Apoteken hanterade omskapade fetter tidigt på 1900-talet och kallade dem oromantiska namn som neutralfett och hårdfett (Adeps solidus). För att förstå potentialen i dem krävdes driftig amerikansk livsmedelsindustri, som började använda dem som förtjockningsmedel på 1940-talet. Idag är kosmetikabranschen en stor avnämare för fettblandningarna, som säljs under många fantasifulla handelsnamn och ingår i var och varannan hudkräm, där de kan beskrivas som kort och gott "vegetabilisk emulgator".
Farmakopéerna
Olika varianter är officinella i både den amerikanska och europeiska farmakopén.

• Monoglyceriderna är ganska lösliga i vatten och emulgerar lätt. I smält form kan de skakas med upp till lika delar vatten till en vit emulsion som stelnar till en fast vit massa när den svalnar. Diglyceriderna löses och emulgerar sämre, triglyceriderna sämst.
• Lösliga i alkohol.
• Kan i smält form blandas med oljor.
pH och inkompatibiliteter
• Innehåller stearatet tvål (natriumoleat) blir det inkompatibelt med bland annat syror och zinkoxid.

Dessa konstgjorda fetter är inte så "rena" som namnen stearat och palmitat antyder och behöver heller inte vara det. I glycerylstearat dominerar stearinsyra, i glycerylpalmitat palmitinsyra, mycket lika varandra, och rester av andra fettsyror brukar också finnas. Fördelningen av fettsyror:
Mättade fettsyror 90 %
• Stearinsyra respektive palmitinsyra - huvudsakligen.
• Palmitinsyra respektive stearinsyra - lite.
Fria fettsyror - små mängder fettsyror som inte förenats med glycerin.
Övrigt
• Fritt glycerin: Lite; europeiska farmakopén tillåter högst 6 %.
• Tvålen natriumoleat: några % kan ingå.
• Antioxidanter, t. ex. BHT: Tillsätts ofta.
• Stabiliseringsmedel: Tillsätts ofta.
Mono-, di- och triglycerider
Glycerider är fett = en eller flera fettsyror bundna till glycerin.
• Monoglycerider ("enkelfetter"): En fettsyra förestrad med glycerin. Finns inte i naturen utan tillverkas av fettsyror. Exempel: Glycerylmonostearat i USA:s farmakopé ska ha minst 90 % monoglycerider, brittiska farmakopén har en monostearat med endast 40-50 %.
• Diglycerider ("dubbelfetter") som : Två fettsyror förestrade med glycerin. Finns endast tillverkade. Exempel: glyceryldistearat
• Triglycerider, ("trippelfetter"): Tre fettsyror förestrade med glycerin. Den vanliga formen i naturen och människokroppen (över hälften av hudens talg är triglycerider). Vid matlagning bryts en del ner till mono- och diglycerider. Triglycerider tillverkas också. Mättad stearinsyra + enkelomättad oljesyra + fleromättad linolsyra kan kombineras till 18 nya triglycerider med olika egenskaper, t. ex. varierande smältpunkter. Exempel: Stearin, Capric.

• Stearin: Triglycerid av stearinsyra, palmitinsyra och någon eller några till.
• Självemulgerande glycerylmonostearat, glycerylstearat SE: Engelska namn: Selfemulsifying glyceyl monostearate, monostearin emulsificans. Mono-, di- och triglycerider av stearinsyra, palmitinsyra och andra fettsyror. Farmakopéerna i Storbritannien och USA kräver minst 30 % monoglycerider. Brittiska maxtal är därtill högst 18 % fria fettsyror, 6 % förtvålade fettsyror och 7 % glycerin. Blandningen liknar vanligt glycerylstearat och fungerar på samma sätt. Den främsta begränsningen består i innehållet av förtvålat fett (natriumoleat), som gör att den lutar åt alkalisk och blir svårt att emulgera med sura ingredienser och inkompatibel med t ex zinkoxid.

1) Glycerylstearat: Milt hudirriterande. Kan ge allergiska reaktioner.

Monoglycerider emulgerar lätt även i kroppen. Triglycerider ("blodfetter") är den vanligaste formen i livsmedel och i kroppen och den som lättast tas upp, i motsats till t. ex. fria fettsyror.
1) Glycerylstearat (E 471 Mono- och diglycerider av fettsyror) får användas utan mängdbegränsning i alla livsmedel som får innehålla tillsatser. Det har stor användning som stabiliserings- och emulgeringsmedel i livsmedel, inte bara uppenbart konstgjorda livsmedel som puddingpulver och chokladdryckspulver. Det tillsätts också i bröd för att hålla det färskt längre.