 |
       
Konserveringsmedel Alkohol - Farnesol - Glycerin - Kathon CG - Parabener - Propylenglykol - Salt - Tymol Sura vätskor: Formaldehyd / formalin - Grapefruktkärnextrakt - Mjölksyra - Vassla - Vinäger - Ättika Sura pulver: Alun - Askorbinsyra - Borsyra - Citronsyra - Garvsyra - Karbamid - Natriumbensoat - Salicylsyra - Vinsyra Alkaliska pulver: Borax - Kaliumsorbat - Trietanolamin Antioxidantia: Askorbinsyra - : Bensoeharts - Bensosesyra - Bensoetinktur - BHT - E-vitamin - Lecitin - Rosmarinextrakt Eteriska oljor - exempel: Frankincense - Ingefära - Kanel - Kryddpeppar - Mejram - Rosmarin - Salvia - Vintergröna |
|
|
|
||
|
Farmakopénamn |
Conservans | |
| E 200 - E 297 (konserveringsmedel) E 300 - E 385 (antioxidationsmedel) E 290, E 938 - E 948 (konserverande gaser) |
||
|
Engelska namn |
Preservative, antidegradant, preservative agent, preserving agent | |
|
Andra namn |
Romanska språk Conservateur, préservatif (franska), preservativo, conservante (italienska), preservativo, conservante (spanska), agente de conservação (portugisiska) Nordiska språk Konserveringsmiddel, konserveringsmiddel, preserveringsmiddel, nedbrydningsmodvirkende praeparat (danska), prevensjonsmiddel (norska), getnaðarverja (isländska), säilöntäaine (finska) Andra språk Konservierungsmittel, Schutzmittel (tyska), voorbehoedmiddel, konserveringsmiddel, conserveringsmiddel (holländska) |
|
|
|
||
|
Tradition |
Ordet konservera, i betydelsen att bevara livsmedel, har
använts i svenskan sedan 1762. Det kommer från latinets conservare = bevara, bibehålla. Ordet konserveringsmedel dök upp
1846.
Behovet att bevara Kosmetika som säljs i butik måste konserveras mycket kraftigare än sådant man gör själv. Varför? • Vatten: Hemma gör folk på sin höjd kanske salvor - vax och fett behöver sällan konserveras. Det vi köper är ofta i formen emulsioner som innehåller massor av vatten, som fort blir dåligt och måste konserveras. • Lagring: Hemma kan vi göra små satser vartefter de går åt. Köpvarorna ska klara sig på fabrikens och grossistens lager, under transport, på butikshyllorna och i konsumenternas hem i månader och år. • Utom kontroll: Vi vet hur det hemmagjorda kommer att användas, när och av vem. Masstillverkaren vet ingenting när produkten lämnat fabriken. Earle Baruer på Revlons laboratorium: |
|
|
||
| I det läget vågar ingen tillverkare chansa - produkten måste vara absolut stendöd. | ||
| Beskrivning | Mikroorganismerna som bildas i kosmetika
är i nämnd ordning: Mögel, svamp, jäst,
bakterier och protozoa (en slags amöbor).
Risken för virus är minimal eftersom de bara
kan föröka sig i andra levande organismer. Mikroorganismerna förändrar produkten kemiskt, vilket
märks på att den ändrar lukt
och färg och på att klara och genomskinliga
vätskor blir grumliga. På huden och i kroppen kan de orsaka
infektioner. Konserveringsmedel ska: • Döda mikroorganismer som uppkommit under tillverkningen. Det vanliga är att tillsätta något flytande ämne. Gammabestrålning förekommer. • Förhindra vidare tillväxt. Under tillverkning och tappning genom rätt ingredienser inklusive någon konserverande tillsats, god hygien och rätt förpackning. Under användning genom god hygien. |
|
| • Vattenlösliga konserveringsmedel
är de vanligaste och viktigaste. Så fort ett
preparat innehåller vatten och ska stå längre än en vecka måste
det konserveras. Också surgörande ämnen
brukar vara vattenlösliga. |
||
| Konservera vätskor | Kosmetiska preparat utan konserveringsmedel
är knappast säljbara; de måste förvaras
i kyl och håller sig inte i åratal ens då.
Särskilt i preparat med mycket vatten växer
mikroorganismer snabbt. Se • felsökningssidan för nedslående beskrivningar av vad som kan börja växa i kärlen och • antiseptiska sidan för uppslag. Tinkturer och annat med alkohol Alkohol konserverar både sura och alkaliska vätskor. Minst 15 % alkoholhalt krävs: • 15 % alkohol: 37 % vodka (40 %) per dl eller 22-17 % denaturerad sprit (70-95 %) per dl. • 20 % alkohol: 50 % vodka (40 %) per dl eller 29-21 % denaturerad sprit (70-95 %) per dl. • Tinkturer innehåller mycket organiskt material men alkoholhalten (25-70 %) räcker för att konserverera. Sura vätskor • Starkt sura preparat, som sura toalettvatten klarar sig ofta utan konserveringsmedel; bakterier och svamp växer till sig dåligt i sur miljö. Surgörande ämnen kan tillsättas, t. ex. vätskor som citronsaft, vassla, vinäger, ättika, eller grapefruktkärnextrakt, eller vattenlösliga ämnen som bensoesyra, citronsyra och mjölksyra (ett par ml per dl). C-vitamin håller sig inte länge i vattenlösning. • Sura vätskor kan konserveras med i stort sett vilket syltkonserveringsmedel som helst. Dessa brukar var lätt sura och fungerar bäst i sur miljö - bensoesyra (0,2 %), natriumbensoat (0,5 %, Atamonpulver = bensoesyra och natriumbensoat (0,5 %), flytande Atamon = natriumbensoat och mjölksyra (1 %). Även används även i vätskor som ska ingå i något surt, t. ex. en sur emulsion. • Vattenrika växtutdrag (infusioner, dekokter, macerat, växtsafter) måste konserveras. De lutar redan åt surt och tål ytterligare. Använd samma syltkonserveringsmedel och doser som i sura vätskor (ovan) eller en heltäckande parabenblandning i hög dos (upp till 1 % = 20 droppar per dl). Neutrala och alkaliska vätskor • Neutrala vätskor (pH 6-8), t. ex. de flesta emulsioner: Här växer bakterier och svamp till bäst. Heltäckande parabenblandning i hög dos (0,75-1 % = 15-20 droppar per dl). • Vätskor som lutar åt det alkaliska (pH över 8) är mindre attraktiva för mikroorganismer. De måste liksom vätskor som ska ingå i alkaliska emulsioner (ovanliga) konserveras med något alkaliskt. Enklast är att använda borax som både konserverar och emulgerar. Övrigt om vätskor • Salt försvårar för svamp och bakterier att växa till sig. • Bensoetinktur fungerar som konserveringsmedel och antioxidant i både sura och alkaliska vatten- och spritlösningar. Effekten beror mer på bensoehartsen än på alkoholen (40-90 %). 3 % bensoetinktur är det vanliga i äldre recept för konservering av vätskor. Men se upp, man får en slags jungfrumjölk och det är svårt att göra. • Glöm inte det enkla: Vätskor som ska ställas undan en tid kan frysas. |
|
| Konservera emulsioner | Emulsioner = allt möjligt med
emulgeringsmedel och mycket vatten, som emulsionskrämer, hårschampo, balsam, flytande
tvål. • Vattendelen: Ju mer vatten (magrare emulsion) desto mer konserverinsgmedel behövs. Med destillerat vatten, som rosenvatten, kan mängden hållas lägre än om vattnet bara är kokt. Utdrag på växter (infusion, dekokt, macerat, växtsaft) kräver mycket konserveringsmedel (de behöver inte konserveras först, utan hela emulsionen konserveras när den är färdig). Se ovan om konservering av vätskor. • Oljedelen: Antioxidationsmedel som E-vitamin (1 %) och rosmarinextrakt förebygger härskning (ytterst ovanligt när man gör små mängder för hemmabruk). Se ovan om konservering av fett och olja. • Emulsion som ska hålla kort tid (veckor-månader): Lite bensoetinktur kan räcka (3 %). Om vattnet är destillerat kan det räcka med något surt som citronsyra (1 %), om det finns PH-utrymme för det. • Emulsion som ska hålla länge (månader-år): Både vattnet och fettet behöver konserveras. Standardmedel i kosmetika är blandningar av parabener. Feta emulsioner behöver minst (runt 0,5 % = 10 droppar per dl), magra mest (runt 0,75 % = 15 droppar per dl). • Många eteriska oljor är svamp- och bakteriedödande vilket man kan ta med i beräkningen av konserveringsmedel. Se antiseptiska medel. |
|
|
Konservera olja och fett |
• Salvor och cerat (vax, stabil vegetabilisk olja och eteriska oljor) behöver
inte konserveras. • Fett och oljor med endast fettlösliga ämnen blir sällan dåliga genom bakteriepåverkan så länge de förvaras vettigt. T.o.m. feta växtutdrag (örtolja, pomada) klarar sig utan konserveringsmedel om de har filtrerats ordentligt. • Kaliumsorbat och bensoesyra (båda upp till 1 %) kan konservera fett och olja. • Parabener: De heltäckande blandningar för både vatten och fett som finns att köpa kan kännas som lite overkill men doseringen är låg (0,25-0,5 % = 5-10 droppar per dl). |
|
| Antioxidans | En större risk för fett och oljor är att
de upptar syre och oxideras = härsknar, särskilt lätt ihop med värme, ljus och tungmetaller.
Det är detta som motverkas av antioxidanter. • E-vitamin (0,5-1 %): Närmast ett standardmedel. Slå till med en ml-kapsel direkt (1 per dl = 1 %) - det är bra för huden (det är denna ml som kostar skjortan i E-vitaminkrämer). Våldsam överdosering är inte bra; vitaminet kommer att fungera som magnet på syret och istället snabba på härskningsprocessen. • Rosmarinextrakt kan doseras lågt (under 1 %) utan att ge lukt eller smak. Oljeblandningar och feta preparat med mycket mättat fett behöver inte så mycket (0,02-0,1 % = 0,4-2 droppar per dl) som blandningar med mycket fleromättat fett (0,2-0,4 % = 4-8 droppar per dl). • Eteriska oljor: En del har antioxidant effekt. Doseringen som krävs (0,25-1 % = 5-20 droppar per dl) ger tydlig lukt, men om eteriska oljor ändå ingår kan man ta dem med i beräkningen och minska lite på konserverande ämnen. Se t. ex. frankincense, ingefära, kanel, kryddpeppar, mejram, rosmarin, salvia, vintergröna. • UV-absorberare som ibland finns i kosmetika skyddar inte huden utan preparatet mot ljusets påverkan och kan betraktas som en variant av antioxidanter. Bästa skyddet: Ogenomskinlig förpackning. • Citronsyra, mjölksyra och annat surt: Är inte antioxidanta ensamma men förstärker antioxidanters effekt så att mindre mängd behövs. |
|
| Tips för minsta mängd | Innehållet • Använd destillerat vatten (aromatiska vatten) eller åtminstone väl kokt (en kvart). Vatten direkt ur kranen blir dåligt på några dagar. • Näringsrika ingredienser är en bra grogrund för bakterier. I handelns produkter ingår de ofta mest för marknadsföringen. Det ser bra ut på etiketten men är verkningslöst (aminosyror, proteiner som elastin, keratin, kollagen) eller för lite för att ha effekt (vitaminer, infusioner och dekokter på örter) - men kräver alltid extra konserveringsmedel. Tillverkningen • Var petig vid filtrering av växtutdrag. Ju mer partiklar som lämnas kvar desto mer får mikroorganismer att växa i. • Iaktta renlighet. Dålig hygien vid tillverkningen kan inte kompenseras med höga halter konserveringsmedel efteråt. Koka eller ugnssterilisera kärlen ofta (tips om redskap). Tillslutningen • Luft påverkar vegetabiliska och eteriska oljor mest. Minimera utrymmet för luft genom att fylla ända upp eller ställa flaskan upp och ner. Gammalt konstnärstips: Fyll flaskan med glaskulor vartefter den töms. • Beredningar som ska lagras svalt eller kallt kan bevaras som sylt: Häll smält paraffin eller bivax överst i burken så att det bildar ett ogenomträngligt skikt. Det går även att använda tjocka oljor som olivolja, även för vätskor. Så gjorde man på apoteken förr - och blev väldigt glada när det dök upp effektiva konserveringsmedel som garanterat dödade allt. |
|
| Förpackningens betydelse |
Förpackningsmaterial |
|
|
Hållbarhetstest |
En annan fördel med småförpackningar är de kan användas för att hållbarhetstesta. Öka stressen på innehållet genom att förvara ljust, varmt, kallt, i växlande temperaturer, utan lock, kort sagt fel på alla upptänkliga sätt. Har man ingen otäck tillväxt i burken efter ett halvårs grov vanvård kan det betyda att man har använt onödigt mycket konserveringsmedel. Vid testning i industrin räknar man med att en tio graders temperaturhöjning fördubblar reaktionshastigheten hos de kemiska processerna: En emulsion som klarar 40° i sex månader eller 50° i tre månader bedöms t. ex. hålla sig åtminstone 2-3 år i rumstemperatur. |
|
|
|
||
|
Parfym konserveras ofta för att
klara livet på butikshyllan. Det man vill gardera
sig emot är att doften ska förändras.
För vardagsbruk behöver varken alkoholbaserad eller oljebaserad hemmagjord parfym konserveras så länge den endast innehåller
sprit och vatten eller olja och fett med eteriska
oljor. Lite E-vitamin för att skydda oljan
mot härskning är bra men bästa skyddet
är rätt förvaring - mörkt och svalt
. |
||
|
Konserveringsmedel tillsätts för
sin effekt på hudvårdsprodukten och kommer
då också att verka bakteriedödande
på huden. Både baser och syror kan ha denna
effekt men för huden
är sura medel bäst eftersom den själv
är lätt sur. |
||
| I hårvårdsmedel används samma konserverande ämnen som i hudvårdsprodukter men mer eftersom hårvårdsmedlen för det mesta innehåller mer vatten. | ||
| Konserveringsmedel behöver inte tillsättas tinkturer och örtoljor som är aktuella i massagemedel. Tillsats av eteriska oljor har bara positiv effekt. Med lite E-vitamin och mörk och sval förvaring håller sig oljeblandningar i månader och år. Förvara dem inte under badrumslampan. | ||
|
• Konserveringsmedel behövs
inte i tvål eftersom bakterier inte klarar sig
i den alkaliska miljön (pH 8 och högre). Ändå ser man ofta tvål med konserveringsmedel. Det är ett bra tecken på dålig gjord tvål. • Däremot måste både tvålfärg och tvålparfym väljas med hänsyn till alkalierna. I köptvålar är det t. ex. vanligt att tillsätta antioxidanten BHT för att dekorativa blommor och blad inte ska förändra färg. |
||
| Doftämnen orsakar mest hudreaktioner men konserveringsmedlen kommer därnäst. Det ligger i sakens natur att bakteriedödande ämnen
har potential att irritera. • Ju högre vattenhalt, desto mer och starkare konserveringsmedel krävs. Den som är känslig bör alltså undvika lotion och hellre välja krämer, salvor och hudoljor. Om de känns feta kan man gnida in dem på huden tillsammans med några droppar färskt vatten - inte nerrört i burken, utan nytt vid varje användning. • Den som är känslig för konserveringsmedel ska undvika produkter för barn. Dessa är enligt lag kraftigare konserverade än vuxenpreparat. Dosering • Underdosera inte. Mikroorganismernas biprodukter kan infektera huden, skada vävnad och föra in giftiga ämnen i blodbanan. Alla som sett möglet växa i en krämburk vet också att det är synnerligen irriterande! • Överdosera inte. En helt steril hud är inget att sträva efter. Vi behöver de vänliga mikroorganismerna som motarbetar dem som skadar. På sjukhusen ser man att bakterier börjar bli resistenta inte bara mot penicillin utan också mot desinfektions- och konserveringsmedel. |
||
|
|
||
|
Mat och dryck |
Utan konserveringsmedel i färdigmaten skulle vi stå oss slätt. Aktuella E-nummer börjar på 2 (konserveringsmedel) och 3 (antioxidanter och surhetsreglerande ämnen). | |
| Giftighet | Ibland är det svårt att balansera mellan smittorisk och förgiftningsrisk. Kvicksilverföreningar som är kända som nervgift sedan evigheter får t. ex. användas för att konservera ögonsmink och ögonsminkborttagningsmedel. Man har bedömt att den lilla mängden gift är bättre än att utsättas för mikroorganismen Pseudomonas aeruginosa som kan orsaka svåra ögoninfektioner och blindhet. | |
| Miljö | Konserveringsmedlen ska hämma tillväxten av
oönskade organismer, så självklart har
de också miljöeffekter. Medel som har effekt i burken
och på huden upphör inte plötsligt att verka när det tvättas
bort och rinner ut i avloppet. Antibakteriell! Den senaste flugan är att inte bara rengöringsmedel utan också kläder och leksaker förses med bakteriedödande medel. Triclosan, använt sedan 70-talet, har nu börjat dyka upp i fisk och bröstmjölk. |
|
| Lagstiftning | Högsta halt konserveringsmedel • I EU får endast uttryckligen tillåtna ämnen användas som konserveringsmedel, för närvarande ca 60 st. • Inget får användas som konserveringsmedel med mer än 2 % (samma ämnen kan få ingå med högre halter när de fyller någon annan funktion i produkten). • För en del ämnen finns särskilda gränser. Natriumbensoat får t. ex. ingå med max 0,5 %, enstaka parabener med max 0,4 %, samtliga parabener får vara max 0,8 %. Högsta halt bakterier • Kosmetiska produkter: 100 mg (0,1 ml eller 0,1 gram) får innehålla noll av de tre vanligaste mikroorganismerna på hud och i kosmetika (Candida albicans, Pseudomonas aeruginosa, Staphylococcus aureus). • Kosmetiska produkter till barn under tre år: 500 mg (0,5 ml eller 0,5 gram) får innehålla noll av samma mikroorganismer. Nollan ska alltså hållas vid femdubbla mängden vilket kräver mer mer konserveringsmedel. • Kosmetiska produkter som ska användas nära ögonen eller på eller nära slemhinnor: Samma gräns som för barnprodukter. |
|
|
|
||
|
• Litteratur:
Se t ex Antczak och Antczak (2001), Bergmark (1974),
Lodén (2002), Lodén (2008), Meyer (1952), Nationalencyklopedins
ordbok (1995). Revlon-uttalandet: McKnight (1989). Som
livsmedelstillsats: Hanssen (1986), Livsmedelsverket
(1998), SLV FS 1999:22, Zinck och Hallas-Møller (2005). I kosmetika: Kosmetikadirektivet
76/768/EEC: annex VI. • Nätpublikationer: Livsmedelsverket: E-nummernyckeln (2009 02 13). |
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||
