Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Hartser och balsamer
Hartser: Frankincense (olibanum) - Kåda - Morotsextrakt - Myrra
Balsamer: Bensoeharts - Copaivabalsam - Elemiharts - Kolofonium - Meckabalsam - Perubalsam - Storaxbalsam (liquidambar) - Tolubalsam


Synonymer

Mjölksaft, harts, hartssaft, resin, resina, kåda, växtsaft, mjölksaft
1) Gummiharts, äkta harts, slemharts, egentlig harts, hård harts
2) Oljegumharts, oljegummiharts, harts med kåda, egentlig harts, hård harts
3) Harts, egentlig harts, hård harts
4) Balsam, oljeharts, mjuk harts
4.1) Balsamterpentin, terpentin, tjock terpentin
• Nordisk: Vanlig terpentin, vanlig harts, råharts, tallharts, ljus harts, Strassburgerterpentin
• Venetiansk: Venetiansk terpentin, venetiansk lärkterpentin, lärktträdsbalsam, finisk terpentin, fin terpentin, gloriaharts, vanlig terpentin
• Fransk: Fransk terpentin, vanlig terpentin

Farmakopénamn
1) Gummi resina
2) Oleo gummi resina
3) Resina
4) Balsamum
4.1) Resina, Balsamum terebinthina, Terebinthina
• Nordisk: Resina pini, Resina flava, Resina pini flava
• Venetiansk: Terebinthina vulgaris, Terebinthina laricina, Terebinthina Veneziana, Terebinthina veneta, Terebinthina veneta vel laricina, Balsamum Terebinthina veneta, Terebinthina laricina
• Fransk: Terebinthina communis, Balsamum Terebinthina communis, Terebinthina
Engelska namn
1) Gum resin
2) Oleogum resin
3) Resin
4) Oleoresin, balsam
4.1) Terebinth
Andra namn
Romanska språk
Resina (latin), résine (franska)
1) Gummi resina (latin), gommerésine (franska)
2) Oléogommerésine (franska)
3) Résine (franska)
4) Balsamum (latin), oléorésine, baume (franska)
Nordiska språk
Harpiks (danska)
Andra språk
Harz, resina (tyska)
1) Gummiharz (tyska)
3) Harz (tyska)
4) Weichharz, Balsam (tyska)
Förväxlingsrisk
• Harts och kåda (eng. resin) är samlingsnamn för alla slags stelnande safter som rinner ur träd och andra växter. Det kan också beteckna själva hartsämnena i hartserna eller de speciella hartserna barrträdskådor. För övrigt se nedan under Varianter - det finns många.

Tradition

Hartser och balsamer har använts i tusentals år till tekniskt bruk och som läkemedel. De ingick också i de tidigaste rökelserna och man blev tidigt klar över att de var effektiva fixatörer för andra doftämnen.
Namnen
• Harts: Seife var ett par århundraden e. Kr. germanernas ord för både harts och såpa - sambandet låg i betydelsen sippra, droppa. I svenskan finns ordet sedan 1640, hämtat från tyska Harz = kåda, harts.
• Kåda: Fornsvenska kode, kådha och liknande ord i andra nordiska språk kunde även betyda råmjölk - båda är sega. Ursprunget är germanska kwedu = kitt, som i sin tur är besläktat med sanskrit játu = lack, gummi.
• Balsam: Ordet kommer av grekiska bálsamon = balsam, smörjelse. Ursprungligen är ordet antagligen feniciskt, besläktat med arabiska basam och hebreiska besem = vällukt. Hur detta besem senare ställt till, se citronellagräs!
4.1) Balsamterpentin
Helt outstanding bland balsamer är terpentinerna. Ursprungligen avsåg man med detta ord balsam från terpentinträdet (Pistacia terebinthus) som redan de gamla grekerna o.s.v. Konsten att utvinna den lärde de sig antagligen av östligare folk.
• Nordisk terpentin: I Norden har "vanlig terpentin" betytt nordisk terpentin ur inhemska barrträd, den vanliga för tekniskt bruk (9.000 år gammal terpentin har hittats i Sverige, använd till att täta båtar) men också venetiansk och fransk som använts medicinskt. "Vanlig" har då inte använts för att skilja de tre från varandra utan från behandlade former.
• Venetiansk terpentin: Dioskorides berättar om flera sorters hartser i Medelhavsområdet första århundradet. Den bästa enligt honom, från norra Italien, motsvaras antagligen av venetiansk terpentin från lärkträd (bl. a. Larix decidua). Namnet venetiansk kommer av att medeltidens handel med terpentin gick över Venedig. Den var länge den mest använda hartsen i europeisk medicin och den som har använts invärtes i Sverige. Både Rubens och van Dyck rekommenderade den också till fernissa, ej att förväxla med eterisk terpentinolja ur den, som var lösningsmedel för själva färgen.
• Fransk terpentin ur medelhavstall (Pinus pinaster) och korsikansk svarttall (Pinus nigra var. corsicana) började användas medicinskt först på 1600-talet. I Sverige har den bara använts utvärtes.
Farmakopéerna
4.1) Balsamterpentin
Svenska farmakopéer har endast upptagit följande två terpentiner och deras eteriska terpentinoljor:
• Venetiansk terpentin: Den första som togs upp i farmakopéerna, i den svenska från första början 1775. Den stod kvar t.o.m. åtminstone tionde upplagan 1925.
• Fransk terpentin: Togs in i svenska farmakopéns femte upplaga 1817 och stod kvar t.o.m. åtminstone tionde 1925.

Framställning
Hartser är mjölksafter som växter bildar till skydd mot insekter. De sipprar fram spontant eller när växten skadas. Ibland kan utrunnen harts skrapas av från växtens utsida eller så kan den kokas ur eller extraheras med alkohol eller andra lösningsmedel.
Hartser
1) Gummiharts
2) Oljegumharts, som myrra, frankincense.
3) Harts
Balsamer
4) Balsam, som bensoeharts, copaivabalsam, elemiharts, kolofonium, meckabalsam, perubalsam, storaxbalsam, tolubalsam.
4.1) Balsamterpentin: En speciell typ av balsam i barrträd.
• Nordisk terpentin: Hartssaft ur t. ex. vanlig nordisk tall (Pinus silvestris) och gran (Picea abies). Riktigt gamla hartser från urtida skogar finns kvar i fossil form i hav och på stränder som bärnsten. Mest bildas på varma växtplatser. Gamla träd innehåller mer än unga, i alla fall till en viss gräns. Mest finns i roten. I stammen finns mer på sydsidan än på nordsidan. Tallstubbar kan innehålla 6 % (7-8 kilo i ett träd), granstubbar 2 % (3 kilo i ett träd). Ur både tall och gran kan balsamen utvinnas genom att man skadar trädet, t. ex. hugger längsgående remsor i barken och ett stycke in i veden eller borrar hål som kan hållas öppna sommartid och proppas igen vintertid - recept nedan.
• Venetiansk terpentin: Hartssaft ur lärkträd (bl. a. Larix decidua) från Mellan- och Sydeuropa.
• Fransk terpentin: Hartssaft ur medelhavstall (Pinus pinaster) och korsikansk svarttall (Pinus nigra var. corsicana) från Mellan- och Sydeuropa.
Beskrivning
Hartser flyter ur växterna tunna till tjockflytande, genomskinliga till halvgenomskinliga, färglösa, vita, gula, bruna, röda eller grönaktiga. I luften mörknar de och tjocknar till mer eller mindre fasta massor.  Torkade är de spröda och lätta att pulverisera men smälter i värme. Smältpunkten varierar mycket men är generellt högre än för vaxer (40-85°). I hög värme antänds de.
Hartser
1) Gummihartser: I rumstemperatur glasartat hårda till halvfasta.
2) Oljegumhartser: I rumstemperatur hårda.
3) Hartser: I rumstemperatur mjukare än gummihartser, men gummihartser, oljegumhartser och hartser kallas ibland hårda hartser för att skiljas från:
Balsamer
4) Balsamer: Flyter fram tunna till sirapstjocka, ibland korniga, och tjocknar och stelnar till fasta och hårda.
4.1) Balsamterpentin: I rumstemperatur tunna till tjocka. För alla gäller att de ska vara så klara och genomskinliga som möjligt. Alla har terpentinlukt och skarp och bitter smak.
• Nordisk terpentin: I rumstemperatur gulaktiga till bruna, halvmjuka till hårda massor. Många varianter finns. Rotbeck från tallrötter är svavelgul, hård och spröd. Övervallningsharts från stubbar och grenar är vit, röd eller brun.
• Venetiansk terpentin: Rinner tunn och klar ur trädet men tjocknar till seg och trög. I rumstemperatur ljusgul till gulbrun eller grönaktig och förblir klar eller nästan klar och grumlas inte och avsätter ingen fällning vid lagring.
• Fransk terpentin: I rumstemperatur halvflytande, mjuk och klibbig och mer eller mindre kornig av abietinsyrakristaller, grumligt gulvit till grågul. Vid lagring delar den sig i ett grynigt gråaktigt bottenskikt och ett genomskinligt brungult övre.
• Olösliga eller så gott som olösliga i vatten,
• Helt eller delvis lösliga i alkohol och alkalier.
• Helt eller delvis lösliga i eteriska oljor. Balsamer är flytande i växterna därför att de är lösta i eterisk olja. De löses alltså av sina egna eteriska oljor - copaivabalsam t. ex. i copaivaessens och mer eller mindre i andra. Till de mest hartslösande hör eukalyptus,
kajeput, lavendel, spiklavendel, kryddnejlika och rosmarin och oljor rika på limonen, t. ex. apelsin, citron och grapefrukt.
Hartslösande oljor tar också bort tejp- och etikettklister, som ju ofta bygger på hartser. De kan också användas för att hålla tjocka och tröga resinoider flytande. 2 volymdelar citrusolja till 3 delar resinoid kan vara lagom.
Innehåll
Hartser i vid bemärkelse omfattar alla hartser och balsamer. Alla innehåller
• Gummiämnen; klisterämnen av liknande typ som i gummi arabicum.
• Hartsämnen (hartssyror, hartsfenoler, hartsalkoholer, hartsestrar) - det är hartssyrorna som övergår till tjära vid torrdestillering.
Eterisk olja som fungerar som lösningsmedel för de fasta hartsämnena och gör att balsamen förblir flytande. När oljan dels avdunstar, dels omvandlas till harts, tjocknar och stelnar hartsen.
Hartser
1) Gummiharts (eng. gum resin)
Gummiämnen + hartsämnen + kåda + eterisk olja (lite).
2) Oljegumharts (eng. oleo gum resin)
Gummiämnen + hartsämnen + kåda + eterisk olja. t. ex. eterisk frankincenseolja och myrraolja.
3) Harts (eng. resin)
Gummiämnen + hartsämnen + eterisk olja (mer än i gummihartserna).
Balsamer
4) Balsam (eng. oleoresin)
Gummiämnen + hartsämnen + eterisk olja (mest) + syror (det som definierar balsamerna som "äkta balsamer"; t. ex. kanelsyra och bensoesyra eller estrar av dessa). Exempel: destillerad eterisk benzoin och copaivaolja, extraherad liquidambar resinoid och perubalsam resinoid.
4.1) Balsamterpentin (eng. terebinth)
Gummiämnen + hartsämnen + eterisk terpentinolja (upp till 60 %) + syror (som gör terpentinen grumlig och kornig; i fransk terpentin primarsyra, abietinsyra) + lite vatten (som gör terpentinen grumlig). Exempel: nordisk, venetiansk och fransk terpentin.
Varianter
Kåda
Finns i gummihartserna. Benämningen används också som samlande namn för och ibland nästan synonymt med harts. Till vardags brukar man mena gran- och tallkåda.
Slem- och gummiämnen
fungerar som förtjocknings- och gelémedel men "Gummi" har genom åren betytt olika saker och många av de gamla beteckningarna lever kvar. Eftersom det även idag är svårt att skilja sorterna åt råder stor förvirring. Gummi kan beskrivas som 
• ett gummiämne ("klisterämnen"), som Gummi arabicum;
• en oljegummiharts (gummi, harts, kåda, eterisk olja), som Gummi smyrniae - gammalt namn på myrraharts;
• en harts (gummi, harts och eterisk olja).
Balsam
• Ursprungligen den bibliska balsamen från meckabalsamträdet i Gilead;
• senare en beteckning för allt luktande som kunde fås ur växter;
• mjuk harts i allmänhet;
salva, som i namnet på den berömda Rigabalsamen.
Hartsolja (resinoid)
Extraheras ur hartserna.
Eterisk olja
Hartserna kan också destilleras till ren eterisk olja, som när balsamen "tjock" terpentin destilleras till "tunn" eterisk terpentinolja.
Harts- och balsamtinktur
Alkoholutdrag på hartser eller balsamer.
Kolofonium
När den eteriska oljan destillerats bort ur nordisk terpentin återstår resten kokt terpentin, i äldre svenska texter ofta kallad bara harts eller vanlig harts; en mattgul, nästan lukt- och smaklös massa som kan renas till kolofonium.
Beck
Restprodukt vid framställning av tjära.
Hållbarhet
Alla hartser torkar och hårdnar vid förvaring men är i övrigt hållbara. Förvara skyddat för ljus för att motverka blekning.

Doftbeskrivning
Hartser har mycket varierande doft men ett gemensamt drag är kådigheten.
4.1) Balsamterpentin: Friska trädofter. Venetiansk luktar kottar och muskot.
Flyktighet
Mycket bra fixatörer på andra doftämnen. Ett enkelt sätt att utnyttja en harts som fixatör är att använda en harts- eller balsamtinktur som grundsprit i alkoholhaltig parfym.
4.1) Balsamterpentin: Venetiansk terpentin används t. ex. som fixatör i barrdofter.
Användning
I gamla parfymer kunde hartser och balsamer användas som de var eller i form av tinkturer (myrratinktur har använts mest). I dagens parfymer används extrakt (resinoider) eller destillat (eteriska oljor).
Kåda och andra hartser används rena som de är för doften eller blandas i fasta rökelser och pomandrar för doft, doftfixering och som konsistensmedel.
Bränn på glöd
• Hartsen strös på rökelse-kol: En kolbrickett antänds och när den glöder efter ett par-tre minuter läggs pulvret i dess fördjupning. Bricketten fortsätter sedan att glöda i 30-40 minuter. Metoden har nackdelar: Inte bara rökelse avges utan också ganska mycket och luktande rök från bricketten. Bricketten kräver också ett tåligt underlag eftersom den blir mycket varm. Bäst är om den får stå på ett nät eftersom detta låter luft komma till från alla håll.
• Kol i engångsgrillar kan användas på ungefär samma sätt men även här luktar förstås kolen.
• Hartsen strös på glöd, t. ex. vedglöd i en öppen spis.
• I den japanska rökelseceremonin läggs rökelsen mycket konstfullt på en tunn skiva glimmer som vilar på aska och glödande kol i en skål.
• Metoden att strö rökelse på en glödhet metallyta - spisplatta, stekpanna, ugnsplåt, kamin - är inte så lämplig för hartser, eftersom det är nästan omöjligt att få ytan ren efteråt. Vad man kan göra är att skrapa bort det grövsta, smälta bort resten och slutligen borsta med metallborste eller svinto, men hettan ger nästan alltid brännskador.
Bränn över låga
• Att förbränna hartsen över låga ger en renare doft än med kol. Enklast och snabbast är att lägga några hartskorn i en tesked och hålla över ett ljus i ett par minuter. Engångsmaterial som aluminiumfolie eller en tom värmeljusbehållare kan monteras så att man slipper sitta och hålla. Sil fungerar inte med hartser eftersom de smälter och rinner ner på lågan.
• Harts kan slängas in i öppen eld men materialet tas till vara bättre om man väntar tills elden slocknat och slänger den på de glödande vedträna.
Hudläkemedel
2) Oljegumharts: Bränning är ett bra sätt att tillföra hartser som kan vara lite krångliga att hantera. Se under ångbad för en myrrarökelse mot rynkor.
4) Balsam: Ett exempel på en mycket gammal sårbalsam är meckabalsam.
4.1) Balsamterpentin: Oljeharts av tall har länge använts i Kina på eksem, utslag och ringorm. Förutom eventuella läkande ämnen i hartserna - de är ofta antiseptiska - fungerar de rent mekaniskt genom att bilda en skyddande hinna på huden.
• Venetiansk terpentin har använts i hudretande plåster.
• Fransk terpentin har i Sverige varit helt och hållet ett utvärtes medel.
4) Balsam: Minst en äkta balsam ska enligt reglerna finnas med i den katolska kyrkans smörjelseolja Chrisma.
4.1) Balsamterpentin: I Kina har man precis som i Norden använt oljeharts av tall på stela leder och reumatiska smärtor.
4) Balsam: Hartssyrorna i balsamer kan precis som fettsyror göras till alkaliska salter (hartstvålar, resinat). Vattenlösliga kan ingå i vanlig tvål; de löddrar bra men rengör inget vidare.
4.1) Balsamterpentin: Se t. ex. destillationsresten kolofonium som används i tvål och såpa.
Känsliga kan reagera allergiskt på en del hartser och balsamer.

Invärtes bruk
Många hartser och balsamer har använts medicinskt särskilt för luftvägsbesvär.
4.1) Balsamterpentin
I Kina har oljeharts av tall använts som slemlösande medel ungefär som kolofonium här.
• Venetiansk terpentin: Användes förr i piller.
• Fransk terpentin: Har endast använts utvärtes.

Recept
Recept I 
(venetiansk terpentin)
• Ett 15-60 år gammalt lärkträd (Larix decidua)
Man börjar med att i början av året vid trädets fot hugga ett 10 cm brett och ca 4 cm högt sår ända in till veden. Vid sårets undre kant placeras en behållare för uppsamling av utflytande balsam. Sedan lämplig tid förflutit, förlänges såret uppåt, så att man vid slutet på året hunnit upp till 1/2-3/4 m upp efter stammen. Såret förlänges de följande åren upp till 4 m från marken och för varje år uppflyttas uppsamlingskärlet till det färska sårets underkant. Efter några års uppehåll börjar man ånyo nertill på ett nytt ställe nederst på trädet. Trädet utnyttjas intill 45 år och kan därefter användas till gagnvirke. Den särskilt längs sårkanten intorkade balsamen avskrapas som en gulaktig massa, vilken säljes under namn av galipot.
Ur gamla och sjuka träd utvinnes terpentin ibland genom att urholka trädet på 1 1/2-2 meters höjd. I urholkningen tändes en eld, varigenom stammen sedan långsamt brinner upp ovanför hålet. Balsamen smälter och flyter ut som mycket aromatiskt luktande terpentin.
(Källa: Meyer 1952)
Anm. Lärkterpentin framställs i flera europeiska länder, framför allt Norditalien och Österrike. Namnet "venetiansk terpentin" kommer av att det skeppades över Venedig.
Recept II 
(nordisk terpentin)
• En rak och kvistfri tall
Ta bort en remsa av barken, 10 cm bred och 120 cm lång. Längst ner hugger man upp en tunga från trädet. Vid tungans bas sätter man ett V-format metallstycke som ska leda ner kådan i ett kärl. Hugg upp en ny frisk tunga lite högre upp var femte dag. Tappa inte på vintern. Tallar som ska tappas bör kvistas av när de är unga så att stammen blir rak och kvistfri.
(Källa: Tidningen Åter 2001:3)
Anm. Kallas här kåda men är den äkta balsamen terpentin innehållande terpentinessens. Bra tallar i Sverige: vanlig tall (Pinus silvestris) och cembratall (Pinus cembra). Granar: ädelgran (Abies alba), däremot sällan vanlig gran (Picea abies).

Litteratur: Se t. ex. Corneliuson (2000), Gentz och Lindgren (1946), Haeger (1975), Hellquist (1948), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons (1935), Kumlien (1946), Lindgren (1918), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Westman (2006).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/harts.html
Datum: 2018 09 25 - Uppdaterad: 2010 05 17
Cookieinfo
Made with a Mac