burken på ett tyg i botten av en hög kastrull. Häll vatten i kastrullen och värm långsamt på medelvärme. Dra ner till ettan när vattnet nästan kokar. Låt stå 4-5 timmar på ettans platta. Stäng av och låt stå över natten. Burken kan ev. stå kvar i vattnet ett par dagar. Sila av, fyll ända upp och förvara mörkt och svalt.
(Källa: Andersen 2004)
Recept XX
(varm hartsutdrag)
Stabil olja, t. ex. jojobaolja eller behenolja - 90 gram (ca 1 dl)
• Labdanumharts av klippros - 10 gram (ca 7 ml)
Labdanumolja: Smula hartsen så smått som möjligt; de kommer inte att lösa sig i oljan. Blanda i oljan och skaka om kraftigt. Ställ på mörkt varmt ställe. Skaka om varje dag. Filtrera genom Melittafilter efter 8-10 dagar. Dra ut hartsresterna en gång till med ny olja. Blanda de två utdragen och filtrera en gång extra för att få utdraget klart. Stark, söt och kådig doft av labdanum. Utdraget kan också göras som hartstinktur.
(Källa: Shenet 2008)

Litteratur: Se t ex Culpeper (1976), Manniche (1999), Naves (1947), Ody (2001), Piesse (1857), Schöneck (1983), Shealy (2000), Theofrastos (1916; On odours).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/ortolja.html
Datum: 2018 06 22 - Uppdaterad: 2009 10 2
Cookieinfo
Made with a Mac