Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Konserveringsmedel

Garvsyra


Moderväxt
Ek, trollhassel, gran, isop och de flesta växter
Synonymer

1) Garvsyra, tanniner, ekgarvsyra, galläpplesyra, garvsyra, tannin, ekbarksyra, ekbarktannin
2) Gallussyra, gallusgarvsyra, dugallusgarvsyra, galläpplegarvsyra, galläpplesyra, galläppletannin

Farmakopénamn

1) Acidum quercitannicum, Acidum gallotannicum, Tanninum, Acidum tannicum
2) Acidum gallicum

CAS-nummer 1) 1401-55-4
2) 149-91-7
1) Tannic acid ["gallic acid derivatives found in nutgalls, bark and other plant parts, especially oak bark"]
2) Gallic acid
Engelska namn
1) Tannic acid, tannins, tannin
2) Gallic acid, gallotannic acid, 3,4,5-trihydroxybenzoic acid
Andra namn
Romanska språk
1) Tannin, acide tannique (franska)
2) Acide gallique (franska)
Andra språk
1) Tannine, Gerbsäure, Gerbstoff (tyska)
2) Gallussäure (tyska)

Tradition

Det franska namnet för garvämne, tannin av tan = ekbark och tanner = garva, myntades 1793. Vad garvämne och garvsyror egentligen är har definierats om många gånger sedan dess, t. ex. av Heinrich Wieland som fick Nobelpriset i kemi 1927 för sin utforskning av garvämnenas uppbyggnad. Benämningar som garvsyra och garvsyror, tannin och tanniner har växlat betydelse, ibland flera gånger om, ibland täckt varandra och ibland uteslutit varandra.
1) Garvsyra: 1834 påvisades att tannin var en syra och två år senare dök benämningen garvsyra upp i svenska språket.
2) Gallussyra: Namnet gallussyra, av nylatin Acidum gallicum = galläpplesyra, finns i svenskan sedan 1827. Först 1849 framställdes den, av Scheele, för var ska sleven vara om inte i grytan: han hade dessförinnan isolerat vinsyra och framställt bensoesyra, urinsyra, mjölksyra, citronsyra, äpplesyra och oxalsyra.
Farmakopéerna
1) Garvsyra: Garvsyra togs upp i svenska farmakopéns sjätte upplaga 1845; den skulle framställas av apoteken själva ur galläpplen som man också sålde, men fick från upplagan därpå köpas in färdig. Stod kvar t.o.m. elfte och sista upplagan 1946, kom med i nordiska farmakopéns första upplaga 1964 och stod kvar i europeiska farmakopéns andra upplaga 1993.
Farmakopénamnen stämde varken inbördes eller med verkligheten och inte heller med dagens terminologi. Så här har namnen växlat: 1845 ekgarvsyra (Acidum quercitannicum), 1869 galläpplesyra (Acidum gallotannicum, Tanninum), 1901, 1908 garvsyra (Acidum gallotannicum), 1925 garvsyra, tannin (Tanninum).
2) Gallussyra: Gallussyra har inte varit officinell i Sverige, däremot i bl. a. England, Frankrike, Schweiz och USA.

Framställning

Garvämnen finns i så gott som alla växter. En halt på ett par procent är vanligt men några innehåller mer, som blad av trollhassel (3-10 %), isopört (5-8 %), blad av tebuske (7-18 %), rosmarinört (8 %), salviaört (10 %) och timjanört (10 %). Träds bark och ved innehåller mycket, som bark av björk (3-5 %), olika slags ek (blad 8-10 %, bark 10-15 %), sumak (blad och kvistar 35 %) och akacia (bark 41 %). Mest finns i galläpplen på ek och sumak (upp till 80 %). De kan lätt dras ut i vatten (ekbarksdekokt, trollhasseldekokt) och alkohol (galläppletinktur). Även glycerin kan användas men inte olja.
I stor skala utvinns garvämnen
genom att växter (I Sverige gran, ek) lakas ur i vatten och extraheras med lösningsmedel (alkohol, aceton, eter) varefter vätskan indunstas till pulver. Genom kokning med starka alkalier och syror (spjälkning) bryts garvämnenas föreningar ner och de ingående ämnena kan skiljas från varandra:
1) Garvsyra: Det vanligaste vegetabiliska garvämnet, som egentligen är många - gallusgarvsyra, ekgarvsyra etc. I växter förekommer den sällan fri utan vanligen förenad med annat till estrar (tanniner - galläppletannin, ekbarkstannin, etc.). Genom spjälkning lösgörs garvsyran och övriga beståndsdelar.
2) Gallussyra: Även gallussyra finns av många slag. Den förekommer i fri form i växter men är vanligare bunden i garvsyra som en del av tannin. Genom spjälkning avskiljs gallussyran från garvsyra, glukos (druvsocker) och övrigt i garvämnet.

Beskrivning
Garvämnen känns bäst igen på sin beska och sammandragande smak - tänk på starkt te. Ingen eller "svag, egendomlig" lukt.
1) Garvsyra: Ren garvsyra är ett vitt till ljusgult pulver, ljusgula, luckra och spröda massor eller små, gula, glänsande fjäll som slår i brunt; vid rivning får man ett nästan vitt pulver. Kristallnålar förekommer också. Alla brunfärgas i luft. Brinner utan att lämna rest om den är fri från iblandningar.
2) Gallussyra: Ren gallussyra är små, fina, färglösa och glänsande kristallnålar med kärv och sammandragande, svagt syrlig smak.

• Vegetabiliska garvämnen är olösliga i vegetabiliska och eteriska oljor.
• Vegetabiliska garvämnen är lättlösliga i
vatten (se t. ex. ekbarksdekokt och trollhasseldekokt). Ren garvsyra löses i lika delar vatten; lösningen ska vara klar, inte grumlig; 2 % vattenlösning ska vara svagt gulbrun, inte brun. Ren gallussyra löses i 1-3 delar kokhett vatten, 100 delar kallt.
• Vegetabiliska garvämnen är lättlösliga i glycerin. Ren garvsyra löses i lika del varmt glycerin, 2-5 delar kallt.
• Vegetabiliska garvämnen är lättlösliga i alkohol. Ren garvsyra löses i dubbla vikten alkohol (90-91 %); 1 gram i 5 ml ska vara klar eller svagt opaliserande; vattenlösning av ren garvsyra ska inte grumlas när 3-4 delar alkohol tillsätts
. Se galläppletinktur.
pH och inkompatibiliteter
• Surhet: 2 % vattenlösning av ren garvsyra blir måttligt sur (pH 2-4). Garvämnesrika utdrag kan p.g.a. surheten inte emulgeras med alkaliska emulgeringsmedel som borax och natriumbikarbonat.
• Fällning: Garvämnen fäller ut många ämnen ur vattenlösningar och bildar olösliga föreningar med dem, t. ex. stärkelse, gummi arabicum, glukosider, alkaloider, limämnen, aluminiumsalter (vanliga i deodoranter), kopparsalter, blysalter och andra tungmetallsalter, gelatin och andra proteiner.
• Järngrönska och järnsvärta: Garvämnen fäller också ut järnsalter som ger vattenlösningar grönsvart till blåsvart färg. Vattenlösning av garvsyra blir t. ex. blåsvart av järnklorid, vattenlösning av gallussyra grönsvart till svartbrun av järnoxid (rost).
Mycket bläck har tillverkats på detta sätt men härav kommer också de gamla varningarna mot att använda redskap och kärl av metall vid beredningar av garvämnesrika växter.

Innehåll
Garvämnen säljs i olika renhetsgrader; renast är de som ska ingå i livsmedel och läkemedel, orenast är industriklass som används för att t. ex. tillverka bläck och garva skinn. Man vill också ha dem rena från varandra. Gallussyra brukar t. ex. betraktas som en orenhet i garvsyra och tas bort med alkalier och syror. Därefter ofta utspätt med fyllnadsmedel som dextrin eller glukos (druvsocker). till exakt styrka
• Test: Vattenlösning av garvsyra tillsätts 3-4 delar alkohol. Om lösningen grumlas är garvsyran förorenad av icke alkohollösliga ämnen.
1) Garvsyra: Garvsyra, tanninlösning i svenska farmakopéer under 1900-talets första halt: 1 viktdel garvsyra (Acidum gallotannicum) + 19 viktdelar vatten.
Varianter

Vattenutdragen ekbarksdekokt, trollhasseldekokt.
• Alkoholutdraget galläppletinktur.

Ersättning • Mineraliska garvämnen: "Garvämnen" används ofta synonymt med "garvsyra" men strikt talat är garvämnen vilka ämnen som helst som kan garva skinn. Till de mineraliska hör t. ex. kromsalter som används vid kromgarvning.
• Syntetiska garvämnen: Framställs ur t. ex. formaldehyd.
Hållbarhet
• Garvsyra och garvämnesrika utdrag (de flesta dekokter och infusioner med besk och sammandragande smak) måste förvaras skyddat för ljus och i väl tillslutnet kärl; de drar till sig fukt och mörknar och förändras i kontakt med luft.
• Garvämnesrika utdrag ska inte beredas eller förvaras i kärl av aluminium, järn eller koppar, som mörkfärgar lösningarna och förstör många garvsyrors effekt. Se om kärl av metall.
• Garvsyra i förstörs av långvarig kokning.
• Garvämneserika vattenutdrag håller sig högst en vecka.
Inköp We don't sell, we tell!
Ren garvsyra finns på apotek för runt 570 kr per 250 gram. Hembränningsbutiker säljer mystiska lösningar med okänd koncentration och okänt ursprung för en femma och kallar det garvsyra.

Hudläkemedel
Garvämnen verkar i underhudens kollagen genom att binda samman dess peptidkedjor och förena sig med vattenlösliga ämnen - eller uttryckt på annat sätt: de garvar hudcellerna på samma sätt som vid lädergarvning. Effekten är kraftfullt sammandragande (drar samman svullen, uppluckrad och sårig hud, gör den blodfattigare och mer kompakt, lindrar inflammation), uttorkande (sekretionen minskar), blodstillande (bildar olösliga ämnen med hud och blod), skyddande (en hinna bildas på såret) och lokalbedövande (påverkar nervändarna).
• Vattenlösning för omslag på vätskande eksem: 0,5-1 % ren garvsyra
• Vattenlösning på frostskador, brännskador: 2-5 % ren garvsyra
Sårsalva: 2-4 % ren garvsyra
• Vattenlösning för att stoppa blödning: 10-20 % ren garvsyra
• Garvsyresprit: 10 % ren garvsyra i alkohol (70 %)
Garvämnesrika växtutdrag och vattenlösningar av garvsyra har använts mycket för att behandla brännskador och sår. Växtutdrag är att föredra eftersom garvämnena fungerar bättre tillsammans med växtens övriga ämnen än isolerade; förutom sammandragande är utdragen vanligen också inflammationshämmande och antiseptiska - se t. ex. ekbarksdekokt och trollhasseldekokt, båda klassiska sårmedel. I mitten av 1900-talet slutade man använda garvämnen på detta sätt. Senare har man funnit att garvsyror också dödar många virus, bl. a. herpesvirus.
Garvsyra fattades förr aldrig hos perukmakare - ihop med järnsalter bildar det mörka färger som fungerar som hårtoning; se pH och inkompatibiliteter ovan. (Garvsyror färgar också textilier grå, och tungar siden - grått då - utan behov av tungmetaller.)
Garvsyrerika utdrag har använts som sammandragande munvatten.
Garvsyras antiseptiska verkan gör att lukt försvinner, varför ekbarksdekokt och liknande utdrag har använts i fotbad. I Somalia, där vatten används till rengöring bara i yttersta nödfall, desinfekterar man kärl med den garvsyrerika barken av frankincense: Vattenkärl av getskinn fylls med bark några dagar, eller barken läggs i en grop i marken och tänds på och mjölkkärl ställs upp-och-ner över röken.
Garvämnen tas inte upp av frisk hud, däremot så fort den är skadad, och det är då garvämnena blir använda. Ttre risker.
• Är halten tillräckligt hög kommer huden att garvas, d.v.s. etsas sönder.
• Är såret inte helt rent kan den hårda sårskorpa som bildas stänga inne bakterier och förlänga läkningstiden.
• Förgiftningsrisken är större vid utvärtes än invärtes bruk - se nedan under Giftighet.

Mat och dryck
Garvsyra används till att klara vin och öl och som smakämne i mat och dryck.
Invärtes bruk
1) Garvsyra: Sammandragande på slemhinnorna, t. ex. i mun och hals (rena pulver har använts mot näsblod) och i mage och tarm (härav rådet att dricka te vid lös mage). Garvämnesrika dekokter gavs fram till mitten av 1900-talet som motgift mot alkaloider, kopparsalter, blysalter och andra tungmetallsalter; garvsyrans olösliga förening med dem hindrade dem från att tas upp av kroppen. Stora mängder starkt te kan räcka för att minska effekten av alkaloider som kodein och noskapin.
2) Gallusgarvsyra: Fungerar på samma sätt förutom att det i allmänhet tåls bättre. 
Giftighet
Mycket garvsyrerik dryck ofta och under längre tid bidrar till magkatarr. Tillväxthämmande i djurförsök.
• Akut förgiftning: Garvämnen i stor dos ger alla illamående och kräkningar. Någon sådan varning får man inte vid utvärtes bruk, så förgiftningsrisken är större. Brännskador och andra stora sårytor absorberar garvämnen i sådan mängd att de kan skada inre organ allvarligt - vad sägs om vävnadsdöd i levern?
Miljö
Kan vara skadligt för vattenlevande djur.

Litteratur: Se t ex Adrasko (1968), Bolin och Gustaver (1960), Farah (1994), Jönsson och Simmons (1935), Leung (1980), Ljungdahl (1953), Lodén (2008), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Pharmacopoea Svecica I (1775), Smith (1950), Svanberg (1948), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925).
• Artiklar: Ingvar Svanberg: Garv- och färgväxter; Ingvar Svanberg: Duvgråt och sömntorn (Människan och naturen: etnobiologi i Sverige; 1; 2001).
Nätpublikationer: Gustav Hess GmbH (2005 09 09). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 03 06).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/garvsyra.html
Datum: 2018 10 17 - Uppdaterad: 2010 09 9
Cookieinfo
Made with a Mac