Shenet

Växter Råvaror  Referens Sök Forum Kontakt Hem
Lösningsmedel

Oljor
Aprikoskärn - Avokado - Behen (moringa) - Bomullsfrö - Druvkärn - Gurkört - Hampfrö - Hasselnöt - Jojoba - Jordnöt - Kokosolja-kokosfett - LinfröMajs - Makadami - Mandel - Nattljus - Nyponfrö - Oliv - Palmolja-palmfett - Palmkärnolja-palmkärnsfett - Persikokärn - Raps - Ricin - Ris - Sesam - Shea - Soja - Solros - Tistel - Turkisk rödolja - Valnöt - Vetegrodd
Flytande ickeolja: Flytande paraffin, vitolja
Fettsyror - Förtvålningstabell


Oleum et operam perdidi - Olja och möda har jag förspillt.
(på skönhetsvård - Titus Macciius Plautus, 200-talet f. Kr)
Synonymer
Vegetabilisk olja, fet olja, stabil olja, matolja
Farmakopénamn
Oleum
Engelska namn
Oil, fixed oil, fat oil, simple oil, vegetable oil, expressed oil
Andra namn
Romanska språk
Huile, huile fixe, huille végétale, (franska), aceite (spanska), olio (italienska), azeite, óleo (portugisiska)
Nordiska språk
Olje (norska), olje, olie (danska), öljy (finska)
Asiatiska språk
You (mandarin = kinesiska), abura, oiru (japanska), rogan (farsi = persiska), yag (turkiska), taila (sanskrit), enney (tamil)
Andra språk
Öl, Pflanzenöl, fettes Öl (tyska), olie (holländska), olej (polska), olej (tjeckiska), olie (holländska), olio (bulgariska)
Förväxlingsrisk
Eterisk olja
Örtolja - växtudrag med olja
Hudolja - blandningar av neutrala oljor, ev med tillsatser

Tradition

Alla kulturer har haft någon eller några oljerika växter - Amerika majs, Asien sesam, Afrika oljepalm, Nordeuropa raps, Sydeuropa och Mellanöstern olivträdet.
Äldre tiders olja
• Närhelst klassiska texter talar om olja rätt och slätt, t. ex. om hur aposteln Johannes kokades i olja, kan man utgå ifrån att det handlar om olivolja, eventuellt en där örter fått dra ur till örtolja. Se olivoljans historia och örtoljornas historia.
• Äldre tiders nötoljor är inte desamma som dagens. De utvanns genom urkokning och innehöll därför en del vatten. Först på 1600-talet började nötoljor som mandelolja och valnötsolja att pressas.
Namnet
Det fornsvenska ordet var olea, olia; efter latinets oleum, grekiskans elaion, armeniskans eul med samma betydelse och efter vilket olivträdet också fick sitt namn.
Egypten
Ebers-papyrusen (ca 1550 f. Kr.) innehåller 24 olika fettämnen. Fyra av dem är flytande oljor: Klippolja och vit olja (spontant framsprungna mineraloljor, ett slags flytande paraffin), ricinolja och oljan framför alla andra: Balanosolja från det afrikanska trädet Balanites aegyptica. Den var framför allt ett standardmedel i så gott som alla utvärtes recept som krävde fett. Den ansågs också länge vara en av de bästa för framställning av parfym - se t. ex. recept på antika parfymer.
Sverige
Fyra oljor har framställts i Sverige: Rovolja av raps, rybs och rova och senapsolja av vitsenap samt linolja och hampolja av lin och hampa, som odlades som spånadsväxter och också kunde ge olja; särskilda lin- och hampsorter för olja kom först på 1900-talet. Ingen av dessa oljor var ätliga utan alla användes tekniskt som lysolja och smörjolja och till tvål och såpa.
I slutet av 1800-talet experimenterades det en del i Sverige med oljeväxter men resultaten var nedslående; dukade de inte under för klimatet så var det av insektsangepp. Första världskrigets råvarubrist ledde till statliga stödaktiviteter men så fort kriget var över återgick allt till det gamla utan resultat. Krisen var inte längre akut och importen från Afrika var billig.
Tjugo år senare var det dags för nästa världskrig. Statliga stöd och garantier gavs till bönder som kontraktsodlade vitsenap, oljelin, raps och rybs och till högskolor och växtförädlingsföretag för att forska och förädla fram oljerika växtsorter. En del av satsningarna blev kvar efter kriget och resulterade på 50-talet i flera nya sorter som tålde nordisk miljö men inte i några oljor. När de statliga stöden till lin och hampa drogs in 1966 upphörde också odlingen. Raps odlades mycket lite och vitsenap stod i stort sett på noll. Elektricitet hade ersatt lysolja men till smörjoljor och rengöringsmedel behövdes ständigt mer och mer. Det gick bra ändå; nu var det importen från Asien som var billig.
På 70-talet blev plötsligt rapsolja ätlig sedan det på annat håll hade utvecklats rapssorter ("canola") utan giftig erukasyra. De nya sorterna såldes in hos bönderna och oljan hos konsumenterna (Den Nya Olivoljan - fast egentligen så gammal, så traditionellt svensk! - om än så besprutad att den inte kunde kallpressas). Det blev succé, konsumenterna åt den nya oljan och bönderna till den nya rapsen, trots industrins gny om att det behövdes erukasyra till smörjoljor.
Sedan hände två saker: 1989 presenterade växtförädlarna sin nya vitsenap (lika mycket olja med lika mycket erukasyra som i den gamla rapsen!) varefter det visade sig att den inte gick att odla så att det bar sig. På 90-talet ändrades EU-reglerna för jordbruksstöd så att rapsodling i ett slag blev olönsam. Oljeproduktionen minskade 1990-2000 till mindre än en tredjedel. Idag hoppas bönderna igen på att den ska bli lysolja, nu kallad biobränsle.

Framställning

 

 

g
Alkemisk symbol för olja och olivolja.
Symbolen användes också om bivax.
 
 
 
j
16-1700-talskemi:
Tre cirklar = vegetabilisk olja,
fyra cirklar = eterisk olja.
Tre cirklar ingick också i andra
symboler, t. ex. för lera.

Vegetabiliska oljor fås framför allt ur fruktkärnor: nötter (hasselnötsolja), kärnor (avokadoolja) och frön (hampfröolja) där de kan utgöra ända upp till 70 % av vikten. I några få fall pressas också det omgivande fruktköttet (olivolja). Ibland får materialet jäsa lite (palmolja).
• Om enkla metoder som utsvettning, urkokning och småskalig pressning, se nedan under Recept.
• Här presenteras principerna för de tre industrimetoderna kallpressning, varmpressning och extrahering. Se också under varje enskild olja där detaljer ges om hur just den oljan brukar framställas.
Kallpressning
Ofta börjar man med en första kallpressning som då brukar ge den bästa s.k. jungfruoljan - benämningen används inte bara om olivolja. Det är en långsam och dyr metod som kräver erfarenhet och handlag av helt annat slag än varmpressning och extrahering. Olika slags pressar används, som skruvpress, hydrualisk press och centrifugalpress. Lägre än 30° är svårt att hålla temperaturen eftersom pressningen i sig genererar friktionsvärme. Vanligen sätts gränsen för kallpressning vid 70-80°. Jungfruoljan från första kallpressningen är den enda som kan användas som matolja direkt (särskilt olivolja och jordnötsolja) men ofta behandlas den vidare.
Varmpressning
Efter en eller två kallpressningar värms växtmaterialet med vattenånga vilket hjälper till att få ut ytterligare olja. Tryck och temperatur ökas undan för undan i flera pressningar, från 80° och ända upp till 120° för att få ut det sista.
Extrahering
Sista dropparna får man ut genom att blanda flyktiga lösningsmedel (särskilt hexan, även bensin av särskilda fraktioner) i materialet och skaka. När fettet har lösts centrifugeras det bort från det fasta materialet och sist destilleras lösningsmedlet bort. Metoden, använd sedan mitten av 1800-talet, ger mer olja än pressning och är mild eftersom ingen värme behövs (hexan kokar redan vid 69 °), men kvaliteten blir sämre eftersom också orenheter löses och smak- och näringsämnen går förlorade. Framför allt används extraheringsmetoden till oljor som inte ska ätas och till material som innehåller endast lite olja. Skonsam men dyr, använd till känsliga oljor som nattljusolja, är extrahering med koldioxid under hårt tryck som gör gasen flytande. Idag visionerar man om att genförändra grödor så att de kan extraheras eller varmpressas utan att oljan lider förluster.
Raffinering
Få pressade oljor är användbara direkt. Vid industriell pressning brukar t. ex. fröskal få följa med, trots att de ger oönskad färg, smak och lukt - det är enklare och billigare att raffinera oljan efteråt än att rensa bort skalen innan. Extraherade oljor kan aldrig användas direkt utan föregående rening. Alla genomgår inte alla steg nedan men en klar, färglös, smaklös och luktlös olja har gjort det, liksom allt som deklareras endast som "vegetabilisk olja".
• Filtrering: Den första och enklaste åtgärden som tar bort damm och rester av fasta partiklar. Några få kallpressade oljor klarar sig med detta, som kallpressad rapsolja som först får stå och sedimentera några veckor så att slemämnen sjunker till botten. Vanligare är att filtreringen i form av centrifugering är inledningen på en lång serie reningar.
• Rening med syror: Oljan värms och tillsätts fosforsyra eller citronsyra, som drar till sig fria fettsyror, proteiner, lecitin, metaller, fosforföreningar, aldehyder, pigment och annat som ger lukt eller smak, kan vara hälsovådligt eller försämra hållbarheten.
• Neutralisering: Syrorna neutraliseras genom att oljan centrifugeras med alkalier, t. ex. natriumhydroxid som sedan tas bort med vatten, som i sin tur tas bort med vakuumtorkning. Tvättningen avlägsnar också ytterligare färgämnen (klorofyll, karotener) och fria fettsyror som kan ge tvålsmak och äventyra hållbarheten. Resultatet är dels ljus neutralolja som går vidare i processen, dels mörkare såpstock som går till tvålindustrin för vidare bearbetning.
• Blekning: Ytterligare pigmentrester, oxidationsrester, tungmetallrester och tvålrester från neutraliseringen tas bort genom att oljan filtreras med några procent aktivt kol eller valklera som sedan filtreras bort tillsammans med resterna de dragit till sig.
• Deodorisering: Smakämnen, luktämnen, fria fettsyror, pesticider och rester av lösningsmedel och aldehyder från de tidigare processerna tas bort genom ångkokning vid över 200° under vakuum och högt tryck. Oxidationsskyddande E-vitamin blir kvar sägs det, men metoden är densamma som blåsning (nedan) där själva finessen är att få bort de antioxidanta ämnena ur oljan.
• Vinterisering: Oljan kyls till 1° så att vaxrester kristalliseras och kan skiljas ifrån. Vanligt med matoljor för att de ska förbli klara i kylskåp. Jämför den gamla metoden att rengöra linfröolja med snö eller vatten för att få bort vattenlösliga orenheter som glycerin och fria fettsyror.
Konsistensförändringar
• Hydrogenering (härdning) förvandlar oljor till fast fett: En katalysator, vanligen nickelspån, tillsätts och vätgas leds in vid hög temperatur (110-190°) och högt tryck. Därmed försvinner dubbelbindningarna hos flytande fleromättade fettsyror och de förvandlas till fasta mättade varvid oljan blir fast som ett fett och hållbar. Den blir också näringsfattig, eftersom molekylförändringarna gör att vitaminerna (A, D, E) kan upptas och användas sämre eller inte alls. Metoden används för att göra margarin (som måste vitaminiseras) kosmetiska fetter och vaxer som jojobavax och sojavax.
• Blåsning (t. ex. genomblåsning med syrerik luft vid 70-200°, högt tryck och vakuum) har flera effekter. Fettsyrorna omvandlas på samma sätt som vid härdning och oljan tjocknar - vanligt med smörjoljor. Snabboxideringen när oljan mister sitt oxidationsskyddande E-vitamin gör den också snabbtorkande - som med linolja som ska användas till oljemålning. De sista smakämnena och luktämnena försvinner också, så metoden används också för att deodorisera kallpressade matoljor.
• Fraktionering: Ytterligare förändring av konsistensen till tunnare eller tjockare genom att oljan kyls till olika temperaturer vid vilka olika fettsyror stelnar och lätt kan tas bort, som när man ur sheasmör tar sheaolja.
Återvinning
• Se nedan under Varianter om etiketternas "vegetabilisk oja".

Beskrivning
Gemensamt för oljor är att de flyter vid 15-20°, även om det finns en del fasta vegetabiliska fetter som brukar kallas omväxlande olja och fett, som kokosolja-kokosfett. Ett annat kännetecken är att de efterlämnar en genomskinlig fläck på papper, till skillnad från eteriska oljor vars fläck snart avdunstar. Därav benämningarna stabil olja (eng. fixed oil) respektive flyktig (eng. volatile oil).
Kallpressade
Oljor är rent fett men det känns tydlig skillnad på "fetare" och "torrare".
• Oljor dominerade av mättade fettsyror
Tjocka och kladdiga oljor som tjocknar, stelnar eller kristalliseras i kylskåp men blir flytande igen när oljan värms helt lätt. De håller sig bra och är matlagningens typiska stekoljor. De stannar på hudytan utan att sugas upp och ger därför bra glid i massage. De skyddar och isolerar torr hud men täpper lätt till fet.
• Oljor dominerade av enkelomättade fettsyror
Rätt tjocka, stelnar vid runt 10°, ganska hållbara. På huden är de mjuka och ger bra massageglid på stora ytor.
• Oljor dominerade av fleromättade fettsyror
De lätta, tunna och torrare oljorna håller sig flytande även vid låga temperaturer, härsknar lätt och är matlagningens typiska salladsoljor. De känns vanligen för torra vid massage eftersom de går in snabbt i huden. De tillför näring som är bra särskilt för rynkig och fet hud.
Varmpressade och extraherade
Varmpressade och särskilt extraherade oljor har förlorat det mesta av sin näring. De kan ofta beskrivas bara genom mindre olikheter i konsistens. Lukt, smak och färg är borta och det är meningen.
Torkande oljor
som linfröolja och valnötsolja är speciella genom att ta upp syre ur luften och då oxidera till en tunn fernissliknande film. Behandlade former som gjorts ännu mer torkande används i oljefärg.
Lättare än vatten - 100 ml väger 90-95 gram. 100 gram = 111-105 ml.
Tyngst är torkande oljor: 100 ml väger 92-98 gram. 100 gram = 109-91 ml.

Exempel på fettlösligt
Bensylalkohol, kamfer, en del parabener...
Fettlösligt ur växter (örtolja) (innehåll i växter)
• Alkaloider, steroler (växthormoner), bensoesyra, chamazulen, mentol, salicylsyra...
Eteriska oljor, ännu bättre med 15-25 % isopropylmyristat tillsatt i oljan. Se också Eteriska oljor: Beskrivning för detaljer.
Röda och gula färgämnen (ofta flavonoider) som betakaroten,..
• Fettlösliga vitaminer som A, D, E...
Fettlösligt som kräver att oljan värms (smältning)
• Fasta fetter, hartser, karbamid, kolofonium, kåda, lecitin, paraffin, propolis, vaxer...
Olösligt eller svårlösligt
Vatten, glycerin, alkohol... Blandningen blir mjölkig och oljan flyter snart upp till ytan; måste skakas om före användning.
Hur få bort olja och fett?
• Smink är vanligen fettlösligt och tas bort lättast med olja.
• Etikettklister och tejprester tas enklast bort med annat fett (gnid in med olja, smör eller annat fett, låt stå en halv dag och diska sedan) eller citrusoljor rika på limonen (apelsin, citron, grapefrukt).
• Ren bensin, T-sprit, aceton och stark alkohol löser bara ibland.
• Husmorstips för fettfläckar på tyg: Eukalyptusessens.

Innehåll Triglycerider av fettsyror (tre fettsyror förestrade med glycerin), den vanliga naturliga formen i växter, djur och människa. På lägsta kemiska nivå beskrivs innehållet som 75 % kol och resten ungefär lika delar väte och syre. Blandningen av fettsyror bestämmer konsistensen. När mindre än tredjedelen är mättade, förblir fettet flytande vid 15° - själva definitionen på olja i motsats till fett. Fettsyrornas fördelning i de vanligaste oljorna:
Mättade fettsyror 1-90 %
• Kapronsyra, kaprylsyra, kaprinsyra, laurinsyra, myristinsyra, palmitinsyra,
stearinsyra, arakinsyra, behensyra, lignocerinsyra, cerotinsyra, montansyra
Enkelomättade fettsyror 5-95 %
• Omega 9: Oljesyra, kaprolsyra, laurolsyra, myristolsyra, palmitolsyra, gadoljesyra, erukasyra
Fleromättade fettsyror 0-90 %
• Omega 3: Linolensyra, eleostearinsyra, STEA, ETA, EPA, DPA, DHA
• Omega 6: Linolsyra, GLA, DHGLA, arakidonsyra, DSTA.
 
Flytande oljor
Nyponfröolja
                                       
Rapsolja
                                       
Aprikoskärnolja
                                       
Persikokärnolja
                                       
Ricinolja
                                       
Turkisk rödolja
                                       
Jojobaolja
                                       
Mandelolja
                                       
Hasselnötsolja
                                       
Nattljusolja
                                       
Valnötsolja
                                       
Hampfröolja
                                       
Tistelolja
                                       
Druvkärnolja
                                       
Linfröolja
                                       
Solrosolja
                                       
Gurkörtsolja
                                       
Vetegroddolja
                                       
Sojaolja
                                       
Majsolja
                                       
Sesamolja
                                       
Jordnötsolja
                                       
Olivolja
                                       
Risolja
                                       
Bomullsfröolja
                                       
Sheanötsolja
                                       
Behenolja
                                       
Avokadoolja
                                       
Makadamiolja
                                       
 

Vitaminer
E-vitamin: Upp till 0,35 %, d.v.s. 350 mg per 100 gram. Halten beror på oljesort (mest finns i vetegroddolja och nyponfröolja) och på hur oljan behandlats. Varmpressning och raffinering minskar mängden, blåsning tar bort allt.
A-vitamin och D-vitamin: Små mängder, A-vitamin i form av betakaroten. Dagens matoljor är så hårt raffinerade = tappade på näring att det finns ett generellt tillstånd att tillsätta A- och D-vitamin i dem.
Betakaroten och andra karotener: Fettlösliga färgämnen som gör oljan gul; en del är förstadier till A-vitamin.
Lecitin: En lipid ("fett") med vitaminfunktion. Finns kvar i oraffinerade oljor. Mest finns i sojaolja (2-3 %) som är främsta källan.
Övrigt upp till runt 10 %
Glycerin (5-8 %) som i förestring med fettsyrorna bildar själva oljan.
• Fria fettsyror, d.v.s. fettsyror oförenade med glycerin: Normalt under 1 % (syratal 2). Halten ökar när oljor härsknar.
• Oförtvålbara ämnen (vax, E-vitamin, steroler, skvalen...): Under 1 %-10 %. Jojobaolja med 45-55 % oförtvålbara ämnen är strikt talat ett vax.
• Steroler (avenasterol, brassicasterol, campesterol, ergosterol, stigmasterol, sitosterol, kolesterol...), ämnen besläktade med terpener som räknas till steroiderna. I växter som alkoholer, fria eller förestrade med fettsyror, särskilt palmitinsyra och oljesyra.
• Skvalen: Under 1 %. Hudens talgkörtelfett innehåller 15 %. Härdat skvalen säljs som squalane, som används i kräm, olja och tvål (upp till 15 %) ungefär som syntetiska silikonoljor för att ge lenhet utan flottighet och uppges vara bra vid klåda, eksem, psoriasis, akne, solsveda, åldersfläckar.
• Enzymer: Kallpressade oljor har en del enzymer kvar, varmpressade och extraherade inga.
• Proteiner: Rester av upplösta proteiner finns mest i varmpressade oljor, som därför raffineras extra.
• Vattenlösliga ämnen: Spår, t. ex. av det gröna färgämnet klorofyll.
Raffineringsrester
• Lösningsmedel: Rester kan finnas i extraherad olja. Genom ett undantag i EU:s livsmedelslagstiftning får också fartygstankar som importoljor transporteras i fyllas med lösningsmedel (aceton, hexan, glykol, metanol, svavelsyra) på vägen ut från Sverige. Eventuella rester av dem försvinner när fettet renas, lovar Livsmedelsverket och margarinindustrin.
• Pesticider: Rester kan finnas i oljor från besprutade växter. Vetegroddoljans halt (under 3 ppm = miljondelar, d.v.s. under 0,3 mg per 100 gram) sägs vara långt under vad som finns i andra oljor.
• PAH: Margarin innehåller 15 gånger mer PAH än olivolja, av den giftiga benso(a)pyren 6 gånger mer. 16 % av svenskens årsintag av PAH kommer från matfett, 14 gånger mer från margarin än från matolja.
Transfettsyror: Varmpressning, hårdraffinering och härdning förvandlar dubbelbindningarna mellan molekylerna till transbindningar, som hindrar linol- och linolensyra från att omvandlas vidare till andra nödvändiga fleromättade fettsyror. Matoljor kan innehålla 20 % transfettsyror, margarin 40 %.

Varianter
• Tran: Oljor ur fiskdjur.
Fett: Vegetabiliskt eller animaliskt, med mer mättade fettsyror som gör det fast.
Margarin: Härdade vegetabiliska oljor.
• "Vegetabilisk olja": I kosmetika och livsmedel kan olja innehållsdeklareras som "vegetabilisk olja" istället för med en oljeväxts namn. Oljan är då inte bara en blandning av många - även många oljor måste deklareras med namn - utan en oljemix så förändrad av hårda behandlingar att det är meningslöst att namnge ursprungsoljorna även om man kunde. Oljorna är begagnade oljor från livsmedelsindustri, restauranger, etc.; behandlingarna är raffineringar för att rena blandningarna. Det finns ett stort och väl fungerande återvinningssystem som resulterar i enorma mängder olja som det lönar sig att raffinera och sälja vidare för återanvändning. Risken för att de innehåller rester av lösningsmedel och andra processkemikalier är förstås stor. Annars kännetecknas blandningarna kanske mest av allt som de inte innehåller - de är ett slags spökolja som ser ut som och känns som olja men ändå inte är det.
Ersättning
• Flytande paraffin och andra mineraloljor används ofta som ersättning för vegetabiliska oljor i kosmetika och hudvård. När det ingår i recept kan man lugnt ta vegetabilisk olja i stället. Mineraloljor har inte som vegetabiliska oljor några fördelar för huden, utan är framför allt billiga och hållbara.
• Silikonoljor är en annan typ av syntetisk ersättning, byggda på kisel. Till skillnad från fallet mineraloljor hävdas ibland att de har en del hudvårdande egenskaper.
• Vanlig olja kan användas som återfettningsmedel i stället för olivåterfettning
Hållbarhet
• Feta oljor (med mycket mättat fett) är stabila och kan hålla sig i åratal om de förvaras rätt - någorlunda svalt (inte över 40°) och i mörkt och lufttätt kärl. I kyla "skär" de sig inte, utan stelnar på samma sätt som smör. Stelningen påverkar inte kvaliteten men kan vara opraktisk. Efter en stund i rumsvärme blir de flytande igen. Lämpar sig väl för att göra örtolja och som basolja i solskyddsmedel - de tål ljuset, värmen och luften som oljan blir utsatt för.
• Torrare oljor (med mycket fleromättat fett) håller sig sämre, i extremfall endast några månader. De är känsliga för värme, syre och ljus, särskilt solljus. De bör förvaras i kylskåp i tillslutet och välfyllt kärl som inte skakas om i onödan och bör inte värmas över 90°, de mycket torra inte ens till över 50°.
• Rätt kärl: Mörkt, rent, litet, välfyllt, tillslutet. Inte av metall (järn, koppar, krom) som kan snabba på oxideringen.
• Alla oljor härsknar snabbare när de blandas med vatten. Blanda inte heller gammal olja med färsk; det snabbar på oxideringen av den färskare. Kan frysas i ett par månader; låt tina långsamt i kyl.
Tricks
Hindra luft från att komma till: Ställ kärlet upp och ner eller fyll på med glaskulor vartefter det töms så att oljan alltid når upp till kanten. Husmorstips för att förhindra att olja härsknar: Häll lite salt i. E-vitamin är annars standardmedel för att sänka oxideringstakten, alternativt rosmarinextrakt.
Inköp We don't sell, we tell!
Oljor för de flesta hudvårdsbehov finns i livsmedelsbutiken - det som duger att äta duger på huden. Oljor klassade som "matolja" har lägre moms och är därför generellt billigare än de som inte har fått denna klassning.

Användning
Oljor är utmärkta medier för doftämnen eftersom de drar åt sig doft lätt - se oljebaserad parfym. Mest används jojobaolja, men också behenolja, ricinolja och dess behandlade variant turkisk rödolja är utmärkta; alla är luktfria och hållbara. Hasselnötsolja och sesamolja har mer eller mindre lukt men gillas ändå i parfymsammanhang.
Varför smörjer vi på oss feta krämer och betraktar sedan spilld matolja på huden som smuts? Gnid in den i stället. Till skillnad från mineraloljor som paraffin och vaselin tas vegetabiliska oljor och animaliska fetter upp av huden och fungerar som ett näringsämne för den.
Feta oljor
Tjocka och kladdiga oljor absorberas inte med en gång utan stannar kvar på ytan som en fet hinna som skyddar mot fukt och kyla. De är bra i hudoljor, salvor och feta krämer som handkräm och fotkräm och på torra eksem. De ger också bra glid och skydd i cerat.
Torra oljor
Torra oljor mjukgör också men med mindre kladd; riktigt torra kan t.o.m. kännas sträva. De skyddar sämre än feta eftersom de sugs upp snabbt, och med dem de vitaminer och andra ämnen som finns i eller som man själv tillsatt. Hudcellernas väggar består till stor av just fleromättade fettsyror som dessa oljor är så rika på och flera av dem är också rika på E-vitamin. Vid tillredning ska dessa oljor tillsättas sist när blandningen börjat svalna (under 50°) eftersom fettsyrorna är värmekänsliga.
Hudläkemedel
Ansiktsmasker: upp till 5 %.
Lotion: 1-10 %. Ofta torra oljor eftersom de absorberas lätt och med dem de aktiva ämnen som ingår i lotionen.
Emulsionkräm: 5-50 %. Särskilt lätt emulgeras de feta makadamiolja, ricinolja och turkisk rödolja och den torrare sojaoljan.
Salva: 50-95 %. Ofta feta, eftersom man vill ha en skyddseffekt.
Hudolja:70-100 %. Feta och torra oljor blandas efter behag för hudtypen.
Örtolja: Nästan 100 % olja, främst feta och hållbara - i Europa olivolja, i Asien sesamolja.
Rengöringsmedel
Olja är ett utmärkt rengöringsmedel för huden - det löser fett, smuts och smink och rengör sårskorpor utan att skada. Olja för rengöring ska vara av den feta typen som inte absorberas så lätt. Se t. ex. rengöringslotioner, som kan vara rena oljeblandningar.
Lösningsmedel
Oljor fungerar som medium för andra ämnen så att de kan appliceras på huden och bidrar också till att aktiva ämnen absorberas. Den nödvändiga inmasseringen förbättrar också upptagningen.

Oljespray mot snarkning
Olja sprayad mot ovansidan av svalget är effektiv mot snarkning. En sprayning i näsborrarna kan räcka och är också bra mot torra slemhinnor. Se under Munvatten för beskrivning och recept.
• Torr och narig hy: Välj feta, tjocka oljor.
• Fet hy: Torra oljor. De sägs göra hudens fett mer tunnflytande och en del av dem är starkt sammandragande - porernas storlek minskar.
• Äldre och sliten hy: Torra oljor. Flera används som närande och rynkförebyggande medel.
Forna tiders hårolja var helt enkelt parfymerad olja. Problemet är att olja i sådana mängder gör håret matt redan efter ett par appliceringar. Undantag är de torkande oljorna (ricinolja, linfröolja).
• Feta oljor sugs inte upp så lätt utan stannar kvar och ger glid. Makadamiolja, mandelolja, olivolja, rapsolja och sheaolja används ofta.
• Torrare oljor som solrosolja eller tistelolja tillsätts för att få en mer lättarbetad blandning. De absorberas lätt och är därför bra när man vill arbeta in aktiva ämnen i huden, som i ansiktsmassage.
• Riktigt torra oljor som nyponfröolja och nattljusolja absorberas omedelbart och är användbara endast som ingredienser i ansiktsoljor.
Alla oljor är badoljor. De löser sig inte i badvattnet utan faller ner droppvis, flyter upp och lägger sig på ytan och omsluter kroppen när den bryter vattenytan. De sätter sig också på badkarsväggarna. Den enda olja som löser sig i vatten är den behandlade turkiska rödoljan.
Flytande oljor (med mer fleromättade fettsyror) ger i jämförelse med fasta fettter (med mer mättade fettsyror) långsammare förtvålning, mjukare och odrygare tvål, mindre lödder, mindre bubblor och hållbarare lödder. Så gott som alla oljor ger en hudvänlig tvål; bara bomullsfröoljan anses värdelös i sammanhanget. Alla oljor kan också användas för att överfetta tvålen, lämpligen när den smälts om efter att ha mognat en månad, eller direkt i köpt glycerintvålmassa.
Den främsta nackdelen med flytande oljor är att de inte förtvålas särskilt snabbt (ricinolja är även här ett stort undantag). De kombineras därför med fast fett som snabbar på processen och också hjälper till att göra tvålen hård, vilket är svårt med enbart oljor. Tvål på olja löddrar inte heller med så stora bubblor; för detta bör någon av de fasta oljorna (kokosolja, palmkärnolja) ingå i fettblandningen.
Förtvålningstal
Hur mycket natriumhydroxid som krävs för att förtvåla oljan varierar. Ytterligheterna är ricinolja - ett kilo förtvålas av 130 gram - och kokosolja som kräver 180 gram.
Oljor med mycket mättat fett kan ge kosmetikaakne (pyttesmå knottror) som går bort när man slutar använda oljan. Allergiker kan behöva se upp med nötoljor som aprikoskärnolja, mandelolja, hasselnötsolja, persikokärnolja. De allergiframkallande ämnena är vattenlösliga men spår kan finnas. Den som är känslig för lösningsmedel kan pröva pressad olja, den som är känslig för besprutningsmedel olja från ekologisk odling.

Mat och dryck
Nästan - men bara nästan - alla oljor är också matoljor. Svenskarna åt under 1990-talet inte fullt en liter per person och år.
• Stekoljor: De tjocka feta oljorna med mer mättat och enkelomättat fett. Enzymerna i kallpressade oljor kan ibland bli beska vid stekning i hög värme.
• Salladsoljor: De lätta torra oljorna med mer fleromättat fett.
Invärtes bruk
En del oljor tas invärtes i kurer mot gallsten. Annars har oljor mest brukats som laxermedel. En del torra har börjat användas som kosttillskott för den höga halten fleromättade fettsyror, t. ex. nattljusolja och gurkörtsolja för GLA, hampfröolja och nyponfröolja för linolensyra.
Giftighet • PAH, rester av lösningsmedel och transfettsyror: Se ovan under Innehåll.
• Några få oljor är om inte giftiga, så i alla fall olämpliga att äta. Många oljors giftighet ligger snarast i vad de inte längre innehåller.
Miljö En del oljor särskilt från USA kan komma från genmanipulerade grödor; i nämnd ordning bomullsfröolja, majsolja, sojaolja och rapsolja.

Recept

Recept I
(utsvettning)

• Oljerika frukter
En metod som primitiva folkslag i heta klimat använde var att stapla oljerika frukter på trasor i den heta solen. Frukterna svettades ut oljan som trasorna sög åt sig. Dessa kunde sedan vridas ur. Metoden är inte särskilt hygienisk men effektiv.
(Källa: Seymour 1980)
Recept II
(pressning)
• Oljerika frön, t. ex. av jordnöt, raps, lin, solros, vallmo
En annan okomplicerad metod är att pressa ut oljan. Före pressningen måste fröet krossas i en kvarn eller mortel. De krossade fröna läggs sedan i vad cidertillverkare kallar för "ostar" - krossade frön invirade i en duk. Dessa ostar packas på varandra i en press. När alltihop sedan pressas rinner oljan ut. Om du inte har någon press kan du göra en med hjälp av en domkraft. Om frön pressas kalla blir oljan av bättre kvalitet, men man får inte fullt så mycket.
(Källa: Seymour 1980)
Recept III
(urkokning)
• Oljerika frukter, t. ex. av oljepalm
Urkokning är en enkel och praktisk metod vid framställning i liten skala, förr använd bl. a. för att framställa palmolja. Frukterna fick först ligga i en eller två veckor så att de jäste lite och de hårda kärnorna togs ev. bort. Det krossade växtmaterialet kokas sedan i vatten varvid oljan flyter upp till ytan.
(Källa: Webmaster Shenet 2007)

Litteratur: Se t ex Andersen (1998) Andersen (2004), Bolin och Gustaver (1960), Culpeper (1976), Elkington och Hailes (2000), Gattefossé (1993), Gaugin (1947), Gentz och Lindgren (1946), Hällqvist och Fredman (1971), Johansson (1996), Jönsson och Simmons (1935), Lindgren (1918), Ljungdahl (1953), Lodén (2002), Lodén (2008), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Oberbeil (2002), Seymour (1980), Wilhelmsson (2003), Winter (1994).
• Artiklar: Roland Lyhagen: Kristidsgrödor (Människan och naturen: etnobiologi i Sverige; 1; 2001).
Nätpublikationer: Felter och Lloyd (1898, 1900): King's American Dispensatory (2003 12 22). Gernot Katzer's spice pages (2005 04 29). Livsmedelssverige: Statistik: Direktkonsumtion av vissa livsmedel (2005 09 28). Livsmedelsverket: Livsmedelsverkets föreskrifter om hantering av livsmedel SLVFS 1996:5 (2005 10 01). Symbols.com (2008 09 19). Statistiska centralnyrån (1972): Historisk statistik för Sverige: Del 3: Utrikeshandel 1732-1970 (2010 09 06).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/olja.html
Datum: 2018 09 25 - Uppdaterad: 2010 09 22
Cookieinfo
Made with a Mac