Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Mineralpulver - Leror - Förtjockningsmedel - Färgämne

Kaolin och bentonit


Synonymer
Aluminiumsilikat, vattenhaltigt aluminiumsilikat, hydrerat aluminiumsilikat
1) Kaolin, kaolinlera, kaolinit, piplera, vitlera, porslinslera, vit porslinslera, vit bolus, satinvitt, satinkrita, sigilljord, lerjordssilikat, kiselsyrad lerjord. Handelsnamn som
Polynam®, Alumisil™
2) Bentonit, bentonitlera, montmorrilonit
Farmakopénamn
1) Bolus alba, Argilla alba, Bolus alba sterilisata, Kaolinum, Kaolinum ponderosum
2) Bentonitum
1) E 559 Aluminiumsilikat 
2) E 558 Bentonit
CAS-nummer 1) 1332-58-7
2) 1302-78-9
1) Kaolin, CI 77004
2) Bentonite, CI 77004
Engelska namn
1) Cornish clay, pipeclay, argilla, white clay, white bolus, white bole, orthoclase, kaolin, China clay, hydrated aluminium silicate 
2) Bentonite, bentonite clay, mineral soap, soap clay, Wilkinite
Andra namn
Romanska språk
1) Creta Cimolina (latin), kaolin, bol blanc, terra bolaire blanche (franska), bol bianco (italienska)
Nordiska språk
1) Porselaensjord, porcelaensjord, kaolin, hvit piibeler (danska), porselaenjord (norska)

Andra språk

1) Gaolin (kinesiska), Kaolin, Porzellanerde, Bolus, Weisser Bolus, Weisser Ton (tyska), hadjar Junas (arabiska)
Förväxlingsrisk
Valklera
• Många arter av lera
• Lerjord = aluminiumoxid

Tradition

Porslinslera
Namnet kaolin kommer av kinesiska Gaoling, Kao-ling = Höga kullen, där det först utvanns. Idag finns berget inte kvar men trakten är fortfarande rik på de lerarter som behövs för porslinstillverkning. Konsten är belagd till åtminstone 800-talet i Kina. 1369 lät den förste Mingkejsaren anlägga en porslinsfabrik vid byn Jingdezhen i sydöstra Kina. Godset som kallades "blåvitt Ming" blev känt i Europa på 1500-talet och ledde till en vild jakt på teknik och råvaror i Europa.
I början av 1700-talet gjordes det första kaolinfyndet i Europa, vid Meissen i Tyskland, och 1775 blev kaolin på Bornholm grunden för Den Kongelige Porcelaensfabrik. Senare har kaolin hittats på många ställen i världen. I Skåne utvanns det fram till 1960-talet för tillverkning av tegel och porslin vid Ivö-verken och kaolinhaltiga vitleror har också varit viktiga i keramiken från Höganäs. Ordet finns i svenskan sedan 1743.
Piplera
Piplera är mycket likt kaolin och det man förr använde till att göra de långa vita lerpiporna. Leran beskrivs av Plinius runt år 70 och användes redan på hans tid till grundering, t. ex. före guldbeläggning. Under medeltiden såldes piplera i bitar med sigill, bilden av en orm och stämpeln "Terra Sancti Paulis: Terra sigillata Melitensis" - namnet kommer av att Paulus ska ha vistats på Malta (Melite) och där blivit biten av en orm.
Farmakopéerna
1) Kaolinlera dök upp i svenska farmakopén först i åttonde upplagan 1901 och stod sedan kvar till och med elfet och sista 1946. Det fick också följa med in i 1964 års nordiska farmakopé och är officinellt i den europeiska.

Framställning
1) Kaolin är ett oorganiskt lermineral som bildas när bergarter, särskilt fältspat, vittrar. Det kan bilda upp till 40 m tjocka lager och är huvudbeståndsdel i många leror. Det finns nästan överallt särskilt i varma och fuktiga klimat, i Sverige framför allt i Skåne. Massan slammas med vatten och behandlas med syror innan det torkas och pulveriseras. Ska vara steriliserat när det används i talk.
2) Bentonit:
Också bensonit är ett naturligt förekommande vulkanisk lermineral.
Ursprung
1) Kaolin: Utvinns i Tyskland, Österrike, Frankrike och andra länder. I Sverige utvanns det fram till 60-talet i Skåne (Ivön, Röstånga, Eriksdal, Bjuv). Den mycket vita kaolinleran från Malta ansågs förr vara den allra bästa.
2) Bentonit: Utvinns i Nordamerika.  
Beskrivning
1) Kaolin: I naturen bildar kaolin leriga massor. Handelsvaran är ett vitt till gulaktigt eller gråvitt, mycket fint pulver (kornen kan vara tusendelar av en mm) med fet känsla. Osmokaolin anses bäst och renast, med mycket små partiklar. Utan lukt och smak. Kan brännas och förblir då vit och blir eldfast. Smältpunkten är över 1.600°.
2) Bentonit: Mycket finkornigt pulver, vitt eller grått med lätt grön ton. Tål höga temperaturer och UV-ljus. Suger upp vatten bra och sväller då.
1) Kaolin: 100 ml väger ca 44 gram. 100 gram = ca 222 ml. 
• Båda är olösliga eller så gott som olösliga i allt - vegetabiliska oljor, fetter, eteriska oljor, alkohol, vatten. Däremot suger de upp andra ämnen mycket lätt, inklusive vatten, och sväller till en plastisk massa.
pH och inkompatibiliteter
1) Kaolin
• Vattenutdrag 2 % blir neutralt (pH 6-8) till svagt surt (pH 4-6).
2) Bentonit
• Vattenutdrag 2 % blir svagt till måttligt alkaliskt (pH 9,5-10,5).
• Sväller bäst vid neutralt till svagt alkaliskt (pH över 7). Alkohol och sur miljö gör att pulvret sväller mindre.
Innehåll

1) Kaolin: Både kaolinlera och piplera består nästan helt av vattenhaltigt aluminiumsilikat som är kiseldioxids aluminiumsalt. De innehåller så gott som inga järnföreningar, som annars är vanligt i leror. Aluminium är så hårt bundet i saltformen att det anses oproblematiskt. I naturen kan lerorna innehålla asbest, som inte får finnas i kaolin som ska användas i livsmedel och kosmetika.
3) Bentonit:
Består också av i huvudsak vattenhaltigt aluminiumsilikat. Föreningar av järn, kalcium och magnesium kan förekomma i leran och betraktas som föroreningar i det rena silikatet.

Varianter 1) Kaolin
Leror som går under namnet vitlera eller vit lera behöver inte nödvändigtvis vara kaolinlera men brukar ha hög halt aluminiumsilikat.
• Kaolins (aluminiumsilikats) glödgade form aluminiumoxid.
• Andra salter av kiseldioxid (silikater) som magnesiumsilikat (talk) och natriumsilikat.
Ersättning
1) Kaolin: Kan användas i stället för fälld krita, t. ex. i tandkräm.
Hållbarhet Båda tål UV-ljus och höga temperaturer bra- Båda måste förvaras torrt eftersom de är hygroskopiaka, d.v.s. tar upp fukt från luften.
Inköp We don't sell, we tell!
1) Kaolin: Hos importörer av eteriska oljor för runt 35 kr per 250 gram - 50 kr per drygt 20 gram och ibland till ungefär samma priser i hälsokostbutiker. På apotek för runt 240 kr per 500 gram.

Hudläkemedel
1) Kaolin: Sterilt kaolin har använts som kraftigt uttorkande (uppsugande) och sammandragande medel i täckande sårsalvor, ströpulver för sår och fuktiga eksem, i pulverdeodoranter. Idag övergivet som sårmedel; vid 50-talets mitt ansågs det inte längre lämpligt, ens steriliserat, i salva eller ströpulver. 
Solskydd
1) Kaolin: Fysikaliskt skydd som hindrar solstrålarna från att nå huden.
Rengöringsmedel
1) Kaolin: Suger åt sig fett och smuts, särskilt alkaliska ämnen, t. ex. i ansiktsmasker. Som klarningsmedel vid filtrering. Milt slipmedel i skrubbande rengöringskrämer.
2) Bentonit: Som klarningsmedel vid filtrering.
Vitt färgämne
1) Kaolin: I ansiktspuder (20-50 %) - suger upp fukt och fett, tar åt sig parfym bra och täcker ganska bra. Nackdel: uttorkande. På samma sätt fungerar kollodiala leror och andra mineraliska pulver som magnesiumoxid, aluminiumoxid, kiselgur och kiseldioxid.
Förtjockningsmedel
2) Bentonit:
Mycket använt i smink, t. ex. som bindemedel i puder, stabiliseringsmedel i förtjockade vattenlösningar och för att geléa mineralfetter till s.k. hydrofoba (vattenfria) geléer.
1) Kaolin: Fet hy, t. ex. med akne.
Hårvård Använt som fettuppsugande torrschampo.
1) Kaolin: Kaolin och aluminiumsilikat som det i stort sett består av är gamla slipmedel i tandkräm. Särskilt det senare ingår ofta i dagens "whitening" tandkrämer, marknadsförda under fantasifulla registrerade varunamn som Polynam® och Alumisil™.
1) Kaolin: Kan ingå i små mängder (runt 3 ml per 100 gram tvål) för slipande och fettuppsugande effekt.

Mat och dryck
1) Kaolin (E 559 Aluminiumsilikat) får tillsättas livsmedel med upp till 10 gram per kilo (1 %). Det används som klumpförebyggande medel i olika slags pulver och som ytbehandlingsmedel på ris, korv och färdigskivad ost.
2) Bentonit (E 558) får användas i livsmedel som klarningsmedel (t. ex. vid klarning av vin, särskilt vanligt vid hemframställning) och som bärare av färgämnen (behöver inte deklareras).
Invärtes bruk
1) Kaolin: Både kaolinlera och piplera har använts mycket som stoppande (absorberande) medel vid diarré och används så fortfarande (2-6 gram var fjärde timme).
Giftighet
Inga rekommendationer finns om acceptabelt dagligt intag (ADI).
1) Kaolin: Rekommenderas inte som diarrémedel till barn; kan förhindra upptaget av andra ämnen och misstänks vara cancerogent. Som alla fina pulver kan kaolin irritera luftvägarna när det inandas men risk för silikos finns bara vid lång tids inandning av kaolin innehållande kvarts.
2) Bentonit: Man har injicerat bentonit på råttor för att se om de dog, och det gjorde de.

Litteratur: Se t exAdrasko (1968), Antczak och Antczak (2001), Gentz och Lindgren (1946), Hansen & Jensen (1991), Henrikson och Tsu-yü (1992), Kumlien (1946), Lindgren (1918), Ljungdahl (1953), Lodén (2002), Lodén (2008), Lundegårdh (1971), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nordiska farmakopén I (1961-1965), Svenska farmakopén VIII (1901),Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Svenska farmakopén XI (1946). Som livsmedelstillsats: Hanssen (1986), Livsmedelsverket (1998), Nilsson (2007), SLV FS 1999:22, Zinck och Hallas-Møller (2005).
Nätpublikationer: Livsmedelsverket: E-nummernyckeln (2009 02 13).
European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 09 16).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/kaolin.html
Datum: 2018 08 21 - Uppdaterad: 2009 09 17
Cookieinfo
Made with a Mac