 |
Oljor |
||||||||
|
Oleum et operam perdidi - Olja och möda har jag förspillt. (på skönhetsvård - Titus Macciius Plautus, 200-talet f. Kr) |
|||||||||
|
Synonymer |
Vegetabilisk olja, fet olja, stabil olja, matolja | ||||||||
|
Farmakopénamn |
Oleum | ||||||||
|
Engelska namn |
Oil, fixed oil, fat oil, simple oil, vegetable oil, expressed oil | ||||||||
|
Andra namn |
Romanska språk Huile, huile fixe, huille végétale, (franska), aceite (spanska), olio (italienska), azeite, óleo (portugisiska) Nordiska språk Olje (norska), olje, olie (danska), öljy (finska) Asiatiska språk You (mandarin = kinesiska), abura, oiru (japanska), rogan (farsi = persiska), yag (turkiska), taila (sanskrit), enney (tamil) Andra språk Öl, Pflanzenöl, fettes Öl (tyska), olie (holländska), olej (polska), olej (tjeckiska), olie (holländska), olio (bulgariska) |
||||||||
|
Förväxlingsrisk |
• Eterisk olja
• Örtolja - växtudrag med olja • Hudolja - blandningar av neutrala oljor, ev med tillsatser |
||||||||
|
|
|||||||||
|
Tradition |
Alla kulturer har haft någon eller
några oljerika växter - Amerika majs,
Asien sesam, Afrika
oljepalm, Nordeuropa
raps, Sydeuropa och
Mellanöstern olivträdet. |
||||||||
|
Vegetabiliska oljor fås framför
allt ur fruktkärnor: nötter (hasselnötsolja),
kärnor (avokadoolja)
och frön (hampfröolja)
där de kan utgöra ända upp till 70 %
av vikten. I några få fall pressas också
det omgivande fruktköttet (olivolja).
Ibland får materialet jäsa lite (palmolja).
|
||||||||
|
Beskrivning |
Gemensamt för oljor är att de
flyter vid 15-20°, även om det finns en del fasta
vegetabiliska fetter som brukar kallas omväxlande
olja och fett, som kokosolja-kokosfett.
Ett annat kännetecken är att de efterlämnar
en genomskinlig fläck på papper, till skillnad
från eteriska oljor vars
fläck snart avdunstar. Därav benämningarna
stabil olja (eng. fixed oil) respektive flyktig (eng.
volatile oil). Kallpressade Oljor är rent fett men det känns tydlig skillnad på "fetare" och "torrare". • Oljor dominerade av mättade fettsyror Tjocka och kladdiga oljor som tjocknar, stelnar eller kristalliseras i kylskåp men blir flytande igen när oljan värms helt lätt. De håller sig bra och är matlagningens typiska stekoljor. De stannar på hudytan utan att sugas upp och ger därför bra glid i massage. De skyddar och isolerar torr hud men täpper lätt till fet. • Oljor dominerade av enkelomättade fettsyror Rätt tjocka, stelnar vid runt 10°, ganska hållbara. På huden är de mjuka och ger bra massageglid på stora ytor. • Oljor dominerade av fleromättade fettsyror De lätta, tunna och torrare oljorna håller sig flytande även vid låga temperaturer, härsknar lätt och är matlagningens typiska salladsoljor. De känns vanligen för torra vid massage eftersom de går in snabbt i huden. De tillför näring som är bra särskilt för rynkig och fet hud. Varmpressade och extraherade Varmpressade och särskilt extraherade oljor har förlorat det mesta av sin näring. De kan ofta beskrivas bara genom mindre olikheter i konsistens. Lukt, smak och färg är borta och det är meningen. Torkande oljor som linfröolja och valnötsolja är speciella genom att ta upp syre ur luften och då oxidera till en tunn fernissliknande film. Behandlade former som gjorts ännu mer torkande används i oljefärg. |
||||||||
| Lättare än vatten - 100 ml väger
90-95 gram. 100 gram = 111-105 ml. Tyngst är torkande oljor: 100 ml väger 92-98 gram. 100 gram = 109-91 ml. |
|||||||||
Exempel på fettlösligt |
|||||||||
| Innehåll | Triglycerider av fettsyror (tre fettsyror förestrade med glycerin), den vanliga naturliga formen i växter, djur och människa. På lägsta kemiska nivå beskrivs innehållet som 75 % kol och resten ungefär lika delar väte och syre. Blandningen av fettsyror bestämmer konsistensen. När mindre än tredjedelen är mättade, förblir fettet flytande vid 15° - själva definitionen på olja i motsats till fett. Fettsyrornas fördelning i de vanligaste oljorna: Mättade fettsyror 1-90 % • Kapronsyra, kaprylsyra, kaprinsyra, laurinsyra, myristinsyra, palmitinsyra, stearinsyra, arakinsyra, behensyra, lignocerinsyra, cerotinsyra, montansyra Enkelomättade fettsyror 5-95 % • Omega 9: Oljesyra, kaprolsyra, laurolsyra, myristolsyra, palmitolsyra, gadoljesyra, erukasyra Fleromättade fettsyror 0-90 % • Omega 3: Linolensyra, eleostearinsyra, STEA, ETA, EPA, DPA, DHA • Omega 6: Linolsyra, GLA, DHGLA, arakidonsyra, DSTA. |
||||||||
|
Vitaminer |
|||||||||
|
Varianter |
• Tran: Oljor ur fiskdjur. • Fett: Vegetabiliskt eller animaliskt, med mer mättade fettsyror som gör det fast. • Margarin: Härdade vegetabiliska oljor. • "Vegetabilisk olja": I kosmetika och livsmedel kan olja innehållsdeklareras som "vegetabilisk olja" istället för med en oljeväxts namn. Oljan är då inte bara en blandning av många - även många oljor måste deklareras med namn - utan en oljemix så förändrad av hårda behandlingar att det är meningslöst att namnge ursprungsoljorna även om man kunde. Oljorna är begagnade oljor från livsmedelsindustri, restauranger, etc.; behandlingarna är raffineringar för att rena blandningarna. Det finns ett stort och väl fungerande återvinningssystem som resulterar i enorma mängder olja som det lönar sig att raffinera och sälja vidare för återanvändning. Risken för att de innehåller rester av lösningsmedel och andra processkemikalier är förstås stor. Annars kännetecknas blandningarna kanske mest av allt som de inte innehåller - de är ett slags spökolja som ser ut som och känns som olja men ändå inte är det. |
||||||||
|
Ersättning |
• Flytande paraffin
och andra mineraloljor används ofta som ersättning
för vegetabiliska oljor i kosmetika och hudvård.
När det ingår i recept kan man lugnt ta vegetabilisk
olja i stället. Mineraloljor har inte som vegetabiliska
oljor några fördelar för huden, utan är
framför allt billiga och hållbara. • Silikonoljor är en annan typ av syntetisk ersättning, byggda på kisel. Till skillnad från fallet mineraloljor hävdas ibland att de har en del hudvårdande egenskaper. • Vanlig olja kan användas som återfettningsmedel i stället för olivåterfettning. |
||||||||
|
Hållbarhet |
• Feta oljor (med mycket mättat
fett) är stabila och kan hålla sig i åratal
om de förvaras rätt -
någorlunda svalt (inte över 40°) och i
mörkt och lufttätt kärl. I kyla
"skär" de sig inte, utan stelnar på
samma sätt som smör. Stelningen påverkar
inte kvaliteten men kan vara opraktisk. Efter en stund
i rumsvärme blir de flytande igen. Lämpar sig
väl för att göra örtolja
och som basolja i solskyddsmedel
- de tål ljuset, värmen och luften som oljan
blir utsatt för. • Torrare oljor (med mycket fleromättat fett) håller sig sämre, i extremfall endast några månader. De är känsliga för värme, syre och ljus, särskilt solljus. De bör förvaras i kylskåp i tillslutet och välfyllt kärl som inte skakas om i onödan och bör inte värmas över 90°, de mycket torra inte ens till över 50°. • Rätt kärl: Mörkt, rent, litet, välfyllt, tillslutet. Inte av metall (järn, koppar, krom) som kan snabba på oxideringen. • Alla oljor härsknar snabbare när de blandas med vatten. Blanda inte heller gammal olja med färsk; det snabbar på oxideringen av den färskare. Kan frysas i ett par månader; låt tina långsamt i kyl. Tricks Hindra luft från att komma till: Ställ kärlet upp och ner eller fyll på med glaskulor vartefter det töms så att oljan alltid når upp till kanten. Husmorstips för att förhindra att olja härsknar: Häll lite salt i. E-vitamin är annars standardmedel för att sänka oxideringstakten, alternativt rosmarinextrakt. |
||||||||
|
Oljor för de flesta hudvårdsbehov finns i livsmedelsbutiken - det som duger att äta duger på huden. Oljor klassade som "matolja" har lägre moms och är därför generellt billigare än de som inte har fått denna klassning. | ||||||||
|
|
|||||||||
|
Användning Oljor är utmärkta medier för doftämnen eftersom de drar åt sig doft lätt - se oljebaserad parfym. Mest används jojobaolja, men också behenolja, ricinolja och dess behandlade variant turkisk rödolja är utmärkta; alla är luktfria och hållbara. Hasselnötsolja och sesamolja har mer eller mindre lukt men gillas ändå i parfymsammanhang. |
|||||||||
|
Varför smörjer vi på
oss feta krämer och betraktar sedan spilld matolja
på huden som smuts? Gnid in den i stället.
Till skillnad från mineraloljor som paraffin
och vaselin tas vegetabiliska
oljor och animaliska fetter upp av huden och fungerar
som ett näringsämne för den. Feta oljor Tjocka och kladdiga oljor absorberas inte med en gång utan stannar kvar på ytan som en fet hinna som skyddar mot fukt och kyla. De är bra i hudoljor, salvor och feta krämer som handkräm och fotkräm och på torra eksem. De ger också bra glid och skydd i cerat. Torra oljor Torra oljor mjukgör också men med mindre kladd; riktigt torra kan t.o.m. kännas sträva. De skyddar sämre än feta eftersom de sugs upp snabbt, och med dem de vitaminer och andra ämnen som finns i eller som man själv tillsatt. Hudcellernas väggar består till stor av just fleromättade fettsyror som dessa oljor är så rika på och flera av dem är också rika på E-vitamin. Vid tillredning ska dessa oljor tillsättas sist när blandningen börjat svalna (under 50°) eftersom fettsyrorna är värmekänsliga. Hudläkemedel • Ansiktsmasker: upp till 5 %. • Lotion: 1-10 %. Ofta torra oljor eftersom de absorberas lätt och med dem de aktiva ämnen som ingår i lotionen. • Emulsionkräm: 5-50 %. Särskilt lätt emulgeras de feta makadamiolja, ricinolja och turkisk rödolja och den torrare sojaoljan. • Salva: 50-95 %. Ofta feta, eftersom man vill ha en skyddseffekt. • Hudolja:70-100 %. Feta och torra oljor blandas efter behag för hudtypen. • Örtolja: Nästan 100 % olja, främst feta och hållbara - i Europa olivolja, i Asien sesamolja. Rengöringsmedel Olja är ett utmärkt rengöringsmedel för huden - det löser fett, smuts och smink och rengör sårskorpor utan att skada. Olja för rengöring ska vara av den feta typen som inte absorberas så lätt. Se t. ex. rengöringslotioner, som kan vara rena oljeblandningar. Lösningsmedel Oljor fungerar som medium för andra ämnen så att de kan appliceras på huden och bidrar också till att aktiva ämnen absorberas. Den nödvändiga inmasseringen förbättrar också upptagningen. Oljespray mot snarkning Olja sprayad mot ovansidan av svalget är effektiv mot snarkning. En sprayning i näsborrarna kan räcka och är också bra mot torra slemhinnor. Se under Munvatten för beskrivning och recept. |
|||||||||
| • Torr och narig hy: Välj feta,
tjocka oljor. • Fet hy: Torra oljor. De sägs göra hudens fett mer tunnflytande och en del av dem är starkt sammandragande - porernas storlek minskar. • Äldre och sliten hy: Torra oljor. Flera används som närande och rynkförebyggande medel. |
|||||||||
| Forna tiders hårolja var helt enkelt parfymerad olja. Problemet är att olja i sådana mängder gör håret matt redan efter ett par appliceringar. Undantag är de torkande oljorna (ricinolja, linfröolja). | |||||||||
| • Feta oljor sugs inte upp så
lätt utan stannar kvar och ger glid. Makadamiolja,
mandelolja, olivolja,
rapsolja och sheaolja
används ofta. • Torrare oljor som solrosolja eller tistelolja tillsätts för att få en mer lättarbetad blandning. De absorberas lätt och är därför bra när man vill arbeta in aktiva ämnen i huden, som i ansiktsmassage. • Riktigt torra oljor som nyponfröolja och nattljusolja absorberas omedelbart och är användbara endast som ingredienser i ansiktsoljor. |
|||||||||
| Alla oljor är badoljor. De löser sig inte i badvattnet utan faller ner droppvis, flyter upp och lägger sig på ytan och omsluter kroppen när den bryter vattenytan. De sätter sig också på badkarsväggarna. Den enda olja som löser sig i vatten är den behandlade turkiska rödoljan. | |||||||||
|
Flytande oljor (med mer fleromättade fettsyror) ger i jämförelse med fasta fettter (med mer mättade fettsyror) långsammare förtvålning, mjukare och odrygare tvål, mindre lödder, mindre bubblor och hållbarare lödder. Så gott som
alla oljor ger en hudvänlig tvål; bara bomullsfröoljan
anses värdelös i sammanhanget. Alla oljor kan också användas för
att överfetta tvålen, lämpligen när
den smälts
om efter att ha mognat en månad, eller direkt
i köpt glycerintvålmassa. Den främsta nackdelen med flytande oljor är att de inte förtvålas särskilt snabbt (ricinolja är även här ett stort undantag). De kombineras därför med fast fett som snabbar på processen och också hjälper till att göra tvålen hård, vilket är svårt med enbart oljor. Tvål på olja löddrar inte heller med så stora bubblor; för detta bör någon av de fasta oljorna (kokosolja, palmkärnolja) ingå i fettblandningen. Förtvålningstal Hur mycket natriumhydroxid som krävs för att förtvåla oljan varierar. Ytterligheterna är ricinolja - ett kilo förtvålas av 130 gram - och kokosolja som kräver 180 gram. |
|||||||||
| Oljor med mycket mättat fett kan ge kosmetikaakne (pyttesmå knottror) som går bort när man slutar använda oljan. Allergiker kan behöva se upp med nötoljor som aprikoskärnolja, mandelolja, hasselnötsolja, persikokärnolja. De allergiframkallande ämnena är vattenlösliga men spår kan finnas. Den som är känslig för lösningsmedel kan pröva pressad olja, den som är känslig för besprutningsmedel olja från ekologisk odling. | |||||||||
|
|
|||||||||
|
Mat och dryck |
Nästan - men bara nästan - alla
oljor är också matoljor. Svenskarna
åt under 1990-talet inte fullt en liter per person
och år. • Stekoljor: De tjocka feta oljorna med mer mättat och enkelomättat fett. Enzymerna i kallpressade oljor kan ibland bli beska vid stekning i hög värme. • Salladsoljor: De lätta torra oljorna med mer fleromättat fett. |
||||||||
|
Invärtes bruk |
En del oljor tas invärtes i kurer mot gallsten. Annars har oljor mest brukats som laxermedel. En del torra har börjat användas som kosttillskott för den höga halten fleromättade fettsyror, t. ex. nattljusolja och gurkörtsolja för GLA, hampfröolja och nyponfröolja för linolensyra. | ||||||||
| Giftighet | • PAH, rester av lösningsmedel
och transfettsyror: Se ovan under Innehåll. • Några få oljor är om inte giftiga, så i alla fall olämpliga att äta. Många oljors giftighet ligger snarast i vad de inte längre innehåller. |
||||||||
| Miljö | En del oljor särskilt från USA kan komma från genmanipulerade grödor; i nämnd ordning bomullsfröolja, majsolja, sojaolja och rapsolja. | ||||||||
|
|
|||||||||
| Recept | |||||||||
|
Recept I |
• Oljerika frukter En metod som primitiva folkslag i heta klimat använde var att stapla oljerika frukter på trasor i den heta solen. Frukterna svettades ut oljan som trasorna sög åt sig. Dessa kunde sedan vridas ur. Metoden är inte särskilt hygienisk men effektiv. (Källa: Seymour 1980) |
||||||||
| Recept II (pressning) |
• Oljerika frön, t. ex. av jordnöt,
raps, lin,
solros, vallmo En annan okomplicerad metod är att pressa ut oljan. Före pressningen måste fröet krossas i en kvarn eller mortel. De krossade fröna läggs sedan i vad cidertillverkare kallar för "ostar" - krossade frön invirade i en duk. Dessa ostar packas på varandra i en press. När alltihop sedan pressas rinner oljan ut. Om du inte har någon press kan du göra en med hjälp av en domkraft. Om frön pressas kalla blir oljan av bättre kvalitet, men man får inte fullt så mycket. (Källa: Seymour 1980) |
||||||||
| Recept III (urkokning) |
• Oljerika frukter, t. ex. av oljepalm Urkokning är en enkel och praktisk metod vid framställning i liten skala, förr använd bl. a. för att framställa palmolja. Frukterna fick först ligga i en eller två veckor så att de jäste lite och de hårda kärnorna togs ev. bort. Det krossade växtmaterialet kokas sedan i vatten varvid oljan flyter upp till ytan. (Källa: Webmaster Shenet 2007) |
||||||||
|
|
|||||||||
|
• Litteratur:
Se t ex Andersen (1998) Andersen (2004), Bolin och Gustaver
(1960), Culpeper (1976), Elkington och Hailes (2000),
Gattefossé (1993), Gaugin (1947), Gentz och Lindgren (1946), Hällqvist
och Fredman (1971), Johansson (1996), Jönsson och
Simmons (1935), Lindgren (1918), Ljungdahl (1953), Lodén
(2002), Lodén (2008), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995),
Oberbeil (2002), Seymour (1980), Wilhelmsson (2003),
Winter (1994). • Artiklar: Roland Lyhagen: Kristidsgrödor (Människan och naturen: etnobiologi i Sverige; 1; 2001). • Nätpublikationer: Felter och Lloyd (1898, 1900): King's American Dispensatory (2003 12 22). Gernot Katzer's spice pages (2005 04 29). Livsmedelssverige: Statistik: Direktkonsumtion av vissa livsmedel (2005 09 28). Livsmedelsverket: Livsmedelsverkets föreskrifter om hantering av livsmedel SLVFS 1996:5 (2005 10 01). Symbols.com (2008 09 19). Statistiska centralnyrån (1972): Historisk statistik för Sverige: Del 3: Utrikeshandel 1732-1970 (2010 09 06). |
|||||||||
|
|
|||||||||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|||||||||
