Shenet
Växter Råvaror  Referens Sök Forum Kontakt Hem
Tinkturer - Färgämnen

Kochenill och karminrött

Moderdjur
 Kochenill-lus (Dactylopius coccus cacti)
Synonymer
 1) Kochenill, koschenill, cochenill, cochinellrött, konsionell, konschonell, konsjonell
2) Karminrött, karmin
3) Karminsyra, coccusrött
4) Salter av karminsyra (kalciumsalt, kaliumsalt, natriumsalt, litiumsalt av karminsyra)
Farmakopénamn
 1) Coccionella, Tinctura coccionellae
2) Carminum (Coccionellae), Carminum
2) E 120 Karmin, karminsyra
3) E 120 Karmin, karminsyra
CAS-nummer 1) 1343-78-8 / 215-527-3
 2) 1328-60-5 / 215-527-3
3) 1260-17-9
4) 1390-65-4, 1260-17-9

1) Cochineal
2) CI 75470
3) CI 75470
4) CI 75470
Engelska namn
 1) Cochineal, coccionella, coccus, Coccus Cacti, 2-carboxy-3,5,6,8-tetrahydroxy-1-methyl-9,10-dioxoanthracen-7-yl-beta-D-glucopyranoside
2) Carmine, pomatum
3) Carminic acid
4) Salts of carmine (calcium salt of carmine, potassium salt of carmine, sodium salt of carmine, lithium salt of carmine)
Andra namn

Romanska språk
1) Coccionella (nylatin), cochinilla (spanska), cochinelle (franska), coccinigla (italienska)
2) Carmin (franska), carmin (spanska)
Asiatiska språk
2) Yang hung (främmande rött - kinesiska)
Andra språk
1) Nocheztli, nochezli (aztekiska), Koschenille, Cochenille (tyska)
2) Karmin, Carmin (tyska) , karmijn (holländska)
Förväxlingsrisk
 • Granilla - röd (sämre) färg av andra insekter.
• Kermeskorn, karmosin - en annan lus som ger röd färg.
• Polsk kochenill - av den rödfärgande insekten marjarodin.

Tradition
 
o
Koschenillpulver
o
Koschenilltinktur

Namnet
Man trodde länge att lössen var något slags frön eftersom spanjorernas först kallade dem grana = gryn. Senare fick de namnet cochinilla efter latin coccineus = scharlakansröd, som blev franska cochinelle, engelska cochineal (1586) och svenska kochenill (1642).
1) Kochenillöss
Azteker, inka och andra sydamerikanska kulturer i Mexiko och Peru färgade ylle med kochenillöss åtminstone så tidigt som 1000 f. Kr. Aztekerna kallade färgen nocheztli, nochezli = tonfiskens blod, och använde den bl. a. till att färga in de tyger som döda lindades med, och lär göra så fortfarande.
Mexikos erövrare Cortés fick 1523 i uppdrag av spanske kungen att ta hem färgämnet till Spanien. Den första skeppslasten anlände tre år senare och gjorde sensation i Gamla världen. Färgämnets status höll i sig i århundraden. Inget kunde som "spanskt rött" färga ylle, siden, kosmetika och livsmedel och självklart haussades det också upp som läkemedel. Torkade löss var snart Spaniens tredje exportvara efter guld och silver. Århundradet 1758-1858 beräknas 27.000 ton ha skeppats från Mexiko, i snitt 270 ton om året. Till statusen bidrog att färgämnet var dyrt, dels för att inget kunde konkurrera i kvaliet, dels för att ingen konkurrens tilläts. Hela exporten från Sydamerika gick till Spanien. Inget gick t.ex. direkt från Sydamerika till Nordamerika, utan nordamerikaner måste köpa färgen från Europa - vanligtvis England - varifrån den gick tillbaka över Atlanten. Vid det laget hade avgifter och tullar förstås gjort priset skyhögt.
Under andra halvan av 1800-talet kom det mesta av världens kochenill från Kanarieöarna - 1870 tio gånger mer än vad de spanska kolonierna i Amerika någonsin levererat.
Affärerna upphörde hastigt i slutet av århundradet när när syntetiska färger kom på marknaden. Kring sekelskiftet 1900 var hela världsproduktionen 5 ton per år, mindre än 1 % av vad Kanarieöarna skeppat ut ett par årtionden tidigare. I takt med kritiken mot syntetiska färgämnen blev starkare i slutet av 1900-talet har det kommit tillbaka. I livsmedel används den allt mer eftersom den är stabil.
Svensk import 1738-1862
Den svenska införseln av koschenill var några hundra kilo om året fram till mitten av 1700-talet då den nådde upp till 1-2 ton om året. Några år kring 1810 och 1860 infördes så mycket som 5-6 ton årligen.
 2) Karminrött
När det sägs att Kleopatra (69-30 f.Kr.) ska ha färgat läpparna med karminrött betyder det inte att hon använde kochenillöss eller karmin ur dem, utan en kulör som påminde om karminrött - röd åt det rosa och lila hållet. Som med så många andra välkända färger har namnet på ämnet till slut blivit ett namn på kulören. Det kan ha handlat om det blåröda från kermeslusen, som var den europeiska antikens motsvarighet till kochenillus. Däremot var Elizabeth I:s karminröda smink under 1500-talets andra hälft säkert kochenill - vid det laget fanns verkligen lössen i Gamla Världen.
I svenskan finns ordet karmin sedan 1739, hämtat från franska carmin med samma betydelse. Ursprunget är arabiska qirmiz = scharlakan, sammansatt med latin minium = mönja.
3) Karminsyra
 Ordet finns i svenska språket sedan 1847.
Farmakopéerna
1) Kochenillöss: Kochenilöss fanns med redan i Svenska taxan 1698, förväxlade med "kermesmaskar". De togs upp i den första farmakopén (1775) och stod kvar 1800-talet ut; 1901 års upplaga uteslöt dem.
2) Karminrött: 1901 och 1908 års upplagor innehöll recept med karmin som färgämne men drogen var inte officinell, däremot i 1925 års.
Framställning
1) Kochenill: Ensast dräktiga honor har värde som färgämne. Bästa sättet att avliva lössen är med kokhett vatten eller på heta järnplåtar eftersom båda metoderna smälter bort lössens vaxlager. Avlivning genom soltorkning eller ugnstorkning, eller med svavelångor eller vattenånga följt av soltorkning eller ugnstorkning, anses vara dåligt eftersom vaxet då blir kvar. Den sistnämnda metoden förbjöds utan framgång av spanska myndigheter 1573. Pulveriserade löss har alltid varit en osäker affär eftersom utdrygning varit vanligt. Ett annat bedrägligt förfarande, utbrett särskilt i England på 1800-talet, var att alkoholextrahera lössen en gång innan man sålde dem som kochenill. Pulver av rostade löss såldes som bränd karmin, frånsiktade rester som"kochenilldamm. Karminkakor (Cochenille ammoniacale): Hela löss fick dra i ammoniaklösning, gavs lite tillsatser ungefär som kakpuder och pressades till kakor.
2) Karminrött: Löss extraheras, vanligen med vattenlösningar (ammoniak, alkohol, alun) - flera recept ges nedan. Färgresultatet reglerades med sura och alkaliska tillsatser i utdraget; se nedan under Löslighet.
3) Karminsyra: Det rena färgämnet finns i lössen som en glukosid (bundet till socker) och löses ut genom att löss får dra i alkohol eller alin. Utdrag på karminrött görs med lösningar av ammoniak, aluminiumföreningar eller kalkföreningar. 
Ursprung
Lite kochenillöss odlas idag på Kanarieöarna och i Mellanamerika.
Beskrivning
 1) Kochenillöss
Små skrumpna korn utan lukt, med bitter och starkt sammandragande smak. Odlade löss (Grana fina, Grana mestica) är störrre än vilda (Grana silvestra) och djur från första skörden (saccatilla) större än djur från senare skördar.
• Hel svart kochenill (Grana nigra, Cochinilla renigrida): Bruna till svarta korn, vaxfria och torra. Bäst.
• Hel silvergrå kochenill (Cochinilla jaspeada, Plateada blanca): Grå korn med silverglans, vaxigare och fetare för känseln. Sämre.
 • Hela småkorn (Granilla): Korn av olika storlek bestående av vilda löss och deras ungar. Mycket dåligt.
• Kochenillpulver: Lössen såldes ofta i pulverform som smulades ytterligare vid användning. Rostade löss ger ett mörkare purpurrött pulver (bränd karmin). Kochenilldamm är ett fint pulver av frånsiktade rester av lägsta kvalitet - billigast och sämst. Alla färgarhandböcker ger rådet att köpa hela löss.
2) Karminrött: "Röda lätta stycken som utan svårighet låter sig rivas till ett fint pulver", beskriver farmakopén 1925. Ofta sålt i lösning.
3) Karminsyra: Ren karminsyra är röda kristaller. Säljs ofta i ammoniaklösning eller annan alkalisk lösning.
1) Kochenillöss: 150-200 lushonor väger ca 1 gram. Massan fuktas när lössen stöts, varför färgarhandböcker ger rådet att beräkna vikten efter hela löss.
• Varken löss, karminrött eller karminsyra löses i vegetabiliska eller eteriska oljor.
2) Karminrött
• Karminrött löses så gott som fullständigt i 8,8 % ammoniak; lösningen blir rödviolett.
• Karminrött löses däremot inte i kallt vatten eller utspädda syror.
3) Karminsyra
• Karminsyra löses i vatten, t. ex. när lössen läggs i vatten - lössen sväller och återfår sin form så att de tre benparen syns, vattnet blir mörkrött. Det löses också i alkohol och svaga alkalier, lättare ju svagare = vattenhaltigare de är.
pH och inkompatibiliteter
• Med tillsatser får man olika färg på vattenlösningarna: Syror (som salicylsyra) ger ljusrött - orange, alun ger purpurrött, alkalier som ammoniak ger blårött.
• Malning i metallmortel och beredning i metallkärl får färgen att slå i blått. Särskilt järn och koppar förstör färgen; det kan räcka med det som finns i vattnet. Ett trick inom textilfärgningen sedan 1600-talet för att få intensiv färg är att göra kochenillutdrag i tennkärl eller med tillsats av tenn.
Innehåll
 Allt från löss till ren karminsyra kan gå under namnet karmin och karminrött, sällan kochenill. Benämningarna karmin används också för att beskriva kulör, som inte behöver ha mer än färgen gemensam med kochenill. Karmin är inte alltid ens rött. Indigokarmin, också kallat blå karmin, görs av indigo eller syntetiskt.
1) Kochenillöss: Lössen innehåller en röd massa varav 10-50 % är karminsyra. Odlade löss innehåller mer än vilda; enligt en amerikansk färgarhandbok från 1800-talets början behövdes tre gånger så mycket vilda löss som odlade för samma färgresultat. Pulver av silvergrå kochenill har varit ökända för sina utdrygningar (tegeldamm, sand, lera, talk, krita, växtfragment). Pulver av svart kochenill har inte förfalskats lika mycket. Kakformer består av pulveriserade löss, något alkaliskt som ammoniak och något vattenlösligt bindemedel av samma slag som i kakpuder.
2) Karminrött: Vätskor eller pulver där de delar av lusen som inte ger färg till stor del är borttagna; halten karminsyra är omkring 50 %.
3) Karminsyra: Ren karminsyra i någon av sina varianter.
Varianter
 • Holländsk scharlakan, Kuffelars färg, Bowfärg, Gobelinscharlack: Olika namn på kochenillutdrag gjorda i tennkärl eller med tillsats av tenn som gör färgen mycket intensiv.
• Karminlack, pariserlack, wienerlack och andra namn: Karmin, alun, aluminiumhydrat samt krita som varierar nyanserna.
Ersättning
 • "Karmin" är också ett gemensamt namn på färgämnena karminsyra (i kochenillöss) och kermerinsyra (i kermeslöss) - se under röda färgämnen.
Hållbarhet
 1) Kochenillöss: Torkade sköldlöss ska förvaras hela och malas vid användningen. Skyddade från fukt håller de sig i åratal. En amerikansk färgarhandbok från 1800-talets början varnar särskilt för kochinell som skadats av saltvatten under transporten; det duger över huvud taget inte till färgning. Tål ljus och värme bra.
2) Karminrött: Pulverformer bleknar i ljus och måste därför förvaras i slutna kärl.
3) Karminsyra: Karminsyra i alkalisk lösning, t. ex. med ammoniak, är mycket ljusäkta och stabil.
Inköp We don't sell, we tell!
1) Kocheniillöss: Äkta koshenill kan finnas i butiker som säljer textilfärger.
2) Karminrött: Mataffärens E 120 finns på bakavdelningen: 10 ml flytande lösning för ca 15 kr.
Rött färgämne
Karmin har varit ett etablerat namn på kulör, så det har ibland varit rött som varit varken krossade eller extrhaherade löss.
1) Kochenillöss: Idag det vanligaste röda färgämnet i smink, mest typiskt i läppstift.
2) Karmin: Vanligt i ansiktspuder och rouge, t. ex. blandat till en pasta med mandelolja och talk. "Kinesiska rougekakor" har hört till de dyrare färgerna att måla på sig. Färgpulvret kokades in med sprit och gummi arabicum och penslades på papper som fick torka i skugga. När man skulle bemåla sig fuktade man papperet och strök det på läppar och kinder.
• Ansiktspuder: 2-30 gram ammoniaklösning av karmin per kilo puder
• Tinktur: 1 del till 5 delar sprit
2) Karminrött: Färgar alkoholhaltiga hårvatten.
Tandvård 2) Karminrött: Har varit och är fortfarande vanligt som färgämne i tandkräm och munvatten.
2) Karminrött: Användbart i kolsyrebad och badbomber.

Alla former tål alkalier mycket bra och är därför hållbara som tvålfärger, dessutom ljusäkta. "Permanent karmin" kan användas till tvålfärgning (0,3 % av tvålens vikt); det är ljusbeständigt och färgar inte av sig på handfatet. Pulver rörs ut i lite glycerin och tillsätts sedan den flytande tvålmassan.

Hudreaktion 1) Kochenillöss: Allergi kan utvecklas efter användning av läppstift med mycket färg; därefter reagerar man även på små mängder. Man vet inte om det är färgen som sådan som ger reaktionen eller proteiner som normalt renas bort.
2) Karminrött, karmin; och 3) Karminsyra, coccusrött har båda tillsatsnummer E 120, som gett svåra allergiska reaktioner.
Mat och dryck
 2) Karminrött (E 120 Karmin) får användas med upp till 50-500 mg per kilo som färgämne i alla livsmedel som får färgas, i läsk med upp till 100 mg, och också i en del ostar, marmelad, korv och aperitifviner. Vanligt t. ex. i tandoorikrydda. Idag som förr
Invärtes bruk
 1) Kochenillöss: Togs under 17- och 1800-talen invärtes som smärtstillande och kramplösande medel och ansågs vara särskilt effektivt vid kikhosta. Det har också använts som testmedel eftersom det passerar osmält genom matsmältningssystemet och färgar avföringen starkt röd.
2) Karminrött: Färgämne i medikamentskakor i det tidiga 1900-talets farmakopéer. Dosering: 1/2 gram per kilo.
Giftighet 1) Kochenillöss: Ogiftigt men överkänsliga kan reagera med allergiska symptom. Överkänsligheten har ofta utvecklats genom användning av läppstift. Man vet inte om det är färgen som sådan som ger reaktionen eller proteiner som normalt renas bort. Kan vara smittat av koli- och salmonellabakterier och måste därför testas noga. Det är av sådana hygieniska skäl användningen har begränsats i USA. FAO/WHO:s rekommendation om acceptabelt dagligt intag (ADI) är 5 mg per kilo kroppsvikt, d.v.s. 350 mg för en person på 70 kilo.
2 ) Karminrött: Också extraktet kan vara smittat av koli- och salmonellabakterier och testas noga. Användningen har begränsats också av detta i USA.
4) Salter av karminsyra: Också för salterna har allergiska reaktioner rapporterats. Rekommendationen från FAO/WHO är max 2,5 mg per kilo kroppsvikt och dag, utom för litiumsaltet som inte anses lämpligt som livsmedelstillsats.
I USA tillåts inte mosade löss som färgämne i livsmedel, däremot karminrött ur dem.
Recept
Recept I
(karminrött)

• Vatten -
• Kochenillöss - 100 delar
 • Alun
Lössen kokas. Lösningen filtreras het och får svalna i flata kärl. Efter några dagar avsätter sig en vackert röd fällning, som torkas i skuggan. Begagnas till färgning av konditorivaror, till rött smink och till rött bläck.
(Källa: Projekt Runeberg: Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 07 07).

Recept II
(karminutdrag)		 • Ammoniakvatten enligt amerikanska farmakopén - 350 ml
• Glycerin - 350 ml
• Vatten - 240 gram
• Karmin, handelns "No. 40" - 60 gram
Totalt 1.000 gram. Finfördela karminet till ett fint pulver i mortel och tillsätt ammoniakvattnet undan för undan och därefter glycerinet under ständig omrörning. Flytta över blandningen till ett porslinskärl och värm på vattenbad under ständig omrörning tills vätskan inte längre luktar ammoniak. Kyl och tillsätt vatten till 1.000 ml. Används som färgämne i läkemedel och siraper. Liquor carmini.
(Källa: Felter och Lloyd (1898, 1900): King's American Dispensatory, efter National Formaly (2003 12 22))
Recept III
(karminutdrag)		 • Vatten - 900 ml
• Glycerin - 100 gram
• Ammoniak - 20 gram
• Karmin - 10 gram
Karmin löses i ammoniak i en porslinsskål. Lösningen värms på vattenbad under omrörning tills all ammoniaklukt är borta. Spädes sedan med vatten. Glycerinet måste vara helt rent; innehåller det det minsta spår av myrsyra kommer lösningen snart att förlora i färg. Färgen används alltid utspädd med sprit. Den ska inte blandas torr med talk eller andra pulver; färgen blir matt och svag.
(Källa: Hector 1903)
Recept IV
(karminutdrag)		 • Ammoniak 10 % - 30 gram
• Alkohol 68 % - 20 gram
• Karmin - 15 gram
Karmin löses i ammoniak och spriten tillsätts. Denna blandning kan användas i puderblandningar (1 000 gram).
(Källa: Hector 1903)
Recept V
(karminutdrag)		 • Vatten - 1 liter
• Ammoniak 25 % - 20 gram
• Vinsten - 20 gram
• Karmin - 10 gram
Ammoniak och karmin får står några timmar i sluten flaska. Vatten och vinsten tillsätts och blandningen omskakas. Filtreras efter en tid. Förvaras i väl fyllda flaskor. Ska inte blandas torr med talk eller andra pulver; färgen blir matt och svag. Bäst är att späda lösningen med sprit.
(Källa: Gaugin 1947)
Recept VI
(karminutdrag)		 • Vattenlösligt karmin - 5 gram
• Pottaska - 5 gram
Karminlösning för färgning av t. ex. tandkräm. Alkaliskt utdrag.
(Källa: Gaugin 1947)
Recept VII
(karminutdrag)		 • Vatten - 7.500 delar
• Pulveriserade kochenillöss - 100 delar
 • Surt kaliumoxalat (neutralt oxalsyrat kalium) - 12 delar
• Salpeter - 9 delar
Kochenillpulvret kokas i vattnet 2 timmar. Salpeter tillsätts och blandningen får ett nytt uppkok. Kaliumoxalat tillsätts, blandningen får koka igen och det hela får stå några timmar för klarning. Vätskan filtreras, filtratet fördelas i flata skålar och får stå några veckor, skyddat mot damm men utsatt för inverkan av luft och ljus. Härvid utfälles karminen som en lös röd massa, som kan rivas ut till ett fint, rött pulver. Surt utdrag.
(Källa: Meyer 1952)
Recept VIII
(kochinelltinktur)		 • Alkohol (70 %) - 100 gram (82 %)
• Kochenillöss - 20 gram (18 %)
Ger en djupt mörkröd vätska med bitter smak och egendomlig lukt. Används för att färga kosmetiska preparat, munvatten. Ersättes lämpligen med karmin. Farmakopénamn: Tinctura coccionellae.
(Källa: Ljungdahl 1953 efter Danska farmakopén 1948)
Anm. 17 % utdrag i 95 % alkohol, se bild ovan.
• Litteratur: Se t ex Adrasko (1968), Gaugin (1947), Gentz och Lindgren (1946), Grimberg volym 6 (1922), Hallström (1986), Lindgren (1918), Ljungdahl (1953), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nilsson (2007), Pharmacopoea Svecica I (1775), Ponting (1980), Poucher och Howard (1974), Sandberg (1994), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Winter (1994). Färgarhandbok från 1800-talets början: Bemis (1973). Som livsmedelstillsats: Hanssen (1986), Livsmedelsverket (1998), SLV FS 1999:22, Zinck och Hallas-Møller (2005).
• Artiklar: Livsmedelstillsatser - problem för allergiker? (Vår Föda 6:2002).
• Nätpublikationer: Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 07 07). Livsmedelsverket: E-nummernyckeln (2009 02 13). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 09 16). Statistiska centralnyrån (1972): Historisk statistik för Sverige: Del 3: Utrikeshandel 1732-1970 (2010 09 06).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/karmin.html
Datum: 2019 02 18 - Uppdaterad: 2010 10 25
Cookieinfo
Made with a Mac