,
 
Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Ketoner - Terpener

Vanlig kamfer


Moderväxt
Kamferträd (Cinnamomum camphora)
Synonymer
Japankamfer, kamfert, kamferpulver, japankamfer, laurinkamfer, laurinékamfer, vanlig kamfer, rörkamfer, ostindisk kamfer, vit kamfer
• Råkamfer, rå kamfer
• Renad kamfer
1) d-Kamfer, högervridande kamfer, dexter-kamfer, (+)-kamfer
2) l-Kamfer, vänstervridande kamfer, laevo-kamfer, (-)-kamfer
3) dl-kamfer, racemkamfer, optiskt inaktiv kamfer, (±)-kamfer
Farmakopénamn
• Råkamfer: Camphora cruda
• Renad kamfer: Camphora purificata, Camphora depurata, Camphora, Camphora contus (krossad)

1) Camphora
3) Camphora racemica
CAS-nummer 1) 464-49-3 / 76-22-2
3) 21368-68-3
1) Camphor
3) Camphor
Engelska namn
Camphor, gum camphor, Laurel camphor, Japan camphor, Japanese camphor, Formosa camphor, camphire, ketonic camphor
1) d-Camphor, bornan-2-one, dextro-camphor, dextro-laurel camphor, dextro-formosa camphor, (+)-camphor, (+)-bornan-2-one, 1,7,7-trimethylbicyclo[2.2.1]-2-heptanone
2) l-Camphor
3) dl-Camphor, dl-bornan-2-one
Andra namn
Romanska språk
Camphre, camphre droit, camphre du Japon (franska), canfora, canfora delle laurinee, canfora del Giappone (italienska), alcanfor, canfor (spanska)

Nordiska språk
Kamfer (danska), kamferi (finska)
Asiatiska språk
Karpûra (sanskrit), chang (mandarin = kinesiska), ryûnô (japanska), káfûr, kâfôr (arabiska)
Andra språk
Kampfer, Kamfer (tyska), kamfer (holländska)
Förväxlingsrisk
Kamferessens - eterisk olja av kamfer.
Kamferolja - örtolja med kamfer.
Borneokamfer
• Timjankamfer = tymol.
• Camphire - ibland om henna.

Tradition

 

 

Båda kamferträden, borneokamfer och "vanlig" japankamfer, växte i Kina men kineserna som inte hade några problem med den förra lyckades aldrig med den senare. Bara trädets ved nämns i äldre texter, inte kamfern ur den, som importerades.
Europeisk import
Till Europa började japankamfern exporteras i slutet av 1500-talet och i större mängder århundradet därpå, då den ersatte borneokamfern som importerats till Europa sedan 1100-talet (medeltida omnämnanden av kamfer syftar alltså på borneokamfer). I mitten av 1700-talet fanns borneokamfer knappast att få tag på längre i Europa och skälet var inte medicinskt utan handelspolitiskt: Holland hade förlorat maktkampen i Asien mot England.
Moralisk medicin
Kamfer kunde från 1800-talet mitt användes mot allt och för allt i europeiska hem. Det stoppades i madrasser, skåp och garderober som malmedel, i tapetklister och mellan golvtiljorna mot ohyra och i kamfercigaretter mot astma. Doften blev också oerhört populär i parfymer. Kanske var det kamferns höga moraliska kvalitet som övertygade mest: Inget kunde som ingnidning med kamferolja förebygga eller ta ner erektion. I England användes den flitigt på internatskolor, t. ex. pulveriserad i elevernas underkläder.
Den tidiga användningen i Sverige var som avskräckande medel mot farliga väsen, t. ex. i de trollpåsar barnen fick bära om halsen; kamfern luktade starkt och det räckte för att skrämma bort oknytt. Till storskalig användning kom kamfer under 1834 års koleraepidemi, då den röktes ihop med gamla hederliga medel som tjära och salpeter. Så länge svenskarna gjorde egna läkemedel, d.v.s. in på 1930-talet, köptes det på apotek och blandades till kamfersprit och kamferolja som masserades på det mesta som gjorde ont.
Farmakopéerna
Japankamfern är den sort som förekommit i alla europeiska farmakopéer. I den svenska fanns den upptagen
från början 1775 till slutet 1946. Under 1700-talet köptes den in som råkamfer (Camphora cruda) som renades på apoteken till Camphora purificata; från femte upplagan 1817 fick apoteken lov att köpa in den färdigrenad. Kamfer följde också med in i 1964 års nordiska farmakopé.
Framställning

 

 

 

 

Destillering ur stam och rötter
Kamfern destilleras direkt ur trädets stam och rötter; man får ut 5 % av trädvikten i form av råkamfer.  Hur utvinningen gick till i Japan berättar Thunberg från sin japanska resa 1775-76 - jämför med hur kineserna utvann borneokamfern ur Borneo-kamfeträdet på 1500-talet: Metoderna kan tyckas identiska men skillnaderna var tillräckligt stora för att kineserna skulle misslyckas med Japankamfern. Thunberg:

Japonesen söndersplittrar trädet och rötterna ganska fint, kokar det med vatten uti järngryta, täckt med en hatt av trä, som äger en hög kuller. Uti denna kuller fästes halm eller hö, så att den uppstigande kamfern därpå kan fästa sig. Kamferkådan sedan skild från halmen är grynig, inpackas uti träbaljor och försäljes efter vikten till holländska kompaniet.
Framställningssättet förändrades inte mycket på 150 år att döma av beskrivningar från början och mitten av 1900-talet: I en järnpanna hade man vattnet. På överdelen av den fäste man ett annat kärl vars botten var full av hål men i övrigt väl tillslutet. Här lade man spånor av kamferved. När vattenångorna nådde veden, förde den med sig oljan. Denna leddes genom ett bamburör till ett kylt kärl, där den fasta kamfern också avsatte sig. Man får alltså en blandning av råkamfer och rå kamferolja som sedan genomgår olika reningsprocesser.
Raffinering
Ordningen fram till sekelskiftet 1900 var att råkamfer skeppades till Europa för raffinering. I början av 1900-talet började man rena den i Japan och exportera den färdigrenad. Raffineringen gick till så att man fyllde kamfer på stora, runda glasflaskor som placerades i sandbad. Först värmdes lätt för att få bort vatten och de lättflyktigaste föroreningarna. Därefter höjdes temperaturen till 204° med tillsats av något kalk, sand, kol och järnfilspån, vilket fick kamfern att avsätta sig i flaskans övre del (sublimera). Detta skrapades av och pressades till kakor. Principen är densamma när det görs i industriell skala. Den flytande delen kyls eller destilleras till olika fraktioner av eterisk kamferolja.
Destillering ur eterisk olja
Kamfern kan också ångdestilleras ur den eteriska oljan; 10-15 % av fast kamfer finns fortfarande löst i oljan på samma sätt som mentol i myntaoljor. Lite kamfer finns för övrigt i de flesta eteriska oljor, t. ex. rosmarinolja och spiklavendelolja. I oljor som ska användas till parfym är den sällan önskvärd; där vill man istället ha höga halter av söta doftämnen.
Syntetisk kamfer
Kamfer är en monoterpen och en mättad keton som bildas när borneol oxideras (syre upptas, väte avges). 2/3 av världens kamfer och 3/4 av USA:s utgår från terpenen pinen, som först oxideras till borneol och i nästa steg till kamfer. Det blir inte exakt detsamma som äkta kamfer, men tillräckligt kemiskt lik för att duga till industriellt bruk.
Ursprung
• Asien: Kamfer som kan köpas i Sverige kommer från Kina och Indien.
Beskrivning

• Nyframställd råkamfer: En smetig, kornig massa, gråaktig eller rödaktig av gfast kamfer (stearopten) och flytande (elaeopten).
• Sublimerad och renad kamfer: Färglösa genomlysande eller vita halvgenomskinliga kristaller, kakor eller massor, lätt korniga och något sega, för känseln feta, med fet glans och små fina sprickor. Den man kan hitta i indiska och kinesiska butiker är små släta kvadrater, ca 1 x 1 cm, utan sprickor. Smaken är besk och kryddig, först brännande, sedan kylande. Bitarna kan brytas, skäras och rivas. Däremot kan de inte stötas till pulver; de är sega och fastnar på mortelstöten; för att pulveriseras måste de först fuktas med lite sprit. Bitar flyter på vatten med en roterande rörelse. Smälter vid 172-182°, kokar vid 202-212°, är lättantändligt och brinner med rykande, starkt lysande låga utan att lämna någon återstod.

• Den flytande återstoden efter sublimering är en gul eller brungul vätska.
1) d-Kamfer: Naturlig kamfer, optiskt aktiv (högervridande) och förblir så löst i 9-10 % alkohol. I 10 delar 95 % alkohol blir den vänstervridande eller optiskt inaktiv.
2) l-Kamfer: Naturlig kamfer, optiskt aktiv (vänstervridande).
3) dl-Kamfer: Syntetisk kamfer, optiskt inaktiv (racemform).

Råkamfer: 100 ml väger 95-100 gram. 100 gram = 105-100 ml.
Renad kamfer: 100 ml väger strax under 100 gram. Kvadrat ca 1 x 1 cm = 0,8 gram. 100 gram = strax över 100 ml.
• Ren kamfer är svårlösligt i vatten (800-850 delar krävs) och olösligt i glycerin.
• Mycket lättlösligt i 95 % alkohol (lika delar - se kamfertinktur).
• Lättlösligt i olja (se kamferolja), flytande paraffin och eteriska oljor (1-10 delar).

pH och inkompatibiliteter
• Mättad vattenlösning blir neutral (pH 6-8) till svagt sur (pH 4-6). 
• Kamfer blandat med fenol, mentol eller tymol bildar en mjuk massa eller vätska som påminner om tjock sockerlösning.
I nagellack används det som mjukgörande medel.
Innehåll

• Råkamfer som ångdestillerats ur ved består till 90-95 % av fast kamfer. Resten är vatten (5 %), kamferessens (2 %) och icke flyktiga ämnen (0,2 %). Nordiska farmakopén 1964 krävde minst 96 % renhet av kamfer.
• Naturlig kamfer: Nästan rent högervridande D-borneol eller vänstervridande L-borneol.
• Syntetisk kamfer: Blandning av D- och L-formerna vilket ger optiskt inaktiv DL-kamfer.

Varianter
Fraktioner av kamfer
Flera olika kamfertyper, fraktioner, fås vid olika temperaturer och tidpunkter under destilleringsprocessen - se kamferessens.
Ersättning
Kamferessens framställd ur fast Japan-kamfer eller ur trädets ved.
• Kardiazol, hexeton, coramin, icoral och andra kemikalier vars främsta fördel är att de är vattenlösliga.
Andra kamfersorter
Kan inte ersätta japankamfer eller ersättas av denna:
Borneokamfer.
• Taiwankamfer med linalol.
• Birmakamfer, Blumeakamfer (kin. n'gai): Vattendestilleras ur bladen från örten-trädet Blumea balsamifera i Kina och Östasien. Kan i likhet med Japankamfer sublimeras. Består mest av vänstervridande L-borneol. Känd i Europa från 1200-talet, alltså före Japankamfern. Rätt dyr; använd till läkemedel, rökelse och parfymering av t. ex. tusch.
Hållbarhet
Som eteriska oljor - mörkt, svalt (under 25°) och i väl tillsutet kärl. Flyktigt och förgasas långsamt i rumstemperatur och avsätter sig på kärlets väggar (sublimerar), snabbare med vattenånga.
Inköp We don't sell, we tell!

• Naturlig kamfer (optiskt aktiv D-kamfer eller L-kamfer): Pulveriserad hos importörer av eteriska oljor för runt 55 kr per 50 gram. Bitar (rutor) i asiatiska dagligvarubutiker för runt 20 kr per 10 gram.
• Syntetisk kamfer (optiskt inaktiv DL-kamfer): Farmaceutisk kvalitet på apotek för runt 220 kr per 350 gram.


Doftbeskrivning
Spritsig medicinsk doft - "malmedel" säger en del som minns gamla tiders - påminnande om tallbarr och pepparmynta.

Doftblandning
Ensamt luktar kamfer mest liniment, men i blandningar med annat (särskilt friska dofter som t ex citron, rosmarin, pennyroyal) kan det sätta en mycket frisk prick över i.

Flyktighet
Mycket flyktigt - känns genast och försvinner snabbt.

Användning
Kamferämnen förekommer i många växter och är generellt inget man vill ha med i eteriska oljor; de har för skarp lukt. I parfym använder man ibland fraktionen blå kamfer för ett friskt sting, men också den vita kan användas. Förr var den mycket populär i uppfriskande eau de cologne ("huvudvärkscologne"). Den kan lösas till både kamfertinktur och kamferolja, men kamferessens är lättare att hantera. Mängderna ska vara mycket små (upp till 3 % av doftämnena). I Japan och Kina är det borneokamfern som används som doftämne.

• Rumsparfym: Antidepressiv, nervstärkande, lugnande (medan borneokamfer stimulerar). Sägs vara lugnande och förbättra koncentrationen och vara användbar vid t. ex. insomningsproblem, irritation, splittring, chock, stress och stresshuvudvärk. Förr användes kamfer mycket i kylande stift och i huvudvärkscologne som ströks på tinningarna. Rökelsevätskan vinäger med kamfer har varit ett mycket använt pestskydd i Europa. Klassisk rökelseingrediens i Japan.
insektsmedel:
Stöter bort insekter, särskilt flugor, mal och kackerlackor. Till mitten av 1900-talet det klassiska malmedlet, tidigare också använt i pomandrar. En variant var att bära band som doppats i den eteriska oljan.
• För luftvägarna: Kamfer är ett klassiskt slemlösande inhaleringsmedel vid luftvägsbesvär (snuva, hosta, täppta bihålor, lunginflammation, astma, och särskilt influensa). Kamfern smälts över eld i aluminiumfolie eller nätsil eller läggs på glöd; när den smälter avges en kraftig vit rök som kan andas in. Känsliga kan få kramp i luftvägarna av den. Ett sätt att inta kamfer på 18- och början av 1900-talet var i form av kamfercigaretter. De antändes inte utan var gåspennor fyllda med kamfer som man andades in genom. Ingår i många förkylningssalvor, t. ex. Vick Vapour Rub och Sloan's Vapour Rub.
Doftens element
• Vatten: I europeisk magisk praxis förknippas kamfer med månen (vatten). Agrippas månrökelse bygger t. ex. på de båda vita månhartserna kamfer och olibanum
.
• Vatten: Också i det kinesiska medicinska systemet hör kamfer till energifasen Vatten, som verkar genom njurar, urinblåsa och inre sexualorgan och i obalans ger problem i dessa organ, hudutslag, rädsla och ängslighet. Oljan, särskilt masserad i nedre delen av ryggen, kan stimulera till fasens positiva uttryck mod, viljestyrka och äventyrlighet.
• Eld: Vissa moderna elementläror (Henglein) beskriver doften med termerna elementet Eld och årstiden vår, förknippade med uppvaknande, nytändning och början på tillväxt och rörelse. Dess verkningsfält antas vara framför allt kroppen (snarare än intellektet eller känslolivet). Andra dofter med denna energigivande verkan på kroppen är t. ex. eukalyptus (pepparmynts), frankincense, ingefära, kanel, kryddnejlika och muskot.

Hudläkemedel
Svagt antiseptiskt och retande på hud och slemhinnor, stillar klåda, befrämjar blodcirkulationen - kamfersprit har här varit den vanligaste formen, t ex i ansiktsvatten. 
Framför allt använt till fet hy.
Vanligen i form av oljeutdrag, kamferolja. Ingår i tigerbalsam.   Verkan av kamfer beror på hur oljan masseras in: Kraftig massage med låg dos (0,1-2,5 %) ger rodnad och värme (smärtstillande, bedövande och klådstillande) medan lätta strykningar kyler. Lindrar svullnad och blåmärken efter slag, stötar, sträckningar; vrickningar, stukningar - ta på snabbt.
Massageolja: upp till 30 %
Frostsalva: 10-25 %
Tigerbalsam: 25 %
• Mot erektion: Pulveriserat i kalsongerna
Fram till 1900-talets mitt kunde man i Sverige köpa migränstift, stift av kamfer och mentol som man strök med på tinningar och panna vid huvudvärk. Det lär fortfarande gå att få på en del apotek i Norge. Ett tips i stiftets anda från vår egen tid är att vid migrän stoppa en liten bit kamfer i örat.
Lätt irriterande. I USA är högsta tillåtna koncentration 11 % i utvärtes preparat. Kamfer absorberas också genom huden och kan förgifta den vägen, varför kamferolja inte får säljas i USA och England.

Invärtes bruk
Gammalt medel som använts för att råda bot på det mesta, t. ex. som slemlösande och lugnande medel. Stimulerar centrala nervsystemet, andningen och blodcirkulationen och har också ansetts nedsätta könsdriften. Som hjärtstimulerande medel (kortvarig och ojämn verkan) användes det i Sverige till mitten av 1900-talet. Senare har det varit framför allt ett smakmedel i medicin och denatureringsmedel i alkohol.
• Invärtes: Nervgift. 5 ml kamfer kan förgifta barn allvarligt (medvetslöshet, koma) och barn har dött redan av 1 gram och av att man applicerat kamfer på näsborrarna. Ogiftig dos för vuxna ligger mellan 40 och 400 mg - ganska osäker dosering, alltså. Hög dos tagen invärtes ger slöhet, illamående, magsmärtor, huvudvärk, upprördhet, delirium, kraftiga kramper, försvårad andning med typisk lukt, medvetslöshet, koma, död genom andningsstillestånd.
• Utvärtes: Kamfer absorberas genom huden och kan förgifta den vägen.
Första hjälpen invärtes

Framkalla genast kräkning. Kontakta sjukhus.
Miljö
Miljöbelastande; skadligt för fisk och inte lätt nedbrytbart eller kan anrikas. Danska Miljøstyrelsen bedömer kamfers miljöfarlighet som medelmåttig.

Litteratur: Se t ex Bolin och Gustaver (1960), Corbin (1986), Gattefossé (1993), Gentz och Lindgren (1946), Le Guérer (1993), Juneby (1999), Junying (1991), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons (1935), Kinkele (2004), Leung (1980), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Ljungdahl (1953), Lodén (2002), Lodén (2008), Lucas (1978), Meyer (1952), Miller (1969), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nordiska farmakopén I (1961-1965), Nordström (1940), Palmborg, Walter och Werner (1982), Pharmacopoea Svecica I (1775), Poucher och Howard (1974), Reynolds (1996), Svanberg (1948), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Svenska farmakopén XI (946), Thunberg (1980), Wicklund (1990).
Nätpublikationer: FAO: Nutmeg and derivates (2006 06 28). Good Scents Co. (2006 08 14). Cropwatch newsletter 11 (2008): Robert Tisserand: Challenges facing essential oil therapy: proof of safety (2008 01 30). Moeran (2007): Creatvity at work: making scents of smell: manufacturing incense in Japan (2008 03 14). Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 07 07). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 09 16).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/kamfer.html
Datum: 2018 09 25 - Uppdaterad: 2010 02 17
Cookieinfo
Made with a Mac