Shenet
Växter Råvaror  Referens Sök Forum Kontakt Hem
Fetter

Ister


Jesus Kristus och S:t Per gick sig ut efter en väg. Då mötte de en lång stock.
- Han stack mig, sa S:t Per.
- Gör ingenting, sa Jesus Krisus, läs i en isterbit och smörj med så går det över.
(Svensk läsning vid behandling med ister på ormbett)

Moderdjur
Gris, gås, höna, häst 
Synonymer
1) Ister, svinister, skirat svinister, svinfett, isterflott, flott, smult, solarstearin
2) Bensoeister, benzoeister
Farmakopénamn
1) Axungia porci, Axungia suis, Axungia curata, Axungia porci lota, Adeps, Adeps suilla, Adeps suillus, Adeps curata, Adeps praeparatus, Adeps suillus stabilisatus
2) Axungia benzoata, Adeps benzoatus, Adeps suillus benzoatus, Adeps benzoinatus, Unguentum benzoini
CAS-nummer 1) 61789-99-9
1) Adeps suillus ["the purified internal fat of the hog"]
Engelska namn
1) Lard, leaf lard, pig lard, hog's lard, pure lard, prepared lard, neutral lard, steamlard, pig fat, pork fat, hog's grease, pork tallow, adeps, axunge
2) Benzoinated lard, benzoated lard, ointment of benzoin
Andra namn
Romanska språk
1) Saindoux, graisse, graisse de porc, axonge ou graisse de porc (franska)
, lardo (italienska)
2) Axonge benzoïnée (franska)
Nordiska språk
1) Fedt, spisefedt (danska), fedt (norska)
Andra språk
1) Schmalz, Schweinespeck, Schweinfett (tyska), salo (ryska)
Förväxlingsrisk
Talg

Tradition

Ister, som i slutet av 1800-talet började ersättas av de hållbarare och mer lätthanterliga salvbaserna ullfett och vaselin, var enligt en källa på 30-talet fortfarande "den förnämsta beståndsdelen i salvor". Ordet, oförändrat sedan fornsvenskan, är av germanskt ursprung och besläktat med grekiska entera = inälvor.
Vilddjursister
I det forntida Egypten kunde ister av framför allt gris och gås utgöra fettbasen i parfymsalvor och tjockare örtoljor men passade klimatet dåligt; det smälte till flytande och separerade ur salvor. Lite vax kan stabilisera, tipsade romaren Dioskorides, men egentligen är det bra bara på vintern. Sådana problem hade man inte i Norden. Här tog man vara på allt fett, inte bara från gris utan också från vilda djur. Vart och ett hade sina speciella egenskaper. Ister av lodjur var bra på variga sår och ond mage, rävister på reumatism, grävlingsister på benbrott och harister för att få bort stickor ur fingrarna. Ister av hare, ekorre, räv eller björn masserades på ögonlocken vid dålig syn, rinnande ögon och andra ögonbesvär. Björnister var bra på ledvärk och befrämjade hårväxten. Många sorter såldes på apotek. Linné dömde ut ister av vildkatt, varg, räv och människa.
Kattister
I Egypten användes också kattister, i Ebers-papyrusen (1550 f. Kr.) t. ex. i en salva för värkande lemmar och i en hårolja som ska befrämja hårväxt. I vissa trakter i Sverige har salva på kattister ansetts särskilt potent mot huvudvärk, öronvärk, ryggskott och muskelkramp. 
Stadens ister
För européer som flyttade in till städerna under 1800-talets andra hälft fanns inte mycket att välja på som matfett. Margarin började tillverkas först 1895 i Sverige, smör var dyrt och matoljor sällsynta och dyra. Ister var inte heller billigt. 1860 kostade ett kilo lika mycket som 80 ägg. I slutet av 1800-talet rådde det verklig brist på matfett i städerna. Stora mängder "amerikanskt smult" importerades till hela Europa men fick snabbt dåligt rykte för att det blandades ut med billig och svårsmält bomullsfröolja.
Farmakopéerna
1) Ister: Togs upp i den svenska farmakopéns första upplaga (1775) och stod kvar till slutet (1946). Fram till 1900-talet tillverkade apoteken det själva. Ister fanns i alla farmakopéer, under 1800-talets andra hälft bl. a. i Norge (1854,1879), Danmark (1868), Frankrike (1866), Storbritannien (1867), Österrike (1869), Tyskland (1872) och USA (1876, 1880). Det fanns också upptaget i 1990-talets dagens europeiska farmakopé.
2) Bensoeister: Togs upp i svenska farmakopén 1869 och stod kvar till slutet (1946). Man ersatte dock med hållbarare fetter så fort det gick, t. ex. i cerat där bensoeister ersattes med vaselin och lanolin i 1901 års upplaga. Under 1800-talets andra hälft officinellt också i bl. a. Norge (1879), Frankrike (1866) och Storbritannien (1867). I 1964 års nordiska farmakopé kom det inte med.

Framställning
1) Ister: Ister är det mjuka fettet kring njurar, tarmar och revben på gris (vanligast), gås, höna, häst och andra icke idisslande djur. Vid lantlig grisslakt skilde man på blomistret som plockades ut från magen och det vanliga istret som togs från sidorna.
Vid industriell tillverkning smälts istret vid 75-100°, silas, renas med vatten och torkas. Kan blekas och behandlas för att bli hållbarare och den flytande delen kan pressas ut. Renat ister (isterflott, smult) motsvarande engelska "pure lard" kan omfatta t. ex. "neutral lard" (utsmält vid låg temperatur och blekt och behandlat för att bli hållbart), "steamlard" (utsmält med ånga) och "leaf lard" (ur buk- eller ryggparti från grisar som slaktats vinter eller tidig vår).

2) Bensoeister: Istret värms (upp till 55°) några timmar med bensoeharts eller benseosyra. På 1920-talet började man tillsätta också borsyra och salter som koksalt och alun och i mitten av 1900-talet att ersätta bensoehartsen med bensoesyra - receptexempel nedan.
Beskrivning
Ister är en vit, lite genomskinlig, homogen massa med salvkonsistens, likt kokosfett. Fast i rumstemperatur, mjukt vid 30°, smälter vid 35-45° till en klar vätska, stelnar återigen vid 30°. Svag lukt, mild lite söt smak. Tekniska isterkvaliteter, mest av inälvsfett, kan vara mörka och lukta illa; för användning i tvål renas de och bleks.
Mått och vikt 100 ml väger ca 93 gram. 100 gram = ca 108 ml.
• Kan (smält) blandas obehindrat med fetter, vegetabiliska oljor och hartsämnen. Löses av eteriska oljor.
• Svårlösligt i alkohol. Olösligt i vatten och tar upp det dåligt (vid rumstemperatur ca 7-20 % av sin egen vikt), varför det inte kan blandas med vattenhaltiga ämnen, men är relativt lätt att tvätta bort med vatten. 
Innehåll Fettsyrornas fördelning - lik talg och människans underhudsfett:
 
                                       

Mättade fettsyror 45-50 % (mänskligt underhudsfett 30-35 %)
• Palmitinsyra 20-30 % (mänskligt underhudsfett 25 %)
Stearinsyra 8-21 % (mänskligt underhudsfett 6 %)
• Myristinsyra 1-4 %

Enkelomättade fettsyror 40-60 % (mänskligt underhudsfett 50-55 %)
• Omega 9: Oljesyra 41-60 % (mänskligt underhudsfett 45 %)
• Omega 9: Palmitolsyra lite (mänskligt underhudsfett 7 %)
• Omega 9: Myristinsyra
Fleromättade fettsyror upp till 10 % (mänskligt underhudsfett ca 10 %)
• Omega 6: Linolsyra 1-10%
(mänskligt underhudsfett: 8 %)
Övrigt
Glycerin som i förestring med fettsyrorna bildar själva fettet: 4-10 %.
Vatten: Inget. Ister av farmaceutisk kvalitet ska vara vattenfritt, och det är också det ister som säljs som bakfett.
Tillsatser och föroreningar
Antioxidanter: Tillsätts vanligen. Förr användes bensoeharts. För farmaceutiskt bruk nöjde man sig med ett par viktprocent, medan man i andra branscher tog till rejält och kunde konservera med upp till 10 %. I slutet av 1800-talet började man använda bensoesyra ur hartsen.
• Helt rent isterflott (smult) var sällsynt förr. Vanligen bestod det till bara 85-90 % av isterflott, resten var vatten, vävnadsrester, salt (för att förhindra härskning), vinsten (för att göra istret vitare och lättare att dryga ut med vatten). Det kunde också vara utdrygat med billiga oljor eller stärkelse. USA:s farmakopé har tillåtit tillsats av bivax vid varmt väder.

Varianter
Glycerylstearat (E 471 Mono- och diglycerider av fettsyror): Ur ister eller annat fett och olja med mycket mättade fettsyror.
• Konstister (eng. compound lard): Isterliknande blandningar med eller utan svinfett, t. ex. med fasta fetter som talg och kokosfett och mer eller mindre härdade oljor
, alltså närmast "animaliskt margarin". Om härdning, se margarin.
• Isterolja, lardolja, märgolja (Oleum Adipis): Färglös olja pressad ur ister vid låg temperatur. Lättare än ister; 100 ml väger 91-92 gram. Grynar sig vid 10°, stelnar till en halvfast massa vid 0°.
• Solarstearin (eng. refined lard): Återstoden efter denna pressning.
Hållbarhet
1) Ister: Härsknar lätt. Apotek och industri som förväntade sig att preparat skulle bli stående på hyllor i åratal övergav snabbt istret till förmån för ullfett och vaselin i början av 1900-talet. Istret på dagens apotek är stabiliserat med BHT . Livsmedelsbutikernas ister är enligt förpackningarna helt rent och därmed hållbart i åtminstone 15 månader. Förvaras mörkt, svalt och torrt.
2) Bensoeister: I preparat där istret var oumbärligt, som i sårsalvor med aktiva ämnen som skulle absorberas av huden, använde man ister konserverat med bensoeharts, senare benseosyra - se recept nedan. Förvaras mörkt och kallt.
Inköp We don't sell, we tell!

1) Ister: Någon sällsynt gång i livsmedelsbutiker, en tia per 400 gram. På apotek för runt 390 kr per 250 gram.


Användning
2) Bensoeister: Som fettbas i fasta parfymer och tjockare örtoljor. Det används också vid enfleurage-framställningen av pomada.
Hudvård Mycket fett, lätt att fördela och genomtränger lätt huden ("djupverkande"), därav användningen som salvbas. Relativt lätt att tvätta bort med tvål och vatten.
Hudläkemedel
Lindrande och klådstillande vid olika hudirritationer.
Framför allt har ister föredragits där absorberbarhet varit viktig. I mitten av 1900-talet när det nästan försvunnit från kosmetiska preparat användes det fortfarande mycket i sårsalvor eftersom aktiva ämnen absorberas lätt med istret. Salvor med alkaloider gjordes också med ister eftersom de tas upp bättre i fettlöslig form än som vattenlösliga salter. Alternativet var ullfett som också absorberas lätt men är mycket klibbigt. Försvarets hudsalva baserades på ister när det började tillverkas på 1950-talet men idag används talg.
Massage Mycket fett och glidigt, lätt att fördela på huden, smälter vid kroppsvärme och absorberas lätt - bra när man ska massera in aktiva ämnen på större hudytor.
Hårvård I Egypten ansågs kattister befrämja hårväxten, i Europa har man föredragit ister av björn. Svenska läkeböcker från 14-1500-tal saknar sällan björnfettsrecept. Några exempel: Faller håret av efter sjukdom, smörj huvudet med björnister. Mot håravfall eller där håret är avfallet eller utryckt: valnötter eller hasselnötter stötes med björnister och smörjes in; det hjälper "säger Dioskorides och Isaak". För ökad hårväxt, bränn kornbröd med salt och stöt smått, blanda med björnister, smörj var du vill och där växer hår "säger Gerardus". I England sålde sådana pomador bra fram till åtminstone 1800-talets mitt.

Kallrörd tvål
• Fördelar: Ister förtvålas lätt och snabbt . Eftersom det inte krävs så stark lut blir tvålen mild och hudvänlig. Tvålen blir helt vit, lätt att färga om man så vill, hård och dryg men inte lika hård som med talg och palmolja. Löddret, vanligen småbubbligt, blir ovanligt stabilt. Billigt. Tvål med ister är också tacksam att smälta om.
• Nackdelar: Ren istertvål blir hård och torr. Löddrar och rengör inte så bra i kallt vatten.
Förtvålningstal
Förtvålningstal 136-144 = kräver 139-144 gram natriumhydroxid per kilo för att förtvålas (runt 14 % av oljans vikt). Ren istertvål var vanlig förr men idag blandar man med någon olja som gör tvålen mjukare och inte så torr. Som annat fast fett förtvålas det relativt snabbt , så det är bra i en oljeblandning för att förkorta förtvålningstiden, men framför allt används det (upp till 2/3) för att ge tvålen fasthet och vithet.
Varmrörd tvål
Kan också användas i varmrörning och halvvarm metod. Mycket vanlig råvara förr när man gjorde tvålen i små kokerier, eftersom det fanns tillgängligt och var billigt.

Irriterar inte huden, så vida det inte är härsket, då det kan förvärra skador på huden.

Mat och dryck
"Smult", rent isterflott, anses i gamla kokböcker vara det bästa flottet till matlagning (t. ex. till isterbakelser = klenäter: grädde, äggulor, mjöl friterat i ister)."Stekflott" var däremot ett enklare isterflott med inblandning av talg eller annat fett.
Det ister som säljs idag används framför allt till bakning.
Ister kan vara råvara till emulgeringsmedel E 471 ("mono- och diglycerider av fettsyror") som är vanligt i livsmedel av alla slag.
Invärtes bruk Förr använt som laxerande medel.
Giftighet
Nej. 

Recept
Recept I
(bensoeister)
• Ister - 98 % vikt
Bensoeharts - 2 % vikt
Smältes i vattenbad 2 timmar; röres om emellanåt. Ska vara vitt eller gulvitt och lukta bensoe. Förvaras svalt.
(Källa: Pharmacopoea Norvegia 1879)
Recept II
(bensoeister)
• Svinister - 50 viktdelar
Bensoeharts - 1 viktdel
Hartset krossas och sättes till det smälta istret, varefter blandningen under flitig omröring hålles smält i vattenbad under 2 timmar. Därefter frånsilas det olösta, och bensoeistret får svalna under omröring. Skall ha vit eller gulvit färg och lukta av bensoe. Förvaras på svalt ställe.
(Källa: Svenska farmakopén VIII 1901, Svenska farmakopén IX 1908)
Recept III
(bensoeister)
• Svinister - 100 viktdelar
• Torkat natriumsulfat (glaubersalt) - 5 viktdelar
Bensoeharts - 2 viktdelar
Bensoen krossas och blandas med det torkade natriumsulfatet, varefter blandningen sättes till det smälta och till omkring 50° avsvalnade svinistret. Den erhållna blandningen hålles under flitig omröring smält å vattenbad under 2 timmar. Det olösta frånfiltreras, och bensoeistret får kallna under omröring. Skall ha vit eller gulvit färg och tydlig lukt av bensoe. Förvaras på svalt ställe.
(Källa: Svenska farmakopén X 1925)
Recept IV
(bensoeister)
• Ister - 1.000 gram
• Pulveriserad bensoeharts - 20 gram (2 %)
• Vitt bivax (ev.) - 5 % eller mer om nödvändigt
Smält istret i vattenbad. Knyt in hartsen i gasbinda och låt hänga ner i det flytande istret. Vax tillsätts när istret ska förvaras eller användas i varmt väder. Håll varmt (inte över 60°) under lock i två timmar; rör om ofta. Ta bort hartsen, sila istret och rör om då och då tills det har svalnat.
(Felter och Lloyd 1898, 1900 efter USA:s farmakopé)
Recept V
(bensoeister)
• Ister - 100 gram 
Benseosyra - 1 gram
Ska vara vitt eller gulvitt och ha lukt av bensoe.
(Källa: Ljungdahl 1953 efter Svenska farmakopén XI 1946, Gaugin 1947)
Recept VI 
(bensoeister)
• Renat svinister - 1 kilo
Bensoeharts, finpulveriserad - 40 gram
Borsyra - 20 gram
Benzoe- och borsyrepulvren lägges i en gastygspåse som får hänga ned i ett kärl i vattenbad. Istret lägges i och får smälta under 10-12 timmar. Påsen borttages och istret kyls av. 
(Källa: Gaugin 1947)
Recept VII
(renat ister)
• Finaste, renat svinister - 5 kilo
Vatten - 1,5 liter
Koksalt - 200 gram
Alun - 100 gram
Får koka tillsammans 2 tim. Därpå avhälles det rena fettet i en gryta och upphettas tills det blir blankt, d.v.s. de sista vattendropparna avdunstat.
(Källa: Gaugin 1947)
Recept VIII
(bensoeister)
• Ister 
Benzoeharts - 3-5 %
Får dra vid 60° en timme.
(Källa: Poucher och Howard 1979)

Litteratur: Se t ex Andersen (2004), Bolin och Gustaver (1960), Culpeper (1976), Ebbell (1937), Gaugin (1947), Gentz och Lindgren (1946), Grimberg volym 6 (1922), Keyland (1989), Klemming (1883-1886 läkebok 7), Lindgren (1918), Ljungdahl (1953), Manniche (1999), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nordström (1940), Norlind (1925), Pharmacopoea Norvegia II (1879), Pharmacopoea Svecica I (1775), Poucher och Howard (1974), Schön (2000), Svanberg (1948), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Svenska farmakopén XI (1946). Som livsmedelstillsats: Hanssen (1986), Livsmedelsverket (1998), SLV FS 1999:22, Wright (1960).
Nätpublikationer: Felter och Lloyd (1898, 1900): King's American Dispensatory (2003 12 22). Pharmacopedia: a commentary on the British Pharmacopoeia 1898 (2007 05 08). Miller's Homemade Soap Pages: Design your own soap recipes (2007 05 08). Projekt Runeberg: Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 07 07).
European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 09 16).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/ister.html
Datum: 2018 11 15 - Uppdaterad: 2010 10 25
Cookieinfo
Made with a Mac