![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() Mineralpulver - Förtjockningsmedel - Färgämnen Leror |
|||||||
|
|||||||
Synonymer |
Lera, bolus, kosmetisk lera, grön lera, rosa lera,
gul lera 1) Rödlera, röd lera, rödkrita, järnhaltig lera, engelskt rött, rödockra, sigilljord, röd bolus, rödgul bolus, orientalisk bolus, armenisk lera, armenisk bolus, lemnisk bolus 2) Rasul, ghassoul, rasul mineralsåpapulver, marockansk tvållera |
||||||
Farmakopénamn |
1) Bolus rubra, Bolus armenia, Bolus rubra communis, Terra sigillata | ||||||
INCI-namn | Clay ["a group of phyllosilicate minerals produced by the chemical and physical weathering of rock"] | ||||||
Engelska namn |
Clay, cosmetic clay, green clay, pink clay, yellow clay 1) Red clay, Armenian bole, red chalk, red iron ore, red hematite, ruddle |
||||||
Andra
namn |
Romanska språk Bolus, terra (latin), argile (franska) 1) Sinopis, terra rubra, armenicum (latin), rubrica, bolus ruber, bolus rubra, terra sigillata (medeltidslatin), terra rossa, terra di Treviso (italienska), ocre rouge (franska) Nordiska språk 1) Rød bolus (danska) 2) Rasul (danska) Andra språk Lehm, Ton (tyska) 1) Kinnabaris, miltos (grekiska), Roter Bolus, Hausrot, Lemnische Erde (tyska) 2) Ghassoul (arabiska) |
||||||
Förväxlingsrisk |
Vita leror hör till de få leror som fortfarande är så kända att de särskijs med namn - kaolinlera, valklera, aluminiumoxid | ||||||
|
|||||||
|
Det svenska ordet lera
- belagt från 1671 - kommer av fornsvenska ler
med samma betydelse. Ursprunget är ett fornnordisk
ordrot med betydelsen smörja, klibba. Bolus är en latinisering av grekiska bolos = jordklump. |
||||||
Framställning |
Bolus
(lat. jordklump) är det gemensamma namnet på finkorniga
leror, bildade när bergarter vittrar. Avlagringarna
slammas i vatten och därför hittar man dem
vanligen långt bort från de trakter där
de uppstått. Sötvattensleror är äldre
än saltvattenslerorna som bildades vid istidens
slut. Båda typerna finns i Sverige. Lera tas tillvara
genom att råstoffet slammas i vatten och formas
till tegelstenslika bitar. I fabriker mals det sedan
till önskad finhet. Olika nyansblandningar används
som målarpigment. 1) Rödlera Detta är naturligt röda leror, var och en unik i sin sammansättning och därför ofta namngiven efter fyndorten. Till kända rödleror hör t. ex. lemnisk bolus (från den turkiska ön Limnos) och armenisk bolus (ursprungligen från Armenien men senare också från Böhmen och Frankrike). Terra sigillata är också det romerska namnet på en särskild sorts keramik som producerades i stor skala i Gallien århundradena e. Kr. 2) Rasul Rasul i dagens hårschampon är torkad lera från de marockanska Atlasbergen. Så här gjordes den i ett familjeharem i Marocko på 1940-talet: |
||||||
|
|||||||
Ursprung |
|||||||
Beskrivning |
Färg: Allt
från vit (rika på kaolin)
över grå, gul, brun och röd ända
till blåaktig. Konsistens: Torra leror är glansiga och halvtäckande pulver av mycket små korn, mindre än 2 mikrometer. Ju finare korn desto fetare känns känsla ger de mellan fingrarna - mycket finkornig lera kallas just fet lera. Beroende på innehåll är de mer eller mindre vattenupptagande. Våt lera kan kännas rent klibbig på tungan, är formbar och kan torkas utan att förlora formen. En del kan smältas, andra kan brännas hårda. |
||||||
Mått och vikt | Vikten varierar mycket beroende på fukthalt och
fyndortens specifika sammansättning. Exempel på
finkorniga leror som används kosmetiskt: Gul: 100 ml väger ca 79 gram. 100 gram = ca 127 ml. Röd: 100 ml väger ca 60 gram. 100 gram = ca 167 ml. Grön: 100 ml väger ca 40 gram. 100 gram = ca 248 ml. Rosa: 100 ml väger ca 33 gram. 100 gram = ca 299 ml. |
||||||
Alla leror är
olösliga i vatten men suger
åt sig vatten bra. Tips vid vattenblandning för
att slippa en ojämn gröt: Strö leran i
vattnet utan att röra om och låt den sjunka
i lugn och ro. Lera löses inte heller i vegetabiliska olja. De naturliga jordfärgspigment som används i oljemåleri löses alltså inte utan slammas bara upp i oljan. |
|||||||
Innehåll |
Vatten: I naturen
är lerors vattenhalt ca 25 %. Huvudbeståndsdelarna är kiselsyra och dess aluminiumsalt kaolin (aluminiumsilikat) eller dennas glödgade form aluminiumoxid. Vita lersorter består nästan enbart av dessa ämnen. Mineraler och bergarter som ger olika färg och egenskaper: Sand, kvarts, fältspat, glimmer (klinkerleror), kol, kalciumkarbonat (upp till 8 %), magnesiumkarbonat och magnesiumsilikat (talk) (upp till 5 %), järnoxider (rost), kaliumföreningar (upp till 5 %), manganföreningar (under 1 %), natriumföreningar (under 1 %). 1) Rödlera Äkta rödleror färgas redan på fyndplatsen av järnoxider, antikens Crocus Martis. "Brända leror" (röda jordfärger av typen bränd terra di Sienna) är lerarter som har bränts så att deras järnhydroxid, järnsulfat, järnkarbonat etc. övergått i röd järnoxid. |
||||||
Varianter |
Ytterligare vita: Aluminiumoxid,
kaolinlera, valklera. Bentonit, bentonitlera: huvudsakligen aluminiumsilikat (kaolin). Gyttja = grön- eller brunaktig jordart som bildas i insjöar och havsvikar. Består av varierande mängder sand och lera, men skiljer sig från dessa genom att innehålla också växt- och algrester och avföring från mikroskopiska vattendjur. Kallas ofta dy, men: Dy = kemiskt utfällda organiska ämnen som bildas av humusämnen i insjöar, alltså ungefär gyttjan minus sanden och leran. |
||||||
Hållbarhet |
Obegränsad hållbarhet - har tålt värme, kyla, fukt och ljus i miljontals år. | ||||||
|
Finkorniga kosmetiska leror
finns i många färger finns hos importörer
av eteriska oljor för runt 150 kr kilot och ibland
till ungefär samma pris i hälsokostbutiker som
för råvaror till kosmetika. 2) Rasul Hos importörer av eteriska oljor för runt 250 kr kilot och till ungefär samma pris i hälsokostbutiker, shampoavdelningen. |
||||||
|
|||||||
Hudläkemedel
Leror suger upp och torkar ut, lindrar eksem och solsveda och sägs också stimulera blod- och lymfcirkulationen. Särskilt de röda lerorna har haft högt anseende sedan antiken som uppsugande och torkande medel, t. ex. på brännskador och blodflöden - blodet är ju rött - och i europeisk farmaci rätt mycket i salvor. Rengöringsmedel Som aktivt ämne används leror framför allt för att de suger åt sig fett och smuts från hudytan. Lermask: 10-50 % av volymen tillsammans med vätska. Strö pulvret på vätskan och låt det sjunka av egen kraft så blir det lätt att blanda. En inpackning med grön lera på fötterna sägs minska fotsvett. Förtjockningsmedel Används uppslammade i alla slags kosmetiska och hudvårdande preparat. Vitt - gult - rött - brunt - svart färgämne Kanske är lera det äldsta kroppsmålningsmedlet - de inte bara pryder huden utan skyddar också mot stark sol. Vita leror kan ingå i pulverbasen i ansiktspuder, rödleror har använts mycket för att färga salvor och ingår i dagens färgade ansiktspuder (2-5 % vikt). |
|||||||
Skillnader i mineralinnehåll,
uppsugningsförmåga m.m. gör att olika
leror passar olika hudtyper bättre och sämre. Generellt
är dock alla leror uttorkande och sammandragande
och därför bäst för oren och fet hy
och för slapp hud. Fet hy: Grön och gul lera suger upp fett bäst. Valklera och kaolinlera är också mycket effektiva. Normal hy: Gröna, gula och röda leror sägs passa bäst. Torr och känslig hy: Rosa och vita leror kan eventuellt vara lämpliga, men oftast är vilken lera som helst för uttorkande för dessa hudtyper. Och röd lera, säger de som säljer den, är "bra för viktminskning". |
|||||||
Leror rengör hår genom att suga upp fett. De kan t. ex. användas i
schampo, torrschampo och
hårinpackningar. I flytande preparat verkar de också lite förtjockande. 2) Rasul Har varit populärt i Europa sedan 1970-talet som ingrediens i "naturliga" schampon (tensider med lertillsats). Leran kan användas torr som den är (torrschampo), blandad med vatten (pulverschampo) eller som ingrediens i vanligt schampo. Så här berättar Fatima Mernissi från sin barndoms Marocko på 1940-talet: |
|||||||
|
|||||||
Mycket finkornig lera kan användas som tandpulver - många, många tandpulver är just tandpulver med krita. | |||||||
Leror kan
ingå i små mängder för att göra
tvålen fettuppsugande och lätt slipande -
och för att ge färg.
|
|||||||
Leror är inte hudretande, om de är rena. De kan vara utmärkta rengöringsalternativ för den som har känslig hud eller inte tål tensiderna i vanliga schampon och flytande tvål. Vita leror, som kaolin, är mildast. | |||||||
|
|||||||
Invärtes
bruk |
Gammalt pillerslagningsmedel.
1) Rödlera Sigilljord använts invärtes som sammandragande och blodstillande medel. Från antiken och långt framåt också som motgift (uppsugande). |
||||||
Mat och dryck | I nödtider har leror ätits i rätt stora delar av världen och det händer fortfarande. Så här berättas från Ryssland i slutet av 1800-talet: | ||||||
|
|||||||
Giftighet | 1) Rödlera Förr kunde röda leror vara ytterst hälsofarliga - de innehöll ofta stelkrampsbaciller. "Bolusdöd" har dock inget med lera att göra, mer än att det kommer av gr. bolos = jordklump. Bolusdöd är "plötslig kvävningsdöd genom felsvald för stor munsbit". |
||||||
Miljö |
2) Rasul Godkänd som Bra Miljöval. |
||||||
|
|||||||
Litteratur:
Se t ex Aldén (1998), Bardey (2000), Eidlitz (1971), Gentz och Lindgren (1946), Haeger (1975), Hallström (1986), Harrison
(2000), Jägervall (1990), Lindgren (1918),
Linné (1954), Ljungdahl (1953), Lundegårdh
(1971), Mernissi (1975), Meyer (1952), Nationalencyklopedin (1995), Pharmacopoea
Svecica (1775). Rasul i Marocko: Mernissi (1995). • Citat: Tillverkningen började på våren...; För att tvätta bort hennan... Mernissi (1995). Vad har vi inte ätit... Eidlitz (1971). Nätpublikationer: Bra Miljöval: Conditioning agents (2005 07 20). Symbols.com (2008 09 19). CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 10 01) |
|||||||
|
|||||||
© Shenet 1997 - 2013 |