 |
       
Stärkelser och mjöler Irisrot |
||
|
|
|||
|
Moderväxt
|
Iris (Iris florentina, Iris germanica, Iris pallida) | ||
|
Synonymer
|
Orrisrot, violrot, fiolrot | ||
|
Farmakopénamn
|
Radices ireos Florentinae, Iris Florentinae, Iris nostras, Rhizoma iridis, Iridis rhizoma | ||
| CAS-nummer | • 90045-89-9 • 90045-89-9 • 85085-39-8 |
||
| • Iris florentina root powder ["a powder derived from the root of the orris"]
• Iris florentina root ["the dried root of the orris"] • Iris germanica root ["the dried, cut roots of the German flag"] |
|||
| Engelska namn | Orris root, orris, orrice, arrace, orris powder | ||
| Andra namn | Nordiska språk
Violrodspulver (danska) Andra språk Vielwurz, Veilchenwurz, Violenwurzel (tyska), bikh-i-banafschah (persiska), banafschah (arabiska) |
||
|
|
|||
|
Tradition
|
Irisrot har lång tradition både som doftämne
och läkemedel. Grekerna använde roten vid
offer och där som i Rom pressade man ut den lätt
frätande färska saften och använde i
kosmetika. |
||
|
Framställning
|
Om skörd, se moderväxten.
• Tvättning och ans Roten tvättas eller kokas i vatten. Rotdelarna befrias från de många utlöparna. Smala raka rotdelar kan skalas med potatisskalare men de grova knöliga delarna får skalas med kniv. Det kan vara ett hårt och ibland blodigt göra. Till slut skärs rötterna i plommonstora bitar eller mindre; t. ex. i skivor. • Torkning Torkas i solen eller svag ugnsvärme (50°). Efter torkningen ska roten lagras minst ett år, helst två. Enligt den franska skönhetsboken lämnar den vårskördade roten en genomträngande doft redan efter en månad. Ursprung Det mesta som säljs i Sverige kommer från Italien och har så gjort länge. Iris är en vanlig trädgårdsväxt i Sverige och sådan rot går utmärkt att använda. Efter ett par år märker man om det var rätt sort. |
||
|
Beskrivning
|
• Färsk rotstock liknar rotpersilja: gulvit
till vit, upp till 15 cm lång och 5 cm i diameter
med knölar och många förgreningar. Skalad
färsk rot är vit eller ljus. Den lilla lukt
som finns är inte god. • Torkad skalad rot (handelsvaran) är hårda gulvita stycken av rotstocken som liknar torkad skalad ingefära och luktar viol särskilt vid uppvärmning. Mycket hård (används till att svarva figurer i) så dela i små bitar vid torkning. • Mald rot är ett fint pulver, påminnande om ingefärapulver. Bitter smak. |
||
| Mald rot: 100 ml väger ca 40 gram. 100 gram = ca 250 ml. | |||
| • Pulvret är olösligt i allt men vegetabilisk olja och alkohol kan användas för att dra ut hartsämnen och eteriska oljor. Vatten eller glycerin drar inte ut dem. | |||
|
Innehåll
|
Mycket stärkelse, fett, hartsämnen, slemämnen, garvämnen, ett frätande ämne (som försvinner vid torkning) och eterisk olja vars viktigaste doftämne är ketonen iron. | ||
|
Hållbarhet
|
Förvaras mörkt, svalt och skyddat från fukt - ju längre tid desto bättre. | ||
|
Hos importörer av eteriska oljor för runt 35 kr per 100 gram; hälsokost- och örthandlare tar ungefär det dubbla. | ||
|
|
|||
|
Doftbeskrivning
Torkad rot får en viollik doft, mjuk och pudrig, men den riktiga violdoften kommer fram först i en stark tinktur. Flyktighet Fixatör - gör att andra doftämnen avdunstar långsammare. Användning Spritutdrag på roten har inte tillräckligt stark violdoft för att användas ensamt, men används mycket i blandningar för att förstärka andra dofter. • Iristinktur, irisextrakt enligt Piesse (1857): 700 gram hackad irisrot får dra i 1 liter renad vinsprit (runt 51 % alkohol) i två veckor. Tar avsevärd tid att rinna av; press behövs. |
|||
• Rumsparfym: Irisrot för linneparfymering nämns i England redan på 1400-talet. Rotdelarna kan läggas på linneskåpets hyllor som de är eller stoppas i luktpåsar med annat. Eftersom doften utvecklas efterhand passar den bra i potpourrier. Irisrot har också varit vanlig i pomandrar och mindre varianter av dessa som armband och radband - hel torkad rot är så hård att den kan täljas. |
|||
|
Hudläkemedel
Pulveriserad irisrot är mycket vanligt i gamla recept på ansiktspuder och ströpulver, t. ex. fotpuder. Gammalt teatertrick Gnid in pulvret med kraftiga tag på kinderna. De rodnar då kraftigt en stund, lagom till slutet av akten när man ska börja blekna. Rengöringsmedel Ingrediens i skrubbkrämer och i rengöringspulver. |
|||
| Förr vanligt i hårpuder. Använt som fettuppsugande torrschampo. | |||
| Pulvret har använts mycket som tandpulver, trots den bittra smaken. In på 1900-talet har det varit vanligt att man gett torkad irisrot till småbarn att tugga på när de haft ont för tänder - man glättade den och borrade ett hål i den så att den kunde knytas fast på barnets kläder. | |||
|
Mycket
finmalt pulver kan blandas i tvål som skrubbande
ingrediens.
|
|||
| Kan ge allergiska reaktioner. Färsk rot är frätande; redan Theofrastos varnar för att den kan ge dem som arbetar med den hudsår. | |||
|
|
|||
|
Mat
och dryck
|
Förr mycket använd i snus och som tobakskrydda. | ||
|
Invärtes
bruk
|
Torkad rot är slemlösande. I Grekland och Rom lade man den i vin för hosta, luftvägsbesvär, diarré och huvudvärk och i Ryssland har den använts som stärkande medel. I Västeuropa har te på torkad irisrot använts mot magont, inälvsmask, astma och luftrörskatarr, i linje med vad Linné och andra meddelat om dess verkningar. | ||
|
Giftighet
|
För invärtes bruk ska roten ha lagrats länge. Färsk är den giftig; stor dos framkallar kräkning. | ||
|
|
|||
|
• Litteratur:
Se t ex Gentz och Lindgren (1946), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons
(1935), Lindgren (1918), von Linné (1954),
Meyer (1952), Naves (1947), Pharmacopoea Svecica I (1775),
Piesse (1857), de Réville (1910), Svenska farmakopén VIII
(1901), Theofrastos: On odours (1916).
• Nätpublikationer: European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 09 16). |
|||
|
|
|||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|||
