Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Stärkelser och mjöler

Irisrot


Moderväxt
Iris (Iris florentina, Iris germanica, Iris pallida)
Synonymer
Orrisrot, violrot, fiolrot
Farmakopénamn
Radices ireos Florentinae, Iris Florentinae, Iris nostras, Rhizoma iridis, Iridis rhizoma
CAS-nummer • 90045-89-9
• 90045-89-9
• 85085-39-8
• Iris florentina root powder ["a powder derived from the root of the orris"]
• Iris florentina root ["the dried root of the orris"]
• Iris germanica root ["the dried, cut roots of the German flag"]
Engelska namn Orris root, orris, orrice, arrace, orris powder
Andra namn Nordiska språk
Violrodspulver (danska)
Andra språk

Vielwurz, Veilchenwurz, Violenwurzel (tyska), bikh-i-banafschah (persiska), banafschah (arabiska)

Tradition

Irisrot har lång tradition både som doftämne och läkemedel. Grekerna använde roten vid offer och där som i Rom pressade man ut den lätt frätande färska saften och använde i kosmetika.
Irisparfym
Den grekiske botanikern Theofrastos (300-talet f. Kr.) menar i sin parfymessä att utdrag i vätska eller olja inte gör doften rättvisa. Den bästa irisparfymen får man istället av torkad rot behandlad utan värme - pulverparfym.
Irisrot nämns i de engelska kungliga klädkamrarnas räkenskaper 1480 och fortfarande på 1700-talet var små luktpåsar med irisrot den populäraste parfymen i Frankrike. Linné hade med rot av flera arter i sin Pharmacopaea Holmiensis ca 1740. I dagens flytande parfymer används iris absolut eller så gör man en tinktur på roten.
Bästa irisrot
När Dioskorides ger recept på pomander första århundradet ska irisen vara från Illyrien, ungefär dagens Albanien. Plinius vid samma tid ansåg också att den illyriska var den bästa, mrdsn den näst bästa kom från det närliggande Makedonien. När 1600-talsförfattare uppger "illyrisk iris" i recept är det inte längre säkert att bestämningen är geografisk. Det kan betyda en etablerad handelsväg, en av de tre irisarterna eller roten beredd på särskilt sätt.
1910 berättas i ett svensk nyttoväxtlexikon att den "odlas förnämligast i Florens, varifrån vi sedan långliga tider fått vår mesta violrot".
Farmakopéerna
Irisot fanns med redan i 1699 års apotekstaxa och blev officinell i de svenska farmakopén från första början (1775) och var det åtminstone så sent som 1901. Moderväxt har varierat; någon av de tre irissorterna eller alla har varit godkända.

Framställning
Om skörd, se moderväxten.
• Tvättning och ans
Roten tvättas eller kokas i vatten. Rotdelarna befrias från de många utlöparna. Smala raka rotdelar kan skalas med potatisskalare men de grova knöliga delarna får skalas med kniv. Det kan vara ett hårt och ibland blodigt göra. Till slut skärs rötterna i plommonstora bitar eller mindre; t. ex. i skivor.
• Torkning
Torkas i solen eller svag ugnsvärme (50°). Efter torkningen ska roten lagras minst ett år, helst två. Enligt den franska skönhetsboken lämnar den vårskördade roten en genomträngande doft redan efter en månad.
Ursprung
Det mesta som säljs i Sverige kommer från Italien och har så gjort länge. Iris är en vanlig trädgårdsväxt i Sverige och sådan rot går utmärkt att använda. Efter ett par år märker man om det var rätt sort.
Beskrivning
• Färsk rotstock liknar rotpersilja: gulvit till vit, upp till 15 cm lång och 5 cm i diameter med knölar och många förgreningar. Skalad färsk rot är vit eller ljus. Den lilla lukt som finns är inte god.
• Torkad skalad rot (handelsvaran) är hårda gulvita stycken av rotstocken som liknar torkad skalad ingefära och luktar viol särskilt vid uppvärmning. Mycket hård (används till att svarva figurer i) så dela i små bitar vid torkning.
• Mald rot är ett fint pulver, påminnande om ingefärapulver. Bitter smak.
Mald rot: 100 ml väger ca 40 gram. 100 gram = ca 250 ml.
• Pulvret är olösligt i allt men vegetabilisk olja och alkohol kan användas för att dra ut hartsämnen och eteriska oljor. Vatten eller glycerin drar inte ut dem.
Innehåll
Mycket stärkelse, fett, hartsämnen, slemämnen, garvämnen, ett frätande ämne (som försvinner vid torkning) och eterisk olja vars viktigaste doftämne är ketonen iron.
Hållbarhet
Förvaras mörkt, svalt och skyddat från fukt - ju längre tid desto bättre.
Inköp We don't sell, we tell!
Hos importörer av eteriska oljor för runt 35 kr per 100 gram; hälsokost- och örthandlare tar ungefär det dubbla.

Doftbeskrivning
Torkad rot får en viollik doft, mjuk och pudrig, men den riktiga violdoften kommer fram först i en stark tinktur.
Flyktighet
Fixatör - gör att andra doftämnen avdunstar långsammare.
Användning
Spritutdrag på roten har inte tillräckligt stark violdoft för att användas ensamt, men används mycket i blandningar för att förstärka andra dofter.
• Iristinktur, irisextrakt enligt Piesse (1857): 700 gram hackad irisrot får dra i 1 liter renad vinsprit (runt 51 % alkohol) i två veckor. Tar avsevärd tid att rinna av; press behövs.

• Rumsparfym: Irisrot för linneparfymering nämns i England redan på 1400-talet. Rotdelarna kan läggas på linneskåpets hyllor som de är eller stoppas i luktpåsar med annat. Eftersom doften utvecklas efterhand passar den bra i potpourrier. Irisrot har också varit vanlig i pomandrar och mindre varianter av dessa som armband och radband - hel torkad rot är så hård att den kan täljas.

Hudläkemedel
Pulveriserad irisrot är mycket vanligt i gamla recept på ansiktspuder och ströpulver, t. ex. fotpuder. Gammalt teatertrick Gnid in pulvret med kraftiga tag på kinderna. De rodnar då kraftigt en stund, lagom till slutet av akten när man ska börja blekna.
Rengöringsmedel
Ingrediens i skrubbkrämer och i rengöringspulver.
Förr vanligt i hårpuder. Använt som fettuppsugande torrschampo.
Pulvret har använts mycket som tandpulver, trots den bittra smaken. In på 1900-talet har det varit vanligt att man gett torkad irisrot till småbarn att tugga på när de haft ont för tänder - man glättade den och borrade ett hål i den så att den kunde knytas fast på barnets kläder.
Mycket finmalt pulver kan blandas i tvål som skrubbande ingrediens.
Kan ge allergiska reaktioner. Färsk rot är frätande; redan Theofrastos varnar för att den kan ge dem som arbetar med den hudsår.

Mat och dryck
Förr mycket använd i snus och som tobakskrydda.
Invärtes bruk
Torkad rot är slemlösande. I Grekland och Rom lade man den i vin för hosta, luftvägsbesvär, diarré och huvudvärk och i Ryssland har den använts som stärkande medel. I Västeuropa har te på torkad irisrot använts mot magont, inälvsmask, astma och luftrörskatarr, i linje med vad Linné och andra meddelat om dess verkningar.
Giftighet
För invärtes bruk ska roten ha lagrats länge. Färsk är den giftig; stor dos framkallar kräkning.

Litteratur: Se t ex Gentz och Lindgren (1946), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons (1935), Lindgren (1918), von Linné (1954), Meyer (1952), Naves (1947), Pharmacopoea Svecica I (1775), Piesse (1857), de Réville (1910), Svenska farmakopén VIII (1901), Theofrastos: On odours (1916).
Nätpublikationer: European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 09 16).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/irisrot.html
Datum: 2018 10 21 - Uppdaterad: 2009 09 17
Cookieinfo
Made with a Mac