Tillverkningen började på våren och engagerade hela gården. Först kom Sidi Allal med högar av rosenknoppar, myrten och andra doftande växter från landet, och kvinnorna rusade till och tog dem en trappa upp och spred ut dem på rena lakan i skydd för solen. När blommorna var torra lades de undan till den stora ghassoul-görardagen vid midsommar, då de blandades med lera och torkades igen till ett tunt lager - den här gången i varm sommarsol. Inget barn ville missa den dagen. Inte bara behövde de vuxna vår hjälp då; vi fick också knåda leran och smutsa ner oss hur mycket som helst utan att någon klagade. Den parfymerade leran luktade så gott att man ville äta den. En gång prövade jag och Samir och fick magknip som vi noggrant höll tyst om.
Som alla andra skönhetsbehandlingar skedde ghassoul-tillverkningen kring fontänen. Kvinnorna slog sig ner med sina pallar och träkolseldar nära vattnet för att komma åt att tvätta händer, krukor och pannor. Först lades kilovis med torkade rosor och myrten i separata djupa krukor för att dra en stund. Därefter togs de från elden och fick svalna lite. Kvinnor som tyckte om någon särskild doft - som mamma, som älskade lavendel - lät sådana blommor sjuda i mindre krukor. Och som med andra skönhetsbehandlingar trodde en del av kvinnorna att hela den undergörande effekten skulle utebli om receptet blev allmänt känt, och försvann därför in i mörka skrymslen på övervåningarna och blandade till mystiska växter och blommor i hemlighet bakom stängda dörrar. En del kvinnor, som faster Habiba, torkade sina rosor i månljus. Andra begränsade sig till blommor med särskild färg och ytterligare andra läste magiska besvärjelser över växterna för att förstärka deras trollkraft.
Därefter tog knådningen vid. Faster Habiba gav signalen genom att lägga några nävar rå lera i en vid stengodspanna som man använder när man knådar deg. Sedan hällde hon en skål myrten- eller rosenvatten över leran, lät det sjunka in och knådade tills det blev en mjuk pasta. Därefter spred hon ut pastan på en träskiva och ropade på oss barn att ta den till terassen för torkning. ...
När vi dök upp på terassen med träskivorna på huvudena, stönande och stånkande för att visa hur viktig vår insats var, tog Mina vid. Hennes uppgift var att vaka över skivorna och torkningen. Till natten beordrades vi ta in skivorna för att leran inte skulle skadas av fukten och dagen därpå när solen stod som högst fick vi ta ut dem igen. Efter fem dagar hade leran torkat till en tunn kaka och spruckit i småbitar. Då hällde Mina ut alltihop på ett stort rent lakan och fördelade det bland de vuxna kvinnorna.

För att tvätta bort hennan och oljorna använde kvinnorna ghassoul, ett undergörande lerschampo och tvättvatten som gjorde hår och hud fantastiskt lena. "Ghassoul förvandlar huden till siden", sade faster Habiba. "Det får dig att känna dig som en antik gudinna när du stiger ut från hammam." Det tog lång tid och två-tre dagars hårt arbete för att göra ghassoul, som egentligen var doftande bruna flagor av torkad lera. När det väl var iordninggjort behövde man bara strö en näve i rosenvatten och vips hade man en magisk lösning.