![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() Emulgeringsmedel - Fetter Glycerylstearat |
|||
|
|||
Synonymer |
1) Glycerylstearat, glycerolstearat, glycerinstearat,
glycerylmonostearat, glycerolmonostearat, glycerinmonostearat, mono-
och diglycerider av stearinsyra, vegetabilisk emulgator. Handelsnamn som VE-fett,
Lamecreme Zem 2) Glycerylpalmitat; glycerinpalmitat, mono- och diglycerider av palmitinsyra |
||
Farmakopénamn | 1) Glyceroli monostearas | ||
E 471 Mono- och diglycerider av fettsyror | |||
CAS-nummer | 1) 31566-31-1 2) 26657-96-5 |
||
1) Glyceryl stearate
2) Glyceryl palmitate |
|||
Engelska
namn |
1) Glyceryl stearate,
glyceryl monostearate, glycerol stearate, stearic acid
monoester with glycerol, GMS, monostearin, monoester with glycerol 2) Glycerol palmitate, glyceryl palmitate, glyceryl monopalmitate, palmitic acid monoester with glycerol, GMP, monopalmitin |
||
Andra
namn |
Romanska språk 1) Monostéarate de glycérol, monostéarate de glycérine (franska) Nordiska språk 1) Mono- og diglycerider af spisefedtsyrer (danska) Andra språk 1) Glyzerinmonostearat (tyska) |
||
|
|||
Tradition |
Apoteken hanterade omskapade
fetter tidigt på 1900-talet och kallade dem oromantiska
namn som neutralfett och hårdfett (Adeps solidus).
För att förstå potentialen i dem krävdes
driftig amerikansk livsmedelsindustri, som började
använda dem som förtjockningsmedel på
1940-talet. Idag är kosmetikabranschen en stor
avnämare för fettblandningarna,
som säljs under många fantasifulla handelsnamn
och ingår i var och varannan hudkräm, där de kan beskrivas som kort och gott "vegetabilisk emulgator". |
||
Framställning |
En eller två fettsyror förestras med glycerin till ett nytt fett (glycerid). Fettsyrorna kan komma från vegetabiliskt eller animaliskt fett. Industrins huvudkällor
är talg, palmolja och palmkärnolja. En del beteckningar säger något
om ursprunget, t. ex. palmfettsglycerid ("palmfettsfett")
och talgglycerid ("talgfett"). 1) Glycerylstearat: Fettsyran är stearinsyra (resultat: ett stearat). 2) Glycerylpalmitat: Fettsyran har varit palmitinsyra (resultat: ett palmitat). Ursprung Mycket kommer från Tyskland. |
||
Beskrivning |
1) Glycerylstearat:
Vit, vaxig och spröd massa, ofta i form av pulver,
liknande stearinflingor men utan glans. Lätt fettlukt.
Flera varianter finns med smältpunkter från
27° och uppåt, de vanliga i dagens handel smälter
vid 54-57°, det som säljs som VE-fett vid 61°.
2) Glycerylpalmitat: Ser ungefär likadant ut: Ett vitt eller gultonat, vaxigt pulver eller flagor som smälter vid 55°. |
||
1) Glycerylstearat: Glycerylstearat: 100 ml väger 53-55 gram. 100 gram = 190-182 ml. | |||
Monoglyceriderna
är ganska lösliga i vatten
och emulgerar lätt.
I smält form kan de skakas med upp till lika delar
vatten till en vit emulsion som stelnar till en fast
vit massa när den svalnar.
Diglyceriderna löses
och emulgerar sämre, triglyceriderna sämst. |
|||
Innehåll |
Dessa konstgjorda fetter är inte så "rena"
som namnen stearat och palmitat antyder och behöver heller inte vara det. I glycerylstearat dominerar
stearinsyra, i glycerylpalmitat palmitinsyra, mycket lika varandra, och rester av andra fettsyror brukar också finnas.
Fördelningen av fettsyror: |
||
Varianter |
Stearin:
Triglycerid av stearinsyra, palmitinsyra och någon eller några till. |
||
Ersättning |
1) Glycerylstearat I recept där glycerylstearat (handelsnamn VE-fett) ska kombineras med natriumstearoyllaktylat (MF-fett) går det, till en viss gräns, att ersätta glycerylstearat med triglyceriden stearin. På motsvarande sätt kan glycerylstearat ersätta stearin i stearatkrämer. |
||
Hållbarhet |
Kan härskna. Förvaras i lufttät glasburk, svalt och mörkt. | ||
|
1) Glycerylstearat: Hos importörer av eteriska oljor för runt 40 kr per 100 gram och till ungefär samma pris i hälsokostbutiker som för råvaror till kosmetika. | ||
|
|||
Emulgeringsmedel
Glycerinestrar (glycerolestrar) är mycket vanliga som emulgeringsmedel och som hjälpande stabiliseringsmedel i lotioner och andra magra emulsioner. Alla är fuktighetsbevarande och lätt fettande. 1) Glycerylstearat ensamt: I feta, skyddande krämer som handkräm, fotkräm och andra feta emulsioner fungerar glycerylstearat dåligt ensamt men är ett bra stabiliseringsmedel ihop med t. ex. bivax och cetylalkohol. Allt rörs ihop i samma fas och har då fördelen att kunna smältas om ifall det inte blir bra. Man gör en fettfas med 6-8 % glycerylstearat, 3-4 % bivax och 1-2 % cetylalkohol. Runt 15 % är olja, som kan varieras genom tillsats av ca 2-3 % sheasmör eller kakaosmör. Runt 75 % av hela emulsionen är vatten eller annan vätska. Glycerylstearat kan också blandas i vattenfasen med någon svag alkalie, t ex i stället för stearin i stearatkrämer. 1) Glycerylstearat i kombination: Vanligast är att använda glycerylstearat ("VE-fett") i en fettfas med ungefär dubbla volymen natriumstearoyllaktylat ("MF-fett") i en vattenfas. Dessa krämer kan göras både magra och feta. Lotion (5-10 % fett): 0,5-2,5 % glycerylstearat Fuktkräm, dagkräm (10-20 % fett): 3 % glycerylstearat Nattkräm (20-25 % fett): 4-5 % glycerylstearat Fotkräm, handkräm (30-35 % fett): 5-6 % glycerylstearat Konserveringsmedel Inte ett regelrätt konserveringsmedel, men monoglycerider har visat sig vara effektiva mot en del grampositiva bakterier, jäst- och mögelsvampar, och kan i alla fall förstärka annan konservering. |
|||
1) Glycerylstearat: Milt hudirriterande. Kan ge allergiska reaktioner. |
|||
|
|||
Mat
och dryck |
Monoglycerider emulgerar
lätt även i kroppen. Triglycerider ("blodfetter")
är den vanligaste formen i livsmedel och i kroppen
och den som lättast tas upp, i motsats till t. ex.
fria fettsyror. |
||
Giftighet | Ogiftigt. Uppför sig i kroppen ungefär som naturligt fett. Rekommendationer om högsta acceptabla dagliga intag (ADI) finns inte. | ||
Miljö |
Danska Miljøstyrelsen bedömer glycerylstearats miljöfarlighet som liten. Godkänt av Svenska Naturskyddsföreningen som Bra Miljöval av emulgeringsmedel. | ||
|
|||
Litteratur:
Se t ex Andersen (1998), Antczak och Antczak (2001),
Bolin och Gustaver (1960), Johansson (1996), Lodén
(2002), Lodén (2008), Poucher och Howard (1974), Okholm (1973),
Reynolds (1996). Som livsmedelstillsats: Hanssen (1986),
Livsmedelsverket (1998), Nilsson (2007), SLV FS 1999:22, Zinck och Hallas-Møller (2005). |
|||
|
|||
© Shenet 1997 - 2013 |