En överkänslig reaktion på ett ämne visar sig som klåda, torrhet, brännande känsla, stickningar och rodnad. Reaktionerna varierar från person till person och från gång till gång. Hos barn ses de mest typiskt på kinderna och i armveck och knäveck (böjveckseksem), hos vuxna på händerna, halsen, bålen och i ansiktet. Överkänsligheten kan gälla både sådant som tas in genom munnen och sådant som påförs huden. I det senare fallet spelar det roll hur genomtränglig huden är vid tillfället. Mest absorberar:
• Tunn hud, som i ansiktet, allra tunnast kring ögonen. Smink appliceras alltså på vår känsligaste hud.
• Uttorkad och avfettad hud. Både läkande och irriterande ämnen absorberas bäst av hud som fråntagits sitt skyddande fett och syramantel, t. ex. genom rengöring.
• Irriterad eller skadad hud, t. ex. med småsår. Det visste man redan på medeltiden och skadade huden medvetet för att sedan påföra läkande ämnen.
• Nybildad hud. Nyläkt hud är tunn och jämförbar med babyhud.
• Vid värme, som när huden är varm efter ett bad (och dessutom fuktig och porös) eller när ämnet är varmt eller ljummet.
Undvik
... sådant som irriterar "bara lite grann". Steget efter irritation är atopiskt kontakteksem med kraftigare uttorkning, svårare klåda, torra och fjällande utslag, hudsprickor och sår. Risken att det ska bryta ut är särskilt stor när huden är skadad eller svag, t. ex. uttorkad av mycket rengöringsmedel. Dosen spelar roll - mer kontakt med mer ämne ger mer eksem.
... överdriven hygien. Tensider i tvål och schampo och slipande medel i skrubbkrämer är retande och eksemframkallare just för att de gör det de ska så bra: tar bort fett och bakterieskydd. Oskyddad hud är genomtränglig för allt inklusive det man sedan lägger på ur en burk.

Allergisk?

Om kontakten med ett irriterande ämne inte upphör kan immunförsvaret löpa amok och börja bilda antikroppar. Hudreaktionerna beror på antikropparna, inte ämnet, och innefattar mer eller mindre av
• Irritation - torrhet, klåda, rodnad, sveda, brännande känsla
• Eksem - skörhet, flagighet, sprickor, sår, svåra svullnader
• Utslag - nässelutslag, knottror, blåsor
När ett atopiskt kontakteksem väl slagit över i ett allergiskt är det för sent att vara klok. Nu spelar dosen ingen roll längre, man reagerar varje gång och även på mikroskopiska mängder. I motsats till atopisk överkänslighet går allergi sällan över. Tvärtom utvidgas den ofta till de mest oväntade ämnen. Vanliga ämnen i sådana allergispiraler är kolofonium, trätjäror, copaivabalsam, perubalsam, tolubalsam, kumariner, bergamott, tea tree, kanel, azofärger, bensoeharts, bensoesyra, natriumbensoat, PABA, bivax, propolis...

Allergi spåras genom test där man utsätts systematiskt för misstänkta ämnen.
Lapptest
Lapptest är den mest använda metoden för att undersöka om ett eksem är allergiskt. Ett plåster med ämnet sätts på huden, vanligen på ryggen. I det vanligaste testet TRUE-test ingår bland annat ullfett, parabener och The Fragrance Mix, ett dussin doftämnen i koncentrationen 1 %. De flesta finns med på 13-i-topplistan över mest allergiframkallande doftämnen (ovan) och måste numera deklareras i all kosmetika. Man beräknar att Fragrance Mix hittar 70 % av alla parfymallergier. Av européer utan eksem reagerar 1-2 % på testet, ungefär lika många som reagerar på de tio mest sålda parfymerna i Europa. Av européer med eksem reagerar 5-10 %, i Sverige ca 10 %.
Pricktest
En mikroskopisk mängd av ämnet appliceras varefter man sticker hål på huden så att ämnet når in i kroppen.
Blodtest
Mäter mängden antikroppar mot specifika ämnen. Finns inga antikroppar är reaktionen inte allergisk.
Reduktionstest - lätt att göra själv
Den vanliga metoden vid misstänkt livsmedelsallergi med hud- eller andra symptom kan användas också vid kontaktallergi. Man utesluter det misstänkta ämnet minst en vecka och ser vad som händer och därefter vad som sker när man återinför det. Med kosmetika kan man arbeta snabbare än med mat: Man slutar använda allt tills alla besvär försvunnit och börjar sedan använda ett ämne eller medel i taget. Är man överkänslig eller allergisk kommer huden snart att svullna, klia och rodna.
Allergitest för hårfärgningsmedel
Allergisk reaktion på hårfärgningsmedel visar sig som rött eksem i hårbotten, ansikte och på hals, i svåra fall också svullnad. En särskild rysare är ämnet PPD som kan ge aggressiva eksem över hela kroppen. Det blandas ibland i hennapulver - se mer där.
På hårfärgningsanvisningar rekommenderas alltid ett självtest innan man använder färgen: Applicera på huden och vänta 48 timmar på reaktion. Därmed har tillverkaren friskrivit sig - men vänta lite: Färdigblandad färgningsvätska kan inte sparas, så vill man testa måste man köpa två förpackningar. Hur många gör det? Några teststandarder finns inte utprovade, t. ex. hur mycket man ska testa med, på hur mycket hud eller under hur lång tid.
Hur man än testar är just hårfärgningsmedel särskilt proppade med extremt allergiframkallande ämnen. Reagerar man inte på hudtestet är risken stor att man gör det vid färgningen - det är rätt vanligt att folk får svåra allergiska eksem trots att de testat först. Det typiska är nämligen att kroppen gör sig redo efter första kontakten och reagerar allergiskt andra gången.
Och vad visar egentligen ett hårfärgningstest?
• Positivt resultat (reaktion): Du är redan allergisk.
• Negativt resultat (ingen reaktion): Du är inte allergisk och vet inte vad som händer nästa gång.

• Alla ingredienser i kosmetika måste innehållsdeklareras med bestämda termer.
• Doftämnen får klumpas samman som Parfum. Undantag: 26 doftämnen måste numera måste deklareras med namn.
• Bra varningssignaler: Innehåller ämne x eller Ska inte användas till barn under 3 år. Dessa fraser är obligatoriska för vissa uppenbart riskabla ingredienser, t. ex. starka syror och alkalier.
• Mängdbedömning: Mängd behöver inte deklareras men kan ibland beräknas ungefärligt eftersom ingredienserna ska listas i viktordning (mest först) och det finns maxhalter för vissa ämnen. Ammoniak får t. ex. aldrig ingå med mer än 6 % så alla ämnen som står före Ammonia ingår med över 6 % och allt som står efter med mindre. Konserveringsmedlen parabener (innehållsförteckningens Ethylparaben, Propylparaben, Methylparaben, Butylparaben, Benzylparaben) som används i nästan all kosmetika får ingå med högst 0,8 % (två eller flera tillsammans) eller 0,4 % (enstaka parabener). Det är efter parabenerma man ofta hittar de naturliga, hälsosamma och undergörande ingredienser som skriks ut med stora bokstäver på förpackningens framsida - när det inte är efter doftämnena: Till dem som nu måste deklareras på grund av allergirisker och är lätta att komma ihåg hör Citral, Citronellol, Eugenol, Farnesol, Geraniol, Limonen och Linalol. Allt som står efter dem i innehållsförteckningen är under 0,01 % = 10 mg per 100 gram = 100 miljondelar (i tvål och annat som tvättas bort) eller under 0,001 % = 1 mg per 100 gram = 10 miljondelar (i krämer och annat som lämnas kvar på huden).